Nya rön visar att han troligen inte var med om attentatet mot Hitler!Joachim skrev:Rommel hade störst bollar i vilket fall som helst. En ädel man som var med om attentatet mot Hitler och som skulle besparat mångas liv troligen. som desvärre misslyckades...
bästa tyska ledaren
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Men varför var han "med stor sannolikhet" inte med i komplotten mot Hitler?Spencer skrev:Dom säger att han med stor sannolikhet inte var med på mordförsöket!
Det är mellan
2000-2002 så mycket kan jag säga, och att det är en stor bild på han och det är på Nya Rön!
Jag säger för övrigt inte att artikeln inte finns, men jag hittar den i alla fall inte i något nummer mellan 2000 och 2002.
/Johan
- Andreas Wien
- Medlem
- Inlägg: 758
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:09
- Ort: Wien, Österrike
Rommel lag inte bakom attentatet mot Adolf Hitler den 20 juli 1941. Däremot sa hade han latit sig paverkats och ändrat sin asikt över kriget tack vare tva kolleger som han hade känt redan före kriget, general von Stülpnagel och general von Falkenhausen, som han nu hade atersett i Frankrike under senvintern 1944. Rommel hade nu kommit till övertygelsen att alla patrioters främsta strävan, och detta gällde inte minst för de officerare som kämpade för sitt land, var att fa slut pa kriget i väst. "Sedan skulle de gemensamt ga mot öster för att göra upp med bolsjevikerna", vilket bara nog var en önsketanke fran officerarnas sida. De allierade krävde en villkorslös kaputilation fran Tysklands sida och med alla dess fiender.
De tre personerna visste att Hitler aldrig skulle sluta en fred, utan driva kriget till dess bittra slut. Hur skulle man ga till väga? Sedan februari 1944 hade konspiratörerna haft kontakt med Rommel. Orsaken var främst att de behövde en man, en ledare, som var älskad av den egna befolkningen och respekterad av Tysklands fiender.
Borgmästaren i Stuttgart, Dr Karl Strölin, var den förste av konspiratörerna som tog kontakt med Rommel. Detta skedde i Rommels hem. Under detta samtal fick Rommel reda pa vilka attentatförsök gruppen hade utfört, men han fick ingenting veta över nästa försök. Dr. Strölin ville bara veta om Rommel var beredd att "lana rörelsen sitt namn" vid en eventuell lyckad undanröjning av Hitler. Tanken med detta var att Rommel skulle försöka förhindra att oroligheter och att ett eventuellt inbördeskrig skulle bryta ut, efter Hitlers död i Tyskland. De behövde en stark man som folk skulle se upp till och kunna lita pa. Rommel hade denna hjältestatus. Efter en betänkepaus sa sade Rommel "Jag tror att det är min plikt att komma till Tysklands undsättning". Han och de andra officerarna hoppades pa att de västallierade skulle ga med pa fredsförhandlingar om Hitler skulle bli avsatt av det egna folket.
Om själva attentatet mot Hitler den 20 juli 1944 visste Rommel ingenting om. När det utfördes lag han mycket allvarligt skadad pa ett sjukhus efter sviterna av svar biloloycka pga av ett flygangrepp.
När attentatet misslyckades försökte alla inblandade som hade satsat allt pa ett kort, dvs de hade utgatt ifarn att Hitler var död och hade börjat handla och sända ut order pa vilka Hitlertrogna personer som skulle gripas, sa var självmord den enda utvägen. Von Stülpnagel sköt sig i huvudet, men överlevde svart skadad. Han blev rigoröst bevakad av Gestapo pa sjukhuset, där de gjorde allt för att halla honom vid liv sa att han skulle kunna förhöras. Halvt medvetslös rosslade han fram, nästan ljudlöst, "Rommel". Detta var tillräckligt för att Rommel skulle bli misstänkt för en medverkan i komplotten mot Hitler...
Resten känner ni till...
Mvh Andreas Wien
De tre personerna visste att Hitler aldrig skulle sluta en fred, utan driva kriget till dess bittra slut. Hur skulle man ga till väga? Sedan februari 1944 hade konspiratörerna haft kontakt med Rommel. Orsaken var främst att de behövde en man, en ledare, som var älskad av den egna befolkningen och respekterad av Tysklands fiender.
Borgmästaren i Stuttgart, Dr Karl Strölin, var den förste av konspiratörerna som tog kontakt med Rommel. Detta skedde i Rommels hem. Under detta samtal fick Rommel reda pa vilka attentatförsök gruppen hade utfört, men han fick ingenting veta över nästa försök. Dr. Strölin ville bara veta om Rommel var beredd att "lana rörelsen sitt namn" vid en eventuell lyckad undanröjning av Hitler. Tanken med detta var att Rommel skulle försöka förhindra att oroligheter och att ett eventuellt inbördeskrig skulle bryta ut, efter Hitlers död i Tyskland. De behövde en stark man som folk skulle se upp till och kunna lita pa. Rommel hade denna hjältestatus. Efter en betänkepaus sa sade Rommel "Jag tror att det är min plikt att komma till Tysklands undsättning". Han och de andra officerarna hoppades pa att de västallierade skulle ga med pa fredsförhandlingar om Hitler skulle bli avsatt av det egna folket.
Om själva attentatet mot Hitler den 20 juli 1944 visste Rommel ingenting om. När det utfördes lag han mycket allvarligt skadad pa ett sjukhus efter sviterna av svar biloloycka pga av ett flygangrepp.
När attentatet misslyckades försökte alla inblandade som hade satsat allt pa ett kort, dvs de hade utgatt ifarn att Hitler var död och hade börjat handla och sända ut order pa vilka Hitlertrogna personer som skulle gripas, sa var självmord den enda utvägen. Von Stülpnagel sköt sig i huvudet, men överlevde svart skadad. Han blev rigoröst bevakad av Gestapo pa sjukhuset, där de gjorde allt för att halla honom vid liv sa att han skulle kunna förhöras. Halvt medvetslös rosslade han fram, nästan ljudlöst, "Rommel". Detta var tillräckligt för att Rommel skulle bli misstänkt för en medverkan i komplotten mot Hitler...
Resten känner ni till...
Mvh Andreas Wien