Tyska blockadbrytare

[varjag]

s.s. COLUMBUS, en 32000-tonnare var, Hamburg-Amerika-Linjens stolthet. Hon hade i några år gjort tjänst som kryssningsfartyg i Karibiska Sjön med, mest amerikanska passagerare i exotiska hamnar - när den idyllen bröts den 26: e augusti 1939. Hon var beredd att göra besök i Curacao, efter att ha ''hoppat över'' brittiska Grenada p.g.a. krisen i Europa, när kaptenen nåddes det kodifierade s.k. QWA-telegrammet....uppnå tysk hamn inom 96 timmar- om omöjligt spansk, italiensk, japansk, rysk eller holländsk....amerikansk hamn som sista val....

s.s. COLUMBUS.jpg (60.06 KiB) Visad 4155 gånger

Nästa QWAtelegram beordrade Kapten Dähne att omedelbart sätta av sina passagerare i Havanna. Dit COLUMBUS smög sig på natten...där alla amerikanska passagerare debarkerades i livbåtar - operationen var klar i gryningen och COLUMBUS satte kurs mot Vera Cruz i Mexiko. När England förklarade krig den 3:e september - rasslade COLUMBUS ankare på redden i Vera Cruz.
Den 13:e december - lättades det, och COLUMBUS gick till sjöss för att åternå Das Vaterland.
Men det ''neutrala USA'' - väglett av brittiska konsuler - beredde mycket snart ''eskort'' med jagare....som välvilligt rapporterade I KLARTEXT sin egen - och COLUMBUS position,kurs och fart.... Den 18:e får jagarna sällskap av kryssaren VINCENNES! Som nästa dag ''faller akteröver'' och försvinner över västra horisonten....MEN mirakulöst - uppenbarar sig samtidigt den engelska jagaren HMS HYPERION från den östra....

Och - dem gamla rutinen....fartyget sätts i brand, bottenventiler öppnas...livbåtar sjösätts.

HMS HYPERION, hade haft fräckheten skjuta ett prejskott - som landande på ''amerikanskt vatten'' - vilket utlöste den vanliga diplomatiska tekoppsstormen. COLUMBUS självsänks - och besättningen...jo VINCENNES gör en ny blixentré på scenen - och ''räddar'' 576 personer.....Oavsett att HYPERION ''kräver'' få överta kaptenen och officerarna....

Och så var det med amerikansk neutralitet i december 1939!

Varjag

[varjag]

Åttatusentonnaren s.s. BAHIA BLANCA som i början av oktober 1940, lyckades smita ut från lasthamnen i Bahia de Brazil...

s.s. BAHIA BLANCA.jpg (17.94 KiB) Visad 4130 gånger

...och undvika både de brittiska och amerikanska flottorna. Kaptenen valde vågstycket att ta sig igenom Danmarkssundet och försöka nå Norge genom att segla väster om - sedan norr om, Island
I november, var det mindre än en brilliant idé - latituden är strax söder om Polcirkeln, dagen är kort, natten lång och sikten urusel. Men - på den positiva sidan, kunde Engelska Flottan räknas bort - bara tokar och islänningar hålls i sådana vatten
Men oturen höll sig framme efter den långa resan - och BAHIA BLANCA rammade ett isberg! (Troligen mera en sån där 250-tons ''growler'' som är nästan omöjlig att se...)
Hon sprang läck natten till den 9:e november och började obönhörligt sjunka. Om man är tysk på smygvägar - vågar man inte sända SOS-signaler med radion.....och förresten, vem farao befinner sig i dom farvattnen - ingen är svaret....
MEN, si det var fel. BAHIA BLANCA skickade upp nödraketer (i fåfängt hopp...) OCH Guds Finger pekade på den isländska trålaren HAFSTEINN, som såg raketerna och bärgade hela besättningen!

Vars öde blev fångenskapen hos de britter som redan ockuperade Island .

Men- bättre det än att frysa ihjäl i Ishavet! Men synd om tyskarna hemma - hon hade flera tusen ton kaffelast - som skulle satt lite sprätt på tyskarnas Ersatz , Varjag

[varjag]

Fyra - av vilka bara en - vågar försöka nå hemmahamn. Och blir därmed en del av 2:a världskrigets klassiska livbåtshistoria....

