Avrättade finska desertörer i Villmanstrand 1944

[Schwemppa]

Ps. I någon av sina böcker skriver Jukka L. Mäkelä ingående om ett fall med två soldater som döms i en fältdomstol och sedan arkebuseras. De blir upprepade gånger tillfrågade om de går tillbaka till fronttjänsten (och då ajourneras krigsrätten), men de vägrar kategoriskt. Båda är nämligen ända in i det sista övertygade om att dödstraffet ändå i slutändan kommer att omvandlas till fängelse...

Är detta samma fall?

Berättelsen återfinns i Mäkeläs bok om Aarne "Marockos skräck" Juutilainen (Marokon Kauhu, utgiven 1969). Tyvärr för lång för att snabböversätta här, men ja, det tycks vara fråga om samma fall som inspirerade Väinö Linna i Okänd soldat. Soldaterna hette Ahomäki och Mäkelä.

Mäkelä behandlar processen ganska ingående, det hela var nytt för dem som skulle döma, och man måste sätta sig in i hur lagen skulle tillämpas (som var från 1920). Det hade förekommit tidigare att vägrare dömts till tukthus, men nu ansåg man alltså att det skulle statueras ett ordentligt exempel.

[Julianus]

Hjärtligt tack. Men i verkligheten erbjöds de alltså så sent som under själva krigsrätten att gå tillbaka? I så fall är ju händelsen fortfarande lika hemsk och tragisk. Men den meningslösa sadismen i i Linnas version fanns dock inte i verkligheten.

[Julianus]

I Arndt Pekurinens fall,som jag bekantat mig med idag, hittar man dock den i övermått. Fy tusan i alla avseenden utom möjligen det rent juridiska ett mord. Och ett sällsynt vedervärdigt sådant.

[Julianus]

En fråga till vet du om författaren och den avrättade soldaten är släktingar.

[Schwemppa]

Jo, fallet Arndt Pekurinen är ju som konstaterat det mest kända och omdebatterade av de här fallen.

Jag noterade faktiskt inte att författaren och den ene avrättade hade samma efternamn... Det är nog inte särskilt troligt att de är (åtminstone närmare) släkt. Mäkelä är ett mycket vanligt efternamn i Finland.

Nåväl, det var uppenbarligen till att börja med ett tjugotal vägrare. Man skickade först in en fältpräst, som under långa diskussioner till slut fick mannarna att gå tillbaka. Alla utom de här två.

Sedan vidtog förberedelserna för rättegången. När den började konstaterade krigsdomaren att de båda åtalade samma morgon ännu hade fått erbjudande att gå tillbaka. Båda vägrade.

Rättegången hålls, och salen töms för att domarna ska begrunda domen. Sidan 199, egen översättning.

"När de åtalade fördes ut ur rummet, förbi de som trängdes i dörröppningen, greppade en av reservisterna Ahomäki om axlarna, skakade honom och utropade:
- Kan du inte, din förbannade idiot, gå med på att återvända till linjen, du blir ju skjuten annars!
Korpralen skrattade till, han var fortfarande övertygad om sina egna utfunderingars förträfflighet:
- Prata inte strunt! Jag åker i fängelse, och om ni ännu kommer tillbaka, så kommer ni som krymplingar, men se jag lever som en herre.

Mäkelä sade ingenting, men på uppsynen verkade det som att han höll med. Dörren stängdes."

Sedan när domen förkunnats, gick det förstås inte att ändra sig längre.

[Julianus]

Tack igen.Det harvarit mycket informativt. Blev sugen att läsa Linnas bok igen. Men jag tycker faktiskt det var en avsevärd skillnad mellan verkligheten och hur han beskrev detta tragiska fall.

[Schwemppa]

Tack igen.Det harvarit mycket informativt. Blev sugen att läsa Linnas bok igen. Men jag tycker faktiskt det var en avsevärd skillnad mellan verkligheten och hur han beskrev detta tragiska fall.

Jo, det är ett skönlitterärt verk. Han har naturligtvis bearbetat materialet för sina egna ändamål.

[Borebo]

Angående dessa så har jag ju tidigare - som Laitman - konstaterat att Ahomäki och Mäkelä flere gånger gavs möjligheten att återvända till linjen, men de vägrade. Det gjordes också klart för dem att då ståndrätten börjat behandla saken så finns det inte mera någon möjlighet att ändra sig.
Eftersom här behandlas avrättningar under Finlands senaste krig så tänkte jag ställa en fråga gällande Svenska Frivilligkåren. Ifall moderatorn kanske tycker att detta behöver en egen tråd så kan detta flyttas.
Min fråga lyder: Hur väl har man känt till i Sverige att den första som dog i SFK i själva verket blev avrättad? Dvs löjtnant Evald Fock avrättade sin underordnade, soldat Knut Svensson i Åbo på kvällen den 29 februari 1940!

