Hej!
Irvings böcker är nog fulla med minst sagt tvivelaktiga tolkningar! Ett kort exempel hittar jag genast i boken "Churchill`s War".
sid 217, Irving säger att Storbritannien bröt mot folkrätten i samband med "Altmarkaffären" då man fritog dessa fångna britter på norskt territorialvatten. Var det inte så att då detta tyska fartyg fört brittiska krigsfångar in på norskt territorialvatten så hade britterna lika stor rätt där som på internationellt vatten att agera?
Laitman
Edit: Den här diskussionen är en avknoppning från "Vad är det som David Irving har sagt som är lögn?-"tråden. viewtopic.php?t=15799
B Hellqvist
Altmark-affären
Det är nog ingen tvekan om att britterna bröt mot folkrätten vid bordningen av Altmark. Att Altmark också gjorde det - ger kanske inte automatiskt britterna ngn 'rätt' att upprepa tilltaget. Värst av allt - att Churchill beordrade Cossack att öppna eld mot norska stridskrafter 'om dessa försökte förhindra' fritagningen av fångarna. Norrmännen, på Capt. Vian's förslag, 'underkastade sig force majeure' så den penibla situationen undveks.
Altmark försökte ge sken av att vara ett civilt handelsfartyg, vilket hon inte var. Hon undanhöll vetskapen om fångarna från de norska myndigheterna - också två brott mot folkrätten. Men britterna angrep ett tyskt fartyg med vapenmakt i neutrala vatten, dödade och sårade flera tyskar under operationen så Irving har inte helt felt i att kalla det brittiska tilltaget 'ett flagrant brott' mot folkrätten - betydligt svårare än de tyska handlingarna.Varjag
Altmark försökte ge sken av att vara ett civilt handelsfartyg, vilket hon inte var. Hon undanhöll vetskapen om fångarna från de norska myndigheterna - också två brott mot folkrätten. Men britterna angrep ett tyskt fartyg med vapenmakt i neutrala vatten, dödade och sårade flera tyskar under operationen så Irving har inte helt felt i att kalla det brittiska tilltaget 'ett flagrant brott' mot folkrätten - betydligt svårare än de tyska handlingarna.Varjag
Hej!
Jag har just börjat med en högintressant bok: Allen Andrews "Exemplary Justice" om de brittiska krigsfångar, som flydde från lägret Stalag Luft III i mars 1944 och sköts under flykten. Här i denna bok finns många intressant uppgifter om hur folkrätten tolkas i liknande situationer. Denna affär slutade ju den 27 februari 1948 i fängelset i Hameln då Albert Pierrepoint, Storbritanniens legendariske chefsbödel, trädde snaran om halsen på de 13 SS-officerare som var ansvariga för att dessa 50 britter hade skjutits.
Hur är det, kan någon av moderatorerna hänvisa till någon sajt där just detta behandlas? Alltså jag har nog förstått folkrättsliga konventioner som så att ett krigförande land har rätt att frita sina egna soldater som blivit krigsfångar oberoende var de placerats.
Laitman
Jag har just börjat med en högintressant bok: Allen Andrews "Exemplary Justice" om de brittiska krigsfångar, som flydde från lägret Stalag Luft III i mars 1944 och sköts under flykten. Här i denna bok finns många intressant uppgifter om hur folkrätten tolkas i liknande situationer. Denna affär slutade ju den 27 februari 1948 i fängelset i Hameln då Albert Pierrepoint, Storbritanniens legendariske chefsbödel, trädde snaran om halsen på de 13 SS-officerare som var ansvariga för att dessa 50 britter hade skjutits.
Hur är det, kan någon av moderatorerna hänvisa till någon sajt där just detta behandlas? Alltså jag har nog förstått folkrättsliga konventioner som så att ett krigförande land har rätt att frita sina egna soldater som blivit krigsfångar oberoende var de placerats.
Laitman
Nåja, under WW 2 visade ju särskilt Sverige hur "tänjbar" folkrätten i svåra lägen kan vara och när den istället övergår till ett praktiskt handlande........varjag skrev:Det är nog ingen tvekan om att britterna bröt mot folkrätten vid bordningen av Altmark. Att Altmark också gjorde det - ger kanske inte automatiskt britterna ngn 'rätt' att upprepa tilltaget. Värst av allt - att Churchill beordrade Cossack att öppna eld mot norska stridskrafter 'om dessa försökte förhindra' fritagningen av fångarna. Norrmännen, på Capt. Vian's förslag, 'underkastade sig force majeure' så den penibla situationen undveks.
