Jag har ovan bemött detta, men vill från sid. 114 ur boken "Svenska kryptobedrifter" tillägga :tommyjonason skrev:Överste Björnstjerna vid försvarstabens utrikessektion var mycket god vän med brittiske marinattachen Henry Denham. Han läckte information från dekrypterade telegram om Tyskarnas dispositioner av flottan i Norge, som en hjälp åt Murmansk konvojerna. Även detta avslöjades hösten 1942. Thörnell, som tidigare bl.a. sysslade med detaljerad planläggning hur svenska armen skulle delta med tyskarna i kriget mot Ryssland, och som till sin besvikelse fann att politikerna blev rasande över hans fina planläggning, var definitivt inte nöjd med Björnstjerna. Han läckte ju till fel sida!.
Nåja, han slapp ställas upp framför en exekutionspatrull, blev i stället tvingad gå i pension.
"För den lilla krets i försvarsledningen, till vilken Gester (chef för försvarsstabens kryptoavdelning) vidarebefordrade nyheten, måste den snabba lösningen av det tyska kryptosystemet ha kommit som en sensation - en glad sådan. Överbefälhavaren, general Thörnell lär - sin påstådda tyskvänlighet till trots - ha sagt att det var den lyckligaste dagen i han liv. Och att - efter tyskarnas framfart våren 1940 - helt plötslig stå med möjlighet att läsa i deras kort, kunna följa deras beväpning och transporter, förflyttningar och omdispositioner i grannlandet, måste förvisso vara en lyckodröm för vilken överbefälhavare som helst. Det gällde nu att snabbt kunna utnyttja de möjligheter som gavs.
Materialet strömmade in. I jungfrukammaren på Karlaplan 4, där "trådspaningen" var inhyst, tvingades man göra upp ett växelschema för användandet av apparaturen, som annars gick varm. Man arbetade dygnet runt också i de andra ruffiga lokalerna på Karlbo där denna nya forceringsindustri etablerades: flickor som ihärdigt men långsamt och mödosamt skrev ut och dechiffrerade telegram på "lakan", matematiker som lärde sig ta ut de dagliga chiffernycklarna, tyskkunnigt folk som skull få fason på de felbemängda klartexterna. Man rekryterade inkallade, men - egentligen: det fanns bara en möjlig lösning att komma undan den tidsödande dechiffreringen, nämligen i bygga en apparat som kunde göra det som G-skrivaren gjorde".
Det byggdes alltså i samarbete med LM Ericsson sammanlagt ett 30-tal "appar" som kopplades till den tyska teleprintertrafiken och avkodade denna. Från hösten 1940 kom den första i bruk.
Men verksamheten var alltså personalkrävande. Hösten 1941 var nästan 100 personer sysselsatta enbart med den tyska trafiken (andra avdelningar, också personalkrävande, sysslade med att avläsa och forcera t.ex. den ryska radiotrafiken, vilket man också lyckades med).
Trots detta läckte alltså inget ut till tyskarna från svenskt håll.
