Polska motståndsrörelsen och Sovjetunionen 1944

[Niedzwiadek]

Då Mythcracker kom med några nya uppgifter angående ämnet i en tidigare tråd som handlade om annat så tänkte jag att vi kan fortsätta diskussionen här istället.

Följande text är vad Mythcracker skrev tidigare

"Sedan har vi fenomenet med den på pappret "allierade" AK-armén (Armia Krajowa) som förband sig att bistå sovjeterna mot tyskarna, men som i själva verket gjorde nada. Istället verkade AK-männen i den framryckande Röda arméns rygg genom att anfalla sovjetiska soldater och tjänstemän. Många mord rapporterades in av de sovjetiska myndigheterna under den tiden. Så om ett antal polacker blev deporterade p.g.a. dessa aktioner (på "allierat" vis), så får man leta efter orsakerna i den polska exilregeringens och AK-arméns inställning och agerande".

Armia Krajowa var den legitima exilregeringens militära del och därmed inte en bara på pappret utan även i praktiken en medlem i det allierade lägret.

Du skriver att AK gjorde nada. Tvärtemot det du skriver så var AK det ockuperade Europas mest aktiva motståndsrörelse. Inget annat land förutom Jugoslavien kunde döda och skada de tyska ockupanterna i sådan skala som polackerna. Direkta strider var dock fortfarande en minimal del av motståndsaktiviterna. Sabotage, propaganda, underrättelsearbete och så vardagliga saker som hemliga skolor var själva fundamentet.

AK var inställda på att samarbeta med ryssarna i enlighet med tanken att sovjeterna trots invasionen 1939 var"mina allierades allierade".

Den 27e infanteridivisionen (7500 man) slogs tidigt tillsammans med sovjeterna mot wehmacht och de befriade städerna Wlodzimierz och Kowel i en gemensam aktion. Efter att de senare på egen hand befriade Lubartow och Kock så blev de inringade och tillfångatagna av deras tidigare allierade.

Operation Ostra Brama eller Vilniusupproret var en annan episod där 12.500 AK soldater bistod Röda Armén mot tyskarna.
Högkvarteret för den tredje vitryska fronten bjöd in de polska officerarna till ett möte där samtliga av dessa blev arresterade. En del av soldaterna fick strida vidare för sovjeterna i den polska första armén men de flesta skickades till Gulag.

Lwowupproret hade samma förlopp som Vilniusupproret. AK startar ett uppror som får begränsad hjälp av sovjetiska förtrupper och lyckas befria staden. När Röda Armén entrar den befriade staden bjudar NKVD in de polska civila och militära myndigheterna till ett möte även de tillfångatas. 5000 AK soldater skickas till Gulag resten tvångsrekryteras till Röda Armén eller tvingas till att gömma sig i skogarna i skogarna i området.

[Artur Szulc]

(Äntligen en paus från Julstöket...nu är det bara jag, skalman och en kall...)

Niedzwiadek,

Jag förstår syftet med din tråd, men egentligen slösar du bara bort din tid. Såvitt man inte styrs av dubiösa politiska motiv kan ingen ifrågasätta den polska Hemarméns (Armia Krajowa) uppoffrande insatser mot den tyska ockupanten.

I perioden 1 januari 1941 - 30 juni 1944:

6 930 lokomotiv saboterades
732 järnvägstransporter spårades ur
969 lastbilar (förstörda)
19 058 lastbilar (saboterade
443 transporter sattes i brand
638 gånger satte man elförsörjningen i Warszawa ur funktion
4 326 militära fordon av olika slag saboterades eller förstördes
38 järnvägsbroar sprängdes
28 flygplan saboterades
69 flygplansmaskiner förstördes
1 167 bensintankar förstördes
4 674 ton av drivmedel förstördes
3 oljekällor sattes ur bruk
150 lastbilar med timmer brändes
122 militära förråd brändes
8 militära förplägnadsförråd brändes
7 gånger vållade man produktionsstopp i fabriker
15 industrier brändes

Därtill hade man samlat in mängder med underrättelser som skickades vidare till exilregeringen i London som i sin tur förmedlade allt till britterna.
ZWZ (Zwiazek Walki Zbrojnej), föregångaren till AK, hade bl a samlat in mängder med information om den förestående tyska offensiven mot Sovjetunionen.

