Bakteriologisk krigföring i Stalingrad

[tommyjonason]

Läste något intressant i en bok skriven av Ken Alibeck om de sovjetiska bakteriologiska vapnen. Han var högt uppsatt i Biopreparat, som ända in på Jeltsins tid framställde kolossala mängder biologiskt aktiva medel, som smittkoppsvirus, mjältbrandssporer, bakterier resistenta mot alla antibiotika, Marburg, Ebola, harpest med mera. Man jobbade även på att få fram virus utan motmedel. Missiler laddades med smörjan. Han flydde senare till USA, när Sovjet kollapsade, där han jobbade med försvarsåtgärder mot otäckheterna (förhoppningsvis!)

Han avslöjade att ryssarna med stor sannolikhet använt bakteriologiska medel i form av Tularemi (harpest) i Stalingradområdet. Den ger symtom som hög feber, illamående, huvudvärk och ibland lunginflammation, ibland med dödligt förlopp. Sent under sommaren 1942 drabbades tyska pansartrupper i södra Ryssland av åkomman i så hög grad att de tvingades till ett tillfälligt stopp. Men ryssarna drabbades själva hårdare, möjligen vände vinden eller spridning med gnagare gav en epidemi. Tusentals ryska soldater och civila i Volga området drabbades. Under 1941 förekom ca tio tusen fall av Tularemi i Sovjet, under Stalingradstriderna ökade de till hundra tusen, för att igen minska till tio tusen under 1943. Tularemibakterier framställdes i Kirov under 1941.
Hans överordnade blev förgrymmade, detta var tydligen fortfarande en hemlighet och han uppmanades att lägga ner sina efterforskningar och glömma bort alltihop. Ryssarna lärde sig dock läxan, bakteriologiska medel måste användas långt bort från fronten.

[frodeh]

Dette var nytt for meg, men veldig interessant. En artikkel i den amerikanske journalen Military Medicine mener at det var hygieniske forhold som var en mer sannsynlig årsak:
http://cns.miis.edu/archive/cbw/tula.htm

One of the most fiercely fought engagements in the Eurasian theater during World War II was the siege of Stalingrad, which involved at least two German group armies and resulted in the loss of millions on both sides, dead, wounded or captured.[1] Recently Dr. Kenneth Alibek has alleged that the Soviet Union used tularemia against German troops during this pivotal engagement, causing an epidemic that also affected Russian soldiers and civilians. From what we know of tularemia and its transmission, however, a natural outbreak at Stalingrad seems more likely.

[tryggve]

Personligen vet jag inte om Ken Alibeck känns som den mest trovärda källan heller, ärligt talat. Känns rätt mycket som "sensationssökare", eller vad man ska säga.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ken_Alibek#Criticism

Är det effektivt att lägga bakteriologiska vapen på missiler? Iofs så kan ju sporer tåla en del, men det brukar ju främst vara ett problem med spridning....

EDIT: usch vad negativt mitt inlägg blev, det var ju inte meningen att låta så gnällig....

[Eken]

Ett annat problem med B-vapen är indikering. Är det en attack eller är det bara ett naturligt utbrott.

[tommyjonason]

Man kan ju hävda att Alibeck kanske hade lite psykopatiska drag, eller också var han gravt indoktrinerad. Man framställde tonvis med elakheter som mjältbrandssporer, smittkoppsvirus, harpestvirus med mera. Och han bortförklarar sitt samvetslösa arbete med detta med att ryssarna var fullt övertygade om att USA höll på med precis samma sak, trots de avtal som fanns om att det inte skulle förekomma. I hans memoarer stämmer vad han sysslade med i sovjetisk tjänst väl överens med vad som berättas i David Hoffmans The Dead Hand: Reagan, Gorbachev and the Untold Story of the Cold War Arms Race , en bok som jag rekommenderar varmt (fanns på bokrean). Sen verkar det ju lite si och så med hans verksamhet i USA om man ska tro Wikipedia. Men man har en känsla av att skumma affärer och projekt är helt naturliga för ryssar uppvuxna i en förljugen Sovjet-värld.

Ja det är problem med spridningen. Men containrar som springer i luften på lagom höjd ger säkert en bra spridning. Det mesta verkar ha framställts i aerosol-form. Man jobbade även med kryssnings-missiler som kunde sprida dyngan över vidsträckta områden.
Säkerheten var förstås groteskt eftersatt, som när det gäller radioaktiva branschen, i Sovjet. Ett antal personer dog i Sverdlovsk sen mjältbrandssporer av misstag spridits ut från en fabrik som låg rätt centralt. Och två av hans kollegor dog i infektioner med Marburg-virus, synnerligen elakartad sort, efter att ha stuckit sig på injektionsnålar. Bara för att ta några exempel. Man hade en ö i den totalt miljöförstörda Aralsjön, där vidrigheterna testades på apor och andra försöksdjur.

[tryggve]

Båda sidor forskade rätt mycket på detta, dock förefaller det vara svårt att verifiera vad som faktiskt framställdes som vapen. Som du säger är nog aerosoler bäst, dock brukar det vara mycket svårt att åstadkomma effektiv spridning. Dessutom är ju bakteriologiska vapen ofta färskvara. Kemiska vapen är väl mer stabila på det sättet.

Att sprida det genom behållare som sprängs är nog det minst effektiva, för då förstör man ju också delar av materialet.