Ang. Tyska motorer och fordon som reparerades i Sverige

[von Adler]

Våren 1942 hade Warszawa-svenskarna (en grupp högt uppsatta ekonomer, direktörer och ingenjörer vid svenska företag i Polen) fört ut dokument från polska motståndsrörelsen om den begynnande förintelsen. Sommaren 1942 hade dessa dokument förts över till polska exilregeringen i London, där Sikorski hade hållt ett tal om den pågående förintelsen.

Svensk press hade flera pusselbitar om den pågående förintelsen, men kanske inte hela bilden sommaren 1942. Westmans regim som justitieminister hindrade effektivt att fler pusselbitar las ihop.

[Hans]

Förbaskade von Adler. Jag har nu just beställt: Knutpunkt Stockholm: Den polska motståndsrörelsens svenska förbindelser från september 1939 till juli 1942. Jag håller dig personligen ansvarig.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Warszawasvenskarna

MVH

Hans

[von Adler]

Jag vet, jag är en usel människa.

[sveahk]

Tack von Adler för den kommentaren! Jag har många gånger undrat vad man kunde ha gjort, då, med den gruvliga informationen. Om det överhuvudtaget hade funnits möjligheter för de allierade, då, att hindra det som hände - eller åtminstone fördröja eller minska händelsernas gång...?

En fråga som jag inte är ensam om!

----------------------

Tillbaka till Sverige, till Arbetaren och dess granskningar.
Lördagen den 25 juli kom i tidningen, en, som vi ovan sett, ganska härsken känga mot regeringens handlande och underlåtande.

Och, se där, måndagen den 27 juli kom det här:

bibdsm832gsbkdxmjhb_19420727_169729_170_0003.jpeg (85.89 KiB) Visad 248 gånger

...och som det vill sig, i samma nummer det här:

bibdsm832gsbkdxmjhb_19420727_169729_170_0003 2.jpeg (38.93 KiB) Visad 248 gånger

Brevet till tidningen är tydligen skrivet av en butiksinnehavare, "...i en av mina butiker" står det. Och där kommer en "uniformerad", - polis kan man tänka, och beslagtar Arbetaren.

Var det så det gick till? Överallt i landet stövlade poliser in i butiker, kiosker och andra ställen där tidningar såldes - och plockade med sig dagens nummer av Arbetaren...? Häh? Vad hade tidningen för upplaga? Det hela verkar omständligt, tidsödande och...naivt på någon vänster!?

Någon som kan klarlägga om det gick till...så?

Hans K

[Hans]

Kanske: Berggren, Henrik (2023). Landet utanför Sverige och kriget 1943-1945. Stockholm: Norstedts. Libris hz7drsx8fr5l94zh. ISBN 9789113125428
https://sv.wikipedia.org/wiki/Censur_i_ ... rldskriget

Wiki citerar: Han krävde att få igenom ett beslut om konfiskation av Handelstidningen, vilket han fick tack vare det lokala pressombudet och polisen. Detta verkställdes både hos tryckeriet och senare hos lokala försäljaren.

MVH

Hans

[sveahk]

Tack Hans för det inlägget!

Han, Westman, var tydligen rätt kreativ på att stoppa giftiga artiklar mot främmande makt, åtminstone i början av kriget - som t.ex. den här förordningen: "...att inskränka spridningen av skrifter via allmänna kommunikationsmedel, främst järnväg och post. Lagen trädde i kraft den 1 mars år 1940."

Men ändå blir jag inte helt klok på hur de censurerade tidningarna beslagtogs - i ditt avsnitt från Wiki står: "...

Detta verkställdes både hos tryckeriet och senare hos lokala försäljaren.

MVH

Hans

Först hos tryckeriet...och senare hos lokala försäljare?

Anyway - Arbetaren hade 1941 en upplaga på 29.600, vi får väl anta att det 1942 var ungefär samma siffror. Men hur många som prenumererades och hur många det var för direkt försäljning - vet ej. Men det vet vi, att Arbetaren beslagtogs så mycket som 40 ggr under kriget.

Mitt antagande - prenumererade tidningar kom i vilket fall igenom till adressaten, medan de tidningar som blev upplagda för direkt försäljning beslagtogs. Av uniformerade - polisen? Vilket jobb...!

