Hitlers hälsning

[hans lindquist]

Tack för svar med många för mig nya uppgifter. Ytterligare detaljer av värde kanske finns hos Wilfried Daim: "Der Mann, der Hitler die Idéen gab", München 1958. Jag har inte boken tillgänlig, och vet inget om författaren. Vill minnas att både historikern Joachim Fest i sin Hitlerbiografi samt filosofiprofessorn Harald Ofstad i "vårt förakt för svaghet" åberopar Daim som litteratur, när Hitlers och nazismens dragning till ockultism kommer på tal. Strindbergs brev till von Liebenfels finns utgivna. Jag har någonstans sett en stiliserad teckning av en ordensriddare med flera hakkors på sadeltäcket. Bilden skulle återfinnas i von Liebenfels ordensfana.
Flera antroposofiskt och teosofiskt inspirerade författare åberopar Daims bok om Liebenfels som belägg för att nazismen i själva verket var resultatet av en bättre konspiration i andevärlden och/eller resultatet av illasinnade magikers sammansvärjningar i en underjordisk stad någonstans i Tibet. Stolligast i denna speciella genre är nog fortfarande "Vår fantastiska värld" av Pauwels och Bergier, som frankt påstår att de allierade våren 1945 i Tyskland hittade mängder av tibetaner i SS-uniform som låg i "snörräta led" efter unisont harakiri med anledning av nazismens nederlag. Besläktade teman återfinns även hos några milt överspända kristna skribenter, som försöker kopppla ihop allsköns sällskapsordnar, som de ogillar, med såväl ockultism, som nazism och satanism.
Mycket vidlyftig är även Ravencrofts bok "Ödets spjut", som med stor lärdom och många befängda slutsatser avhandlar nazismens förment ockulta ursprung och karaktär.
Själv rekommenderar jag dessa böcker endast till synnerligen garvade skeptiker, då jag ogärna vill ha några sensationella kontakter med andevärlden på mitt samvete.
Med historiespekulativ hälsning
Hasse L

[Widsith]

Flera antroposofiskt och teosofiskt inspirerade författare åberopar Daims bok om Liebenfels som belägg för att nazismen i själva verket var resultatet av en bättre konspiration i andevärlden och/eller resultatet av illasinnade magikers sammansvärjningar i en underjordisk stad någonstans i Tibet. Stolligast i denna speciella genre är nog fortfarande "Vår fantastiska värld" av Pauwels och Bergier, som frankt påstår att de allierade våren 1945 i Tyskland hittade mängder av tibetaner i SS-uniform som låg i "snörräta led" efter unisont harakiri med anledning av nazismens nederlag. Besläktade teman återfinns även hos några milt överspända kristna skribenter, som försöker kopppla ihop allsköns sällskapsordnar, som de ogillar, med såväl ockultism, som nazism och satanism.
Mycket vidlyftig är även Ravencrofts bok "Ödets spjut", som med stor lärdom och många befängda slutsatser avhandlar nazismens förment ockulta ursprung och karaktär.

Det är får jag nog säga som att hävda att journalisten Bertil Falks bok "Atlantis och svenskarna" är symptomatisk för genren i övrigt, vilket den inte är, utan istället ett ovanligt tråkigt exempel på ytlig sensationsjournalistik parat med en obändig tro på sin egen förmåga som (kvasi)historiker.

Trevor Ravenscroft kan beskrivas som en stolle, om man ytligt betraktar hans åsikter. Han säger ju t.ex. att stora delar av boken baseras på uppgifter som meddelats av andevärlden! Vem slutar inte läsa där? Men, om man vet att han tillhörde den antroposofiska rörelsen och utifrån sin övertygelse försökte gräva av alla förbindelser mellan antroposofin och ariosofin, båda barn av teosofin, så kanske bilden klarnar något. Det fanns ur Ravenscrofts perspektiv ändock någon slags metod i galenskapen. Läser man hans bok med en antroposofs glasögon framstår innehållet som något hämtat från en föreläsning av Rudolf Steiner.

