Avrättade finska desertörer i Villmanstrand 1944

[laitman]

Hej!
Knappast ryska krigsfångar. Långt över tusen döda krigsfångar ligger begravda i Villmanstrand, största delen under kraftledningen sydost om staden. Inte heller avrättade röda från 1918. De begrovs på några olika ställen men samtliga grävdes upp 1942-43 och flyttades till den officiella begravningsplatsen. I sluttningen under fästningens murar hade man trott att det låg ca 250 av Tapanainens krigsrätt avrättade röda från 1918. Då man grävde upp så var antalet
276.
Laitman

[Ickx]

Jag köpte mig en HBL strax innan jul och det fanns några rader om det här som jag tänkte att kanske kan vara av intresse för några här. Det säger kanske inte så mycket nytt men det kanske bli klarare framöver.

Nya skelettfynd väcker krav på grundliga utgrävningar

Om de skelettdelar som grävts upp på campingen i Villmanstrand härrör från 1944 måste området utforskas minutiöst. Professor Erkki Vuori vid rättsmedicinska instutionen anser att saken nu måste utredas i grunden.

– Det är en nationell angelägenhet. Om campingen i Huhtiniemi undersöks så ska den undersökas ordentligt. Det går inte med ett spadtag här och ett där, säger professor Erkki Vuori.

Rykten om att hundratals flyende finländska soldater i all tysthet dömdes och avrättades av egna trupper i Huhtiniemi våren 1944 har surrat i årtionden. På 70-talet påträffades tio skelett i samband med rörläggning på området, men saken tystades ner. Vart skeletten fördes är oklart.

De senaste åren har mysteriet Huhtiniemi ventilerats i olika artiklar och tv-program, men den officiella historieskrivningen känner inte till några fälträttegångar och avrättningar.

Historieforskarna har ställt sig tvivlande eftersom så omfattande avrättningar som det sägs ha gällt inte kan ha hållits hemliga.

I måndags grävdes fyra benbitar fram på stadens försorg. Enligt polisen såg delarna ut att komma från en människa.

– Det verkade vara delar av skenben, lårben och revben, säger kriminalkonstapel Tuomo Välimaa, som övervakade utgrävningarna.

Benbitarna anlände i går till rättsmedicinska institutionen i Helsingfors där de ska undersökas av landets främsta specialister.

– Först fastställer vi om det är människoben. Där efter gör vi en tidsbestämning. Vi har stor erfarenhet av att identifiera stupade finländska soldater från kriget och att undersöka massgravar i Kosovo och Irak, säger Vuori.

– Om det visar sig att benen härstammar från 1944 måste det göras en ordentlig geofysisk kartläggning av jordlagren för att se om de i något skede har grävts upp och fyllts igen. Det är omfattande utgrävningar som inte får utföras på måfå, säger Vuori.

Även om skelettdelarna kommer från människor kan de vara av äldre datum. Eventuellt från inbördeskrigets dagar.

– Det talades om avrättningarna och massgravarna redan när jag gjorde värnplikten i Villmanstrand på 60-talet. Nu måste man helt enkelt få ryktena bekräftade eller avfärdade. Det ligger ett nationell intresse i att vi kan sätta punkt för det här.

Vuori säger sig redan ha fört diskussioner med arkeologiska institutionen vid Helsingfors universitet om vidare utgrävningar.

– Utgrävningarna kan påbörjas på våren. Försvarsministern har lovat att ställa arméns folk till förfogande vid utgrävningarna, berättar Vuori.

Rättsmedicinska inleder sina undersökningar genast efter årsskiftet och räknar med att få resultaten klara i god tid före utgrävningarna kan börja.

Än så länge finns det dock ingen finansiering för ett så omfattande projekt.

Stefan Lundberg

[Dr. Sakai]

Nu har utgrävningen påbörjats. Staffan Bruun från Hufvudstadsbladet åkte dit och intervjuade arkeologerna. Artikeln finns också tillgänglig på Hbl:s webbsida, men jag tar ändå med texten i mitt inlägg då länkar till deras sida har en tendens att bli obrukbara.
http://www.hbl.fi/pagespeed/url/News/story/3757352

De gräver fram
sanningen om massgrav

Publicerad: 5/10/06 22:22

Långsamt och försiktigt skrapar de tre arkeologerna lös sand och häller den i hinkar. Gropen vid ingången till Huhtiniemi campingplats har på fyra dagar blivit en halv meter djup. Kanske är detta en massgrav från 1944.