[a77]

ig så tänkte jag ställa en fråga gällande Svenska Frivilligkåren. Ifall moderatorn kanske tycker att detta behöver en egen tråd så kan detta flyttas. Min fråga lyder: Hur väl har man känt till i Sverige att den första som dog i SFK i själva verket blev avrättad? Dvs löjtnant Evald Fock avrättade sin underordnade, soldat Knut Svensson i Åbo på kvällen den 29 februari 1940!

Aldrig hört talas om det. Antar att det är lika känt som att Kung Gustav IV blev utsparkad från Sverige Google visste heller inte om det, kan du ta en kort genomgång vad som hände? Åbo ligger inte i frontlinjen, hade Knut deserterat dit?

[Göstring]

ig så tänkte jag ställa en fråga gällande Svenska Frivilligkåren. Ifall moderatorn kanske tycker att detta behöver en egen tråd så kan detta flyttas. Min fråga lyder: Hur väl har man känt till i Sverige att den första som dog i SFK i själva verket blev avrättad? Dvs löjtnant Evald Fock avrättade sin underordnade, soldat Knut Svensson i Åbo på kvällen den 29 februari 1940!

Aldrig hört talas om det. Antar att det är lika känt som att Kung Gustav IV blev utsparkad från Sverige Google visste heller inte om det, kan du ta en kort genomgång vad som hände? Åbo ligger inte i frontlinjen, hade Knut deserterat dit?

Från Libris

Dödsskotten i Åbo 1940.

Andolf, Göran, 1939- (författare)

Svenska.
Ingår i: Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift. - 0023-5369. ; 1997(201):3, s. 115-135

Artikel/kapitel

Innehållsförteckning Ämnesord
Stäng


Om händelseförloppet då den svenske finlandsfrivillige Knut Svensson sköts till döds av den svenske officeren Evald Fock.

Från Bengt Sändhs Krigsdagbok:

29/2 1940
Denna dag sköts en svensk frivillig soldat i Finlan
d till döds av sin löjtnant Evald Fock. Vid
aftonvisitationen två dagar tidigare hade man sakna
t två soldater. Nästa dag hölls förhör med
de båda förrymda som arresterades klockan 10.15. De
n ene vars namn var Knut Svensson,
född den 15/6 1914, sattes i en kall bastu som anvä
ndes som arrestlokal. Där satt han sedan i
ett och ett halvt dygn då han börja skrika ut ”hård
a ord” mot den allmänt avskydde löjtnanten.
Denne tappade besinningen. När löjtnanten hotat Sve
nsson med krigsrätt och arkebusering
rusade Svensson på löjtnanten som då sköt honom i b
röstet. Därefter gick löjtnanten men
återvände strax och sköt den svårt skadade Svensson
i huvudet. Sedan gav han order till en
soldat att gräva en grav. Det inträffade anmäldes t
ill den finska krigsmakten, graven grävdes
upp och Svenssons kvarlevor skickades hem till Sver
ige i en förseglad kista.
Löjtnanten var kvar vid batteriet till den 10 apr
il då han beordrades hem till Sverige där han
befordrades till kapten. Han slutade sin militära b
ana som överstelöjtnant vid Lv 3 i Norrtälje.

[Borebo]

Tack för svaret! Tycks inte vara känt i Sverige, men Göran Andolf har ju skrivit om händelsen och också Liza Marklund. Begreppet "avrättades av sin förman" är ju inte helt korrekt men har flitigt använts om dylika händelser. Så sent som i augusti 1944, efter det major S.O.Lindgren skjutit soldat Hytti, så lät ju fältprästen ( i Vakka-Suomen suojeluskuntapiiri ) Hyttis änka i Letala veta att "bataljonskommendören verkställde domen... Hytti fick sitt välförtjänade straff" precis som om han dömts i en fältkrigsrätt.
Bengt Sändhs krigsdagbok ger inte en helt riktig bild av händelseförloppet. Löjtnant Fock lär ju ha gjort bruk av spöstraff ( som finska krigslagen inte kände till ) och hotat dessa två med arkebusering för en förseelse som brukade ge ett par veckors arrest. Knut Svensson var ju inlåst i bastun då Fock gjorde sitt batteri berett att skjuta då följande bombanfall kom, dvs ett bombanfall hade just skett men Fock hade inte tillåtits ge eld. Fock hade uppmanats att se "till att hans mannar är disciplinerade nog att möta ett anfall". Fock torde ha blivit arg ty han trodde att man antydde att han inte förmår upprätthålla disciplinen och tog genast med sig en krigspolissergeant (vad jag minns) och en fältväbel och marscherade till bastun där Svensson satt anhållen och lät förstå att "nu skall den jäveln få se vem som bestämmer!"
Sedan skedde just det som Sändh beskriver, men mig veterligen så fördes liket till Sverige och Svensson ligger begraven invid Örby kyrka utanför Kinna. Jag har sett graven.
Händelsen behandlades i krigsrätt och Krigöverdomstolen dömde löjtnant Fock till ett mindre straff. Fallet gick vidare till Högsta Domstolen, som helt frikände Fock. Motiveringen var att Fock hade handlat helt korrekt och gjort det som krävdes för att upprätthålla respekten för befälet. Vidare sades det att en utländsk frivillig inte skall behöva riskera straff då han gör det som krävs av en förman beträffande disciplinen.
Låg Åbo i frontlinjen? Javisst kan man säga att hela hemmafronten låg i frontlinjen redan på grund av de ständiga bombanfallen. Dessutom så hände detta också i "fiendens närhet" ( ett begrepp som i krigslagen gav en förman rätt att bruka vapenmakt mot underordnade om så krävdes) då bombplan när som helst väntades dyka upp.
Roligt att få höra kommentarer angående detta! Gjorde Fock helt rätt? Så ansåg åtminstone Högsta Domstolen i Finland!

