Tyska blockadbrytare

[tryggve]

Mycket intressant och spännande tråd!

[varjag]

Tack Hans och Tryggve för de vänliga orden.....
fortsättning;
Vi lämnade HAVELLAND slingrande redlös i en cyklon NV om Marshallöarna. Hennes dieselmotor, ursprungligen byggd 1917-18 för tyska U-Kryssare av U-139 klassen, hade efter nitton års trogen tjänst, sannerligen valt ett desperat tillfälle att ''lägga av''. Maskinfel - kan oftast avhjälpas till sjöss och av den egna personalen - men vad det nu var som hände med HAVELLAND's maskin, så brukar maskinchefen kapitulera med ett enda ord....''Varvsjobb!''
När man befinner sig på smygvägar över haven, vågar man inte skicka SOS-signaler på nödfrekvensen...där man anger sin position, fartygets namn och arten av nödläget.
Men tyskarna hade egna frekvenser med egna anropssignaler - för den sparsamma radiotrafiken mellan blockadbrytarna.
Och, den lilla oljetankern BOGOTA som kanske befann sig närmast haveristen - uppfattade en svag nödsignal från HAVELLAND med bön om hjälp.
Kapten Alfred Möller på BOGOTA beordrar ett kort svar....Wir kommen! - och vänder sitt fartyg till kontrakurs.
När de hittar HAVELLAND, har cyklonen dragit vidare och sjögången har blivit moderat.
Jag kan bara föreställa de bägge befälhavarnas megafonkonversationer om vad som kan göras......och inte göras i denna desperata situaton. Men summan av kardemumman blir - att BOGOTA erbjuder sig att bogsera HAVELLAND till Japan! DET - är betydligt lättare sagt än gjort....
Inga fartyg av BOGOTA's typ - har några fasta punkter där man kan belägga en släpkabel, starka nog att hålla för påfrestningarna..... förtöjningspollare slits bort som tändstickor och kablar starka nog för jobbet - hittar man inte på vanliga handelsfartyg.
Den starkaste kabeln - alla har - är ANKARKÄTTINGEN HAVELLAND's ankarkättingar i vilkas bägge ändar - sitter ett 4-5 tons ankare, kättingen väger omkring 100 Kg per meter - så det rör sig inte om några kastlinor precis.....

ankare,klysrör,ankarspel.gif (10.01 KiB) Visad 1220 gånger

Rapporterna, skriver bara lakoniskt att BOGOTA tog ombord HAVELLAND's ankarkätting!

Läsare - LÄS OM FETSTILEN EN GÅNG TILL OCH FÖRSÖK FATTA VAD DETTA INNEBAR!

Jag har ju oblygt tidigare uttryckt min beundran för tyskt sjömanskap på blockadbrytare och hjälpkryssare, isolerade på oceanerna och utlämnade till sig egen uppfinningsrikedom och initiativ. Men denna gång hade jag gärna velat vara en fiskmås på masttoppen - för att se hur dom gjorde..... För det här är något som man bara kan läsa om i läroböcker på navigationsskolor - men inte en på en million sjömän har någonsin gjort det......jag - kan bara gissa;

Först, måste HAVELLAND klara bort ankaret från kättingen.....enklast var antagligen med skärbrännare och offra ankaret till Neptun. Sen skall kättingtampen fångas av BOGOTA (den hänger envist rakt ned) och det kräver oerhörda krafter för att hala den nödvändiga, minst 25-30 metrarna (2½-3 tonnen + vikten i kättingens bukt) upp på BOGOTA's
akterdäck......dom kanske hade en förtöjningswinsch men den måste ha stretat....samtidigt får på inga villkor avståndet mellan fartygen ökas = ökad vikt i kättingens bukt.