För tyska fartyg i Stilla Havet, blev krigsutbrottet en katastrof. Oavsett QWA-telegrammen som varnade för omedelbart förestående krigsutbrott - var det litet kaptenerna kunde göra för att ''inom 96 timmar'' nå vänlig eller neutral hamn.
Det tyska HAPAG-rederiet hade två fartyg i den knipan.
m.v. HAVELLAND, 6550 BRT, låg Puntaarenas i Costa Rica och fångad av kriget kunde befälet inte göra mycket mera än att invänta bättre tider.
Det andra var m.v. RHAKOTIS som befanns sig i en liknande situation i den chilenska hamnen Antofagasta. RHAKOTIS hade blott tre månader tidigare varit i nyheterna - då hon ''levererade'' ett par tusen icke-önskvärda judar - till Southampton i juni 1939.

Rhakotis med judar, Southampton 1939.jpg (105.22 KiB) Visad 4099 gånger

RHAKOTIS fann sig i samma situation - och avvaktade.

s.s. HAVELLAND.jpg (34.17 KiB) Visad 4099 gånger

De sista i kvartetten, var ett par små kusttankfartyg som byggts av Nordeutscher Lloyd 1938 och skickats till Sydamerika för lönande kustfart. Deras namn och syfte, m/t QUITO och m/t BOGOTA - bekräftas av att Equadors Generalkonsul i Bremen var närvarande vid bägge sjösättningarna. Bägge fartygen upptog kustfart på Syd-Amerikas västkust redan 1938.
Och bägge befanns i sin bashamn, Guayaqil i Equador när stormen bröt i Europa......

(forts. följer), Varjag

[Hans]

LS=Leichte Schnellboot

1895 introducerades torpedbåtar för hjälpkryssare i tyska flottan på Normannia. 1936 kom planerna igen men först med LS 4 Esau kom torpederna istället för minor. Den 24/4 1942 sänkte hon Conneticut, ett amerikanskt tankfartyg. Om jag fattar det hela rätt släpptes torpederna bakom torpedbåten men framåtvända - lämpligt att styra åt sidan efteråt.

Källa: Nyanlända German Raiders av Paul Schmalenbach ISBN 0-87021-824-7

MVH

Hans

[varjag]

Om jag fattar det hela rätt släpptes torpederna bakom torpedbåten men framåtvända - lämpligt att styra åt sidan efteråt.

Källa: Nyanlända German Raiders av Paul Schmalenbach ISBN 0-87021-824-7

MVH

Hans

Tack Hans...det var som tusan - visste jag inte (Edit: sorry spett - du hade rätt). Ngt om hur torpedernas motor startades?? Om dom plaskade i med motorn gående med full fart - gällde det säkert att KVICKT komma ur vägen...... Även om en torped normalt inte armeras förrän efter en viss löptid , Varjag

[Hans]

...it was decided that two 45 cm tubes should be fitted astern but trained forward.
...the target could be kept under observation throughout the period of actual firing. At the moment of ejection, however, the launch would have to increase her speed and turn aheard of the pursuing torpedo.

Aheard - så fick man lära sig ett nytt ord.

MVH

Hans

[varjag]

Aheard...? Tryckfelsnisse!

[Hans]

Aheard...? Tryckfelsnisse!

Sant, ahead.

MVH

Hans

[varjag]

...fortsättning;
I januari 1940, lämnar QUITO och BOGOTA Guayaqil i Equador och seglar söderut tll den lilla hamnen Coquimbo i Chile då ''klimatet'' i Chile tydligen var mera tyskvänligt än i Equador. Där blir bägge fartygen liggande i femton månader - (vilken tristess!) som delvis upptas av försök att sälja dem till chilenska regeringen/flottan - som dock inte visar något större intresse.
Både brittiska och amerikanska marinmyndigheter var medvetna om inget av de fyra fartyg som behandlas - hade tillräckligt med bunkers, för att kunna nå Tyskland, eller ens Japan - så man tycks ha tagit det hela ganska lugnt.

Men den 4:e april 1941 skvallrade myndigheterna i Peru - att QUITO hade sökt utklarering från Coquimbo och ''kunde väntas göra utbrytningsförsök'' den 14:e eller 15:e! Djungeltelegrafen funkade blixtsnabbt - för Kapten Schneider hade bara ngn dag tidigare - fått instruktioner från Tyskland att hålla sig beredd att en mörk natt smyga till sjöss och sätta kurs mot Yokohama. Samma order måste också utgått till BOGOTA, HAVELLAND och RHAKOTIS....m.a.o. ett koncerterat tyskt försök att få ut fartygen från Sydamerika.

s.s. RHAKOTIS.jpg (10.59 KiB) Visad 4051 gånger

Britterna reagerade bums - och skickade den kanadensiska hjälpkryssaren HMCS PRINCE HENRY att patrullera utanför Coquimbo. Men inget hände.....den 19:e skickades prinsen norrut till Antofagasta för att hålla ett öga på RHAKOTIS - men även där kammade kanadickerna noll. Dom tröttnade och tog hjälpkryssaren hem till Kanada igen första veckan i maj.

