Beskjutning av flyktingar på Frisches Haff 1945

[Grille]

Tack för boktipset Grille, har beställt den. 95 spänn på adlibris.

MVH

Hans

Väl bekomme. Om det nu var stadsdelen/förstaden Oliwa din mamma kom ifrån fnns det nog en viss chans att hon kan vara omnämnd i boken. Författarinnan nämner många familjer och lekkamrater. Du får väl återkomma när du har läst den

[Grille]

Bra boktips battler! Missat totalt. En klassiker som redan är omnämnd på Skalman är "Farväl mitt land". En läkare skriver om belägringen av Königsberg. Desssutom blir han kvar nästan ett år efteråt och beskriver vad som händer. Ett måste om man är intresserad Ostpreussen. Kom ut på 50-talet trr jag

[Hans]

stadsdelen/förstaden Oliwa

Vete tusan inte riktigt heller vad man skall kalla Oliwa för, väster om Danzig/Gdansk, söder om Sopot.

http://en.wikipedia.org/wiki/Oliwa

Hon var därifrån, hon hade några släktingar som var bryggeriägare och förfasades hur barnen deras hällde läsk på gatan för att se färgspelet - bryggeriet kanske finns nämnt i boken. Hursomhelst så återkommer jag när jag fått och läst boken.

MVH

Hans

[Grille]

Nu läst kapitlet i Sennertegs bok. Han nämner också att flyktingtågen blev beskjutna av ryskt artilleri. Men blev lite överraskad att tyska militären ändå gjorde en del. Allt var väl inte för flyktingarnas skull utan en slags kombo både för civilila och militär utrustning. Vad sägs om detta:

Uppemot 7000 ingenjörssoldater täckte sandvägen på den tunna landremsan med plankor under en period på 3-4 veckor för att den skulle bära bättre. Även en provisorisk smalspårig järnväg byggdes och ca 30.000 - 40 000 ( !) vagnar omdirigerades till Neuteif-Pillau.

Också läst battlers boktips "Från Königsberg till friheten". Skakande skildring av de som blev kvar sett ut en 14 årig pojkes ögon. Det som slår en är hur oerhört slumpmässigt det var om man skulle klara livet. Unga pojkar drevs ihop för att driva hästhjordar till Ryssland och skildes från sina familjer. Folks sköts för inga anledningar alls. En kvinna i lämplig ålder kunde nog knappast hoppas på att överleva någon längre tid pga av alla övergrepp som ofta urartade. Efter ett tag blev många apatiska och gav helt enkelt upp.

Nu hade ju tyska trupper uppträtt på i princip samma sätt och dessutom genomfört massavrättningar så sett från den synvinkeln så kanske tom Ostpreussen kom lindrigare undran - totalt sett alltså- hur hemskt det än var.

Tyvärr är det lättare för en västeurope att ta till sig en sådan här skildring. Nyss gick spårvagnarna, det fanns rinnande vatten, polis o brandkår fungerande, elen fungerade åtminstone tidvis. Helt plötsligt är allt detta borta och du har inget skydd alls. Som om tex Kristianstad skulle blivit överrullat av fronten. De fasor den namnlösa byn i Ryssland genomgick är förstås lika men på något sätt svårare att ta till sig - åtminstone för mig. Hoppas ni förstår hur jag menar

[Battler]

Mera boktips: Jens Orback / Medan segern firades - min mammas historia
Modern växte upp i Wittenberg, Hinterpommern.

Boken handlar om hur Katja och hennes familj flydde från sitt hem i den lilla byn Wittenberg som i dag ligger på polskt territorium. De flydde undan de ryska soldaternas framfart. Året var 1945 på våren.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article11309514.ab

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psy ... 495721.svd

[Hans]

Titel Jag tänker ofta på Danzig / Vera Ratzke Jansson

Har nu läst den, riktigt bra personlig berättelse. Rekommenderas även för folk utan koppling dit. Tack.

MVH

Hans

[Grille]

Kul att du gillade den. Man fick en bra bild av det vardagliga livet i Danzig under kriget. Inga släktingar som nämndes i periferin?

[Hans]

Inga släktingar som nämndes i periferin?

Inte mig veterligen - men Oliwa är ju inte centrum och Danzig var väl redan då en ganska stor stad, 1929 över 250 000 invånare. Men boken var som sagt bra.

MVH

Hans