Altmark försökte ge sken av att vara ett civilt handelsfartyg, vilket hon inte var. Hon undanhöll vetskapen om fångarna från de norska myndigheterna - också två brott mot folkrätten. Men britterna angrep ett tyskt fartyg med vapenmakt i neutrala vatten, dödade och sårade flera tyskar under operationen så Irving har inte helt felt i att kalla det brittiska tilltaget 'ett flagrant brott' mot folkrätten - betydligt svårare än de tyska handlingarna.Varjag
För det var ju faktiskt så att Altmark befann sig på norskt vatten på väg till Tyskland med 299 fångna brittiska sjömän ombord, vilket var ett klart neutralitetsbrott. Norrmännen, som förvarnats av britterna om att fartyget kunde ha krigsfångar, fann det tydligen bekvämast att inte bry sig om saken.
Det var alltså i detta läge som britterna anföll Altmark och befriade fångarna. Givetvis var det strikt folkrättsligt klandervärt, men frågan är om inte den tyska kränkningen borde överskugga detta.
http://da.wikipedia.org/wiki/Altmark-aff%C3%A6ren
S.k. Folkrätt trampades ju under stövelklackar överallt. Altmark - affären var dock en av de första grova trampen och väckte oerhörd uppmärksamhet och harm, inte minst i Norge vars neutralitet, ja suveränitet - ifrågasatts av aktionen av både tyskar och britter.
Som bägge, kort efteråt - började förbereda invasion av landet. Därför tycker jag att Irvings tolkning (som alltid tendentiös!) har täckning i detta fall. Vad han skrev efteråt - men som laitman utelämnade - var att Hitler själv, ingen fuskare vad folkrättsbrott beträffar, uttryckte en viss beundran för beslutsamheten i den brittiska aktionen. Varjag
Som bägge, kort efteråt - började förbereda invasion av landet. Därför tycker jag att Irvings tolkning (som alltid tendentiös!) har täckning i detta fall. Vad han skrev efteråt - men som laitman utelämnade - var att Hitler själv, ingen fuskare vad folkrättsbrott beträffar, uttryckte en viss beundran för beslutsamheten i den brittiska aktionen. Varjag
Om nu Norge harmades så svårt över Altmark-incidenten borde man kanske ha avstått från att i sin tur innan incidenten de facto häva sin neutralitet genom eskortförfarandet, något som åtminstone Norskt krigslexikon påstår förelåg ("Altmark fikk derfor gå gjennom Krigshavnen med norsk eskorte, hvilket var et brudd på nøytralitetsreglene" -- länk i Stillebens källa ovan ).
Det bör i sammanhanget också nämnas att Altmark bordades först efter att hon försökt sig på att, något mindre välbetänkt, ramma HMS Cossack. Även om det fanns ett klart brittiskt uppsåt att borda redan innan detta inträffade framstår det för mig som att det i det läget blir irrelevant -- HMS Cossack må ha eskalerat situationen, men den första våldsanvändningen kom från tysk sida.
Vad som framstår som mindre klart är om den norska marinen ljög angående inspektion av Altmark.
I den Wikipedia-artikel Stilleben länkar sägs att fartyget inspekterats av neutralitetsvakten; "Skibet blev inspiceret af norsk neutralitetsvagt, som ikke opdagede fangene ombord. [...] En britisk bording kom ikke igang på grund af to norske kanonbåde, som hævdede, at Altmark var blevet undersøgt og at det ikke havde fanger ombord."
Denna wikiartikel hävdar som källa den artikel i norskt krigslexikon som tidigare citerats, och där sägs; "Men da kaptein Heinrich Dau motsatte seg norsk inspeksjon, ville admiral Carsten Tank-Nielsen i Bergen nekte skipet å passere gjennom Bergen krigshavn. Ordren ble opphevet av Kommanderende Admiral Henry Diesen, som var redd for at britene skulle oppbringe skipet om det måtte ta den ytre leden utenfor krigshavnen."
Detta måste, så vitt jag förstår, tolkas som att någon verklig inspektion aldrig inträffade. Det framstår som helt klart att Altmark aldrig deklarerade att det fraktade fångar, vilket i sig torde häva alla skydd det annars kunde åtnjutit.
Vet någon hur det faktiskt förhöll sig?
