Man kan väl inte säga att britterna har fått lära sig att vara stolta över bombkriget mot Tyskland, redan direkt efter kriget började man ju kritisera Harris metoder, låt vara att han inte kritiserades för att ha dödat oskyldiga tyskar. När statyn över Harris restes skedde det under protester, definitivt inte lika stora som hade skett om man i Tyskland rest en över Göring men likväl.Markus Holst skrev:När det pratas om Blitzen berättas det också från segermaktens perspektiv. Där får vi höra hur hemskt det var att bli bombad. Diskussionen beskriver alltså båda sakerna ur de allierades perspektiv. Den engelska bombade lokalbefolkningen kommer till tals, men inte den tyska.
Tyska efterkrigsbarn har alla fått lära sig att skämmas för kriget. Inga engelska barn har fått lära sig att skämmas över bombningarna av Hamburg. Jag vill att debatten och diskussionerna om kriget även skall berätta om tyskarnas lidande. De var i handen på en maktfullkomlig regim.
Jag undrar återigen var finns den här bristen på debatt hos lidande på den tyska sidan? På forumet? I skolan? I Sverige? I Tyskland? I andra länder? Det finns gott om litteratur om ämnet.
Visst tyskarna kommer i skymundan men inte skulle jag hävda att de helt glöms borts. Jag var nyligen i Dresden, jag märkte varken att invånvarna hymlade om att de hade blivit bombade, hade lidit eller vem som hade bombat dem.
/Martin