bästa tyska ledaren

[Martin Tunström]

Rommel var klart den bästa enligt mej

utveckla!

[Johan Elisson]

Berätta inte vad som händer i filmen då!

tobbe, engelsmännen vinner.

/Johan

[Marcus Svernvik]

ROMMEL Lätt

[von Adler]

Jag tycker att man itne ska ringakta Kesselring. Han var utmärkt defensivt och var en utmärkt generl både i luften och till lands. Monte Cassino, Gustavlinjen, Anzio. Det var i mångt och mycket hans förtjänst att Italien blev en lång och segdragen andrahandshistoria för de allierade.

[Winters]

Guderian..

måste jag motivera ... blitzkrieg ! =D

Annars tycker jag att Wittman borde få en plats i listan, o Rudel kanske..även om de var "bara" var soldater..o inte generaler/fältmarshalker...

[Eisbär]

Steiner. Han motiverade grabbarna.

[tobbe]

Berätta inte vad som händer i filmen då!

tobbe, engelsmännen vinner.

/Johan

Är väl inte så svårt att förutspå

[PK]

Guderian, Rundstedt, Rommel, von Bock, Kesselring, von Manstein, Dönitz, Steiner och självklart "papa" Hausser. De var bland de bästa "ledarna" under kriget enligt mig. Sen har vi som sagt hundratals enskilda soldater som utmärkte sig i kriget + alla de division/bataljonsbefäl som åstakom otroliga saker...

/PK

[Gatzu]

Erich von Manstein är helt klart min favorit. Guderian och Manteuffel kommer på andra plats.

[Mathias Forsberg]

Er det noen som har noen synspunkter på Mansteins forslag om å iverksette operasjon Citadel noen måneder tidligere enn hva Hitler valgte?

Ration mellan de båda hade varit ungefär den samma ändå. Den tyska Achilleshälen hade fortfarande den ringa anfallskraft som von Kluge i norr disponerade, inte von Mansteins förband. Myten om att man endast inväntade de värdelösa Panther D-vagnarna är också oväsentlig, då de förvisso medförde stora problem men enligt Zetterling & Frankssons beräkningar lönade sig den investeringen mer än väl.

Styrkan hos armégrupp Syd var den enastående förmågan att genom rörlig krigföring åsamka Röda Armén stora förluster. Denna förmåga var lika god i maj som i juli 1943. Jag diskuterar frågan mer i detalj (har jag för mig) här:

Pansarslaget vid Prochorovka - Det tyska pansarvapnets svanesång?

Annars får man väl säga von Manstein när man talar om trollen... och möjligen Heinrici som defensiv befälhavare.

/Forsberg

[NordicWolf]

Varför inte ta fram en riktig legend isället för alla dessa "stars and stripes" generaler.
Harry Järv som tillhörde JR61 och är enligt mig och många andra den bästa av alla patrull ledare under fortsättnings kriget.


//Magnus

[Flavius Aëtius]

Rommel var klart överlägsen...Men gedarian elr vad han nu hette var inte efterbliven han heller...

[Jonteman]

Manstein kommer på första plats.
På andra kommer Guderian och Rommel, Rommel tycker jag känns för "överhypad". Men han kanske förtjänar den, men Manstein skulle i såna fall också förtjäna sån uppmärksamhet.

[Kompanichefen]

Hur menar du att Rommel var alltför förutsägbar? Visst Manstein vann de största segrarna men bara för det behöver han inte vara bäst. Det går ju inte att jämföra generalerna/fältmarskalekerna på det sättet. Manstein kämpade i huvudsakligen på östfronten med stora mobilia styrkor. Rommel kämpade mot britterna i öknen där det var helt andra förhållande än på östfronten att jag valde Henrici beror på att han hade små resurser men att han ändå lyckades slå tillbaka så många anfall.

/Martin

Jag hade länge Rommel som favorit. Denne mytomspunne general som profilerades som "ökenräven" och var omtyckt bland såväl tyskar som de allierade. Men ju mer jag läst om ökenkriget i allmänhet och Rommel i synnerhet krakelerar den tidigare så praktfulla propagandabilden. För det är lite av en propagandabild vi ser.

Rommels populäritet utnyttjades och eldades på av nazityskland, till viss del styrkt av Rommels egna fåfänga. Rommel ville ha uppmärksamhet, Rommel tyckte om att vara i centrum. Den bild av Rommel som ännu präglar vår uppfattning är till stor del präglad av denna propaganda. Ett tydligt exempel är den personkult som skapades redan under krigstiden.

Visst är det svårt att jämföra generaler och fältmarskalker rakt upp och ner. Men faktum är att Rommels ökenfälttåg i många stycken präglades av spontana och impulsiva beslut. Han hade samarbetssvårigheter med flera underställda officerare; han planerade endast undantagsvis framåt i tiden (förutom rena fantasiplaner om att framrycka österut för att anfalla Ryssland söderifrån ...); han gjorde enkla misstag som byggde på förhastade beslut; hans beslut kritiserades i efterhand av de överordnade - trots att han hade lyckats ta terräng. De initiala framgångarna berodde således mer på tur och ett överlägset samband än en strategiskt skicklig Rommel. Att Montgomery kunde slå tillbaka mot slutet berodde på att han arbetade metodiskt efter en plan och endast i undantag valde att chansa.

Sammanfattningsvis tycker jag fortfarande att Rommel är en stark profil och en fältmarskalk som bör nämnas i sammanhanget. Hans styrka var att agera snabbt och att göra det oväntade. Problemet var bara att han gjorde det hela tiden vilket knappast gör honom till en strateg, kanske istället en god taktiker.

von Manstein var däremot en synnerligen skicklig strateg, en uppfattning som jag delar med flera krigshistoriker. Utan att i skrivande stund luta mig mot en direkt källa vill jag nog påstå att huvuddelen av de militärhistoriker och officerare som har granskat andra världskriget mer i detalj delar denna uppfattning. Därmed inte sagt att det skulle vara mer rätt, snarare att jag är i gott sällskap.

--

[Ereyk]

Det var tack vare Mansteins briljanta anfall igenom "de opasserbara Ardennerna" (samt tack vare lite tur förstås) som tyskarna på bara en månad lyckades erövra Paris och tvinga fransmännen till kapitulation och splittra de franska styrkorna från BEF, detta utan att soldaterna i Maginotlinjen hade avlossat ett enda skott. Klassar därför Manstein som den bäste TYSKE generalen