MD650 skrev:varjag skrev:Det fransk-brittiska foretaget mot Narvik 1940 med bas i Harstad. Dar man, som anglosachsarna sager, lyckades slita nederlaget ur segerns kaftar. De allierade var overlagsna i nastan allt, de tyska trupperna nast intill slagna. Men under trycket av det tyska anfallet i vast, tappade man nerverna i London och evakuerade.
Enl. boken "Fjellkrigen" (tyvärr kommer jag inte ihåg författaren) som handlar om IR 16 strider N Bjerkvik våren 1940, så ska vi svenskar inte vara så stolta över vårt agerande mot vårt "broderfolk".
Enl boken så lät Sverige, vid två tillfällen, tyskarna skicka personal (sårade och umbärliga personal) genom Sverige och ersätta dessa med ny personal och mtrl.
Enl. författaren medgav detta att tyskarna, som var på gränsen att ge upp, åter kunde uppta striderna med förnyad kraft.
Förefaller vara en överdrift. Noteringen ovan att "Men under trycket av det tyska anfallet i väst, tappade man nerverna i London och evakuerade" är nog närmast sanningen.
Sverige var under den aktuella tiden, c:a två månader, utsatt för en mycket hård press av tyskarna att medge transitering av trupp och krigsmateriel till dem i Narviksområdet, men vägrade enständigt trots nästan direkta hot om angrepp. Däremot medgav man p.g.a. det hårda tyska trycket av "humanitära skäl" att sammanlagt c:a 200 personer , som alltså av tyskarna angavs vara läkare och sjukvårdare, fick resa till Narvik samt att sårade transporterades därifrån. Man beviljade även transporter av livsmedel och sjukvårdsutrustning. Tyskarna gjorde försök att smuggla med vapen och ammunition i järnvägsvagnarna, men detta uppdagades vid den noggranna kontrollen. Det hela är väl dokumenterat. Det är svårt att tro att denna under yttersta press av tyskarna framtvingade insats, hur beklaglig ur neutralitetssynpunkt den än må vara, kan ha haft någon inverkan på striderna i Narviksområdet.
