Hübinette och svensk nazism 1939-45

Diskussioner kring andra världskriget. Tillägnad vår saknade medlem varjag
Skriv svar
Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktör emeritus
Inlägg: 5627
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
Ort: Skövde
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 16 september 2007, 13:41

garozzo skrev:
Jag känner inte till nâgon enda svensk mellankrigstida "kändis" som var nazist
Sven Hedin var väl en kändis?
Om han inte var nazist så beundrade han i alla falll Hitler.
Tillräckligt mycket för att hålla ett tal vid invigningen av Berlin-OS 1936... Fast å andra sidan så hälsade hela den franska OS-truppen med Hitlerhälsningen vid den stora inmarschen. 8O Det var en rörig tid, 1930-talet, och knappast så svart/vit som den framställs idag.

Hübinettes "forskningsmetod" påminner mig om en vaktis vi hade på min högstadieskola. Det var en brottartyp känd som "Rubb och stubb" - om någon trängde sig i lunchkön och han inte riktigt såg vem det var, så tog han det säkra för det osäkra och kastade ut några framför och några bakom den misstänkte - "rubb och stubb". Jag prenumerade på Expo på den tiden som Hübinette var aktiv på tidningen, och minns att det räckte med att vara vagt Tysklandspositiv för att hamna under tidningens bannstråle. DN-journalisten Per Landin, som i många år skrivit tänkvärda och intressanta reportage om Tyskland och inte minst hembygdsrörelserna och de förlorade områdena i öster, blev stämplad som mer eller mindre varandes högerextremist. Rubb och stubb...

Torbjörn Aronsson
Medlem
Inlägg: 775
Blev medlem: 26 december 2005, 00:27
Ort: Frösön
Kontakt:

Re: Svensk-Tyska Föreningen?

Inlägg av Torbjörn Aronsson » 16 september 2007, 13:59

Stellan Bojerud skrev:
Torbjörn Aronsson skrev:
Stellan Bojerud skrev:Svensk-Tyska Föreningen: 1111 medlemmar 1937. Vad är det? Har aldrig hört talas om en sådan förening.

Däremot Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST) . Sannolikt är det denna som avses.
Svensk-Tyska föreningen bildades 1913 och finns kvar än idag:

http://www.svensk-tyskaforeningen.com

Kanske min artikel "De tyskvänliga föreningarna i Sverige och bilden av Karl XII 1933-1945" kan kasta ljus över saken:

http://www.karlxii.se/?p=82
Skulle en nazistisk förening ha bildats 1913 och finnas kvar ännu idag? Knappast. Svensk-Tyska Föreningen bildades 28/5 1913 varvid en av stiftarna var Selma Lagerlöf.

1926 hade föreningen ca 1000 medlemmar. Skulle dessa kollektivt konverterat till nazismen för att 1937 bli de av Hubinette redovisade 1111 nazimedlöparna?

Om en nazist ansluter sig till Miljöpartiet - blir då partiet nazistiskt? Knappast. Men någonstans går en omslagspunkt. Hur många nazistiska medlemmar bör en förening ha för att hela föreningen skall anses vara nazistisk?

Att jag tidigare inte känt till Svensk-Tyska Föreningen trots flitigt forskande kring nazismen i Sverige torde bero på att denna förening helt enkelt inte var nazistisk. Att det under en tidsperiod skulle ha funnits en hel del nazister som var medlemmar i föreningen verkar högst sannolikt.

Skulle föreningen ha varit nazistisk så skulle den inte ha överlevt 1945 och än mindre tillåtits att verka i Västtyskland.
Jag har inte påstått att Svensk-Tyska föreningen var en nazistisk förening. Däremot var många av föreningens företrädare öppet positiva inför den nazistiska regimen åtminstone så länge den hade framgångar. Det var t.ex. Svensk-Tyska föreningen som tillsammans med Samfundet Manhem stod för Hitlers Karl XII-statyett, som åtföljdes av ett brev där han hyllas som Europas räddare.