ankarkättong - väger 100 kg per meter.jpg (14.97 KiB) Visad 1220 gånger

Väl på BOGOTA....manade man kättingen runt det aktra däckshuset och tillbaka akteröver.... - där den antagligen schacklades (hade dom en så grov schackel - måste ha varit en 35-kilosklosss) till kättingens löpända.
Behöver jag säga, att detta var ett oerhört svårt och livsfarligt jobb med många chanser.....alla som arbetat med kätting vet hur lätt den ''rinner iväg'' och hur svårt det är att hejda den.....när ankarkätting ''rinner iväg'' - kastar man sig bara ur vägen, det finns ingenting som stoppar den

modig bogserare.jpg (87.46 KiB) Visad 1220 gånger

Här en bild av BOGOTA, själv under bogsering i Shonan's hamn - där jag markerat ungefär hur - kättingen omfattade akterbyggnaden.
Detta var ungefär som att försöka dra en 12-tons lastbil med en VW Golf - varje ''ryck'' skakar Golfen i dess grundvalar.
BOGOTA var inget undantag, varje ryck - deformerade hennes däckshus...dörrar gick inte att öppna/stänga, asfalten i gångar,hytter,kabyss - sprack och däcksplåtarna lyfte sig.....Dessutom, måste HAVELLAND's rorgängare vara oerhört noggrann att följa ABSOLUT i BOGOTA's kölvatten , varje deviation åt sidan innebar katastrof.
MEN dom kom fram till Yokohama. Med 1½ - 2½ knops fart - men dom kom fram!
Vid det laget höll hela akterbyggnaden på att slitas loss från däcket och däcksbalkarna.
Debatten bland besättningen gällde huruvida det - förr rektangulära däckshuset - hade blivit en romb eller en romboid
(forts. följer)

Varjag

[Blixten]

Vad hände se'n...?

Mycket intressant och spännande detta!

[varjag]

Vad hände se'n...?

Jo, den maskinskadade HAVELLAND, reparerades i Japan men hennes maskin ansågs inte tillförlitlig nog för att vågas i gatloppet tillbaka till Frankrike. Hon förefaller ha ''lagts upp'' i något år. Men 1942 såldes HAVELLAND till ett japanskt rederi - och då japanerna hade lättare med det tyska uttalet av ''v'' som blir ''f'' - så fick hon det nya klingande namnet
Haferland-Go, hissade japansk flagg och tjänade Hans Kejserliga Majestät som lastfartyg i lite mer än ett år.
Den 22:a december 1943, torpederas hon utanför Kashinosaki av den amerikanska ubåten USS Gunard, skadas svårt men japanerna lyckas sätta henne ''på land'' innan hon sjunker. Haferland-Go anses inte värd att repareras och blir vrak.

Vår tappra lilla BOGOTA, repareras också i Japan - men rekvireras omedelbart av Kriegsmarine Sonderdienst - Flottans Specialtjänst, som är ansvarig för utrustning och försörjning av hjälpkryssare och ubåtar på fjärran hav - och i Japan står under befäl av den ovan nämnde Amiral Wennecker i Tokyo. Systerfartyget - QUITO, rekvireras samtidigt.

Sen händer ngt ganska konstigt.....BOGOTA får namnet TEIHO MARU och QUITO blir TEIJU MARU och bägge chartras till Teikoku Senpaku K.K. i Tokyo, ett japanskt statsrederi. Men de behåller sina tyska besättningar under japansk flagg. Dock finns japanska officerare ombord, troligast för att sköta den japanska signaltrafiken - som ju var obegriplig för européer.
Vi vet inte mycket om dem under 1942. Men sommaren 1943 när amiral Dönitz beslutar skicka ubåtar till Indiska Oceanen
blir det fart på dessa tyska tankbåtar. Den första gruppen ubåtar, ''Monsungruppen'' - anländer till en förberedd bas i Penang och bägge tankbåtarna inleder intensiv kustfart med olja, förnödenheter o.s.v. mellan Batavia, Borneo, Shonan
(japanerna döpte prompt om Singapore - till Shonan efter erövringen 1942 ) - och Penang.
Som de fortsätter till Tysklands kapitulation - eller strax före....QUITO torpederas utanför Balikpapan den 29:e april 1945
av den amerikanska ubåten USS BREAM - och sänks. Det var dagen före Hitler's självmord.....
BOGOTA beslagtags av japanska myndigheter dem 10:e maj - d.v.s. efter Tysklands kapitulation - och fortsätter i japansk tjänst. Hennes nästa beslag, blir i Batavia (Jakarta) i september 1945, nu av de allierade. Men gör trogen tjänst hela året 1946 - med att repatriera fångar mellan Indonesien, Japan, Hongkong och Filippinerna.
Och tro't eller ej - men hon återbördas 1950 till Norddeutscher Lloyd och töffar hem till Tyskland . Men det räcker inte för denna seglivade lilla dam - i maj 1955, säljs hon till Danmark och blir m/t ASTRID SVEN av København.
1957 såldes hon till greker i Pireus och blev PHRYGIA. Som sålde henne vidare till andra greker som ALCYONE 1964.
Den 9:e maj 1964, fick hon en explosion i maskinrummet norr om St Louis i Senegal - och sjönk två dagar senare...