Avslutningsvis må britterna ha brutit mot en del folkrättsliga regler, men det måste ställas i relation till att här förelåg en situation där ett fartyg fraktade fångar i neutrala vatten (iofs inte folkrättsvidrigt men det hänger på deklarations-/inspektionsfrågan), ett fartyg som konsekvent falskflaggats (dock ej i Norska farvatten), som möjligen inte inspekterats (i brott mot neutraliteten, se ovan) och hur som helst eskorterades neutralitetsvidrigt, ett fartyg som vidare möjligen skyddats från bordning genom ren lögn, och därefter inlett våldshandlingar mot brittiskt krigsfartyg.
All ovanstående argumentation baserad på de ganska knapphändiga uppgifterna i givna källor, givetvis. Bättre källor emottages tacksamt.
Det bör i sammanhanget också nämnas att Altmark bordades först efter att hon försökt sig på att, något mindre välbetänkt, ramma HMS Cossack. Även om det fanns ett klart brittiskt uppsåt att borda redan innan detta inträffade framstår det för mig som att det i det läget blir irrelevant -- HMS Cossack må ha eskalerat situationen, men den första våldsanvändningen kom från tysk sida.
Vad som framstår som mindre klart är om den norska marinen ljög angående inspektion av Altmark.
I den Wikipedia-artikel Stilleben länkar sägs att fartyget inspekterats av neutralitetsvakten; "Skibet blev inspiceret af norsk neutralitetsvagt, som ikke opdagede fangene ombord. [...] En britisk bording kom ikke igang på grund af to norske kanonbåde, som hævdede, at Altmark var blevet undersøgt og at det ikke havde fanger ombord."
Denna wikiartikel hävdar som källa den artikel i norskt krigslexikon som tidigare citerats, och där sägs; "Men da kaptein Heinrich Dau motsatte seg norsk inspeksjon, ville admiral Carsten Tank-Nielsen i Bergen nekte skipet å passere gjennom Bergen krigshavn. Ordren ble opphevet av Kommanderende Admiral Henry Diesen, som var redd for at britene skulle oppbringe skipet om det måtte ta den ytre leden utenfor krigshavnen."
Detta måste, så vitt jag förstår, tolkas som att någon verklig inspektion aldrig inträffade. Det framstår som helt klart att Altmark aldrig deklarerade att det fraktade fångar, vilket i sig torde häva alla skydd det annars kunde åtnjutit.
Vet någon hur det faktiskt förhöll sig?
Avslutningsvis må britterna ha brutit mot en del folkrättsliga regler, men det måste ställas i relation till att här förelåg en situation där ett fartyg fraktade fångar i neutrala vatten (iofs inte folkrättsvidrigt men det hänger på deklarations-/inspektionsfrågan), ett fartyg som konsekvent falskflaggats (dock ej i Norska farvatten), som möjligen inte inspekterats (i brott mot neutraliteten, se ovan) och hur som helst eskorterades neutralitetsvidrigt, ett fartyg som vidare möjligen skyddats från bordning genom ren lögn, och därefter inlett våldshandlingar mot brittiskt krigsfartyg.
All ovanstående argumentation baserad på de ganska knapphändiga uppgifterna i givna källor, givetvis. Bättre källor emottages tacksamt.
Den backmanöver som ALTMARK gjorde och som uppfattats som en rammningsförsök mot COSSACK uppges från tyskt håll ha varit kapten Dau's 'drag' att sätta fartyget på grund och skada hennes roder/propellrar så att britterna inte skulle kunna kapa fartyget och segla det till England. Som synes lyckades han med det då hon nästan hade poopen iland i Norge, Varjag
Vill man förhindra en kapning gör man väl det enklast genom att sabotera motorerna, skall man nu tvunget segla skepet å grund kanske man bör iakttaga någon diskretion och inte göra det på rak kollisionskurs med en fientlig jagare?
Kanske ligger det något i det, men jag skulle vilja se någon form av stöd för det påståendet från den tyska sidan. Norrmännen, upprörda som de var över den brittiska aktionen, uppfattade det tydligen ändå som en misslyckad rammning.
Kanske ligger det något i det, men jag skulle vilja se någon form av stöd för det påståendet från den tyska sidan. Norrmännen, upprörda som de var över den brittiska aktionen, uppfattade det tydligen ändå som en misslyckad rammning.
