Svensk förintelse: Nazi-arkiv med judar

[Stellan Bojerud]

Jag kom att tänka på att ytterligare två personer med nz-bakgrund är offentliga.

Sven Hedengren var en ytterst väldokumenterad nationalsocialist. Såsom löjtnant anslöt han sig 1926 i Konrad Hallgrens SFFP/SFKO, men övergick 1933 till Sven Olov Lindholms NSAP. Samma år befordrades han till kapten vid Gotlands infanteriregemente (I 18) i Visby. 1934 finner vi honom som Riksledare SA inom NSAP och tillika avdelningschef för NSAP i Visby. 1936 blev han kretsledare för NSAP Gotland och riksdagskandidat för NSAP. Han deltog som frivillig i Finland och blev 1941 medlem i SSS.

Fallet Hedengren blev prövostenen för den efter kriget tillsatta Bedömningsnämnden. Hans politiska åskådning var väl känd och dokumenterad.

Men nämnden utgick från frågan om nationell pålitlighet och därvid framkom det att han verkat med energi för att avvärja ett befarat tyskt anfall mot Gotland.

Inför nämnden uppgav Hedengren att hans politiska engagemang var en reaktion mot 1925 års nedrustning samt Sveriges i hans tycke bristande engagemang för Finland. Nämnden gav klartecken och Hedengren befordrades till major per 1 april 1948.

Anders Forshell var kommendörkapten och marinattaché i Berlin. Att han var uppenbart och lidelsefullt protysk är ställt utom allt tvivel. Det har hävdats att han var nazist – åtminstone var han i vart fall sympatisör.

Vad som är intressant med Forshell är hans agerande kring årsskiftet 1939/40, då han började varna för ett tyskt anfall mot Skandinavien.

Dessa uppgifter fick han eftersom hans tyska kontakter visste att han sympatiserade med Tyskland och nazismen.

Varningarna blev allt fler och tydligare. Till slut rapporterade han att angreppet skulle komma följande vecka och larmade även den danske marinattachén om detta.

Av detta ser vi att Forshell satte lojaliteten mot Sverige och även Danmark långt före sin protyska inställning.

[Stellan Bojerud]

James Iwan Dickson var godsägare och kapten i reserven. Enligt Tobias Hübinette var han nazist. Det vet jag inte med säkerhet, men han hade uttalade tyska sympatier i vart fall. Sannolikt hade han en tid nazisympatier, men det har jag ännu inte kunnat belägga.

1939 gick han ut som frivillig i Finlands vinterkrig.

Men så kommer det: 1940 gick han ut som frivillig i Norge. Han slogs såsom kapten i norska armén mot tyskarna och är omnämnd i det officiella norska krigshistoriska verket om VK 2.

För Dickson var Skandinaviens frihet viktigare än sympatierna för Tyskland.

Han blev 1941 riksdagsman för högerpartiet (vilket Hübinette förfasar sig över).

Slutsatsen av fallet James Dickson är att människors åsikter och verkliga sympatier inte alltid överensstämmer med vad omgivningen tror dem om.

[Stellan Bojerud]

Jan Myrdal tillskrivs uttalandet "En gång nazist - alltid nazist".

Hur skall vi då bedöma den världskände fotografen Christer Strömholm.

1. Han var med i Nationell Ungdom. Minns jag rätt deltog han i ett nazi-attentat mot kommunistiska tidningen Ny Dag. (Någon som kan kolla det?)

2. Under Spanska Inbördeskriget var kan kurir för den "röda" regeringssidan.

3. 1939 slogs han i Finland mot Sovjetryssarna.

4. 1940 slogs han mot tyskarna i Norge och erhöll norska Krigsmedaljen för sina insatser i striden vid Selbu.

Allt är inte svart eller vitt och färgskalorna påverkas av tidens händelser.

[Stellan Bojerud]

Arkeologen Gustaf Hallström var en av stiftarna till Riksförbundet Sverige-Tyskland och mycket tyskorienterad. Av Hübinette utpekad som nazist.

För Gustaf kom överfallet på Danmark och Norge 9 april 1940 som en chock, men han behövde ingen betänketid för att välja sida. Först kom Sverige och därefter Skandinavien, som nu angripits av Tyskland.

Gustaf engagerade sig starkt för Norge, vilket faktiskt gick så långt att han aktivt verkade som underrättelseagent i Nordnorge, i första hand för svenska intressen men även för den norska motståndsrörelsen.

Med arkeologi som täckmantel genomförde Gustaf forskningsresor på Nordkalotten och rapporterade efter återkomsten sina iakttagelser till den svenska försvarsstaben. Dessa rapporter hade stort värde och de omfattade iakttagelser rörande tyskarnas kustförsvar, truppkoncentrationer, kommunikationer samt de tyska truppernas moral och den norska civilbefolkningens stämningar.

