Kullager

[tommyjonason]

Svenska Kullager från SKF var eftertraktade under kriget, både för tyskar och de allierade.
Jag är inte särskilt teknisk av mig och har alltid undrat varför.
Var det för de inte hade någon egen produktion?
Eller var kullagren av exceptionell kvalitet. Och i såfall varför???

[Hans]

http://books.google.com/books?id=147g76 ... q=&f=false

Sidan 83.

I alla fall något.

MVH

Hans

[varjag]

Svenska Kullager från SKF var eftertraktade under kriget, både för tyskar och de allierade.
Jag är inte särskilt teknisk av mig och har alltid undrat varför.
Var det för de inte hade någon egen produktion?
Eller var kullagren av exceptionell kvalitet. Och i såfall varför???

Jag är ute på lite tunn is här....men SKF hade nog nästan världsmonopol på kul- och rullager på den tiden. Jag är obekant med detaljerna - men SKF ägde t.ex. de beramade kulllagerfabrikerna i Schweinfurt....VKF, hade stora aktieposter i FAG Kugelfischer, också i Schweinfurt. Detsamma gällde amerikanska Timken - USA's största tillverkare av kullager. Jag vet inte hur det låg till med tillverkning i England, Italien, Japan och Frankrike - men gissar att vad som fanns, ägdes helt eller mycket delvis - av SKF.
SKF hade kullagerfabriker i Ryssland - som i vanlig ordning - och utan kompensation, förstatligades 1917.

Som jag fattat det - var den största produktionen hos Timken i USA och i Tyskland/Schweinfurt och SKF skötte världsdistributionen som det passade företaget. M.a.o. - man sålde kullager från USA, Tyskland och Sverige över hela världen.
Krigsutbrottet - medförde alltså en omedelbar bristsituation - inte minst genom att den tyska produktionen bortföll och likaså mycket av den svenska vad de allierade gällde.

Kullagren var nog kvalitetsmässigt ganska likvärdiga då tillverkningen skedde enligt svenska patent och specifikationer.
En viss kvalitétssänkning blev uppenbar på tyska lager under sista krigsåret då man sänkte materialkraven - motorer och maskiner beräknades ha kort livslängd och slitstyrkan blev en sekundär sak.
Något liknande ryktas från Japan - där bl.a. flygmotorer kämpade med lagerproblem, antagligen p.g.a. undermåliga materialval framtvingade av en desperat situation.
My tuppence, Varjag

[Hexmaster]

Hur funkar det med patent o licenser under krig? Räknas det som en variant av export av krigsmateriel? Eller i vilken mån man anser sig behöva följa dem ö h t.

[varjag]

Hur funkar det med patent o licenser under krig? Räknas det som en variant av export av krigsmateriel? Eller i vilken mån man anser sig behöva följa dem ö h t.

Med ett ord - DÅLIGT I nödens stund finns inga regler.....
Eventuella dispyter får vänta tills fred brutit ut. Ett bra exempel är Bofors 40mm Lv-kanon m/36 - som byggdes i tiotusentals exemplar i USA, utan ringaste bekymmer om känslorna i Värmland. Men - di svenske var inte sämre, utan kopierade skamlöst Pratt & Whitneys Twin Wasp flygmotor STWC-3 (där S står för Swedish ) och monterade den i våra svenska B 17,S 17, B 18A och J 22 - omkring 1000 motorer byggda .

Härvan förhandlades ut efter kriget - men vad jag minns tjänade inte Bofors mycket på affären......Varjag

[JariL]

Enligt Bofors bolagshistoriken USA kunde ensligt licensavtalet fritt tillverka 40 mm luftvärnsknon för sina egna styrkor. Amerikanerna levererade dock kanoner också till sina alierade. Bofors krävde år 1943 att USA upphör att bryta mot licensavtalet och fick som svar en ganska direkt brev från USA's utrikesdepartementet vars innehåll var så närä "midfinger upp" som man kan säga med diplomatspråk.Bofors lät saken vara men genast efter kriget stämde USA's regering och vann. Bofors fick i princip en ersättning för varje kanon som hade levererats utanför USA. Kommer inte ihåg beloppet eller hur den användes dvs. om man kom överens om någon speciell arrangemang typ hur USA bytte Finland's återstående skulder från VK I till stipendier till finska studerande vid amerikanska universitet.

[Hexmaster]

Bofors krävde år 1943 att USA upphör att bryta mot licensavtalet

Jag kan se scenerna framför mig.

[tommyjonason]

Var det så att man i Sverige var väldigt bra på att framställa det specialstål eller järn (eller vad man nu använder) till kullagren?
Vi exporterade ju även eftertraktat specialstål.

Vad bestod detta "special" av ? Var vi bra på hemliga recept på legeringar som de andra inte hade??

[varjag]

Vi exporterade ju även eftertraktat specialstål.

Vad bestod detta "special" av ? Var vi bra på hemliga recept på legeringar som de andra inte hade??

Sverige har alltid varit bra på mycket hårda ståltyper för specialändamål som skär/fräsverktyg i metallindustrin. Men fullt så hårda typer behövdes nog inte för kullager.......

Sandvik Coromant: Tip grinding as critical as brazing
As early as 1939, Sandviken Steelworks AR (Sandvik) established a metallurgical research plant to investigate the manufacture of cemented carbide. On April 1, 1942, the company began manufacturing cemented carbide products: cutting tools, rock drills, and wear parts.

http://www.americanmachinist.com/304/Is ... 9148/Issue

[spett]

Inte legeringsrecept utan mycket exakt behandling

[lampros]

Bofors krävde år 1943 att USA upphör att bryta mot licensavtalet och fick som svar en ganska direkt brev från USA's utrikesdepartementet vars innehåll var så närä "midfinger upp" som man kan säga med diplomatspråk.

Det var Roosevelts högra hand Harry Hopkins som skrev brevet till Bofors. Det lät ungefär: "If I were to have that suggestion put to me seriously, I would say to that person: Go jump in a lake."

[von Adler]

Ett av problemen för Bofors efter kriget var väl att USA tillverkade över 100 000 pjäser - tyskarna byggde även ett bra antal i Kongsberg och i de polska fabrikerna och levererade till sina allierade och använde på sina egna fartyg. Ungrarna tillverkade också en hel del, liksom britterna. När kriget var över fanns det ett mycket stort antal 40mm bofors i surplus, vilket såldes till väldigt små kostnader.