Svensk hjälp till Finland under vinterkriget

[settern]

Min pappa tjänstgjorde i ett luftvärnsbatteri när han gjorde sin militärtjänst 1955. De hade då de gamla
svenska pjäserna som såldes till Finland under kriget. Dessa var ytterst slitna men man hade inget annat.
Det ska även ha hänt en tråkig olycka under hans tjänstgöringstid med en eldrörsexplosion i enheten,
även ammunitionen präglades således av kriget (det vill säga tillverkad under tidspress med dålig kvalitet).
Först under 1960-talet började man "ersätta" dessa luftvärnskanoner i finsk tjänst med en sovjetisk kopia
av Bofors (dock i 57 mm), samt med schweitziska 35 mm Oerlikon och sovjetiska ZU-23-2. Den finska
flottan behöll dock sina 40 mm Bofors länge, men det var nog som man köpte in nya på 60-talet.

Jag släpade på en handvevad 40/36 under min grundutbildning II/77 och tror att det var den sista utbildningsomgången på den. Pjäsen hängde alltså med mycke länge.

[JohnT]

Som känt är perspektivet för "mannen i ledet" ett helt annat än leveranssiffror på ministerieborden. Mannen "i ledet" har ofta fel men hans iakttagelser är personlig sanning för honom själv. Isynnerhet då livet hänger på en skör tråd och morgondagen kan sammanfalla med evigheten.


Det vore intressant att få veta hur många Boforskanoner Sverige sålde till Ryssland!

Bofors sålde en 25mm LV-kanon till Sovjetunionen på trettiotalet.
Men eftersom Soviet inte brydde sig om andras copyright så är även deras 37mm väldigt lik en Bofors 40mm

Mvh
/John T.

[JohnT]

- Jag hittar inga omnämnanden om ritningar till Boforskanoner - som såldes/överläts till Finland.

Licensavtalet är från 1938 och överhuvudtaget är det en hel del av det som i Sverige har räknats som finlandshjäp faktiskt bara var leveranser enligt avtal som slöts före sommaren 1939.

mvh
/John T.

[Perman]

Min pappa tjänstgjorde i ett luftvärnsbatteri när han gjorde sin militärtjänst 1955. De hade då de gamla
svenska pjäserna som såldes till Finland under kriget. Dessa var ytterst slitna men man hade inget annat.
Det ska även ha hänt en tråkig olycka under hans tjänstgöringstid med en eldrörsexplosion i enheten,
även ammunitionen präglades således av kriget (det vill säga tillverkad under tidspress med dålig kvalitet).
Först under 1960-talet började man "ersätta" dessa luftvärnskanoner i finsk tjänst med en sovjetisk kopia
av Bofors (dock i 57 mm), samt med schweitziska 35 mm Oerlikon och sovjetiska ZU-23-2. Den finska
flottan behöll dock sina 40 mm Bofors länge, men det var nog som man köpte in nya på 60-talet.

Jag släpade på en handvevad 40/36 under min grundutbildning II/77 och tror att det var den sista utbildningsomgången på den. Pjäsen hängde alltså med mycke länge.

Jag såg en 40 mm m/36 i X-position på minfartyget HMS Carlskrona, och det kan inte ha varit mycket mer än ca 10 år sedan. Kanonen var helt öppen utan kupol och användes förmodligen för utbildningsändamål. Enligt vissa källor så var m/36 en bättre sjömålspjäs än m/48, bl a pga sin lägre eldhastighet.

/Per

[Öken-Erik]

Ang Boforskanoner (PV) i rysk tjänst.

Jag har hittat ett foto på detta i ett ryskt häfte (Frontline Illustration) om Ryskt PV under WW II. Enligt den ryska bildtexten rör detta sej om en erövrad pjäs.
Enl Bofors exportlistor såldes inga 37mm PV pjäser till Ryssland.
Det fanns heller ingen egentlig anledning eftersom ryssarna hade erhållit licens för Reinmetals 37mm PAK 36.

Öken-Erik

[Stilleben]

Några kommentarer till Olof Larssons inlägg om "Svensk hjälp till Finlands vinterkrig". 27 sept 2004

Jag har med intresse noterat det stora antal Bofors psv.kanoner som Larsson nämner. Några frågor inställer sig:
---------
Jag tillåter mig inte att betvivla mängden Boforskanoner ,till Finland, som Larsson nämner. Intressant vore ändå att få veta varför Boforskanonerna dök upp så sent - på dethär sättet - på några av vinterkrigets mest dramatiska stridsplatser. Var fanns dessa ,av Sverige -levererade- ,kanoner i december 39 - januari 40? Vinterkriget slutade den 13 mars.
-------
Tacksam för svar L-R Åberg Esbo

Enligt boken "Finlands krig " i Bokoramas bokserie om WW2, sid. 21, hade Finland vid krigsutbrottet 112 pansarvärnskanoner.Det nämns emellertid inte kalibern och det är ju möjligt att det bland dessa även fanns ett antal 20 mm:s.

Enligt Leif Björkmans bok "Det svenska vinterkriget 1939-1940" levererade Sverige under oktober 1939 tjugofyra 37 mm pv-kanoner till Finland och i december 15.