Rena strider mot tyskarna tillhörde också vardagen. Nyårsaftonen 1942 inledde AK:s "skogsförband", dvs, sådana styrkor som opererade i Polens sydöstra/östra delar, en operation som skulle hejda tyskarnas tvångsförflyttningar av polsk befolkning. I städer som Zamosc och Krasnobrod utkämpdes bittra strider. Detta är ett exempel, i själva verket utförde AK tusentals väpnade räder mot tyska armé- och polisstyrkor samt iscensatte åtskilliga attentat mot t ex funktionärer i Gestapo.

AK:s organisation, antal och insatser är väl dokumenterade och i arkiv i Polen, Storbritannien och USA finns det tusentals arkivdokument att studera.

[ola]

Hejsan Artur....

Angående AKs organisation..finns det någon engelskspråkig sida på nätet som man kan titta på ??..


MVH//Ola

[Artur Szulc]

Hej Ola!

Faktum är att Wikipedias information om AK ger en bra grundinformation. Wikipedia ska man ju som regel se upp med men det ska man göra med all information på nätet.

Annars se här också: http://www.polishresistance-ak.org/Essays.htm och http://www.1944.pl. Warszawaupprorets officiella sida har även engelsk-info givetvis. Klicka dig fram till Virtual history, så finns det nog korta notiser.

[ola]

Hej Ola!

Faktum är att Wikipedias information om AK ger en bra grundinformation. Wikipedia ska man ju som regel se upp med men det ska man göra med all information på nätet.

Annars se här också: http://www.polishresistance-ak.org/Essays.htm och http://www.1944.pl. Warszawaupprorets officiella sida har även engelsk-info givetvis. Klicka dig fram till Virtual history, så finns det nog korta notiser.

Tackar Artur

//Ola

[smurfan]

Är helt ny på forumet, men har följt några trådar om bl.a Katyn. Tyvärr är ju dessa trådar låsta nu. Men jag läste i en om att AK inte gjorde något, eller t.o.m värre, högg kniven i ryggen på Röda Armén.
Vilket är väldigt intressant att läsa med tanke på att min morfar var med i Röda Armén. När jag skulle göra mitt specialarbete i skolan valde jag att skriva om Polen under Andra Värlskriget, och bad min morfar berätta om sitt liv. Tyvärr har jag inte datumen i huvudet när saker och ting hände, men det hela började att min morfars far blev arresterad och bortförd av NKVD på natten i början av kriget. (Han var en förtidspensionerad polis) Senare fördes även resten av familjen (min morfar, hans mor, syster och bror) bort, till Sibiren.
Vid krigslutet hade min morfars bror tagit sig till Anders armé, och min morfar blev antagen till Röda Armén. Det var det ända sättet att få hem familjen tillbaka till Polen. På kasetten han skickade till mig berättar han när Röda Armén kom fram till Wisla pågick Warszawaupproret, men dem blev tillsagda att stanna. Dem polacker ur Röda Armén som hoppade i floden för att hjälpa dem på andra sidan, blev skjutna. Dem fick helt vänta tills upproret var över...
Min morfar följde med hela vägen till Berlin, och fick sen skriva flera brev till Stalin för att få hem familjen. Hela familjen enades utom min morfars far som "fortfarande" är försvunnen. Han räknas som en av dem som dödades i Katynmassakern.

[Kraxpelax]

Jamen snälla ni! Kan vi försöka hålla mer än en tanke i huvet samtidigt?