Spaningsledaren
Tidigare medlem
Inlägg: 923
Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
Ort: Frankrike

Inlägg av Spaningsledaren » 16 september 2007, 19:45

Män som just Sven Hedin och Fredrik Böök var möjligen politiskt naiva.
Genol sitt idoga pläderande för tyska synpunkter och Tysklands roll i Europa kom de att förknippas med det Tredje Riket och att personligen framstâ som ombud för detta. Däremot var de, noga taget, ingalunda nâgra "nazister".

Bâde den ene och den andre var t.ex. personligen helt främmande för nazismens rasism, inkl. dess antisemitism. (Hedin själv hade nâgon judisk âttondels hârstamning och var mycket stolt över ocksâ detta.)
Hedin skrev en i stycken ganska omdömeslös bok frân en studieresa i det bruna Tyskland. Dock kunde han skriva bra och boken gavs ut i stora upplagor runt om i vârlden, inkl. i England. Däremot förbjöds den i Tyskland - dârför att där fanns kritiska formuleringar kring antisemitismen som den ytterst rakryggade Hedin kategoriskt vägrade att mildra. Erik Wennerholms lilla bok om sin âldrige släkting ger en finstämd bild av människan Hedin. Svante Nordin har skrivet en helt lysande och kulturhistoriskt mycket intressant Böök-biografi. Bägge rekommenderas.

Användarvisningsbild
Johan Olofsson
Medlem
Inlägg: 189
Blev medlem: 10 augusti 2007, 17:45
Ort: (född i) Malmö

Re: Svensk-Tyska Föreningen?

Inlägg av Johan Olofsson » 16 september 2007, 20:24

Torbjörn Aronsson skrev:Det var t.ex. Svensk-Tyska föreningen som tillsammans med Samfundet Manhem stod för Hitlers Karl XII-statyett, som åtföljdes av ett brev där han hyllas som Europas räddare.
Å ena sidan är det inte säkert att det är rätt och lämpligt att lägga alltför stor vikt vid just själva uttrycket "Europas räddare", eller vid exakta formuleringar i sådana där hyllningar eftersom den som deltar i hyllningen i praktiken ofta inte alls har så stort inflytande över formuleringarna, utan snarast får fatta ett principbeslut om man vill vara med om en grupps hyllning eller inte - men vill man nu, å andra sidan, göra det så är det viktigt att fråga sig vad som Europa sågs som räddat från.

Detta är en sak som jag många gånger har hamnat i traggliga diskussioner med just amerikaner om. Mitt lite tråkiga intryck av detta är att det förefaller finns rätt många amerikaner som av olika skäl önskar att européer tar på sig en kollektiv skuld och svärtar ner det mesta från tiden före NATO om det nu inte händelsevis råkade vara uttalat och entydigt pro-Amerikanskt. Och Wechselman och Hübinette & Co. verkar vara av samma skrot och korn.

Jag utgår från att nedanstående är rätt så okontroversiellt, och mitt syfte är inte att trampa någon på tårna genom att verka skolmästaraktig, men hoppas att det är lättare att hitta punkter som slutligen är kontroversiella om jag inleder någorlunda grundläggande men ändå kortfattat:

Som jag upplever det så finns en ådra inom historieskrivningen som ser det som att "ingen" hade uppmärksamat att stalinismen var en styggelse helt i klass med nazismen förrän efter andra världskriget, vilket, tycker jag, är en rejäl missuppfattning.

Först och främst så var det sovjetiska ledarskiktet helt inställda på att de västliga makterna hotade Sovjetunionen gemensamt, och det var därför vitalt för dem att motarbeta den risken, vilket bland annat skedde genom Molotov-Ribbentrop-pakten.

För det andra så hade man i väst haft en ytterst skeptisk inställning till bolshevikerna från första början, och aktivt engagerat sig i Ryska inbördeskriget på de vitas sida.

För det tredje var de stalinistiska utrensningarna och skenrättegångarna under trettiotalet visserligen inte kända i sin fullständiga omfattning, men tillräckligt väl för att stora delar av den informerade (europeiska) opinionen skulle se stalinismen som ett betydligt allvarligare hot än nazismen, bland annat eftersom den tyska kulturen (med rätta) sågs som mycket mera utvecklad än Rysslands.

