Dramatik för 70 år sedan

[Ragnar Svedje]

Fantastisk tråd.

Vad gjordes det för militära förberedelser i största allmänhet i Sverige, innan och under VK2?

Något måste väl ha gjorts efter september 1939 i alla fall, och om jag inte misstar mig så genomfördes full mobilisering (för första gången någonsin?) i Sverige dagarna efter 9 april 1940. Spänningen måste ha varit olidlig från de ögonblick mobiliseringsordern skickades tills några dagar eller en vecka senare då hela landet var satt på krigsfot efter bästa förmåga.

[Stilleben]

Fantastisk tråd.---------

Håller med dig! Som denna målande skildring från F 10:s kamratförenings webbsida om paniken och försvarslösheten den 9 april 1940, i mitt inlägg igår:
"I samband med anfallet mot Köpenhamn befarade man luftlandsättning på Bulltofta. För att förhindra detta första skede, gick det en budkavle till alla lantbrukare i området att omedelbart och skyndsamt transportera all tillgänglig rullande material ut till flygfältet för att förhindra en luftlandsättning. Jag såg massor av traktorer, jordbruksredskap, hästkärror mm. Hästar som dragdjur piskades på i full gallop för att hinna fram i tid för att sprida ut all blockeringsmaterial, Senare mot eftermiddagen kördes alla tillgängliga bussar, brödbilar, kommunens fordon ut och fältet blev fullständigt blockerat".

[Erik Ljungberg]

Fantastisk tråd.

Vad gjordes det för militära förberedelser i största allmänhet i Sverige, innan och under VK2?

Något måste väl ha gjorts efter september 1939 i alla fall, och om jag inte misstar mig så genomfördes full mobilisering (för första gången någonsin?) i Sverige dagarna efter 9 april 1940. Spänningen måste ha varit olidlig från de ögonblick mobiliseringsordern skickades tills några dagar eller en vecka senare då hela landet var satt på krigsfot efter bästa förmåga.

Full mobilisering, A-mob, har aldrig gemomförts i Sverige. Under beredskapen, 1939-45, gjordes olika stora partiella inkallelser baserat på läget.

[von Adler]

April 1940 var en full mobilisering, det kallades bara något annat för att tyskarna krävt att vi inte skulle mobilisera.

[Erik Ljungberg]

April 1940 var en full mobilisering, det kallades bara något annat för att tyskarna krävt att vi inte skulle mobilisera.

Kallades alla krigsplacerade in och alla krigsförband organiserades?

Nu kan jag har missat något men jag är hyfsat säker på att så inte var fallet.

[von Adler]

Man kom ju upp i mer än 400 000 man - vad jag vet var alla enheter fyllda och mobiliserade och en hel del manskap låg vid depåerna - 2,5 fördelningars värde, om jag inte minns fel.

Det är möjligt att landsstormen i t.ex. Sundsvall inte mobiliserades, men hela linjearmén och större delen av landsstormen var mobiliserade.

[patrik blom]

April 1940 var en full mobilisering, det kallades bara något annat för att tyskarna krävt att vi inte skulle mobilisera.

Ett uttryck som användes var "förstärkt försvarsberedskap". Jag tror att detta tänjbara uttryck användes under hela kriget från 1 sept 1939 till Tysklands kapitulation. Försvarsberedskapen var bara olika mycket "förstärkt" under olika perioder. Ibland var det liktydigt med i det närmaste full mobilisering - t ex inför uppsägningen av transiteringsöverenskommelsen juli-augusti 1943 hade Sverige 350.000 man i vapen - och i andra fall betydde det att de flesta var hemma och jobbade i sina civila yrken.

[Ragnar Svedje]

Jag har fått med mig hur det civila samhället blockerade flygfält och åkrar i Skåne som beskrivits ovan i denna tråd.

Jag undrar om ni kan berätta vilka andra försvarsförberedelser som Sverige vidtog från krigsutbrottet i september 1939 till april 1940. De måste väl ha vidtagits en hel del strategiska förberedelser, såväl som taktiska.