Mythcracker tar upp AK-aktioner mot RÖDA ARMÈN, och övertolkar dessa utan grund. Att AK kämpade med största tapperhet mot Wehrmacht är ju för farao inte därmed ifrågasatt. Har kanske inte Polen, om något land, mer än en arvfiende? (Tyskland, Ryssland, Habsburg, Ukraina, Litauen, Vitryssland, Sverige om vi ska roa oss med lista!)

Jag har dessutom uppgift på att AK utförde massakrer mot ukrainare i tidigare skede, men vad ska man säga därom, tja, "det är inte ens fel att två bråkar", och ukrainarna var verkligen inte snällare tillbaka.

Tankereda och balans!

Smurfans inlägg var högintressant. Marskalk Rokossovskij, själv av polsk börd (lågadel, faktiskt), en av krigets största generaler, samtidigt självständig och absolut lojal, var ingalunda någon duva, något han lär ha visat efter kriget då han gick hårt fram i egenskap av Polens makthavare och sedermera ville stoppa Gomulka med en sovjetisk invasion. Det var hans front som stod framför Warszawa. Till Rokossovskijs försvar kan framhållas att hans logistiska situation var svår, att det förekom hårda strider vid Praga och att viss kontakt med upproriska polacker etablerades på sista sluttampen. Att AK var mindre populär österöver är ostridigt, och den sovjetiska linjen var också, alla moraliska aspekter åsido, iskallt ändamålsenlig och på så sätt fullt rationell. Stalin tänkte på efterspelet, det gjorde inte de allierade, som därmed i hög grad överlistades.

[B Hellqvist]

Kraxpelax, försök hålla en trevligare ton, tack.

[Kraxpelax]

Kritiskt inlägg mot Hellqvist raderat av Hellqvist. Jag skall vara försvarslös, och Hellqvist trål inte kritik. GHan har visatr sin olämplighet som moderator ocbh måste avgå.

[Artur Szulc]

Jag har dessutom uppgift på att AK utförde massakrer mot ukrainare i tidigare skede, men vad ska man säga därom, tja, "det är inte ens fel att två bråkar", och ukrainarna var verkligen inte snällare tillbaka.

Vad betyder i ett tidigare skede?

Att ukrainska organisationer utförde en regelrätt massaker på ca 60 000 polacker sommaren 1943.

Att AK försökte skydda polska befolkning är väl självklart. Och att oskyldiga ukrainare strök med ifrågsätter ingen polsk historiker.

[Niedzwiadek]

Jamen snälla ni! Kan vi försöka hålla mer än en tanke i huvet samtidigt?

Mythcracker tar upp AK-aktioner mot RÖDA ARMÈN, och övertolkar dessa utan grund. Att AK kämpade med största tapperhet mot Wehrmacht är ju för farao inte därmed ifrågasatt. Har kanske inte Polen, om något land, mer än en arvfiende? (Tyskland, Ryssland, Habsburg, Ukraina, Litauen, Vitryssland, Sverige om vi ska roa oss med lista!)

Jag har dessutom uppgift på att AK utförde massakrer mot ukrainare i tidigare skede, men vad ska man säga därom, tja, "det är inte ens fel att två bråkar", och ukrainarna var verkligen inte snällare tillbaka.

Tankereda och balans!

Smurfans inlägg var högintressant. Marskalk Rokossovskij, själv av polsk börd (lågadel, faktiskt), en av krigets största generaler, samtidigt självständig och absolut lojal, var ingalunda någon duva, något han lär ha visat efter kriget då han gick hårt fram i egenskap av Polens makthavare och sedermera ville stoppa Gomulka med en sovjetisk invasion. Det var hans front som stod framför Warszawa. Till Rokossovskijs försvar kan framhållas att hans logistiska situation var svår, att det förekom hårda strider vid Praga och att viss kontakt med upproriska polacker etablerades på sista sluttampen. Att AK var mindre populär österöver är ostridigt, och den sovjetiska linjen var också, alla moraliska aspekter åsido, iskallt ändamålsenlig och på så sätt fullt rationell. Stalin tänkte på efterspelet, det gjorde inte de allierade, som därmed i hög grad överlistades.