Och i denna anda, i detta avseende, var det lätt att se Hitler som Europas räddare, i april 1939, innan Molotov-Ribbentrop-pakten blev känd, för han var de åren verkligen den som representerade det mest trovärdiga motståndet mot det kommunistiska hotet.

Dessutom hade Tysklands ekonomiska återhämtning skett under nazistisk ledning. Detta var inte bara en tysk angelägenhet, utan kunde ses som "räddande" också för de mindre länderna runt Tyskland, vars handels-, vetenskaps- och kulturella utbyte med Tyskland upplevdes som vitalt.

Avslutningsvis var det många som upplevde 20- och 30-talens instabila parlamentarism som betydligt värre och farligare än tänkbara alternativ (kommunismen borträknad), och också de som såg saken på det viset kunde i slutet av 30-talet se Tyskland som en vägledande räddare undan oreda och nationell svaghet.

EDIT: jag var tydligen för trött för att skriva när jag skrev det här inlägget, svenskan kommer att förbättras
Senast redigerad av 2 Johan Olofsson, redigerad totalt 16 gång.

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Inlägg av Stilleben » 16 september 2007, 20:37

Spaningsledaren skrev:Män som just Sven Hedin och Fredrik Böök var möjligen politiskt naiva.
Genol sitt idoga pläderande för tyska synpunkter och Tysklands roll i Europa kom de att förknippas med det Tredje Riket och att personligen framstâ som ombud för detta. Däremot var de, noga taget, ingalunda nâgra "nazister".

Bâde den ene och den andre var t.ex. personligen helt främmande för nazismens rasism, inkl. dess antisemitism. (Hedin själv hade nâgon judisk âttondels hârstamning och var mycket stolt över ocksâ detta.)
Hedin skrev en i stycken ganska omdömeslös bok frân en studieresa i det bruna Tyskland. Dock kunde han skriva bra och boken gavs ut i stora upplagor runt om i vârlden, inkl. i England. Däremot förbjöds den i Tyskland - dârför att där fanns kritiska formuleringar kring antisemitismen som den ytterst rakryggade Hedin kategoriskt vägrade att mildra. Erik Wennerholms lilla bok om sin âldrige släkting ger en finstämd bild av människan Hedin. Svante Nordin har skrivet en helt lysande och kulturhistoriskt mycket intressant Böök-biografi. Bägge rekommenderas.
Den judiska härstamningen var 1/16-del, vilket han faktiskt framhöll vid ett av sina samtal med Hitler som väl knappast brydde sig om det. Men Hedin hade sin 1937 utgivna bok "'Tyskland och världsfreden" mycket beröm för Tyskland. Dock hade han även förståelse för de tyska antijudiska åtgärderna, eftersom han tyckte att judarna hade haft ett alltför stort och negativt inflytande i Tyskland. Han fick besöka ett koncentrationsläger och hade beröm för den "goda disciplinen" där.

1949 kom hans bok "Utan uppdrag i Berlin" där han bl.a. redogör för sina samtal med de nazistiska ledarna för att som en slags inofficiell ambassadör försöka utverka tysk hjälp till Finland under vinterkriget. Den är läsvärd!

Litet om Sven Hedin också här, http://www.abc.se/~pa/txt/hedin.htm

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Inlägg av Stilleben » 16 september 2007, 21:35

Stilleben skrev:
Spaningsledaren skrev:Män som just Sven Hedin och Fredrik Böök var möjligen politiskt naiva.
Genol sitt idoga pläderande för tyska synpunkter och Tysklands roll i Europa kom de att förknippas med det Tredje Riket och att personligen framstâ som ombud för detta. Däremot var de, noga taget, ingalunda nâgra "nazister".

