I fallet Dresden siktade man inledningsvis in sig gamla stan (Altstadt), inte primärt eftersom det var arbetarkvarter (jag har ingen aning vilket samhällsskikt som bodde där då) utan just för att det var träbyggnader. När dessa fattade eld behövde man inte längre pathfinders.D. Löwenhamn skrev: Så som jag har förstått det bombade man avsiktligt Dresdens arbetarkvarter, som huvudsakligen bestod av gamla träbyggnader. Detta var anledningen till att man använde brandbomber, de flesta människor dog inte av bränderna utan av den syrebrist som skapades då eldhavet slukade upp allt syre. Syften var att slå ut industrins arbetskraft då bombningarna riktade mot själva fabrikerna hade visat sig ineffektiva.
Det industriella argumentet var närmast borta våren 1945, då handlade det om terrorbombning i ordets rätta bemärkelse: man skulle få Tyskland på knä. Produktionen hade redan i det närmaste upphört och det var uppebart att Tyskland militärt stod inför slutet.
Harris hoppade in i det sista på att bli den som gav Tyskland nådastöten. Trots de enorma resurser (och förluster) som bombkampanjen slukat hade det inte givit något som helst resultat i den bemärkelse Harris hade hoppats.
Dresden skulle också bara vara början: Harris hade en lång lista av städer, med VK2-mått mätta relativt orörda, som skulle utraderas likt Dresden. Endast det politiska motståndet i Storbritannien lär ha stoppat detta.
Huruvida han var en krigsförbytare eller inte beror på definitioner. Värt att notera är ju att den ansvarige Luftwaffegeneralen för bombningen av Belgrad 1941 avrättades av Jugoslavien efter kriget.
/Forsberg