Frid över hennes minne! (om båtar kunde berätta....... )

Av storyns kvartett återstår nu bara RHAKOTIS....som jag utlovade tidigare i tråden - skulle bli en del av 2:a världskrigets stora livbåtsdrama.....
(forts. följer)

Varjag

[varjag]

RHAKOTIS kan äntligen avsegla från Yokohama den 27:e september 1942. Besättningen har då varit borta från hemlandet i mera än tre år och man kan föreställa sig glädjen att hemresan anträds. Men - blandad med oro över chanserna att kunna bryta igenom den allierade blockaden. Kapten Jakobs väljer ''den långa vägen hem'' - via Kap Horn och vad jag ränkar ut med ledning den långa seglingstiden - kör han sakta. Kanske för att spara bränsle, varav RHAKOTIS måste vara fullproppad då hon inte tycks ha bunkrat från ngt annat fartyg på resan. Men, mera troligt för att han vill göra den sista och farligaste biten - utanför Portugals och Spaniens kuster - i midvintermörkret med korta dagar, långa nätter och dåligt väder.

m.s. RHAKOTIS.jpg (10.59 KiB) Visad 1106 gånger

Den 6:e november, sänker den tyska ubåten U-68 (Karl-Friedrich Merten) Ellerman-linern CITY OF CAIRO om 8800 GRT i Sydatlanten, omkring 800 kilometer från S:t Helena. Besättning och passagerare går i sex livbåtar och när fartyget sjunkit går Merten upp nära en av dem för att förhöra sig om fartygets fartgets namn och tonnage. Merten ger dem även kurser till närmaste land i Sydamerika, Afrika och till S:t Helena med avstånden. Till slut - ber han om ursäkt för att han sänkt deras fartyg och önskar dem Godnatt och Lycklig Resa . Till skeppskamraterna på U-68 säger han sig tvivla på att någon av dem kommer att överleva......

Ellerman Lines City of Cairo 8034GRT.jpg (10.68 KiB) Visad 1106 gånger

I Livbåt No.1 befinner sig 54 personer däribland några kvinnor som varit passagerare.
Trots att båtarna försöker hålla ihop, skingras de efter några dagar båt No.1 kan inte hitt de andra. Man har proviant och vatten för ett par veckor. Men laskarerna ombord tycker vattenransonen är för snål - efter en vecka börjar de dricka havsvatten......
http://en.wikipedia.org/wiki/Lascar
På 11:e dagen dör den första av dem, därefter 2-3 om dagen under den obarmhärtiga solen. Även de mera disciplinerade britterna börjar avlida.....attacker av delirium under 2-3 timmar och döden följer.
Kropparna lämpas överbord. Den 14:e dagen dör överstyrman som haft befälet; han ersätts av en löjtnant i Royal Naval Volunteer Reserve (RNVR) - denna avlider två dagar senare.....
Den 28:e dagen i livbåt No.1 - finns bara sex överlevande kvar - 48 kroppar har dumpats i Atlanten.Vattnet är på upphällningen, av matransoner finns bara något litet kvar. När den 36:e dagen randas lever bara fyra - tre män och en kvinna. Alla är för svaga för att tippa de två liken i båten över relingen.
Det är tidig morgon den 12:e december, när en man tycker sig höra dunket av en dieselmaskin.....med uppbjudande av sina sista krafter lyckas han riva eld på ett nödbloss som han håller upp i mörkret.

Ur mökret i vilket han anar ett stort fartyg mycket nära hör han ropet ''Allright!''

RHAKOTIS har stoppat några nattimmar för att reparera någonting i maskinrummet - och hade just startat igen när de siktar ''blosset''. Livbåt No.1 har slumpen (?) drivit till mycket nära det tyska fartyget. (Slumpen? Jag kallar det GUDS FINGER!)
Man manörerar och får livbåten långsides, en tysk matros kommer ned på en repända och de nödställda hissas en efter en upp surrade i båtsmansstol varefter de prompt tas till sjukhytten och kommer under läkarvård.