Bâde den ene och den andre var t.ex. personligen helt främmande för nazismens rasism, inkl. dess antisemitism. (Hedin själv hade nâgon judisk âttondels hârstamning och var mycket stolt över ocksâ detta.)
Hedin skrev en i stycken ganska omdömeslös bok frân en studieresa i det bruna Tyskland. Dock kunde han skriva bra och boken gavs ut i stora upplagor runt om i vârlden, inkl. i England. Däremot förbjöds den i Tyskland - dârför att där fanns kritiska formuleringar kring antisemitismen som den ytterst rakryggade Hedin kategoriskt vägrade att mildra. Erik Wennerholms lilla bok om sin âldrige släkting ger en finstämd bild av människan Hedin. Svante Nordin har skrivet en helt lysande och kulturhistoriskt mycket intressant Böök-biografi. Bägge rekommenderas.
Den judiska härstamningen var 1/16-del, vilket han faktiskt framhöll vid ett av sina samtal med Hitler som väl knappast brydde sig om det. Men Hedin hade sin 1937 utgivna bok "'Tyskland och världsfreden" mycket beröm för Tyskland. Han hade även förståelse för de tyska antijudiska åtgärderna, eftersom han tyckte att judarna hade haft ett alltför stort och negativt inflytande i Tyskland. Han fick besöka ett koncentrationsläger och hade beröm för den "goda disciplinen" där.

1949 kom hans bok "Utan uppdrag i Berlin" där han bl.a. redogör för sina samtal med de nazistiska ledarna för att som en slags inofficiell ambassadör försöka utverka tysk hjälp till Finland under vinterkriget. Den är läsvärd!

Litet om Sven Hedin också här, http://www.abc.se/~pa/txt/hedin.htm

Spaningsledaren
Tidigare medlem
Inlägg: 923
Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
Ort: Frankrike

Inlägg av Spaningsledaren » 16 september 2007, 22:10

Okey dâ, en sextondel var det. Inte illa det heller!
Det gâr att skriva mycket om Hedins olika insatser kring Tysklands sak.
En del har gjort just detta. Det finns m.a.o. att lâsa.
Dock var Sven Hedin ingen nazist.
Trâden handlar om vilka som ev. var det av alla namnen pâ denne H:s lista.
Hedin kan därmed strykas frân just den listan!
Min tro är att kanske alla de andra namnen ocksâ kan strykas bort.
Listan gör pâ mig ett alldeles osedvanligt ovederhäftigt och desinformerande intryck.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Föreningar

Inlägg av Stellan Bojerud » 17 september 2007, 07:51

1. Svensk-Tyska Föreningen (STF) bildas 1913. År 1926 har föreningen ca 1000 medlemmar och 1937 är antalet 1111 personer.

2. Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST) bildas 1937. Varför? Rimligen bör det ha varit för att tillgodose ändamål som den befintliga Svensk-Tyska Föreningen täckte. Detta var att verka för ett "rättvist bedömande av det nya Tyskland".

3. Flera av RST grundare var kända för att öppet sympatisera med nazi-regimen i Tyskland. Många av RST medlemmar hade inga nazisympatier utan var med av andra skäl såsom familjeband, studier i Tyskland eller affärsförbindelser e t c.

4. Antalet suspekta personer inom RST var dock så påfallande att SÄPO registrerade föreningens medlemmar,

5. Att publicera RST medlemslista under rubriken "Nazism" är enligt min mening försvarligt om det klart sägs att listan även innehåller människor, som inte var nazister eller nazimedlöpare.

6. Något skäl för att publicera STF medlemslista under nazi-rubrik har jag ännu inte funnit.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Antalet nazister

Inlägg av Stellan Bojerud » 17 september 2007, 08:08

SÄPO:s nazistregister 1944:


Grupp A: Personer som av polismyndigheten ansågs som särskilt farliga
· Ledare och funktionärer i nyckelpositioner
· Medlemmar som i högre grad åtnjuter partiets förtroende
· Skickliga organisatörer
· Hänsynslösa personer
· Funktionärer i den illegala partiapparaten
· Antal: 333 personer, varv 69 i Stockholms stad och län

Grupp B: Personer som med säkerhet var aktiva medlemmar
· Agitatorer
· Propagandaspridare
· Kommissionärer för partilitteratur
· Journalister
· Styrelsemedlemmar
· Representanter i statliga och kommunala organ
· Upplåtare av ”illegala bostäder”
· Antal: 973 personer, varav 317 i Stockholms stad och län