Till strategiska räknar jag att kanske guldreserven flyttades, eller att försvarsmakten fick order att bunkra bränsle så att alla depåer alltid skulle vara fyllda. Sedan tror, och hoppas jag, att det även vidtogs en hel del taktiska förberedelser jämfört med fredstid, t ex att u-båtarna skulle ha skarpa torpeder och kanske att flottan alltid skulle full last av skarp ammunition. Kanske fick flygflottiljerna order om att ett visst antal flygare alltid skulle ligga i beredskap (sova på flottiljen). Eller liknande åtgärder.

Jag vet inte så mycket om försvarsförberedelserna i Sverige och vore tacksam för information.

[von Adler]

Man forcerade byggandet av befästningar i Skåne och Värmland, man gav flygvapnet extra pengar till plan och att bygga flygbaser, man beslagtog alla beställningar hos Bofors och Landsverk, man kallade in två fördelningar och körde omfattande vinterövningar vintern 39/40 vid finska gränsen, man gjorde en ommönstring och kallade in väldigt många som innan fått frisedel, man beställde stridsvagnar, artilleri, pansarvärn, kulsprutor och k-pistar i stor mängd. Man köpte in pansarvärnskanoner, artilleri, flygplan, k-pistar och gevär av Tyskland och man bildade hemvärnet.

[von Adler]

Ammunitionsproduktionskapaciteten började byggas ut från 10 miljoner patroner i månaden till 20 miljoner patroner.

[Stilleben]

Man forcerade byggandet av befästningar i Skåne och Värmland, man gav flygvapnet extra pengar till plan och att bygga flygbaser, man beslagtog alla beställningar hos Bofors och Landsverk, man kallade in två fördelningar och körde omfattande vinterövningar vintern 39/40 vid finska gränsen, man gjorde en ommönstring och kallade in väldigt många som innan fått frisedel, man beställde stridsvagnar, artilleri, pansarvärn, kulsprutor och k-pistar i stor mängd. Man köpte in pansarvärnskanoner, artilleri, flygplan, k-pistar och gevär av Tyskland och man bildade hemvärnet.

Krigsmaterielbristen var det mest besvärande. Manskap fanns det däremot gott om, men de var dåligt utrustade. Utlandet annullerade de flesta kontrakten om inköp av flygplan, stridsvagnar, artilleri m.m., så fort de p.g.a. krigsutvecklingen ansåg att de behövde materielen bättre själv. Tyskland använde f.ö. uteblivna leveranser som ett påtryckningsmedel under Norgekriget för att få Sverige att ändra sin neutralitetspolitik. Därefter kom dock en rätt stor vapenimport från Tyskland igång, bl.a. några hundra moderna artilleripjäser, och från 1942 var materialläget avsevärt bättre. Man kan säga att Tyskland bytte krigsmaterielen mot importvaror från Sverige, t.ex. järnmalm, som de var beroende av.

[Ragnar Svedje]

Ja, problemet med beställningar som konfiskeras är ett starkt argument för ett land att ha en egen försvarsindustri. Antar att flera svenska beställningar blev konfiskerade och att Sverige i sin tur konfiskerade andra länder beställningar hos Bofors. Vill minnas att Sverige under kriget hämtade några jagare som vi köpt i Italien men att Storbritannien inte ville släppa igenom dem och att det blev en diplomatisk dispyt av det hela.

Hur var läget när det gäller beredskap? Var t ex flottan insatsklar i sydsverige vid pass 10 april 1940? Var fästningarna bemannade i Skåne?

[Stilleben]

------------
Hur var läget när det gäller beredskap? Var t ex flottan insatsklar i sydsverige vid pass 10 april 1940? Var fästningarna bemannade i Skåne?

Vintern 1940 var sällsynt svår och stora delar av Östersjön var till mitten av april fortfarande istäckt. Även de största fartygen hade mycket svårt att ta sig fram och tvingades med skadade propellar återgå till sina baser på Ostkusten med Karlskrona, där huvuddelen av pansarskeppen och jagarna låg. Inte heller tyskarna kunde operera i Östersjön. (Källa: Sveriges Militära Beredskap 1939-1945 av Militärhistoriska Förlaget)

Däremot var läget helt annorlunda på Västkusten med Öresund och Stora Bält och som bekant kunde den tyska flottstyrkan med de många transportfarygen utan svårigheter ta sig till bl.a. Narvik.

http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgseskadern (klicka på länk på sidan!) ger uppgift om vilka krigsfartyg som fanns i Göteborg bl.a. den 9 april 1940. Det var en rätt klen styrka.