Vi glider OT här, men eftersom Altmark uppenbarligen har backat upp på land - undrar man VAR Cossack befann sig för att ligga på kollisionskursHenrik O skrev:Vill man förhindra en kapning gör man väl det enklast genom att sabotera motorerna, skall man nu tvunget segla skepet å grund kanske man bör iakttaga någon diskretion och inte göra det på rak kollisionskurs med en fientlig jagare?
Kanske ligger det något i det, men jag skulle vilja se någon form av stöd för det påståendet från den tyska sidan. Norrmännen, upprörda som de var över den brittiska aktionen, uppfattade det tydligen ändå som en misslyckad rammning.
, VarjagCossack befann sig tydligen mellan Altmark och det grund den senare sedan anlöpte;
The HMS Cossack Association
Visserligen en partsinlaga, men synbart vederhäftig. Förklarar bland annat turerna kring inspektionsförfarandet jag ställde mig frågande till ovan.
The Altmark Incident [.doc]; hämtad frånAt 2312 Cossack, with a boarding party of three officers and thirty ratings ready, approached Altmark. The big tanker switched on her searchlights to dazzle Cossack's bridge personnel and tried to crash her heavy stern into the destroyer's thin plates. Expert shiphandling saved Cossack from damage. As the two ships brushed together, some of the boarding party leapt across. One of those was Paymaster Sub-Lieutenant Craven who had leapt from the torpedo davit just moments before it was demolished by contact with Altmark. Cossack closed again, the rest followed and Cossack backed clear.
Four Germans were killed and five wounded in a brisk action before Altmark was seized. Only one of the boarding party was injured. Two British officers dived into the icy water to rescue a German who had fallen overboard, but he was dead when they picked him up. Other Germans escaped across the ice-floes and reached the shore.
Meanwhile the boarding party had secured Altmark's bridge and stopped her engines, but the tanker's momentum carried her on and she ran aground.
The HMS Cossack Association
Visserligen en partsinlaga, men synbart vederhäftig. Förklarar bland annat turerna kring inspektionsförfarandet jag ställde mig frågande till ovan.
En intressant detalj är alltså att norrmännen hävdade till britterna att de HAR inspekterat noggrant fartyget, och det inte fanns några fångar ombord. Och just därför eskorterade de Altmark i dess egenskap av ett oskyldigt fartyg som sökt skydd på norskt vatten.
Har de inspekterat ytterst slarvigt? 300 man är inte så lätta att dölja, även om det går ju att i nödfall packa in dem tätt i överraskande små utrymmen. (kanske gjordes bara en artighetsvisit)?
Eller har de inte inspekterat alls, ? Och således ljugit britterna rakt upp i ansiktet? Dvs de facto kollaborerat med tyskarna?
Frågan är viktig. För har de inspekterat noggrannt och inte funnit nåt misstänkt, har de givetvis all moralisk rätt i världen att kräva respekt för sig och sin neutralitet.
Men har de mer eller mindre öppet samarbetat med tyskarna har de inte alls någon moralisk rätt till indignation, speciellt när de väl blivit avslöjade med byxorna nere.
Och ingen norsk kommentator skrev något om de 300 krigsfångarna. Som enbart pga norsk slarvig? inspektion höll på att missa sin chans att befrias. Där Norge de facto svek sin skyldighet att befria dem (de hade väl blivit istället internerade i Norge, men iaf).
Har de inspekterat ytterst slarvigt? 300 man är inte så lätta att dölja, även om det går ju att i nödfall packa in dem tätt i överraskande små utrymmen. (kanske gjordes bara en artighetsvisit)?
Eller har de inte inspekterat alls, ? Och således ljugit britterna rakt upp i ansiktet? Dvs de facto kollaborerat med tyskarna?
Frågan är viktig. För har de inspekterat noggrannt och inte funnit nåt misstänkt, har de givetvis all moralisk rätt i världen att kräva respekt för sig och sin neutralitet.
Men har de mer eller mindre öppet samarbetat med tyskarna har de inte alls någon moralisk rätt till indignation, speciellt när de väl blivit avslöjade med byxorna nere.
Och ingen norsk kommentator skrev något om de 300 krigsfångarna. Som enbart pga norsk slarvig? inspektion höll på att missa sin chans att befrias. Där Norge de facto svek sin skyldighet att befria dem (de hade väl blivit istället internerade i Norge, men iaf).