Thule-sällskapet, bildat 1919, hade en speciell hälsning medlemmarna emellan, nämligen "Heil und Sieg", och hyllade dessutom "der Führerprinzip", blind, okritisk lydnad inför sällskapets upplyste ledare. Kan detta kanske ha inspirerat Hitler på något sätt?

Adolf Hitler var enligt vad man vet aldrig fullvärdig medlem av Thule-sällskapet.
När Hitler förskansade sig i bunkern valde han att ta med sig en liten del av sin boksamling dit. Detta urval om ca 80 böcker finns idag i John Hay library, Brown University, Rhode Island. Forskaren och New Yorker-journalisten Timothy Ryback har i Maj-numret 2003 av The Atlantic Monthly ("Hitler's Forgotten Library") tittat närmare på vad för slags böcker den består av:

The Predictions of Nostradamus belongs to a cache of occult books that Hitler acquired in the early 1920s and that were discovered in the private quarters of his Berlin bunker by Colonel Albert Aronson in May of 1945. As part of the Allied occupation forces, Aronson was among the first Americans to enter Berlin after the collapse of the Nazi resistance. "When my uncle arrived, the Russians took him on a tour of Hitler's bunker," one of Aronson's nephews recalls. "He said that the Russians had pretty much picked the place clean, but there were some pictures and a pile of books they let him take." According to the nephew, the books remained in Aronson's attic until his death, at which point they were bequeathed to his nephew, who donated them to Brown University in 1979.

Like the Library of Congress collection, Brown's eighty Hitler books constitute a hodgepodge: picture books, art journals, an Italian libretto of Wagner's Walküre, a 1937 edition of Mein Kampf, and two editions of Alfred Rosenberg's The Myth of the Twentieth Century.

The more than a dozen books on the occult include several devoted to Nordic runes, among them a 1922 history of the swastika, richly illustrated with nearly 500 diverse renderings in Egyptian hieroglyphics, Greek pottery, Mayan temples, and Christian crosses.

The Dead Are Alive delivers "incontrovertible evidence on occultism, somnambulism, spiritualism, with sixteen photographs of ghosts." Among the photographic images that fill the final pages of the volume is one of five people levitating a table at an 1892 séance in Genoa and another allegedly showing the ghost of a fifteen-year-old Polish girl, Stasia, being consumed by a "luminous, misty substance." A picture of a rather stately-looking Englishman is captioned "The Phantom of the English writer Charles Dickens who died in 1871 and is buried in Westminster Abbey. He appeared in 1873 and was photographed."

Most scholars dismiss the notion that Hitler seriously entertained the ideas of these cults, but the marginalia in several of his books confirm at least an intellectual engagement in the substance of Weimar-era occultism. The Brown collection contains books by such figures as Adamant Rohm, a "magnetopathic doctor" from Wiesbaden; Carl Ludwig Schleich, a Berlin physician who pioneered the use of local anesthesia; and Joseph Anton Schneiderfranken, who wrote numerous books on reincarnation and otherworldly phenomena under the pseudonym Bô Yin Râ.

One of the most heavily marked books is Magic: History, Theory and Practice (1923), by Ernst Schertel.
......
Hitler's copy of Magic bears a handwritten dedication from Schertel, scrawled on the title page in pencil. A 170-page softcover in large format, the book has been thoroughly read, and its margins scored repeatedly. I found a particularly thick pencil line beside the passage "He who does not carry demonic seeds within him will never give birth to a new world."

Särskilt när det gäller en sådan bokmal som Hitler (hans bokintresse finns omnämnt av flera källor) så tror jag man skall ägna ett visst intresse åt de böcker han väljer att ta med sig till sitt sista gömställe. Den spiritualistiska sidan av Hitlers personlighet tror jag förvisso spelade roll i utvalet av sådana symboler som hakkors och hälsning. Då blir Thule-alternativet kanske mer tänkbart.