Hans K

[Hans]

Jag tolkar wiki-artikeln som att när man kom på att tidningen innehöll opassande text så beslagtog man de som fanns i tryckeriet, kanske försökte stoppa transporter och om exemplar kommit till handeln försökte man även plocka upp dessa. Men jag är också nyfiken på exakt hur det gick till.

MVH

Hans

[hilbert]

Vi hade iofs det här:

Transportförbudet var den möjlighet som i äldre tryckfrihetsförordning gavs regeringen att visserligen inte förbjuda viss skrift, men att förbjuda skriftens spridning med posten, SJ och privata trafikföretag samt att säljas i kiosker och butiker.

Transportförbudet användes under andra världskriget från mars 1940 till oktober 1943 mot skrifter som "genom att åsidosätta hänsynen till landets yttre och inre säkerhet allvarligt förbrutit sig mot tryckfriheten". Sex tidningar drabbades: Sveriges kommunistiska partis tidningar Arbetartidningen i Göteborg, Ny Dag, Norrskensflamman, Sydsvenska Kuriren och dess edition Kalmar Läns-Kuriren. Även nazistiska Sverige Fritt och även antinazistiska Trots allt!.[1]

Fast det drabbade tydligen inte arbetaren.

[sveahk]

Jag tolkar wiki-artikeln som att när man kom på att tidningen innehöll opassande text så beslagtog man de som fanns i tryckeriet, kanske försökte stoppa transporter och om exemplar kommit till handeln försökte man även plocka upp dessa. Men jag är också nyfiken på exakt hur det gick till.

MVH

Hans

Ja, det vore säkert en möjlighet, men, som Du säger, det vore intressant att se hur "beslagtagandet" skedde, ute på fältet så att säga! Det var ju en helt fysiskt sak, måste finnas "Minnen" någonstans...!?

Tack Hilbert för inlägget, som visar att Arbetaren under kriget väl inte drabbades av svåra "transportproblem", utan beslagtogs ute på fältet...se ovan...
(F.ö. vore tacksam, om du citerar något, då också nämner källan, i detta fallet tydligen https://sv.wikipedia.org/wiki/Transportförbudet )

Hans K

[von Adler]

Tack von Adler för den kommentaren! Jag har många gånger undrat vad man kunde ha gjort, då, med den gruvliga informationen. Om det överhuvudtaget hade funnits möjligheter för de allierade, då, att hindra det som hände - eller åtminstone fördröja eller minska händelsernas gång...?

En fråga som jag inte är ensam om!

----------------------

Tillbaka till Sverige, till Arbetaren och dess granskningar.
Lördagen den 25 juli kom i tidningen, en, som vi ovan sett, ganska härsken känga mot regeringens handlande och underlåtande.

Och, se där, måndagen den 27 juli kom det här:

bibdsm832gsbkdxmjhb_19420727_169729_170_0003.jpeg


...och som det vill sig, i samma nummer det här:

bibdsm832gsbkdxmjhb_19420727_169729_170_0003 2.jpeg


Brevet till tidningen är tydligen skrivet av en butiksinnehavare, "...i en av mina butiker" står det. Och där kommer en "uniformerad", - polis kan man tänka, och beslagtar Arbetaren.

Var det så det gick till? Överallt i landet stövlade poliser in i butiker, kiosker och andra ställen där tidningar såldes - och plockade med sig dagens nummer av Arbetaren...? Häh? Vad hade tidningen för upplaga? Det hela verkar omständligt, tidsödande och...naivt på någon vänster!?

Någon som kan klarlägga om det gick till...så?

Hans K

Det är en historisk sorg att mycket av de tidiga bevisen för förintelsen avfärdades som gruel- (eller grymhets-)-propaganda. Britternas oerhört överdrivna propaganda kring "the rape of Belgium" 1914, där det påstods att tyska soldater bajonetterade spädbarn, korsfäste unga möer och våldtog, plundrade och mördade som "Attila the Hun" (därav "the Hun" som det brittiska namnet på tyskarna under första världskriget) gjorde att väldigt många avfärdade de tidiga bevisen på förintelsen som en ny upplaga av gruel-propaganda.