Man kan nästan gå så långt som att kalla Gustaf något av en ”insideragent”. I egenskap av en av stiftarna inom Riksförbundet Sverige-Tyskland var han nämligen en av tyskarna högt betrodd man, som tilläts tämligen fritt resa runt i det ockuperade Norge, men dess mer han såg av tyskarna och deras aktiviteter, dess fastare blev hans beslutsamhet att bekämpa dem.

[millgard]

Jag menar inte att det finns någon kollektiv skuld eller liknande.

Jag menar bara att det verkar finnas ett "tabu" kring ämnet som jag tror inte är sunt. Möjligen beroende på att vi svenskar är dåliga på att hantera konfliktfyllda ämnen.

[Hexmaster]

Då måtte vi vara osvenska på detta forum för här har vi, som väl märkts, inga sådana hämningar.

Sverige tillhör de samhällen som inte "gjort upp med sitt förflutna", dvs lyft upp allt på bordet.

Har du något nytt att lyfta fram, så varsågod.

[millgard]

Sverige tillhör de samhällen som inte "gjort upp med sitt förflutna", dvs lyft upp allt på bordet.

Då måtte vi vara osvenska på detta forum för här har vi, som väl märkts, inga sådana hämningar. Har du något nytt att lyfta fram, så varsågod.

Ni missförstår mig totalt...

Jag har inget att lyfta fram - jag försöker resonera om varför rotandet i dylikt får så stora rubriker i press och bland debattörer.

Jag tycker att "lyfta fram på bordet" inte tillhör det svenska samhällets starkaste sidor, nej. Se bara på IB-affären, Geijer osv.

[affe]

Jag kom att tänka på att ytterligare två personer med nz-bakgrund är offentliga.

Archibald Douglas, generalmajor och chef för övre Norrlands trupper 1937-42 skall, enligt vissa källor, varit en av grundarna/organisatörerna av Nationalsocialistiska Blocket.

Sant eller falskt?

Trevlig helg, alla!

/a

[Wilkman]

Günther, PA, Möllers och Säkerhetstjänstens hantering av de danska Judarna 1943 är inte direkt att skämmas över heller.
Heder åt Georg Ferdinand Duckwitz, och Danska Motståndsmän och Danska Politiker.

((Erlander om Möllers ställningstagande: "Inga mödor får vara för stora för att hjälpa dem över till sverige och ge ett anständigt mottagande."))

Wilkman

[Wilkman]

Ni missförstår mig totalt...

Jag har inget att lyfta fram - jag försöker resonera om varför rotandet i dylikt får så stora rubriker i press och bland debattörer.

Jag tycker att "lyfta fram på bordet" inte tillhör det svenska samhällets starkaste sidor, nej. Se bara på IB-affären, Geijer osv.

Vad menar du?
Vitböckerna lägger faktisk korten på borden vid några för sverige och norden viktiga händelser UAV.
Man har så vitt jag vet inte funnit något graverande i AAs arkiv heller. Snarare visas att Sverige ganska direkt efter man gjort snedsteg har redovisat detta öppet i samband med händelsen.

Svensk Utrikespolitik 1939-1945 ((aktstycken – telegram - etc)) av Carlgren står ganska stabilt och har också översatts till Tyska och Engelska.
Hägglövs arbete om krigshandelspolitiken 1939-1945 kan läggas till detta också.

Norge, och de allierade har försökt finna ”utelämnad och komprometterande” information och dokument.
De har sökt i AAs arkiv som föll i USA/Storbritanniens händer vid krigsslutet. Man har gjort förhör med tyskarna.
Edit: Ja just det, Norges UM, Lie fick också fritt tillträde till UDs arkiv i slutet av kriget. Vad sa han?

Jag förstår inte vad du menar? Kan du förklara!

Wilkman

[Ben]

Sverige tillhör de samhällen som inte "gjort upp med sitt förflutna", dvs lyft upp allt på bordet.

Då måtte vi vara osvenska på detta forum för här har vi, som väl märkts, inga sådana hämningar. Har du något nytt att lyfta fram, så varsågod.

Ni missförstår mig totalt...

Jag har inget att lyfta fram - jag försöker resonera om varför rotandet i dylikt får så stora rubriker i press och bland debattörer.

Är det inte helt enkelt så att intresset för andra världskriget är väldigt stort och att "nazist" säljer lösnummer (och böcker)? Den som skriver något om Sverige under andra världskriget behöver inte göra ett speciellt grundligt arbete för att få stor uppmärksamhet, det räcker egentligen med att peka ut någon känd person som nazist eller komma med andra braskande "fynd".

Ibland är det väl till och med så att det inte ens krävs ett utpekande av en viss person, utan bara antydningar om att nu levande kända personer har haft "suspekta" förfäder. Det var t.ex. inte alltför länge sedan som ett krav på att kronprinsessan Viktoria skulle be om ursäkt för Gustav V personliga meddelande till Hitler i oktober 1941 fick väldiga rubriker i pressen.