HMCS Prince Henry.jpg (41.48 KiB) Visad 4051 gånger

Men den 18:e maj händer det.....morgonen efter ''en mörk'' natt är QUITO och BOGOTA försvunna......
Jag vet inte avseglingsdatumen för RHAKOTIS och HAVELLAND men bägge måste i tysthet ha smugit ut till sjöss nästan samtidigt från Antofagasta och Puntarenas uppe i Costa Rica. Alla sätter kurs mot Yokohama i fjärran Japan.

(forts. följer) Varjag

[Amund]

Det här är mycket intressant läsning.

Livet till havs är ju lite speciellt - Det är lite av en egen värld, ett eget samhälle där verkligheten och omvärlden är långt borta. Telegrafisten är ofta den enda länken med omvärlden, och spekulationer och rykten får härja fritt. Under andra världskriget bör dessutom all officiell information ha inskränkt sig till ett minimum och besättningarnas spekulationer samt gissningar bör ha varit rikliga. (Som jag minns var det ofta kocken som var den bästa informationskällan för manskapet åtminstone, mässkallen kunde snappa upp rykten i befälsmässen som sedan förmedlades).

Tänk er själva att befinna sig i ett miniatyrsamhälle helt avskärmat från omvärlden, och allt som dyker upp vid horisonten är med största säkerhet fientligt.

Om någon läsare har frågor om speciella händelser eller fartyg - fråga på! OM jag kan svara gör jag det gärna.

Varjag

Jag tar Varjag på orden och ställer några frågor. Kanske de är lite svävande och inte kan besvaras utifrån de begränsade källor som står till buds? Men jag försöker - Varjags kunskap erfarenhet och bedömningar duger gott.

Skulle det ha varit möjligt att använda spanskt territorialvatten och nordspanska hamnar såsom Vigo, La Coruna för mellanlandning? Visst internerade inte Spanien tyska handelsfartyg? Fartygen skulle senare ha kunnat gå i välbevakad kustfart till tyskkontrollerad fransk atlanthamn.

Visst var det i stort sett liknande förhållanden under första världskriget?

Kunde de tillverka eget färskvatten (evaporatorer) på den tiden, inte minst till pannorna? Eller var även det en bristvara?

Hur? Och hur ofta utväxlades det telegram mellan fartyget och rederiet, och hur krypterades dessa? När order kom från högre ort bör väl en risk ha tagits? Ett simpelt handelsfartyg kan knappast ha haft några avancerade kodnycklar ombord?

Ångaren som fraktade Graf Spees besättning till Argentina. Hur blev hennes fortsatta historia? Tacoma är lite svårgooglat.

Lite utanför tråden kanske, men jag har alltid undrat varför inte tyskarna kunde använda franska kanaler för att skicka ubåtar till och från Medelhavet?

Tack för spännande läsning - skriven med inlevelse och känsla för det historiskt dramatiska.

[varjag]

Tack Amund - alltid roligt när man ''spinner'' en tråd som kanske berikar foumet med detaljer av en mindre känd aspekt av kriget.

besättningarnas spekulationer samt gissningar bör ha varit rikliga

Jodå, ''surret i mässarna'' gick på högvarv naturligtvis. Varje vild gissning eller spekulation - fick sina anhängare och debatterades livligt. Ofta användes trick - för att lura spioner och agenter att dra fel slutsatser......Ett som erinrar mig, var att strax före Gatloppet genom Kanalen - tog man öppet och demonstrativt ombord tropikuniformer på PRINZ EUGEN....och ngra dagar innan fick en högre officer sig speciellt tillskickat från Tyskland, sin dyrbara jaktstudsare -vilken naturligtvis inte behövdes om omedelbar avgång stod för handen.....

Skulle det ha varit möjligt att använda spanskt territorialvatten och nordspanska hamnar såsom Vigo, La Coruna för mellanlandning

Javisst. Och det gjordes, t. ex. m.s. ELSA ESSBERGER som vi snart kommer att möta i denna tråden - gick in till El Ferrol med sin last från Fjärran Östern då det var lite för hett om öronen i Biscaya i januari 1942 för att riskera henne där. (Vid ett lugnare tillfälle 1944 - riskerades sista biten - men det gick åt helsicke). Hennes last gick på järnväg från El Ferrol till Tyskland.