Betongbunkrarna i Skåne med kulsprutegevär eller kulspruta och i mera sällsynta fall pv-kanon var de "fästningar" som i den mån de hunnit bli färdigbyggda fanns. I de större hamnarna byggdes bunkrar för litet grövre kanoner. Men på Skånes kritiska västkust var inget av detta färdigbyggt den 9 april 1940. Alla arbeten blev emellertid då påskyndade och från maj till hösten 1940 kunde, om jag uppfattat uppgifterna i Leif Högbergs böcker rätt, alla de 1063 värnen i Skånelinjen tas i bruk. (Oklart för mig om det i dessa ingick värnen i Blekinge!) Sedan skedde det ytterligare utbyggnader.

På Skånes syd- och ostkust började bunkrarna byggas redan 1939 och de hade hunnit bli färdiga. De började användas redan från den 10 april 1940.

Jag rekommenderar Leif Högbergs böcker som "Skånelinjen", "Städernas försvar" och några till om detta.

[Ragnar Svedje]

Vintern 1940 var sällsynt svår och stora delar av Östersjön var till mitten av april fortfarande istäckt. Även de största fartygen hade mycket svårt att ta sig fram och tvingades med skadade propellar återgå till sina baser på Ostkusten med Karlskrona, där huvuddelen av pansarskeppen och jagarna låg. Inte heller tyskarna kunde operera i Östersjön. (Källa: Sveriges Militära Beredskap 1939-1945 av Militärhistoriska Förlaget)

Militärledningen måste alltså ha tittat ordentligt i kristallkulan innan det frös till vintern 1939-40 och placerat huvuddelen av den svenska flottan i Göteborgs hamn för att vara redo i april 1940, och den må vara förlåten för att inte ha gjort det.

Jag måste nog läsa Leif Högberg om Skåne. Det är ett stycke närhistoria som riskerar att falla i glömska. Själv råkade jag snubbla över en fästningslinje från kriget under min tid vid Stockholms Universitet, den går i "Lill-Jan skogen" och det var ingen som visste något när jag frågade. Det visade sig para en försvarslinje tänkt mot en rysk landstigning i Stockholm under eller efter slutet av VK2.

[von Adler]

Befästningarna i Per-Albin-linjen var moderna flankskjutande bunkrar som stödde varandra på ett bra sätt. Det är svårt att beväpna flankskjutande bunkrar särskilt mycket i och med att nästa bunker hamnar i skyttelinjen när de ska kunna stödja varandra.

Per-Albin-linjen var designad för att göra det svårt att landstiga och upprätta ett brohuvud. Tanken var att så fort fienden avancerar mot en bunker hamnar de under eld från dess två grannar och från eventuella täckstyrkor frontalt inåt land. Understödseld från fartyg är ineffektiv eftersom bunkrarna är flankskjutande - framåt och i taket har de c.a en halvmeter armerad betong blandad med granitgrus och -sten. För att överhuvudtaget kunna bekämpa bunkern måste du in mellan bunkrarna, varvid ett flertal bunkrar kan beskjuta dig på bägge dina flanker samtidigt som du hamnar under eld från fristående täckstyrkor frontalt.

Att bekämpa en bunker med de lätta styrkor man kan landsätta när fartygselden är ineffektiv gör sig inte så lätt när man hamnar under beskjutning från tre håll och inte har mycket till skydd.

Tanken är att det ska bli så komplicerat för fienden att etablera ett brohuvud att han antingen avstår helt eller måste sätta in mer resurser än det är värt - om fienden ändå försöker ska bunkrarna kunna hålla honom såpass att han har svårt att skapa ett riktigt brohuvud innan en motattack kan organiseras för att slänga ut honom i havet igen.