Det måste ha varit en chock för britterna - att efter 35 dygn på de vågor som ''Brittania Rules'' - blir räddade av ett TYSKT fartyg och därtill en de legendomspunna blockadbrytarna
Trots fartygsläkarens bästa ansträngningar, avlider kvinnan den 17:e och får sjömansbegravning dagen efter. Bara en av de tre männen från livbåten - har krafter nog att deltaga i begravningen.

RHAKOTIS stävar vidare norrut och Julen 1942 och Nyåret 1943 - firas ombord, kanske med lättare känslor då målet, Bordeaux närmade sig. Men - Nyårsdagens morgon siktas en brittisk flygbåt.......klockan tre på e.m. kommer den brittiska kryssaren HMS SCYLLA över horisonten.

HMS SCYLLA.jpg (19.02 KiB) Visad 1106 gånger

SCYLLA öppnar eld - och efter 96 dygns resa och omkring 19000 sjömil (35000 kilometer) finns inget annat att göra än att öppna bottenventilerna och gå i livbåtarna.
Dom befann sig bara 200 sjömil väster om Kap Finisterre
RHAKOTIS sjunker på en position 45N 11W
De tyska livbåtarna möter spanska trålare tre dagar senare och bogseras in till La Coruna nära Ferrol i Spanien.

Av de sex livbåtarna från CITY OF CAIRO räddas de flesta efter 13 dygn men en inte förrän efter 52 dygn!
Det är den värsta livbåtsdramat under kriget. Hur många som överlevde - vet jag inte.

Varjag

[sveahk]

Tack varjag för spännande, väl beskrivna och för mig obekanta äventyr pa sjön!

Hans K

[Battler]

Håller med ovanstående, följer tråden med stort intresse

[varjag]

Tack sveahk och Battler....

Vill ta upp lite i ämnet vad blockadbrytarnas laster bestod av. Tyvärr är detta mycket sämre dokumenterat än fartygen själva och deras rörelser. Det råder mera klarhet om vilka varor tyskarna importerade, speciellt från Japan under kriget - än vad Tyskland exporterade till översjöiska länder.
Till exempel är det litet känt, att Tyskland och Italien faktiskt försökte upprätthålla ''normal'' export/import med Brasilien så sent som sommaren 1941 med blockadbrytare. Tre fartyg, ett italienskt, två tyska lämnade Bordeaux på senvåren 1941 destinerade till Brasilien. Avsikten var att lasta rågummi som desperat behövdes för den tyska industrin. Den italienska ''JOAO PASSOA'' lyckades inte bara angöra Santos i april - utan återvända med 2973 ton av den dyrbara varan, till Frankrike den 31:a juli. Men vad hon hade för last till Brasilien vet jag inte. De tyska, ''KARNAK'' och ''LECH'' prejades och självsänktes; den första troligen på hemresa från Brasilien - LECH, redan på utresan. LECH's last är okänd - KARNAK's angavs som Deutsche Spielwaren [tyska leksaker] Men det förefaller otroligt att skicka 6000 ton Schuko-bilar och Märklintåg till Sydamerika Dessutom hade KARNAK tydligen det sista Junkers Ju 52-flygplan som levererades till Brasilien.
Möjligheten finns naturligtvis, att fartygen ''gick i barlast'' på utresan - men nog borde brassarna ha krävt något mera matnyttigt i utbyte.

Vad gäller handeln med Japan, vet vi l i t e mera - men inte mycket. Tyskland sålde teknisk utrustning till Japan, radio, optik, radarmaterial, flygmotorer, enstaka flygplan, kemikalier, automatkanoner och läkemedel (troligen Sulfa). Traktorer nämns i ett annat manifest. Men igen - kan inte sådana specialartiklar ha fyllt den respektabla skeppsvolymen som avsändes.
Tyskarna är mera meddelsamma om importen från Japan och japanskt ockuperat område. Den mest eftertraktade varan var klart rågummi från Malaya.

rågummi från japanska I-52.jpg (53.99 KiB) Visad 1056 gånger

Bilden visar block av rågummi ombord på USS BOGUE - som flutit upp efter sänkningen av den japanska ubåten I-52 som gick ned i Sydatlanten 1943. (I-52 hade uppenbarligen gummit stuvat som däckslast)
Andra varor var kaffe, te, tenn och vegetabiliska oljor - kokos- och palmolja. En annan artikel som var viktig - var kinin som importerades i form a Kinabark.

kinabark.jpg (13.91 KiB) Visad 1056 gånger

OK, lite mera voluminösa laster, men knappast i närheten av att fylla det tillgängliga tonnaget.

