Tilldelning av mat under ransoneringen

[roninn]

Hej

Jag har sökt men ej funnit både här på skalman och på nätet. Jag undrar om någon vet hur stor tilldelningen var på mat under ransoneringen i Sverige under VKII när det var som "hårdast"

Dvs vilken var tilldelningen av bröd, kött, fett med mera per person och dag/vecka eller månad?

[Stilleben]

Hej

Jag har sökt men ej funnit både här på skalman och på nätet. Jag undrar om någon vet hur stor tilldelningen var på mat under ransoneringen i Sverige under VKII när det var som "hårdast"

Dvs vilken var tilldelningen av bröd, kött, fett med mera per person och dag/vecka eller månad?

Nej jag hittar heller inget tillräckligt bra heller vid sökningar på nätet, men vill meddela några personliga minnesbilder och efter vad jag hört:

Nästan allt livsmedel var ransonerat, men även kläder och skor.

De flesta av ransoneringarna avskaffades vad jag minns under 1945, men brödransoneringen har jag för mig höll på till 1948 och kafferansoneringen till 1951 !

Kött var ju strängt ransonerat. Många hade därför kaniner i burar i sina trädgårdar! Men en "livlina" var faktiskt fisk, som inte var ransonerat. Bl.a. tillhörde ål under kriget det som man i varje fall vid kusten oftast fick till middagsbordet!

Tobak var strängt ransonerad, den som fanns var inhemsk (med betoning på hemsk!) och kvinnorna behövde särskilda skäl för att få ransoneringskuponger.

Sydfrukter, som apelsiner, bananer m.m. fanns överhudtaget inte alls under kriget, lejdtrafiken måste ju prioritera väsentligare ting.

Bensin fanns inte att få för privatbilism, deras gummidäck beslagtogs f.ö. av Staten vid krigsutbrottet.

Som sagt, några minnesbilder..........

[Fältmarskalken]

Har för mig att även ägg var ransonerat till slutet av 40 talet....

[8th AF]

En siffra på kött när det hade nått bottennivå under 1942 är 150 g i veckan. Slakthusen fick därför in en hel del blandat för trikin-besiktning, t ex räv, grävling, kråkor, ekorrar osv.

L8

[Stilleben]

Hej

Jag har sökt men ej funnit både här på skalman och på nätet. Jag undrar om någon vet hur stor tilldelningen var på mat under ransoneringen i Sverige under VKII när det var som "hårdast"

Dvs vilken var tilldelningen av bröd, kött, fett med mera per person och dag/vecka eller månad?

Direkt svar på din fråga! http://www.svefor.se/1_0_1.php?id=4084 berättar om beredskapsåren i Dingle, Bohuslän, där det bl.a. framgår:

"Ransoneringskort utdelades redan i oktober 1939 för att finnas till hands den dag man behövde införa ransoneringar. Under 1940 och 1941 införs undan för undan ransonering av de flesta matvaror och även av skor och kläder. När ransoneringarna är som värst får man per dag och person 22 g kött och fläsk, 67 g socker, 4 g ost, 36 g matfett, 3 g kaffe och 170 g mjöl. Man får 8 ägg per månad. Potatis, fisk och mjölk ransoneras inte."

http://www.beredskapstid.se/index.php?n ... tent&pid=9 berättar om vilka varor som ransonerades samt när, bl.a. dessa varor:

12 maj 1940 Tvätt & rengöringsmedel
7 Januari 1941 Ljus (!)
1 Januari 1945 Salt (!)

[Krusse]

Mjölk var heller aldrig ransonerat uner kriget utan slog igenom och blev till den folkdryck det fortfarande är. Bönderna förstod att popularisera mjölken under denna svåra tid. allt enligt Arlas historia. På den tiden fanns ett otal små mjölkcentraler, alla var bondekooperativ.

[Stilleben]

Hej

Jag har sökt men ej funnit både här på skalman och på nätet. Jag undrar om någon vet hur stor tilldelningen var på mat under ransoneringen i Sverige under VKII när det var som "hårdast"

Dvs vilken var tilldelningen av bröd, kött, fett med mera per person och dag/vecka eller månad?