Stefan, i Henrik's länk ges detaljer om de norska 'inspektionerna'. Ytliga - tycks vara det bästa ordet för dem. Vilket bl.a. bekräftas av tyska källor - Kapten Dau lyckades 'dribbla bort' norrmännen mer eller mindre...Eller så v i l l e dom inte hitta några fångar, i hopp om att problemet Altmark skulle segla vidare till Tyskland utan att äventyra Norges neutralitet, en förståelig synpunkt.Dina ord om 'artighetsvisit' är inte så fel som de kanske låter.....Vid visitationer av fartyg uppehålles alltid en artig ton om visitationspersonalen inte har fått order om att gå mera hårdhänt fram, vilket inte var fallet. Vad gäller problemet att dölja 300 fångar för andra än mycket aggressiva och nitiska inspektörer vill jag påpeka att ALTMARK var allt annat än ett lättvisiterat fartyg. 'Trollerilåda' beskriver henne bättre än en vanlig 'tanker', en av en 'klass' om sex likadana specialkonstruerade och oerhört komplicerade och dyrbara fartyg. Varjag
Ja, nu läste jag stycket ifråga. Att norrmännen gjorde ytlig artighets-visitation är kanske inte så konstigt som det låter: Konflikträdsla kan ställa till det. Det egendomliga är att de påstod att visitationen var grundlig och de gick i godo för Altmark.
Men det kan kanske förklaras som en serie av olyckliga missförstånd. Minst en inspektion blev ju också avvisad - kaptenen ifråga ville tydligen undersöka på riktigt.
Och norsken som gick i godo var från ett helt annat fartyg än de som gjorde visitationerna. Han fick antagligen rapport att visitationer gjordes, och utgick ifråga att de var noggranna. Lögnen var således delvis omedveten...
Detta är den snälla tolkningen av händelseförloppet.
Men det kan kanske förklaras som en serie av olyckliga missförstånd. Minst en inspektion blev ju också avvisad - kaptenen ifråga ville tydligen undersöka på riktigt.
Och norsken som gick i godo var från ett helt annat fartyg än de som gjorde visitationerna. Han fick antagligen rapport att visitationer gjordes, och utgick ifråga att de var noggranna. Lögnen var således delvis omedveten...
Detta är den snälla tolkningen av händelseförloppet.
-
niclas larsen
- Medlem
- Inlägg: 40
- Blev medlem: 22 mars 2005, 12:53
- Ort: västerås
Hej!
Altmark
I februar gikk et britisk krigsskip helt inn i Jössingfjorden og krenket norsk nöytralitet på det grovste da de angrep det tyske hjelpeskipet Altmark og slapp fri de allierte sjöfolkene ombord.
Var det en bevisst provokasjon da britene i midten av februar gikk in i Jössingfjorden rett for nesen på de norske vaktfartöyene og löslot de allierte sjöfolkene som var fanget på det tyske skipet Altmark som hadde flyktet inn dit?
Saken vakte i hvert fal så stor og ubehaglig oppsikt at britiske troppeskip ble hetende altmarkere for resten av krigen.
Det var en dramatisk historie. Inne i Jössingfjorden mellom Stavanger og Kristiansand lå det tyske hjelpeskipet Altmark med lasterommene fulle av allierte sjöfolk - 288 engelskmenn, 67 indere og 8 negre (det står så i boken!),, mannskap på handelsskip senket av Graf Spee. Utenfor lå seks britiske krigsskip som hadde jaktet på skipet langs norskekysten.
Utpå natten kom en ordre fra marineminister Churchill personlig. Det britiske krigsskipet Cossack stod inn over den norske sjögrensen og inn i Jössingfjorden. Tyskerne forsökte å starte maskinen for å kjöre på britene, men et snes soldater og en offiser entret för de kom så langt. Et kraftig neveslagsmål mann mot mann og ville tumulter med skyting i mörket, endte med at sju tyskere ble drept, en druknet og fem skadet, men fangene ble fri.
I et forsök på å mildne tyskernes raseri over at man ikke hadde klart å beskytte et skip under tyskt statsflagg - som etter folkeretten kunne gå gjennom norsk farvann uten å bli visitert, men som etter folkeretten heller ikke hadde krav på beskyttelse mot en overlegen angriper - gav den norske regjering tyskerne tillatelse til å bruke Stavanger-kringkasteren til å overföre sine Altmark-reportasjer på alle språk. Fra de förste intervjuet med kaptein Daub til overföringen av begravelsen av de drepte i Sogndal, hadde Sanner (bestyrer av senderen) og tyskerna låst seg inne hver natt i studio på Madlaveien. Dörene ble omhyggelig voktet. Ikke engang lokalkringkastingens egne folk fikk slippe inn. Kringkastingens ledelse var representert av NRKs juridiske konsulent, Knut Tvedt, som passet på at enhver hentydning til Stavanger i manuskriptene ble skåret bort.