Slutligen kan jag tillägga, att hjälpkryssarna, de många tyska fartygen i Östern - och senare ubåtarna som opererade i Indiska Oceanen - alla också krävde mera jordnära förnödenheter från hemlandet;
Potatis och vetemjöl stod högt på listan. Potatis, tysk stapelföda, stod knappast att uppbringa i den japanska maktsfären. Likaså vitt bröd vartill vetemjölet behövdes. Och sen och naturligtvis - Öl! Tyskt öl!
Det japanska ölet ansåg tyskarna vara ''vattenskadat''.....(ungefär som amerikansk Budweiser )
Sist nämner jag en så vital artikel som färskvatten. Alla blockadbrytare som hade uppgiften att försörja hjälpkryssare eller ubåtar på resan - medförde betydande kvantiteter av färskvatten som alltid behövdes på de fartyg som varit länge till sjöss.
Kanske någon läsare av tråden, har flera uppslagsändar eller information om handelsutbytet?

Varjag

[Amund]

Tack - Både för svaren på mina frågor och självklart för underbar läsning! I synnerhet bogseringsepisoden. Ankarkättingens tyngd bör ha fungerat som sabb. T.ex en aldrig så fet vajer smäller av vid ett kraftigt ryck om den inte har en elastisk del (sabb) som kan svälja rycken. Alltså, kättingens tyngd om den är tillräckligt lång, gör att den aldrig blir så tajt att något brister. Sjögången måste ändå ha varit det värsta att bemästra? Ute på oceanen är det ju aldrig lugnt.

Kanske någon läsare av tråden, har flera uppslagsändar eller information om handelsutbytet?

Doggerbank hade första gången teak, mangan och te (ursprunglig allierad last). Andra gången fiskolja, fett (tran?), gummi

Några lastexempel från ubåtar, kanske ger en fingervisning om önskelistan hos tyskarna. Här är lite uppgifter från olika källor:
Japanska ubåten I-30 besökte Lorient i augusti -42. Hon hade med sig 1500 kilo glimmer och 660 kilo shellack.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Glimmer
http://sv.wikipedia.org/wiki/Schellack

Exempel från 1945, troligen då de mest akuta behoven kan man tänka.

U 510 (A Eick) avseglade den 10:e jan. från Java med 1500 ton last: volfram, tenn, rågummi, molybden och koffein.

U 234 avseglade den 25:e mars mot Japan med följande:
74 ton bly
26 ton kvicksilver
7 ton optiskt glas
43 ton flygplansritningar, instrument, vapen, mediciner
5 ton 20 mm och 37 mm ammunition
6 ton utrustning för ubåtsbaser
560 kilo uranoxid
1 nedmonterat tvåmotorigt Me 262 jetplan
Diverse militära experter och 2 civila från Messerschmittfabriken.

Lasterna ombord på prisfartygen kan ju ha varit vad som helst. Om de var tomma eller med last av lågt värde, så skickades de väl vidare till Fjärran östern för att lasta något eftertraktat?

Raeder välkomnar blockadbrytarkaptener.jpg (17.95 KiB) Visad 1012 gånger

Ser fram mot mera spännande läsning.

[varjag]

Tack Amund för intressanta lastkombinationer som visar vad som var behövligt på bägge hållen. Betr. den där Me 262:an har jag alltid undrat har man tråcklar ned en sån - även i bitar - i en ubåt För U 510 från Java skrev du 1500 TON LAST Hmm...ngt måste vara galet där - med femtonhundra tons last - kunde hon kanske dyka, Men kom nog aldrig mera opp

Ankarkättingens tyngd bör ha fungerat som sabb. T.ex en aldrig så fet vajer smäller av vid ett kraftigt ryck om den inte har en elastisk del (sabb) som kan svälja rycken. Alltså, kättingens tyngd

