Tyska ambassaden

[patrik blom]

Tommy!

Ja, Prins Wied, som utrikesminister Günther kallade honom, var kusin med V-Gurra både på fädernet och mödernet, som den bok Bränner nämner förklarar närmare, och det låg i hög grad bakom hans utnämning till minister i Stockholm. Hitler trodde att den svenske kungen var en särskild beslutinstans, överordnad regeringen, och att kusin Victor skulle få inblick i kungens tänkande och agerande, och kanske också kunna påverka det.

Diplomaten Gunnar Hägglöf skrev lite efter kriget under pseudonymen Frank Burns en s k nyckelroman om krigsåren, "Paradis för oss", vars syfte väl var att Hägglöf i skydd av pseudonymen skulle kunna säga sanningar som inte passar sig för en diplomat att framföra. Prins Wied kallas i boken för von Stein zu Stein och framställs som superkorkad.

Som du säger blev hans dotter en ganska framgångsrik barnboksförfattarinna, förmodligen delvis p g a sitt namn. Jag kan tänka mig att en del föräldrar tyckte att det var en kul grej att kunna säga till sina barn att "de här sagorna har skrivits av en riktig prinsessa".

Dock vill jag invända mot termen hovskvaller o dyl. En av de saker jag lärde mig när jag på allvar började intressera mig för den historiska period då andra världskriget utspelar sig var den stora betydelse som åtminstone de västeuropeiska monarkerna och kungliga familjerna hade för sina resp länder i denna tid av extrem kris. Oavsett om de stannade och uthärdade ockupationen som Christian X i Danmark, eller gick i exil för att ta upp motståndet där som Haakon 7 i Norge, eller aldrig drabbades av ockupation som den engelske kungen. En monark representerar ju, när han/hon sköter sig, nationens och folkets bästa sidor, och utövar ett "symboliskt" ledarskap bara genom att finnas till, göra rätt saker och säga rätt saker.

Christian X på sin dagliga morgonritt genom Köpenhamn under besaettelsen utövar ett "symboliskt" ledarskap som säger saker om nationens sammanhållning, vilja till överlevnad och vaktslående kring sin egenart som det skulle behövas flera tusen meningar för att framföra i ord, och det skulle ändå inte bli lika bra sagt.

[Mathias Forsberg]

Saxar ur dagens GP:

På order av det svenska utrikesdepartementet stängdes det tyska generalkonsulatet sedan de diplomatiska förbindelserna med Tyskland avbrutits.

Konsulatet var inrymt i Posthusets övre våning med ingång från Stampgatan. Representanter från länsstyrelsen och polisen bommade igen lokalerna och satte sigill på dörren.

I trappuppgången fanns spår av den brådstörtade röjning som den tyska personalen fått göra i sista stund. Viktigare handlingar hade personalen hunnit bränna i postverkets värmepanna.

Om personalen inte begripit vart det barkade hän förrän i allra sista stund så måtte de haft en mycket speciell uppfattning om krigets utveckling -- månne trodde de på den egna propagandan.

Sannolikt ville ingen skylta med eventuella krisåtgärder innan det verkligen var slut. En order att bränna dokument eller utrymma lokalerna kunde uppfattas som defaitism eller desertering. I nio av tio fall föll det garanterat omvärlden förbi men i det tionde fallet fanns alltid risken att det skulle synas i internationell press och eventuella legationsmedlemmars familjer riskerade att sättas i läger. Få tyskar i beslutsbefattningar hade säkerligen missat att under krigets slutskede sköts allt fler officerare och anhöriga för misslyckanden, tillkortakommanden eller tecken på reträtter. I Flensburg avrättades två unga desertörer den 10 maj 1945, alltså dagen efter kapitulationen, så en viss försiktighet var sannolikt klokt att upprätthålla.

Vilka är klokare och samtidigt försiktigare än diplomatkåren? Speciellt den gamla skolan som fanns på 1940-talet. Se bilden från tyska ambassaden i Stockholm den 30 april 1945, efter att nyheten om Hitlers självmord nått legationen.

[patrik blom]

Ända tills det visade sig att tyskarna i Norge efterlevde kapitulationsvillkoren fanns det en minskande men reell risk att man skulle fortsätta försvara "Festung Norwegen". Möjligheten fanns väl att detta i så fall hade kunnat generera arbetsuppgifter för både den tyska legationen i Stockholm och det tyska konsulatet i Göteborg. Det kunde väl därför vara lämpligt att vänta med att bränna dokument o dyl tills även denna eventualitet var eliminerad.

Som ett kuriosum kan nämnas att det tyska honorärkonsulatet i Helsingborg stängdes, av konsuln, först ett par månader efter krigsslutet. Men där fanns nog inga viktiga dokument.

[tommyjonason]

Vid freden den 7 maj 1945 fick UD ta hand om och internera 412 tyskar, varav 133 barn, samtidigt som legationen och dess avdelningar avvecklades. Den tyska representationen fanns utspridd på 23 lokaler i Stockholm. Det fanns mängder av dokument som tyskarna ville bränna innan man gav sig av. Minister Thomsen hörde sig därför för om han kunde använda Norra krematoriet för att bränna handlingar, men svaret blev nej. I stället hann man använda två lastbilar till sopstationen, innan det stoppades av Martin Lundqvist vid säkerhetspolisen. Tyskarna kom att resa hem med skeppet Regin den 19 respektive den 29 augusti samma år. Under avvecklingen av legationen på Hovslagargatan, vilken av den tyske journalisten och flyktingen Günter Dallman kallats ”Fasornas Hus”, förstördes 300 grammofonskivor med propaganda, 1 536 skivor såldes på auktion, 3 300 böcker brändes och 8 100 sändes till Tyskland. Först i december 1948 brändes den sista Hakkorsflaggan och Hitlerporträttet. Prinsen av Wieds fina lägenhet på Hovslagargatan 2 är numera forskningsbibliotek

[patrik blom]

Prinsen av Wieds fina lägenhet på Hovslagargatan 2 är numera forskningsbibliotek

Intressant! För vilken forskningsinstitution?

[tommyjonason]

Svar: Vet ej.
Jag har förstås källor för mina uppgifter, det där är ett utdrag ur ett bokmanus som kanske blir publicerat nån dag.

[Ben]

Goethe-Institut hade sitt bibliotek på den adressen, men det är mycket länge sedan man flyttade därifrån. Nu finns Lydmar Hotel där: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lydmar_Hotel

[tommyjonason]

Tack Ben.
Dags uppdatera manuset, det var ett tag sen det skrevs.

[patrik blom]

Går det att förhandsboka ett ex?

[tommyjonason]

Patrik
Tror inte du behöver boka nåt ex.
Manuset har legat snart ett år hos förläggaren med löfte om publicering om vi kommer överens. Men det är kärvt i bokbranschen idag.

[Bränner]

Har nu kommit på namnet på den tyske bitr. militärattachén som jag nämnde i ett inlägg i januari. Namnet var Rudolf von Watsdorf.