VILLMANSTRAND Ryktet om att upp till 600 fanflyktingar sköts utanför Villmanstrand 1944 har envist levt kvar. Efter att nya benfynd gjordes på campingplatsen i Huhtiniemi för ett år sedan beslöt man på Helsingfors universitet att en gång för alla gräva fram sanningen.

– Till universitetets uppgifter hör att stå samhället till tjänst med sakkunskap. Då ryktena om massavrättningar varken kunde bekräftas eller dementeras slog rättsmedicinska institutionen ihop sig med arkeologerna och kom överens om detta för finländska förhållanden unika samarbetsprojekt med ett enda mål. Att få fram sanningen, säger professor Erkki Vuori.

Det är bakgrunden till att arkeologen Anna Wickholm tillsammans med drygt tio kolleger sedan måndagen från morgon till kväll sitter på knä i gropar inne på campingområdet och långsamt skrapar loss sanden. Ett tält skyddar mot regnet. När de fyllt hinkarna häller antropologen Niklas Söderholm innehållet i ett maskinsåll som skiljer sand från större föremål. Med van hand kontrollerar han det som blir kvar.

Stenarna försvinner tillbaka i terrängen. Men på fyra dagar har han redan tjugo gånger triumferande plockat ut en benflisa ur sitt såll.

– Svårt? Nej, är man erfaren är det ingen konst att skilja ben från andra föremål, säger Niklas Söderholm.

Professor Erkki Vuori står invid och nickar instämmande.

– Söderholm är den bästa vi har. Han arbetar till vardags hos polisen men är nu utlånad för att hjälpa oss, viskar Vuori.

Att Helsingfors universitet helhjärtat gått in för utgrävningarna bevisas också av att professor Helena Ranta är med. Hon har tidigare grävt fram massgravar i Bosnien, Kosovo och Irak. Nu gör hon samma sak i Villmanstrand.

– Det känns mycket bra att för en gångs skull få jobba hemma, försäkrar Ranta.

För henne och de övriga skulle det vara viktigt att hitta tänder. Med hjälp av dem kan man enkelt fastslå hur gammalt ett skelett är.

– En sådan analys är så gott som omöjlig att göra på de benflisor vi hittat. Vi vet att de härstammar från minst två olika personer, kanske fler. Och vi vet att det är frågan om män. Benen kan vara från 1800-talet, knappast äldre. Men också från 1944, knappast yngre.

Spår av uniformer förstärker teorin att det är soldater från 1944 som hittats.

– Men det kan också vara offer för händelserna 1918, invänder Helena Ranta.

Laserpejling

Utgrävningarna har föreberetts minutiöst. Arkeologerna har under professor Mika Laventos ledning gått genom tillgängliga källor och rykten och utrett var massgraven kunde finnas. Centralkriminalen har gjort jordanalys och Tekniska högskolans experter har laserpejlat jorden från markytan. En metod som ger en tredimensionell bild och som med framgång testats i Irak då man letat efter massgravar som bevis mot Saddam Hussein.

– På det sättet har vi kunnat peka ut tre platser som är högintressanta för oss. Vi vet att jorden under ytan inte är orörd utan att någon grävt där tidigare. Men vi vet inte varför, förklarar Lavento.

När arkeologer gräver tas allt som hittas tillvara, inte bara benrester.

– Alla fynd kan ge en fingervisning om vad som kanske en gång har hänt här och när, eller vad som kanske inte har hänt. Vårt mål är inte att bekräfta något rykte utan att nå fram till odiskutabel sanning.

– Trots att målet för utgrävningarna är ungt försvåras lösningen på Huhtiniemis mysterium av att myndigheterna saknar fakta och arkeologerna är beroende av fiktiva, privata källor, säger Mika Lavento.

Erkki Vuori understryker att den månad utgrävningarna får ta är tillräcklig.

– På den tiden kan vi med största sannolikhet säga om det finns en massgrav på området eller inte. Efter oss ska ingen behöva komma hit med spade.

Än så länge är det oklart vad arkeologerna och rättsmedicinarna gör om de hittar en stor mängd skelett.

– I så fall är det viktigaste att utreda hur gamla kropparna är. Härstammar de från 1800-talet eller från 1918 är de fornfynd och fall för arkeologer. Visar det sig däremot att kropparna är soldater från 1944 tar polisen över. Då blir det en vanlig brottsutredning. De ansvariga kan vara vid liv och de kan ha gjort sig skyldiga till brott, säger Erkki Vuori.