Japp precis! Det krävs väldiga krafter för att ''räta ut'' bukten i säj - 100 meter kätting, så den fungerar som en dämpare med sin egenvikt. Sen gäller det också - att bromsarna på ankarspelet håller.....När ORION skulle ankra på Maugön i Stilla Havet (egentligen en vattenfylld vulkankrater) hade dom svårt ''hitta botten'' trots att de var mycket nära land. Stack mer och mer kätting......108 famnar (200 meter) - ''ingen botten''. Stack mer och mer.... 130 famnar. Då hände det - bromsen på spelet gav upp under dom 25 tonnen ankare och kätting den höll - det kom ett dån och enorma moln av rost och gnistor när resten av kättingen rann iväg med blixtens fart, kättingtampen slets loss nere i kättingboxen - och kom som en piskande cobra upp över spelet - dök ned i klysröret och försvann i djupet. Det var ett underverk att ingen blev dödad eller skadad uppe på backen.....

Varjag

[Amund]

För U 510 från Java skrev du 1500 TON LAST Hmm...ngt måste vara galet där - med femtonhundra tons last - kunde hon kanske dyka, Men kom nog aldrig mera opp

Kanske plimsollmärket satt på periskopet? Nej, det är jag som varit för generös med nollorna - 150 ton ska det vara.

[varjag]

Amund skrev:

Japanska ubåten I-30 besökte Lorient i augusti -42. Hon hade med sig 1500 kilo glimmer

Jag missade glimmern i första läsningen - men det var intressant...... Inte minst för att jag vill minnas att svensk glimmer - var en delbetalning till Italien för de italienska flygplan vi köpte under kriget.
Det måste ha varit en begärlig vara om man skeppar futtiga 1½ ton av det över mer än halva jordklotet
Glimmer är ett mineral - bättre känt som muskovit - men vad användes det till för att berättiga så stora ansträngningar?

Varjag

[tryggve]

Glimmer är ett mineral - bättre känt som muskovit - men vad användes det till för att berättiga så stora ansträngningar?

Varjag

Glimmer verkar ha en hel del specialanvändingsområden enligt den engelska artikeln. Ffa som isoleringsmaterial.

http://en.wikipedia.org/wiki/Mica#Properties_and_uses

EDIT: en sökning av denna träff i Google books.
http://books.google.com/books?id=YyLQAW ... &q&f=false
Här sägs att Mica är en strategisk resurs, och nödvändig för komponenter i motorer ("tanks and aircrafts") och radioutrustning, om jag förstår det rätt.

Om jag minns rätt så ingick även japanska ritningar och vapen i en del laster till Tyskland, bl a några exemplar av flygfällda torpeder.

[sveahk]

U864, som ocksa var på väg till Japan, sänktes den 9 april 1945 utanför Bergen - förutom 65 ton kvicksilver fördelat på 1857 flaskor (som nu mer och mer korroderar... ) kan vi här läsa vad som också fanns ombord:
http://www.klammi.de/html/u864-9_2_1.html
http://www.klammi.de/html/u864-9_2_2.html
http://www.klammi.de/html/u864-9_2_3.html

Hans K

[varjag]

U864, som ocksa var på väg till Japan, sänktes den 9 april 1945 utanför Bergen - förutom 65 ton kvicksilver fördelat på 1857 flaskor (som nu mer och mer korroderar... ) kan vi här läsa vad som också fanns ombord:
http://www.klammi.de/html/u864-9_2_1.html
http://www.klammi.de/html/u864-9_2_2.html
http://www.klammi.de/html/u864-9_2_3.html

Hans K

Tack sveahk för länkarna och intressant last.....ritningar, ritningar! Högteknologi på papper - men inte så mycket ''hardware''.
En enda låda - med delar till Me 163/262?
Lite förvånande, är ritningar till MG 131 och (Caproni) Campini.....bägge lite överkörd teknologi 1944
Och ny lärdom; SATSUKI, var det japanska kodnamnet på Typ IXd2 ubåten.
Kreisel-Gerät, torde ha varit gyrstyrningsinrättning för torpeder, Yummi yummi!

Du är ju väl bevandrad i flygande ting; Hur låg det verkligen till med allt som skrivits om att Me 163/262 - hela eller i delar som skeppades till Japan med ubåt??
Som jag skrev i en ovanstående post, förefaller det omöjligt för en ubåt att ta så skrymmande last.... , mvh Varjag