Nu vet jag inte om Kraxpelax är kvar på forumet för att svara på mina frågor men den som inte frågar får ju inte veta.

Jag förstod inte varifrån din upprördhet kom ifrån. Mythcracker hävdade att AK inte gjorde något mot tyskarna vilket den sovjetiska propagandan hävdade redan under kriget och lyckades övertyga många i London om att detta verkligen stämde. AK utförde vidare inga aktioner mot röda armén. På order av dess överbefälhalhavare Tadeusz "Bor" Komorowski skulle de vara hjälpsamma och vänligt inställda mot röda armén i samband med deras intåg på polskt territorium. Endast självförsvar fick utövas av AK förbanden.

Din lista på arvsfiender är även den besynnerlig. Huset Habsburg var redan från början huvudkonkurrent med den då mäktiga Jagellonska ätten som på 1500-talet över ett stort område som sträckte sig från Östersjön till Svarta havet och även till det Adriatiska havet via dagens Kroatien. Denna rivalitet var dock rent dynastisk.

Eller så syftade du på att Österrike-Ungern under huset Habsburg ockuperade delar av södra Polen under polens frånvaro på den europeiska scenen mellan 1795-1918? Polen såg då och nu Österrike-Ungern som den minst förtryckande ockupanten där "det polska samhället" fick leva vidare ostört. Till skillnad från de andra delarna som var utsatta för intensiva förtyskings eller förryskningsprocesser. Österike-Ungern var också den enda ockupationsmakten som man inte bekämpade alls med vapenmakt. Tvärtom som du vet så stred många polacker frivilligt i den habsburgska armén med hopp om att deras insatser kunde ge Polen större frihet eller rent av självständighet.

Litauen, Ukraina samt Vitryssland har jag svårt att se som några arvsfiender och så ser förmodligen den största majoriteten av polackerna på saken.

Svenska arméns härjningar i Polen under mitten av 1600-talet minns man fortfarande som "den svenska syndafloden" men att kalla Sverige för en arvsfiende är trots det oproportionellt.

Oproportionell är även din jämförelse gällande massakrerna i Ukraina 1943-45. Som Arthur skrev mördades 60 000 enbart i Volhynien 1943 och uppemot 100 000 sammanlagt i Ukraina under åren 43-45. Dödade ukrainska civila under AK-aktoner ligger så vitt jag vet på ett hundratal personer (Arhtur får gärna rätta mig ifall han har en mer precis uppskattning). Så din uppmaning om tankereda och balans kanske gäller även dina egna jämförelser?

Rokossovskij var om jag inte minns fel rysk på sin mors sida. "Blandpolacker" fanns det gott om i dessa områden. Vissa såg sig som polacker, andra som av någon annan nationalitet och vissa tog till sig bägge etniciteterna.

Visst tänkte även de allierade på efterspelet. De sålde de östra delarna av Europa till Sovjet fullt medvetna om sina handlingar. Det hade de förmodligen inte gjort om de hade haft starkare utgångspositioner än de hade men nu var det som det var.

Angående ryssarnas handlingar längs med Wisla under Warszawaupproret så var det som du beskriver "viss kontakt med upproriska polacker" endast sovjetiskt spel för gallerierna. De lät ett minimalt antal polacker korsa Wisla utan artilleri eller flygunderstöd mot sin meningslösa död. Förlusterna för dessa var enorma (över 90%). De som kom över hade instruktioner om att endast samarbeta med den minimala kommunistiska organisationen Armia Ludowa vilket minskade deras chanser till överlevnad än mer.

[Niedzwiadek]

Glömde att lägga till att du har helt rätt när du skriver att Rokossovskij inte var någon duva. Han var en av många hel eller halvpolacker som av många i Moskva sågs som mer ryska och bolsjevikiska av sig än de flesta ryssar. Det gällde överlag många av de högre bolsjevikerna som inte var av ryskt ursprung, man försökte kompenserara detta med sin hårdhet för att inte lämna några tvivel om ar lojaliteten låg.