Grupp C: Organiserade partimedlemmar i övrigt
· Prenumeranter på partitidningar
· Rekvirenter av partiflygblad m m
· Antal: 5 204 personer, varav 1 007 i Stockholms stad och län

Grupp D: Personer som veterligen inte var medlemmar men påvisbart sympatisörer
· Visat intresse för partiets ideologi
· Köpt enstaka exemplar av partilitteratur
· Antal: 6 408 personer, varav 742 i Stockholms stad och län

Sammanlagt omfattade registret 12 990 personer vilka av säkerhetspolisen ansågs vara nazister eller nazi-sympatisörer. Notera att 50% av antalet utgjordes av personer i grupp D "köpt enstaka exemplar av partilitteratur",

Det räckte alltså att en gymnasieelev köpte en enstaka nazitidning för att skriva en skoluppsats så åkte vederbörande in i naziregistret.

Nazisterna skickade även gratisprenumerationer till folk som de sökte påverka (politiker och opinionsbildare) och även dessa kom helt oförskyllt in i nazilistorna.

SÄPO satte som ovan visats ribban lågt för att någon skulle hamna på nazilstan. Men de hade även anständigheten att gradera farligheten i grupp A - D samt att gallra bort sådana som befunnits vara icke-nazister även om de köpt enstaka exemplar av partilitteratur eller dylikt.

När Hubinette kommer fram med ca 30 000 namn betyder det att han 60 år efter krigsslutet sätter ribban ännu lägre än SÄPO gjorde i samtiden. Han gör ingen värdering av farligheten utan som sagts i ett inlägg ovan tar han med "rubb och stubb".

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Föreningar

Inlägg av Stellan Bojerud » 17 september 2007, 08:14

Stellan Bojerud skrev:1. Svensk-Tyska Föreningen (STF) bildas 1913. År 1926 har föreningen ca 1000 medlemmar och 1937 är antalet 1111 personer.

2. Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST) bildas 1937. Varför? Rimligen bör det ha varit för att tillgodose ändamål som den befintliga Svensk-Tyska Föreningen inte täckte. Detta var att verka för ett "rättvist bedömande av det nya Tyskland".

3. Flera av RST grundare var kända för att öppet sympatisera med nazi-regimen i Tyskland. Många av RST medlemmar hade inga nazisympatier utan var med av andra skäl såsom familjeband, studier i Tyskland eller affärsförbindelser e t c.

4. Antalet suspekta personer inom RST var dock så påfallande att SÄPO registrerade föreningens medlemmar,

5. Att publicera RST medlemslista under rubriken "Nazism" är enligt min mening försvarligt om det klart sägs att listan även innehåller människor, som inte var nazister eller nazimedlöpare.

6. Något skäl för att publicera STF medlemslista under nazi-rubrik har jag ännu inte funnit.

Torbjörn Aronsson
Medlem
Inlägg: 775
Blev medlem: 26 december 2005, 00:27
Ort: Frösön
Kontakt:

Re: Svensk-Tyska Föreningen?

Inlägg av Torbjörn Aronsson » 17 september 2007, 11:16

Johan Olofsson skrev:
Torbjörn Aronsson skrev:Det var t.ex. Svensk-Tyska föreningen som tillsammans med Samfundet Manhem stod för Hitlers Karl XII-statyett, som åtföljdes av ett brev där han hyllas som Europas räddare.
Å ena sidan är det inte säkert att det är rätt och lämpligt att lägga alltför stor vikt vid just själva uttrycket "Europas räddare", eller vid exakta formuleringar i sådana där hyllningar eftersom den som deltar i hyllningen i praktiken ofta inte alls har så stort inflytande över formuleringarna, utan snarast får fatta ett principbeslut om man vill vara med om en grupps hyllning eller inte - men vill man nu, å andra sidan, göra det så är det viktigt att fråga sig vad som Europa sågs som räddat från.