[Borebo]

Ännu har ingen kommenterat mitt senaste inlägg! Men jag passar på och fortsätter gällande skjutna desertörer, litet som en deckarförfattare : Den 12 juli år 1966 skedde en tragisk olycka i Jaatila, strax väster om Rovaniemi i finska Lappland. En krigsinvalid och 8-barnsfar, Toivo Akseli Ranta körde med moped under ett tåg och omkom. En olycka bland många, men då man börjar nysta i detta speciella fall så leder spåren till en av de mest omdiskuterade gåtorna gällande skjutna desertörer under fortsättningskriget i Finland. Genom att följa spåren av Toivo Ranta bakåt i tiden, till den 28 juni 1944 i Ihantala, så tror jag att jag kommit på lösningen gällande den stora frågan om huruvida det var sant det som generalmajor Einar Vihma lät meddela på III/IR 12:s kommandoplats den 29.6.1944, nämligen att ett tjugotal desertörer skjutits föregående dag.
Orsaken till att Toivo Ranta sårades svårt den 28 juni var troligen en följd av att han fått veta att en god kamrat till honom skjutits som desertör. Deprimerad av händelsen var han inte tillräckligt snabb att söka skydd då fienden öppnade eld. Synbarligen så bestod dessa ca 20 skjutna desertörer av två grupper, först sköts 5-10 och sedan 12 stycken. Det senare fallet finns nämligen dokumenterat i två böcker: Seppo Satamo "Leijonalipun komppania" och Viljami Ranta "Minun sotani". Platsen var ett grustag ca en kilometer väster om Ihantala sjö, där enhet 5623 hade sina lätta kastare i ställning den 28 juni 1944. Viljami Ranta, signalman och sergeant just i denna pluton, berättar att han var närvarande då major Torsten von Essen, kommendör för II/IR 12 gav order om att skjuta 12 desertörer. Detta skedde strax efter det han gett sin bror Toivo sin kniv som tröst för att broderns kompis skjutits.
Nu var det så att dessa 12 inte var från samma bataljon som Ranta, dvs von Essens utan sannolikt från IR 48 och möjligen från Rj.P 2, vilket också Nils Gustav Grotenfelt antyder i sina memoarer. Grotenfelt var bataljonsadjutant för Rj.P 2 då detta hände.
Nu tror säkert någon att von Essens agerande skulle ha väckt avsky i hans bataljon. Så var dock inte fallet utan mannarna uppfattade händelsen som grym men nödvändig då de såg att von Essens bästa krigare stupade då man försökte täppa till de luckor som dessa desertörer lämnat då de rymde!

[erep]

Så sent som i augusti 1944, efter det major S.O.Lindgren skjutit soldat Hytti, så lät ju fältprästen ( i Vakka-Suomen suojeluskuntapiiri ) Hyttis änka i Letala veta att "bataljonskommendören verkställde domen... Hytti fick sitt välförtjänade straff" precis som om han dömts i en fältkrigsrätt.

Hittade tråden då den nämndes i tråden om skogsgardisterna.

Eftersom det skrivits om Linnas Okänd soldat och arkebuseringen av de två soldaterna i början av fortsättningskriget och någon landsman även nämnde bokens överstelöjtnant Karjula som sköt en egen soldat mot slutet av boken, så är det kanske skäl för åtminstone för läsarna från Sverige att notera att det ovannämnda fallet var förebilden för Karjulas gärning i boken. Linna var ju inte själv mera på fronten vid detta skede så slutdelen av boken bygger inte på Linnas egna erfarenheter.

Fallet Hytti och S.O. Lindgren har även lagts till grund för andra skildringar i teater, film och litteratur.

Tyvärr finns dessa två artiklar bara på finska, så försök med webböversättare:

https://fi.wikipedia.org/wiki/Sven_Oskar_Lindgren

https://fi.wikipedia.org/wiki/Sotamies_Hytin_tapaus