"Fakta"koll - avrättade tyska generaler

[Stefan]

Jo, jag trodde också att generalerna var betydligt färre än vad de alltså var. Där ser man.

Ja det blev ju en hel del, bara i överslagsberäkningen där överslagsberäkningen ger enbart en minimisiffra.

Dock är att märka, att fantasisiffrorna rör en jättearme: all Tyskland mobiliserad och i vapen. (ja utom vissa befolkningsgrupper förstås, men det kan vi lämna därhän just nu).

Antalet fredstida aktiva generaler var givetvis åtskilligt lägre. Kanske just de 600-700 som bedömdes tidigare i tråden??

Att märka är att de flesta av generalerna måtte väl ha utnämnts under krigsskedet... MÅNGA utnämningar!


Med så här många generaler blir det inte längre lika orimligt att ett hundratal har avrättats, som ursprungsfrågan undrar om.

Jag själv tror fortfarande att det är frågan om ett missförstånd: En återkallad, eller t.o.m. en degraderad general är INTE samma sak som en avrättad.
Fråga: Litteraturreferenserna som det hänvisas till, hänvisar de uttryckligen till avrättade generaler, eller till återkallade /degraderade generaler??

Gissar dock att dylika avrättningar var vanligare i Sovjet under krigsperioden.

[Stefan]

javisst, det var väl inte bara divisionschefen som var general. Jag antar att hans vice många gånger var också generalsperson. Definitivt så i de ännu högre nivåerna. En del i de högre staberna var väl också generaler. Dvs, det måtte ha funnits en hel del generaler som fastän äkta militärer inte hade personlig ansvar för någon trupp.

Det låter rimligt, vilket väl f.ö. gäller för fler organisationer än de tyska? US Army hade ju många generaler utan divisionsbefäl (eller högre). Generallöjtnanter kunde ju också ha befäl för regementen om det behövdes, om inte annat för specialstyrkor, även om det traditionellt skulle varit en överstes område...?

Ah, javisst. Säkert! Det är bara smart att ha ett visst överskott. Det blir mycket lättare att mobilisera och utöka de väpnade styrkorna när behovet uppkommer. Alternativt kan man hålla dem i lägre militärgrad / lönegrad, men där de vet att de står på tur till befordran så snart det blir aktuellt. Och därmed uppmuntras och tillåts att delta i fortbildningskurser för den högre graden... T.ex. Föreställer jag mig.

Aningens OT, men ett minne stiger fram.
I min ungdom läste jag en pocketbok på polska om sjöslagen vid Guadalcanal. Första slaget, våldsam nattlig strid mellan japanska och amerikanska/allierade kryssare. Tunga kryssaren San Francisco(?), får rejält med däng: efter en ganska kort stund måste sjunde befälhavaren i rad stiga fram, kommandörsgrad av något slag, inte det lägsta av kommendörsgrader. Kanske kommendörlöjtnant.
Ja, minnet fastän levande kanske sviker mig. Jag skall inte svära att 6 andra stupade den ene efter den andre. Han kan ha helt enkelt ha varit den sjunde i befälskedjan. Vidare, vi behöver inte spekulera i amerikanska titlar, polska titlar resp
om graderna översattes korrekt. Poängen är att skeppet hade MINST 7 stycken officerare ombord där var och en av dem var hade tillräckligt högt grad för att utan vidare föra befäl över en kryssare...
Det är möjligt att San Franciscos chef var även Commodore över fartygsgruppen och hade därmed förstärkt ledningsresurs, men det var ändå slående med denna anhopning av högre officerare på ett skepp.

Man kan fundera hur det kunde se ut ombord på ett slagskepp. Flera amiralspersoner??

[Urban]

Njae, befälsordningen är ju fixerad enligt regler och det kan faktiskt betyda att i fallet med din kryssare så kan det vara en ganska låg grad på personen som tar befälet ombord då alla med högre rang är döda eller satta ur spel.

Med andra ord så finns det inte en mängd officerare ombord som alla skulle direkt anses vara nog kunniga eller ha rätt rang för att ta befäl, men någon måste ta ansvaret oavsett om det är en amiral eller en löjtnant.

Finns ju många exempel där ex. kompanier till slut letts av sergeanter då alla andra högre befäl är utslagna. Dock så kommer man att sätta in befäl med rätt rang för sin position så fort man kan lösa den frågan.

Det är med andra ord en tillfällig lösning som krävs i stridens hetta för att ha klara befälsstrukturer så att alla vet vem man ska vända sig till för att få order och veta vem som man ska lyda.

[Mathias Forsberg]

Ett snabbt överslag, bara på befäl över förband inom armén:

250 divisioner (uppskattat):

40 - 50 kårstaber,

10 - 15 arméstaber

4 - 5 armégruppstaber

OKH, OKW

Bara här borde inrymmas operativa funktioner för uppemot 500 generaler, inklusive fältmarskalkarna. Lägg till befälhavarna för militärområden i Tyskland, utbildningsförband, ockupationsområden med stads- och områdeskommendanter, specialistfunktioner vid skrivbord i Berlin mm.

Samt då de allt fler entledigade och fysiskt inkapabla.

Och Kriegsmarine, Luftwaffe och WAffen-SS...

[Stefan]

Mathias. Just så.
Dessutom chefsläkare med generalstiteln - måtte ha funnits ett flertal, chefkaplanen med generalstitel. Ja minst två - den katolske och den protestantiske... (men i US Army även den judiske - se där, där sparade in Tyskland EN generalslön *ler sorgset*)
Kanske ytterligare några generaler av samma typ.
Föreställer mig att höga befälhavare för paramilitära formationer typ luftvärn, järnvägsskydd hade också generals titlar - fast då ingick de väl inte nödvändigtvis in i Hären.

Edit: I granntråden om Hitlers guddotter nämns polisgeneral Dr. Kurt Münchau.
Just denne blev f.ö. mer eller mindre avrättad - se där! (Heder över hans minne).

Urban.
Javisst är det så som du säger. Det är just därför jag blev så paff att numro 7 i befälsordningen var fortfarande inom "stort skepp-befälhavare"-graderna.
Skeppet var alltså inte admiralsskepp, så den var inte per defintion överlastad med höga officerare.