Detta är en sak som jag många gånger har hamnat i traggliga diskussioner med just amerikaner om. Mitt lite tråkiga intryck av detta är att det förefaller finns rätt många amerikaner som av olika skäl önskar att européer tar på sig en kollektiv skuld och svärtar ner det mesta från tiden före NATO om det nu inte händelsevis råkade vara uttalat och entydigt pro-Amerikanskt. Och Wechselman och Hübinette & Co. verkar vara av samma skrot och korn.

Jag utgår från att nedanstående är rätt så okontroversiellt, och mitt syfte är inte att trampa någon på tårna genom att verka skolmästaraktig, men hoppas att det är lättare att hitta punkter som slutligen är kontroversiella om jag inleder någorlunda grundläggande men ändå kortfattat:

Som jag upplever det så finns en ådra inom historieskrivningen som ser det som att "ingen" hade uppmärksamat att stalinismen var en styggelse helt i klass med nazismen förrän efter andra världskriget, vilket, tycker jag, är en rejäl missuppfattning.

Först och främst så var det sovjetiska ledarskiktet helt inställda på att de västliga makterna hotade Sovjetunionen gemensamt, och det var därför vitalt för dem att motarbeta den risken, vilket bland annat skedde genom Molotov-Ribbentrop-pakten.

För det andra så hade man i väst haft en ytterst skeptisk inställning till bolshevikerna från första början, och aktivt engagerat sig i Ryska inbördeskriget på de vitas sida.

För det tredje var de stalinistiska utrensningarna och skenrättegångarna under trettiotalet visserligen inte kända i sin fullständiga omfattning, men tillräckligt väl för att stora delar av den informerade (europeiska) opinionen skulle se stalinismen som ett betydligt allvarligare hot än nazismen, bland annat eftersom den tyska kulturen (med rätta) sågs som mycket mera utvecklad än Rysslands.

Och i denna anda, i detta avseende, var det lätt att se Hitler som Europas räddare, i april 1939, innan Molotov-Ribbentrop-pakten blev känd, för han var de åren verkligen den som representerade det mest trovärdiga motståndet mot det kommunistiska hotet.

Dessutom hade Tysklands ekonomiska återhämtning skett under nazistisk ledning. Detta var inte bara en tysk angelägenhet, utan kunde ses som "räddande" också för de mindre länderna runt Tyskland, vars handels-, vetenskaps- och kulturella utbyte med Tyskland upplevdes som vitalt.

Avslutningsvis var det många som upplevde 20- och 30-talens instabila parlamentarism som betydligt värre och farligare än tänkbara alternativ (kommunismen borträknad), och också de som såg saken på det viset kunde i slutet av 30-talet se Tyskland som en vägledande räddare undan oreda och nationell svaghet.

EDIT: jag var tydligen för trött för att skriva när jag skrev det här inlägget, svenskan kommer att förbättras
Texten som åtföljde Karl XII-statyetten löd i sin helhet i svensk översättning: " Till Ledaren Adolf Hitler den 20 april 1939. Svenska män och kvinnor, som i den tyske ledaren och folkkanslern Adolf Hitler se Europas räddare, vilja ge uttryck åt sin djupt kända aktning och tacksamhet. Vi förbinda med denna hälsning en erinran om vår store konung Karl XII, som i sin hårda historiska kamp var besjälad av samma anda, vilken vi svenskar också förnimma i Eder världshistoriska insats för Stortysklands grundande och Europas vidmakthållande."

Brevet, eller hyllningsadressen som den även kallas, var undertecknat av för Svensk-Tyska föreningen ordföranden Henri de Champs och sekreteraren Emil Fevrell. Den senare var överstelöjtnant och gav tre år senare, mitt under kriget, uttryck för nazistiska åsikter vid två olika tillfällen, något som gav upphov till "affären Fevrell".

Naturligtvis var det många svenskar som såg Hitler som en räddare undan kommunismen. Därav även gåvan, Karl XII sågs som en antirysk symbol. Men i april 1939 hade Kristallnatten och invasionen av Tjeckoslovakien redan ägt rum. I svenska tidningar hade man kunnat läsa om illdåden under Kristallnatten, och det fanns alltså ingen anledning att sväva i fullständig okunnighet om vad den nazistiska regimen var kapabel till.