Det hjalp så lite. Dagen etter at episoden ble kjent i Tyskland, innkalte Föreren general von Falkenhorst og satte han i gang med planleggingen av landgang i Norge; fem dager senere var staben på plass bak anonyme dörer i Overkommandoen i Bendlerstrasse med oberst Erik Buschenhagen som sjef og oberstlöytnant Pohlman som förste generalstabsoffiser.
Källa: Det utrolige dögnet
(Björn Björnsen, Gyldendal Norsk Forlag A/S 1977, Printed in Stavanger, Norway)
Den här länken visar till Norsk undersökelsekommisjon och dess kommentar angående Altmark. Altmarktexten börjar på mitten av högra sidan (59). För att fortsätta tryck på knappen ”Neste side” i navigeringsfältet”
http://da2.uib.no/cgi-win/WebBok.exe?sl ... orleik=100
Mvh
Niclas
Altmark
I februar gikk et britisk krigsskip helt inn i Jössingfjorden og krenket norsk nöytralitet på det grovste da de angrep det tyske hjelpeskipet Altmark og slapp fri de allierte sjöfolkene ombord.
Var det en bevisst provokasjon da britene i midten av februar gikk in i Jössingfjorden rett for nesen på de norske vaktfartöyene og löslot de allierte sjöfolkene som var fanget på det tyske skipet Altmark som hadde flyktet inn dit?
Saken vakte i hvert fal så stor og ubehaglig oppsikt at britiske troppeskip ble hetende altmarkere for resten av krigen.
Det var en dramatisk historie. Inne i Jössingfjorden mellom Stavanger og Kristiansand lå det tyske hjelpeskipet Altmark med lasterommene fulle av allierte sjöfolk - 288 engelskmenn, 67 indere og 8 negre (det står så i boken!),, mannskap på handelsskip senket av Graf Spee. Utenfor lå seks britiske krigsskip som hadde jaktet på skipet langs norskekysten.
Utpå natten kom en ordre fra marineminister Churchill personlig. Det britiske krigsskipet Cossack stod inn over den norske sjögrensen og inn i Jössingfjorden. Tyskerne forsökte å starte maskinen for å kjöre på britene, men et snes soldater og en offiser entret för de kom så langt. Et kraftig neveslagsmål mann mot mann og ville tumulter med skyting i mörket, endte med at sju tyskere ble drept, en druknet og fem skadet, men fangene ble fri.
I et forsök på å mildne tyskernes raseri over at man ikke hadde klart å beskytte et skip under tyskt statsflagg - som etter folkeretten kunne gå gjennom norsk farvann uten å bli visitert, men som etter folkeretten heller ikke hadde krav på beskyttelse mot en overlegen angriper - gav den norske regjering tyskerne tillatelse til å bruke Stavanger-kringkasteren til å overföre sine Altmark-reportasjer på alle språk. Fra de förste intervjuet med kaptein Daub til overföringen av begravelsen av de drepte i Sogndal, hadde Sanner (bestyrer av senderen) og tyskerna låst seg inne hver natt i studio på Madlaveien. Dörene ble omhyggelig voktet. Ikke engang lokalkringkastingens egne folk fikk slippe inn. Kringkastingens ledelse var representert av NRKs juridiske konsulent, Knut Tvedt, som passet på at enhver hentydning til Stavanger i manuskriptene ble skåret bort.
Det hjalp så lite. Dagen etter at episoden ble kjent i Tyskland, innkalte Föreren general von Falkenhorst og satte han i gang med planleggingen av landgang i Norge; fem dager senere var staben på plass bak anonyme dörer i Overkommandoen i Bendlerstrasse med oberst Erik Buschenhagen som sjef og oberstlöytnant Pohlman som förste generalstabsoffiser.
Källa: Det utrolige dögnet
(Björn Björnsen, Gyldendal Norsk Forlag A/S 1977, Printed in Stavanger, Norway)
Den här länken visar till Norsk undersökelsekommisjon och dess kommentar angående Altmark. Altmarktexten börjar på mitten av högra sidan (59). För att fortsätta tryck på knappen ”Neste side” i navigeringsfältet”
http://da2.uib.no/cgi-win/WebBok.exe?sl ... orleik=100
Mvh
Niclas