STAFFAN BRUUN

[Dr. Sakai]

Spännande

http://www.hbl.fi/pagespeed/url/News/story/3821873

ELVA SKELETT GRäVDES FRAM I HUHTINIEMI
”Det här är bara början”

Publicerad: 17/10/06 22:33

Polisen har spärrat av Huhtiniemi camping i Villmanstrand sedan arkeologer och rättsmedicinare hittat elva hela skelett i en massgrav. Om de döda är arkebuserade fanflyktingar från 1944 är dock fortfarande oklart.

– De är alla män i vuxen ålder. Den yngsta cirka tjugo år gammal och de har av allt att döma begravts samtidigt och sannolikt utan kistor, säger rättsodontolog Helena Ranta om fyndet.

– Männens tänder avslöjar också vid en första besiktning att vi har att göra med en enhetlig grupp, människor som kommer från samma miljö.

– Vad som förorsakat deras död kan vi ännu inte svara på, säger Ranta.

Tio av skeletten har grävts fram, det elfte är fortfarande dolt. Nu ska kvarlevorna av de tio männen försiktigt lyftas ur den 80 centimeter djupa graven och föras till rättsmedicinska institutionen i Helsingfors. Där kommer Ranta och hennes team de närmaste månaderna att försöka fastställa hur männen dött, när dödsfallen inträffat och eventuellt också identifiera dem.

Ännu är det för tidigt att säga om männen är en del av de kanske uppemot 600 fanflyktingarna som den lokala traditionen påstår att har avrättats av en hemlig fältdomstol sommaren 1944.

Alternativen är att det kan röra sig om avrättade från inbördeskriget 1918 eller avlidna ryska krigsfångar som internerades i Villmanstrand under kriget.

– Det är åtminstone klart att den kollektiva lokala kunskapen om gravarna håller streck, säger professor Erkki Vuori, chef för rättsmedicinska institutionen.

Mysteriet klarnar

Mika Lavento, professor i arkeologi, som lett utgrävningarna bekräftar att massgraven påträffades exakt där lokala vittnen pekat ut den.

Såväl arkeologerna som rättsmedicinarna är övertygade om att fynden kommer att ge svar på vilka hemligheter som ruvar under markytan på campingen.

Massgraven som nu öppnats ligger precis vid receptionsbyggnaden vid infarten. Strax intill påträffades likaså tio hela skelett år 1971 i samband med en rörläggning på området. Liken försvann den gången på okända vägar liksom alla handlingar.

För ett par veckor sedan påträffade gruppen ett tjugotal skelettdelar på en annan plats på campingen. De kan härröra sig från ett eller flera skelett.

Sammanlagt har nu kvarlevorna efter mer än tjugo personer påträffats på området.

– Vi har många intressanta platser som ännu måste undersökas, intygar Lavento.

Hela campingen behöver dock inte grävas upp. Med hjälp av försvarsmaktens jordradar kan experterna utesluta stora delar av området.

– Radaren avslöjar om ett område är i orört tillstånd sedan istiden eller om det någon gång har grävts upp. De orörda delarna är det ju ingen mening med att titta på, säger Erkki Vuori.

Föremål funna

Arkeologerna har också påträffat en del föremål som hänför sig till kropparna. Vad det är för föremål vill Lavento inte avslöja för att undvika en spekulationsvåg.

– Föremålen måste först rengöras och konserveras. De består av bland annat silver och brons, säger han.

Expertgruppen hann öppna tre andra utpekade platser på campingen innan de fick napp på den fjärde.

– Graven utgör en helhet och det kan finnas flera kvarlevor i den. Vi har också aningar om att vi kan vänta oss andra fynd, säger Lavento.

Sin uppfattning grundar han på de geofysiska undersökningar gruppen utfört och på tips från lokalbefolkningen.

– Förhoppningsvis kan det vi nu hittat avslöja mysteriet med Huhtiniemi, säger Lavento.

Helena Ranta påpekar att gruppen i sitt arbete varit noga med att respektera de döda och att man skött öppnandet av gravarna med all tänkbar pietet.

– Vi är ett av de ledande länderna när det gäller den här typen av undersökningar och då är det viktigt att visa att vi sköter det med pietet.

Allmänheten har inte en chans att komma ens i närheten av den öppnade graven som utgrävarna har spänt en tältduk över. Området är avspärrat och en polispatrull bevakar gravfriden dygnet runt. Orsaken är att Huhtiniemi nu också är ett fall för polisen. Polisen är skyldig att utreda dödsorsakerna och sträva efter att identifiera de döda.