Det finns väl inte något annat ämne som skulle kunna leda fram till något liknande. En ursäkt för något farfars farfar gjorde 35 år innan man själv föddes är väl inte direkt något som den vanlige Svensson brukar avkrävas så ofta. Men uppenbarligen anses ett sådant krav "säljande" när det handlar om just andra världskriget.

[millgard]

Sverige tillhör de samhällen som inte "gjort upp med sitt förflutna", dvs lyft upp allt på bordet.

Då måtte vi vara osvenska på detta forum för här har vi, som väl märkts, inga sådana hämningar. Har du något nytt att lyfta fram, så varsågod.

Ni missförstår mig totalt...

Jag har inget att lyfta fram - jag försöker resonera om varför rotandet i dylikt får så stora rubriker i press och bland debattörer.

Är det inte helt enkelt så att intresset för andra världskriget är väldigt stort och att "nazist" säljer lösnummer (och böcker)? Den som skriver något om Sverige under andra världskriget behöver inte göra ett speciellt grundligt arbete för att få stor uppmärksamhet, det räcker egentligen med att peka ut någon känd person som nazist eller komma med andra braskande "fynd".

Ibland är det väl till och med så att det inte ens krävs ett utpekande av en viss person, utan bara antydningar om att nu levande kända personer har haft "suspekta" förfäder. Det var t.ex. inte alltför länge sedan som ett krav på att kronprinsessan Viktoria skulle be om ursäkt för Gustav V personliga meddelande till Hitler i oktober 1941 fick väldiga rubriker i pressen.

Det finns väl inte något annat ämne som skulle kunna leda fram till något liknande. En ursäkt för något farfars farfar gjorde 35 år innan man själv föddes är väl inte direkt något som den vanlige Svensson brukar avkrävas så ofta. Men uppenbarligen anses ett sådant krav "säljande" när det handlar om just andra världskriget.

Det är ungefär det jag menar, men debattlystnaden är stor på detta forum.

Kanske för att ämnet är "hett"?

[Hexmaster]

Det är ungefär det jag menar, men debattlystnaden är stor på detta forum.

Då kan vi kanske återgå till att diskutera ämnet istället för att diskutera diskussionen.

[Spaningsledaren]

Mitt intryck är att olika företeelser tenderar att blandas ihop.
Om läget är spänt i ett land är det ett faktum att där ibland börjar upprättas personlistor. Vid krig mot England, över engelsmän, vid krig mot Japan över japaner o.s.v. Under efterkrigstiden förekom en tydligen rätt omfattande arbetsplatsregistering av svenska kommunister, delvis vid sidan av säkerhetspolisens egen verksamhet. IB-affären handlade till en del om detta.

För många i Sverige, och inte bara här, kan det ju tyckas konstigt att också upprätta listor över judar - men vi som tycker detta är kanske heller inga nazister.

I den nazistiska ideologin var "judarna" hur som helst suspekta och förutsågs isoleras och intill dess hållas under uppsikt. I Tyskland sattes en del judar in i koncentrationsläger tillsammans med med andra grupper misshagliga, av typen oppositionspolitiker, fackliga ledare, homosexuella, Jehovas vittnen m.fl. Vad saken gällde här var förvaring/isolering från samhällslivet. Vi kan kanske anta att de svenska nazi-epigonerna hade liknande planer i tankarna. Om de nu tänkte alls.

De tyska utrotningslägren (alla i nuv. Polen) tillkom först under krigsåren, var byggda för detta syfte och skall inte förväxlas med de förkrigstida och över hela ockupationsområdet spridda koncentrationslägren.

Ytterligare ett inslag i den tyska krigsekonomin var ett omfattande slavarbete. Här hämtades arbetskraften där sådan fanns att tillgå, inkl. i koncentrations- och utrotningslägren. Det fanns också speciella barackläger för tvångsarbetarna. Dessa skilde sig till sin yttre skepnad ibland inte mycket från koncentrationslägren men utgjorde inte desto mindre en annan typ av läger.

Ordet koncentrationsläger härrör från tiden för boerkriget dâr engelsmännen samlade och spärrade in civilbefolkningen i 'concentration camps'. Tyskarna tog sedan över beteckningen.

Min frus morfar satt i ett tyskt koncentrationsläger under hela kriget.
Vi har en del brev kvar, med påtryckta anvisningar av typen:
-levarans av matpaket medges.
-besök i lägret är förbjudna
-förfrågningar är meningslösa
-införsel av tidningar, böcker o.likn. är förbjuden
-införsel av nationalsocialistiska tidningar medges

Ordning och reda!

[millgard]

Det är ungefär det jag menar, men debattlystnaden är stor på detta forum.

Då kan vi kanske återgå till att diskutera ämnet istället för att diskutera diskussionen.

Jag uppfattade faktiskt att diskussionen bland annat gällde Schöns uppgifter och varför de väckte sådana reaktioner. Det var sedan andra som drog växlar på det.

Tillbaka till ämnet alltså.