Visst går det att säga att Svensk-Tyska föreningens företrädare inte vid alla tillfällen gav uttryck för sina medlemmars åsikter. Man kunde ju vara medlem av vitt skilda orsaker. Men vad som var föreningens linje i förhållande till Nazityskland borde rimligen bestämmas av föreningens aktiviteter. Dessa aktviteter bestod då till stor del av att i samråd med tyska myndigheter bjuda in gästtalare vid föreningens sammankomster. Åke Thulstrup konstaterar i "Med lock och pock: Tyska försök att påverka svensk opinion 1933-45" att föreningen blev en förlängning av den tyska propagandan.
Senast redigerad av 1 Torbjörn Aronsson, redigerad totalt 17 gånger.

Torbjörn Aronsson
Medlem
Inlägg: 775
Blev medlem: 26 december 2005, 00:27
Ort: Frösön
Kontakt:

Re: Föreningar

Inlägg av Torbjörn Aronsson » 17 september 2007, 11:28

Stellan Bojerud skrev:1. Svensk-Tyska Föreningen (STF) bildas 1913. År 1926 har föreningen ca 1000 medlemmar och 1937 är antalet 1111 personer.

2. Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST) bildas 1937. Varför? Rimligen bör det ha varit för att tillgodose ändamål som den befintliga Svensk-Tyska Föreningen täckte. Detta var att verka för ett "rättvist bedömande av det nya Tyskland".
I det upprop som föregick grundandet av Riksföreningen Sverige-Tyskland framhölls: "Föreningens ändamål är att på rent svensk grundval utan ställningstaganden i partipolitiken verka för ett rättvist bedömande av det nya Tyskland. Här åsyftas inte ett politiskt samgående mellan Sverige och Tyskland eller drivande av nationalsocialistisk propaganda, här gäller det endast att, medan tid är, förhindra en utveckling som måste leda till en ohjälplig söndring mellan tvenne stambefryndade folk." Föreningens viktigaste uppgift sades vara att ge ut tidningen "Sverige-Tyskland" (ur Sverker Oredssons "Lunds universitet under andra världskriget: Motsättningar, debatter och hjälpinsatser, s. 48).

Här fanns en viktig skillnad mot Svensk-Tyska föreningen, som i mycket var en storstadsföreteelse med föreläsningsverksamhet i Stockholm. Riksföreningen Sverige-Tyskland hade sin bas i Lund, och verksamheten bestod till stor del av att ge ut tidningen "Sverige-Tyskland". De båda föreningarna kompletterade alltså varandra.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Medlemsförteckningar

Inlägg av Stellan Bojerud » 17 september 2007, 11:46

Den poäng jag försöker föra fram är att medlemslistorna från STF och RST visserligen innehåller namn på personer som kan betraktas som nazister eller nazisympatisörer, men att inte alla som står på dessa listor skulle vara det.

Genom att inte deklarera att listorna även upptar namn på folk som veterligen inte beskyllts för nazism ger dessa ett felaktigt intryck och oskyldiga människor utpekas felaktigt som nazister.

Användarvisningsbild
Harkett
Medlem
Inlägg: 334
Blev medlem: 8 maj 2007, 14:09
Ort: Skåne

Inlägg av Harkett » 17 september 2007, 18:50

Till Jonas Olofsson:
Jag skrev tidigare:
Se:
http://www.tiger.se/blog/archives/2004/ ... ologi.html
Det var ett program från Dokument Inifrån som hette "De icke önskvärda" 2004. Där beklagade Selma över sina fula släktningar på mammas sida som såg finska och dystra ut medan de på pappas sida var vackra med positiva egenskaper (ung. som Sundbärg skriver) och såg svenska ut. Hon stödde också skapandet av Rasbiologiska institutet.

Tack för den fina länken. Nu vet jag bättre skillnaden mellan rasforskning och rasism.

Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Inlägg av Pierre » 18 september 2007, 11:01

Martin Ekström som var ledare för Nationalsocialistiska blocket hatade bara kommunismen och hade förläst sig på nationalromantisk historia där Ryssland framträder som arvfienden. Kan han kallas för nazist?

Skriv svar