Nej jag hittar heller inget tillräckligt bra heller vid sökningar på nätet, men vill meddela några personliga minnesbilder och efter vad jag hört:

Nästan allt livsmedel var ransonerat, men även kläder och skor.

De flesta av ransoneringarna avskaffades vad jag minns under 1945, men brödransoneringen har jag för mig höll på till 1948 och kafferansoneringen till 1951 !

Kött var ju strängt ransonerat. Många hade därför kaniner i burar i sina trädgårdar! Men en "livlina" var faktiskt fisk, som inte var ransonerat. Bl.a. tillhörde ål under kriget det som man i varje fall vid kusten oftast fick till middagsbordet!

Tobak var strängt ransonerad, den som fanns var inhemsk (med betoning på hemsk!) och kvinnorna behövde särskilda skäl för att få ransoneringskuponger.

Sydfrukter, som apelsiner, bananer m.m. fanns överhudtaget inte alls under kriget, lejdtrafiken måste ju prioritera väsentligare ting.

Bensin fanns inte att få för privatbilism, deras gummidäck beslagtogs f.ö. av Staten vid krigsutbrottet.

Som sagt, några minnesbilder..........

Minnesbilder är nog bra och det jag skrivit ovan stämmer med undantag av det jag skrivit om tobak!

När jag bläddrade igenom en ansedd dagstidning från hösten 1945 fann jag således en annons från AB Svenska Tobaksmonopolet med en redogörelse för verksamheten under krigsåren.

För september 1939 berättas om "en ovanligt stor import av råtobak har ägt rum under våren och sommaren. I Sverige ligga lager av obearbetad tobak för två år........och vid årets slut ligger inom landets gränser det största lager av råtobak som Tobaksmonopolet någonsin förfogat över".

Under 1942 redogörs dock för att läget var kritisk, importen hade med något undantag varit avstängd i c:a två år och lagren sinade. Tobaksransonering infördes från slutet av maj 1942. "1943 augusti: Med lejdbåtar komma nu äntligen större kvantiter råtobak från Brasilien och Nordamerika.--------Carmencitacigaretten gör sin entré och vinner redan från början stor popularitet. ----Under hela krigstiden har de svenska cigarrökarna kunnat glädja sig åt helt oförändrad kvalité på de relativt stora märken som alltjämt finnes i handel. ------1944 juni: Under första halvåret har importen av råtobak upprätthållits på en mycket tillfredsställande nivå ". Det blev sämre därefter, men Tobaksmonopolet kan vid krigsslutet konstatera att "Under hela världskriget har Tobaksmonpolet kunnat förse konsumenterna med tillverkning av ren tobak utan surrogat".

Kommentaren ovan angående inhemsk tobak gäller den svenska tobaken som nästan enbart odlades i Kristianstadsbygden men som hade en avsevärt lägre kvalité än den importerade. Efter kriget fick den svårt att konkurrera och odlingarna upphörde i början av 1960-talet.

Beträffande ransoneringarna framgår det av tidningsläggen att de som fanns vid krigsslutet var i kraft även under hösten 1945. Med undantag av tobaksransoneringen som upphörde den 30 september 1945!

[von Adler]

En annan intressant detalj i det hela är att vår standardmjölk med en fetthalt på 3% uppstod under kriget. Mjölkens naturliga fetthalt är 4,2-4,5% när grädden separerats, men genom att minska fetthalten till 3% frigjorde man en stor mängd mjölkfett till annat, t.ex. ost och matfett, medan mjölkens näringsvärde påverkades högst marginellt.

Grönsaker var mig veterligen heller aldrig ransonerat. Mjölk, grönsaker, fisk och potatis kommer man ganska långt på, även om amerikanska reportrar på besök 1942 tydligen var förfärade och tyckte att vår ranson kunde man inte leva på. De var väl vana vid ägg och bacon-frukostar.

[Terje]

Vad som slår mig som yngling och fullkomligt utan djupare agronomiska insikter är frågan om varför det krävdes kraftig ransonering av inhemskproducerade varor såsom mjöl och kött? Ledde beredskapen till att jordbruksproduktionen halvt kolapsade eller var vi beroende av import?