Den största ansamlingen tyska tankfartyg 1939-40, låg annars på Kanarieöarna.....Las Palmas hade en hel liten tankflotta i väntan på order frå SKL's (Seekriegsleitung) order om försörjning av hjälpkryssare, krigsfartyg och ubåtar på olika oceaner. Ja i ett par fall, smög sig ubåtar in på natten - och bunkrades. Och hade försvunnit när morgonen randades.

Hur? Och hur ofta utväxlades det telegram mellan fartyget och rederiet,

Jag är lite osäker där.....rederierna hade nog inte tillgång till ''säkra'' krypton och deras trafik med fartygen sköttes nog via SKL och säkrare coder. T.ex. tankbåtarna i Las Palmas/Teneriffe - kunde delges nya krypton per diplomatpost från Tyskland. Detsamma gällde fartyg som fanns i Fjärran Östern vid Japan, så klart innan det tysk-ryska kriget bröt ut. Likaledes gällde Syd-Amerika då tysk diplomatisk representation fanns där och post kunde gå via neutrala kanaler som Vichy-Frankrike, Spanien och Portugal t.ex.

franska kanaler för att skicka ubåtar

Kanalerna var för små/ubåtarna för stora.....det krävdes hela Donau - för att skicka några pyttesmå ''kanoter'' - som tyskarna kallade Typ II-båtarna, till Svarta Havet. Och - delvis demonterade!

Kunde de tillverka eget färskvatten (evaporatorer)

Dithmarschen-klassen hade distilleringskapacitet - andra tror jag inte....

Hur det gick för m.s. TACOMA minns jag inte på rak arm - återkommer kanske

Visst var det i stort sett liknande förhållanden under första världskriget?

Ganska - men blockaden under det Andra, var betydligt effektivare.(radiopejling, radar, flygspaning)

Livet till havs är ju lite speciellt - Det är lite av en egen värld, ett eget samhälle där verkligheten och omvärlden är långt borta

Sjömansyrket är mer än ett yrke - det är Ett Sätt att Leva

mvh, Varjag

[varjag]

fortsättning;

..... Alla sätter kurs mot Yokohama i fjärran Japan.

Idag, med jetplan som korsar oceaner i ett nafs - är det passande att litet förklara hur ''stor'' världen ännu var på 40-talet.
Avståndet från Chile till Tokyo fågelvägen - är omkring 17 000 kilometer, nära halva jordens omkrets! (I nautiska mil eller knop blir det cirka 9200 knop). PLUS alla omvägar runt farligare öar och havsområden som kan väntas vara bevakade av fienden eller hans allierade.Jag kan bara gissa farterna som fartygen kunde prestera; QUITO, BOGOTA och RHAKOTIS troligen 12 knop, den äldre HAVELLAND knappast mera än 9-10. I klartext had dom alltså en resa framför sig som, om den gjorts utan avbrott - omfattar 32-38 dygn i sjön.
Som jag skrivit ovan, hade inget av fartygen bränsle för ens närheten av en så lång resa. Men SKL hade ett par äss i bakfickan.....
Entre: m.s. OSORNO en ny 7000-tonnare med 17 knops fart och ägd av HAPAG (Hamburg-Amerika Paketschiff AG) som upprätthållit reguljärtrafik Hamburg-Mexico-Panamakanalen-Sydamerikas Västkust i fredstid.

syster till OSORNO (Beaverbrae).jpg (56.32 KiB) Visad 3995 gånger

OSORNO hade också blivit fast i sydamerikansk hamn - men jag vet inte vilken. Hon hade fått utbrytningsorder samtidigt med våra fyra flyktingar - och OSORNO hade på ett eller annat sätt (?) nog med bunkers för att dela med sig till våra fyra och en mötesposition-och-dag. Var - de mötte OSORNO vet jag inte med gissar det måste ha varit vid ngn av de s.k. Otursörna (Isles Desventuradas) 850 km från Chiles kust då bunkringsoperationen knappast kan ha skett i rum sjö.
http://www.google.com.au/imgres?imgurl= ... CCgQ9QEwAw
- där det fanns en föga utnyttjad ankarplats (scroll down i länken).