Dessutom leverades från januari 1940 trettiosex 20 mm pv-kanoner (som väl även kunde användas som luftvärn?) till Finland.

Det fanns alltså vid krigsutbrottet en hel del pv-kanoner i Finland, men antalet var givetvis alldeles för litet. Krigsskådeplatsen sträckte ju sig för övrigt ända till Ishavet, så det var nog inte så konstigt att många soldater inte såg några.

Bristen på pv-vapen mot de omfattande ryska pansarangreppen gav stort eko även i Sverige. I Björkmans bok nämnes på sid. 100 att "den 2 och 8 december beslöt den socialdemokratiska regeringen att sända ytterligare 18 pansarvärnskanoner till Finland. Några av dem sattes omedelbart in vid fronten i norr mot motoriserade sovjetiska förband som ryckte fram från Salla mot Kemijärvi, och som då kunde hejdas". Sid. 52 i "Finlands krig" anger att den 16-20 december fick överste Sillasvuo vid Suomussallmi avgörande förstärkningar, varvid det särskilt nämnes två pansarvärnskanoner. Fler sådana exempel finns säkert.

Krigsmaterielen från Sverige gavs som gåva eller lånades tydligen i vissa fall ut. I varje fall lyckades Sverige få tillbaka en hel del välbehövlig materiel till det som skedde strax efter vinterkriget. De stora vapensändningarna till Finland hade avsevärt reducerat Sveriges försvarsförmåga.

Jag rekommenderar Leif Björkmans bok, bl.a. de översiktliga sidorna 93 och 100 om vilken hjälp i vapen m.m. som gavs till Finland.

[Stellan Bojerud]

Mina anteckningar om Bofors 40 mm lvakan m/36 i Finland:

Finland

Guns ordered from Sweden:
1937 Nov 1 Army field
1938 Dec 30 Army field, 4 Navy single, 2 Navy double

License: Valtion Tykkitehdas (VTT) , Jyväskylä
1937 Guns

Production:
1941-45 75 guns made (1941-44: 69, 1944-45: 6)

Imported:
Britain 18 (Never received?)
Hungary 36 (Of 42 ordered)
Germany 92 ex-Austrian(?), ex-Netherlands and ex-Polish (war booty)
Sweden 64

Types:

Guns: Ilmatorjuntatykki (ItK)
ItK 35 Bofors m/35 FC Sights Ex- Netherlands
ItK 36 Goerz m/36 FC Sights
ItK 38 Bofors m/38 FC Sights VTT-production
ItK 38 U U = Unkarilainen (Hungarian) import from Hungary
ItK 38 S S = Saksalainen (German) import from Germany (Austria)
ItK 39 Bofors m/38 Sights

[G:son]

Min far, mina morbröder och andra manliga släktingar var soldater i regementen IR10 och IR9 (Hatjalahti, Marjapellonmäki, Kuolemajärvi, Ylä-Sommee, Lihaniemi, Lasisaari, Vilaniemi och Vilajoki). Min far och en av mina morbröder var pansarvärnsmän. Jag har i denna fråga varit i kontakt med veteraner också från 1 Br (Kämärä, Pienpuro).
Deras minnen vad gäller Boforskanonerna är nästan samställda.

Min farfar stred vid Kuolemajärvi, men tyvärr har jag inga förstahandsuppgifter om den praktiska betydelsen av den svenska hjälpen, då han tyvärr stupade där, många år innan jag föddes. Men det är väldokumenterat att hjälpen var massiv. Att mycket inte hann fram i tid var beklagligt, men oundvikligt med tanke på det snabba krigsförloppet.

/G:son

[Stilleben]

Enligt Leif Björkmans bok (omnämnd ovan) upprättades på begäran av försvarsminister Sköld den 8 mars 1940 i Försvarsdepartementet en förteckning över de svenska krigsmaterielleveranserna till Finland tiden oktober 1939 till mars 1940.

Bl.a. hade det sänts trettionio 37 mm pv-kanoner och trettiosex 20 mm pv-kanoner. Det också svaga finska luftvärnet hade förstärkts med sjuttio 40 mm lv-kanoner och tolv 75 mm lv-kanoner. Till detta kom en mängd annan krigsmateriel, bl.a. 92 fältkanoner av olika kalibrar, 25 granatkastare, fordon, tillbehör och rikligt med ammunition. Samt som beskrives på sid. 1 här ett 15-tal krigsflygplan.

Den 2 mars hade samlingsregeringen ett av sina sammanträden om utrikespolitiken och Finland. Det klargjordes att de svenska militärförråden kraftigt minskat p.g.a. av leveranserna till Finland. Finland skulle inte ha kunnat föra sitt krig utan det militära stödet från Sverige. Sverige måste givetvis fortsätta att stödja Finland, men man måste också tänka på sin egen säkerhet. De brittiska-franska avsikterna att sända militära styrkor till Finland, eventuellt över malmfälten, riskerade att dra in Sverige i världskriget!

De svenska militära leveranserna hade efter den 20 februari då den finska fronten rivits upp vid Summa och det alltmera stod klart att det bara kunde vara en tidsfråga innan Finland tvingades till fred, inskränkts och slutligen måst stoppas. Den 13 mars 1940 slutade kriget.