– Vår strävan är att utreda om dödsorsaken är naturlig, om personerna stupat i krig eller om deras död förorsakats genom kriminella handlingar, säger överkommissarie Tuomo Välimaa.

Centralkriminalen ansvarar för utredningen av de eventuella brott som kan ligga bakom.

Utgrävningarna avslutas i slutet av denna månad och återupptas sannolikt först på våren.

Stefan Lundberg

[B Hellqvist]

Mer fakta i målet - spekulationerna om att det är avrättade finnar i graven kan avfärdas: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=6

[KP-31]

"De elva döda har samtliga begravts med armarna i kors överbrösten. Sättet att begrava och de ortodoxa korsen ger en klar fingervisning om att kropparna grävts ned redan under ryska tiden."

Vilken besvikelseför en del "experter"...

[sonderling]

"De elva döda har samtliga begravts med armarna i kors överbrösten. Sättet att begrava och de ortodoxa korsen ger en klar fingervisning om att kropparna grävts ned redan under ryska tiden."

Vilken besvikelseför en del "experter"...

Jo man skrockade lite belåtet för sig själv när man läste den nyheten.

Sonderling

[maddog]

men allt är inte uppgrävt? Det finns flera platser att "titta" på.. så än kan moder jord lämna ifrån sig fynd

[Dr. Sakai]

men allt är inte uppgrävt? Det finns flera platser att "titta" på.. så än kan moder jord lämna ifrån sig fynd

Ytterligare ett antal kroppar har hittats.

Plock ur dagens upplaga av Hufvudstadsbladet.

Arkeologerna uppges ha hittat fler kroppar i massgraven på Huhtiniemi campingplats. Också de antas vara ryska soldater, begravda på 1890-talet.

- - -

Hbl:s källor uppger ändå att de rättsmedicinska undersökningarna bekräftar att kropparna som grävts fram inte kan vara desertörer från fortsättningskriget 1944 utan att de med största sannolikhet är ryska soldater som begravdes på 1890-talet. Olli Töyräs vill inte bekräfta uppgiften.

– Ingenting är helt säkert. Jag understryker att alla möjligheter ännu hålls öppna. Hundraprocentig säkerhet får vi först i november eller kanske i december.

Hbl:s källor säger att de knappar man hittat inte är av plast och att man på basis av det kan fastställa att uniformerna inte kan vara från 1900-talet utan är äldre?

– Det enda jag bekräftar är uppgiften att ett ortodoxt kors har hittats.

En annan uppgift säger att antalet uppgrävda lik är betydligt större än elva. Att man har hittat prydligt begravda kroppar i fyra rader som lagts på bräder?

– Uppgiften att man hittat bräder har inte jag hört. Men jag är nu på väg till rättsmedicinska institutionen för att höra exakt hur man tolkar de fynd som hittills gjorts och diskutera vilken information som vi kan ge ut på tisdag, säger Töyräs.

- - -

– Samtidigt som vi har avslutat arbetet för denna gång vet vi att det finns platser på campingområdet som borde grävas upp. Därför har vi ansökt om medel för att fortsätta arbetet under några månader nästa vår och sommar.

- - -
STAFFAN BRUUN

Läs hela artikeln på Hbl:s websida http://www.hbl.fi/pagespeed/url/News/story/3891606

Ändrat 1:a november.
Angående fastsällande av ålder på graven utifrån plastknappar. Från dagens Hbl:

En påse är fylld med knappar av ben, men de är inte till stor hjälp när det gäller dateringen. Knappar av ben tillverkas fortfarande. Även om det påträffas plastknappar i graven kan den ändå vara från 1800-talet.

– Visst, det fanns olika typer av plast redan på tidigt 1800-tal.

Läs hela artikeln här http://www.hbl.fi/pagespeed/url/News/story/3898293

[OJJE]

Har någon mer information framkommit, mycket spännande läsning!

[Henrik O]

Instämmer, rena rama detektivnovellen!

Medan vi väntar på mer information från Finlands förflutna kanske jag vågar mig på att relatera en liten anekdot angående folkloristiska historier om lik i terrängen, historier som verkar finnas lite här och där, även i (på senare dagar) konfliktförskonade Sverige. Om detta är opassande ber jag ansvarig moderator i förväg om ursäkt och att inlägget tas bort.