Kanske hade tidigare bevis och information i det internationella samfundet fått nazisterna att dra ner på takten och arbeta mer med att dölja bevis (och därmed begränsat skalan, i alla fall ett tag). Nazisterna var paniskt rädda för att få folkopinionen emot sig - därav att de släppte judar som hade tyska fruar, då dessa började protestera offentligt och riskerade att vända opinionen mot nazisterna.

[sveahk]

Tack von Adler för dina tankar. Förintelsen hände. Jag är inte så mycket för kontrafaktiska funderingar, så det som hände...hände...

-------------------------------

Slutet av juli 1942 - Jag studerar Arbetaren och dess första sidor dag för dag, vecka för vecka, kriget i Ryssland blir häftigare, vi vet vad som händer - de då inte...
Tre väldiga slag rasa vid Don/Ryska reserverar kastas in i striden/Stöten mot Stalingrad hejdad/Slaget om Stalingrad kulminerar/Stalingrad bombas nu oupphörligt/Tyskarna hotas av inringning...och vi är först i slutet av augusti...

Men, det som är trådens tema, de tyska krigsvagnsreparationerna i Sverige - inte ett ord! Det händer säkert något bakom kulisserna, men vi vet inte vad. Arbetaren håller än så länge tyst - Någon gång måste ett svar av något slag komma fram!

Jag letar vidare bland rubrikerna!

Hans K

[sveahk]

Är nu inne i oktober, inget än så länge - utom den här...

bibdsm832gsbkdxmjhb_19420803_169729_176_0001.jpeg (161.65 KiB) Visad 158 gånger

...som visar, - återigen - att Klockrike som Sverige under kriget inte var så noga med vare sig n eller u i sin neutralitet...

Hans K

[sveahk]

Nu ska ni se - trägen vinner!

Jag tänkte, till årets slut, till sista dagen året 1942, räcker energin. Min energi. Att leta. Att vända bladen, att kolla in Arbetarens förstasidor - en tid då verklighet och önsketänkande starkt bestämmer tidningens stora krigsrubriker. Som vi nu vet, det var en tid då tyska soldater trampade i häftig motvind, de visste det ännu inte, men det var uppförsbacke tills Stalingrad...och där var det för många slutkämpat...!

---------------------------

I november 1942 ingenting i Arbetaren om tyska bilreparationer, i december ingenting...stopp och belägg!
Där har vi det!
Den 29 december!
De stora rubrikerna är...

Tyskarna vika vid Kotelnikova. Rysk frammarsch 25. km på en dag. Även i andra frontavsnitt brytes det tyska motståndet

...och längre ner: Reparationerna i Sverige av tyska bilar stoppas!

bibdsm832gsbkdxmjhb_19421229_169729_301_0008 3.jpeg (72.37 KiB) Visad 136 gånger

Ja, redan sex veckor tidigare satte alltså "de svenska myndigheterna lås och bom för det stora reservdelslagret i Automobilpalatset." Och som Arbetaren skriver "en rätt enastående åtgärd, eftersom lagret fortfarande är Philipsonkoncernens egendom."

Det tog tid, men se, så gick det ändå att stoppa de icke-så neutrala reparationerna av tyskt krigsmaterial. Naturligtvis hjälptes den svenska regeringens beslut av krigets gång, tiden där man måste bocka och böja sig för de tyska krigsherrarna var inte helt förbi, men i dessa "små" ärenden som att reparera de tyska krigsvagnarna kunde man nu säga - nej!

Säkert också med hjälp av journalistiska djupgrävningar, idogt utförda trots tidens tigande tigrar...! Bravo Arbetaren!

Hans K

[Hans]

Norska bilar och bussar, till den norska regeringen (då i exil) eller internerade - får mig att tänka på att vi handlade diverse av tyskarna tagna flygplansmotorer.

I varje fall fick Sverige reda på att Tyskland tagit ett parti fabriksnya Twin Wasp - av samma typ som Sverige använde - som krigsbyte vid invasionen av Frankrike 1940. Nu började operation övertalning och det tog till juni 1943 innan Sverige fick tillgång till de totalt 115 motorer. Dessa spelade en nyckelroll för att äntligen komma vidare med svenska flygprojekt.

https://aeroseum.se/utstallningar-och-f ... -jaktplan/

Lite OT men jag har för mig att de inte bara var f.d. franska motorer svenskarna köpte, har jag inbillat mig eller?

MVH

Hans