Efter tankningen av - hade inget av fartygen, inte OSORNO heller - nog bränsle för att nå Japan
Men med den superba planering som kännetecknade den tyska Marinstaben ansvarig för dessa operationer, hade killarna i Berlin räknat ut att med de bunkers de hade, skulle dom kunna nå Marshallöarna. .... ''futtiga 7000'' sjömil västerut.
Dit sattes kursen.....(forts. följer)

[varjag]

Amund frågade:

Ångaren som fraktade Graf Spees besättning till Argentina. Hur blev hennes fortsatta historia? Tacoma är lite svårgooglat.

s.s. TACOMA, hon var ett ångdrivet turbinfartyg - gick, efter deponeringen av GRAF SPEE's besättning i Argentina - tillbaka till Montevideo. Den 30.12.1939 - hade den uruguayanska regeringen kommit på - att hon var ett krigsfartyg! Eftersom hon evakuerat GRAF SPEE's besättning. Brilliant! Dom behövde två veckor för det beslutet
Och gav ett ultimatum - TACOMA måste avsegla inom 24 timmar - eller interneras...Basta!
TACOMA internerades i Montevideo den 1:a januari 1940.
Detta var tveklöst p.g.a. brittiska påtryckningar varunder Uruguay var ganska mjukt....Varjag

[varjag]

fortsättning;

Det bör ha dröjt till 20-22 juni, innan våra flyktingar, fem vi detta laget - nådde fram till Marshallöarna. Ovan nämnde jag ett par ''ess'' i Sjökrigsledningens Trollerilåda.
Det andra esset, hette följdriktigt just det, ESSberger.....5000-tonnaren m.v. ELSA ESSBERGER. Igen - ett nytt fartyg som legat i Kobe i Japan vid krigsutbrottet och där rekvirerats av Reichsministerium für Seetransport, vilkens Japanavdelning sorterade under den mycket kapable Amiral Wennecker - marinattaché i Tokyo. ELSA E. var byggd för trafik på Japan och som konsekvens hade stora bunkerutrymmen - hon kunde köra med full fart - 13 knop - hela 19000 sjömil! (3500 svenska mil mellan påfyllningarna - det ni ) Så vår ELSA skickades österut från Japan för att fylla på, de vid detta laget säkert mycket tomma tankarna, hos resenärerna från Sydamerika.

My pictures.JPG (57.09 KiB) Visad 3947 gånger

Den uppgjorda mötesplatsen var en mindre ö i Marshall-gruppen (jag vet inte vilken) norr om ekvatorn i Västra Stilla Havet. Om någon undrar, var Marshallöarna under japanskt mandat sedan slutet av 1:a världskriget. Men hade tillhört det Tyska Imperiet sedan slutet av 1800-talet. Och den Kejserliga Marinen hade gjort ett fantastiskt jobb före 1914 med att sjömäta och utse skyddade ankarplatser och nödhamnar över enorma områden i dessa hav. Så det bör inte ha varit någon svårighet för SKL och Amiral Wennecker - att nominera någon diskret lagun, där ELSA ESSBERGER kunde pumpa över den livsviktiga oljan till OSORNO, RHAKOTIS, QUITO, BOGOTA och HAVELLAND.

Det jobbet bör ha tagit ett par dygn och jag gissar att varje fartyg, efter oljning - avgick individuellt så snart sm möjligt för att tackla de sista 2200 sjömilen och 8-10 dygnen till Yokohama. Eftersom m.s. HAVELLAND var den långsammaste i kvintetten kom hon antagligen också ''sist till pumpen'' - och var sist ut. Ngt som bekräftas av vad som skulle följa....

Adm. Paul Wennecker.jpg (9.67 KiB) Visad 3947 gånger

(Notera den japanska kraschanen på hans högra bröstficka)

http://ww2db.com/person_bio.php?person_id=87

Några dygn efter avseglingen från tankplatsen på Marshallöarna, råkade alla fartygen in en tropisk cyclon öster om Marianerna. Med nollsikt, oerhört hög sjö och svår överspolning, kämpade dom för att ta sig igenom/ut ur- stormcentrat.
Vilket naturligtvis lyckades även om alla blivit ordentligt omruskade. Men vad fem av de sex - inte visste, var att eftersläntraren - HAVELLAND, hade drabbats av maskinfel i cyklonen. Och låg och slingrade våldsamt och redlös i den grova sjön.

(forts. följer)

Varjag

[Hans]

Det här är ju mer spännande än en bra deckare!



MVH

Hans