Min far byggde vinterstuga i Fjällnäs, några kilometer från Norska gränsen, i mitten på sextiotalet. Eftersom han var med och byggde själv lärde han känna de lokala medhjälparna mycket väl. Far var genom sitt liv brinnade entusiast för lokalhistoria, vart han än kom, och anställde ett flertal samer (vilket tydligen var ganska ovanligt på den tiden). Medan bygget fortskred vandrade han runt i omgivningarna och insisterade på att få med sig en guide för att lära sig allt om västra Funäsdalen. "Svenskarna" på bygget var tydligen inte så roade av det där, och samerna tyckte nog först han var smått fnoskig, men efter ett tag fick han ganska bra kontakt med ett par äldre samegubbar som gärna följde med på strövtågen, vilket ledde till en fördjupad vänskap (vilken jag tragiskt nog aldrig fick uppleva eftersom en gick ner sig i Malmagen några år senare och den andre söp ihjäl sig).

Ganska snart framkom att krigsåren varit "aktiva" för de som kunde stigarna över gränsen, och att människotrafiken var tät. På grund av klimatet och i vissa fall även våldshandlingar strök enligt utsago en hel del folk med (en hel del sett i relation till befolkningen i området). Bland alla rövarhistorier fanns några riktigt otäcka kapitel, angående påstådda arkebuseringar ute på fjället. Det skulle ha involverat dels flyktinggrupper som genskjutits av tyska patruller och nedgjorts på plats, dels norska kollaboratörer som efter kriget marscherats upp på fjället och avrättats. Jag vet att far letade ganska aktivt ett tag, bland annat i ett område just norr om Malmagen vid en av Tännåns krökar som utpekats som 'liktätt', men det enda han hittade var en del tyglappar och en bit av en underkäke, vilken han som tandläkare kunde avfärda som tillhörande lokalfaunan.

Av alla historier bidde alltså i slutändan, för min fars del, inte ens en tumme. Att det finns en hel del gravar utan kors uppåt fjälls är sannolikt, men de platser han fått sig utpekade visade inga spår. Han var lika glad för det, då expeditionerna hur som helst inbringat rika mineraliska fynd och han dessutom under en episod där han halvt slog ihjäl sig vid just Tännån fick flyga ambulanshelikopter över fjällvärlden. Efter det iklädde han sig i ett helt halvår en röd luva då han "fått uppleva Sverige på det sätt som Selma Lagerlöf föreskrivit, och det är det enda sätt som räknas".

Hur som helst, vad jag vill få sagt med denna anekdot är att det genom tiderna pratats mycket om vad som ligger gömt i jord, men resultatet när man faktiskt tittar efter brukar vara rätt tunnt.

[laitman]

Hej!
Här måste jag påminna Henrik O om Gösta Ullberg, som skrev en lokalhistorisk bok om Klövsjö socken i Jämtland. Den hette visst "Bönder och torpare i Klövsjö socken" I socknen hade det genom seklerna gått en historia om hur desertörer hade rånat och mördat folk på orten och om hur de gripits och avrättats. Han beslöt att ta reda på om detta är saga eller sanning och började gräva i Krigsarkivets protokoll från 1670-80-talet. Och allt var sant så han bifogade rättegångsprotokollen till sin bok.
Laitman

[Henrik O]

Jo, en hel del är visserligen sant, på ett eller annat sätt. Det som gått till tings eller annan rätt, eller angått kyrkan, det kan man kontrollera.

Men det brukar också uppstå en lokalhistoria kring lik i terrängen som blandar ihop orsakssammanhangen. Detta är särskilt tydligt kring de kolerakykogårdar som finns ute i terrängen lite varstans, de är väldigt vanliga och det är också vanligt att fynd från dem broderats ut till kriminalhistorier. Något liknande verkar ha hänt i Villmanstrand (även om det förstås kan visa sig att det finns mer lik av annat dato).

[laitman]

Hej!
I Hbl var det ju en artikel om en man som påstod att han i tvättstugan i ett av general Carl August Ehrensvärds gods i Skåne hade bränt protokoll gällande rättegångarna i Villmanstrand. Detta var inte Tosterup utan något närliggande. Ehrensvärd hade ju tagit hand om mängder av dokument som forslats från Finland.
Laitman

[commuter]

För ordningens skull måste man nog påpeka att begreppet desertörer på sextonhundratalet definitivt inte existerade i samma form som vi idag känner det som. Överhuvudtaget finns det anledning att fundera på vad man lägger i begreppet desertör/fanflykting. Låter mycket intressant med de eventuella skånska protokoll.