[predator]

Ni har ju pratat om mat. Men hur var det med Öl och sprit?

[tryggve]

Vad som slår mig som yngling och fullkomligt utan djupare agronomiska insikter är frågan om varför det krävdes kraftig ransonering av inhemskproducerade varor såsom mjöl och kött? Ledde beredskapen till att jordbruksproduktionen halvt kolapsade eller var vi beroende av import?

En orsak kan nog vara att importen av t ex fosfat för konstgödsel gick ned. Sedan så vet jag inte hur mekaniserat det svenska jordbruket var vid denna tid, men där skulle ju en minskning av oljeimporten också kunna orsaka ett bortfall.

[svartekaptenen]

Mekaniseringen av jordbruket då var ganska minimal, och en orsak till ransonering
var nog att det lades upp väldiga förråd av livsmedel utifall att.
Dessutom var du bonde led du ingen större nöd, jag kommer ihåg från
när jag var en yngling hur min morfar som var just bonde berättade hur de
betedde sig under krigsåren, gömde undan levande grisar, spannmål m.m
från besiktningsmannen.

[svartekaptenen]

Ni har ju pratat om mat. Men hur var det med Öl och sprit?

Det fanns motbok annars var hemkört populärt, man kan göra hemkört av det mesta.

[von Adler]

Under kriget gick man delvis över till att producera spriten på cellulosa från skogsindustrin för att spara brödsäd.

Jordbruket var minimalt mekaniserat och krävde mycket arbetskraft - när man kallade in mycket folk blev det inte alls lika lätt. Dessutom var flera av krigsåren mycket magra skördeår p.g.a. extremt långa och kalla vintrar. Man ville dessutom hålla lager för 6-12 månaders total isolering i händelse av krigssituation, och då blev det nödvändigt med ransonering. Sverige var under mellankrigstiden inte självförsörjande med mat, men blev det, nätt och jämnt, under kriget.

I Sverige har vi inga pampas att låta boskapen beta på, så för att producera kött fick man ge djuren mat som annars kunde ges människor - ofta brödsäd. Ett sätt att öka självförsörjningen i en tid av isolering är att minska köttproduktionen. Generellt kan man säga att det går åt tio gånger så många kalorier i säd för att få fram ett visst antal kalorier i kött.

[Stilleben]

Vad som slår mig som yngling och fullkomligt utan djupare agronomiska insikter är frågan om varför det krävdes kraftig ransonering av inhemskproducerade varor såsom mjöl och kött? Ledde beredskapen till att jordbruksproduktionen halvt kolapsade eller var vi beroende av import?

En orsak kan nog vara att importen av t ex fosfat för konstgödsel gick ned. Sedan så vet jag inte hur mekaniserat det svenska jordbruket var vid denna tid, men där skulle ju en minskning av oljeimporten också kunna orsaka ett bortfall.

Ja, speciellt den mycket begränsade oljeimporten vållade svårigheter inte bara för krigsmakten utan för hela det civila livet, industrin och jordbruket. Man försökte ersätta detta så långt det var möjligt med en mycket kraftig ökad kolimport från Tyskland samt att använda ved. Många blev sysselsatta med vedhuggning.

När det gäller baslivsmedeln var väl Sverige när kriget bröt ut och när de gällde härodlat tämligen självförsörjande. Men det var inte ovanligt att skördarna slog fel p.g.a. vädret. Åren 1940-1941 beskrivs sålunda som rena missväxtår! Ransoneringarna under 1942 blev också de strängaste under hela kriget, men lyckligtvis blev skördeutfallet mera normalt de följande åren. En ljuspunkt var också att man under hela kriget var självförsörjande med socker genom de kraftigt utökade sockerbetsodlingarna.

Det var alltså p.g.a. kriget svårt att kompensera dåliga skördar genom import. Danmark tvingades sålunda att exportera överskotten av livsmedel i huvudsak till Tyskland. Tyskland exporterade visserligen en hel del livsmedel till oss, men hade själva svårigheter med försörjningen. Så man fick bl.a. importera spannmål från Argentina med den begränsade lejdtrafik som stod till buds. I denna trafik måste det även inrymmas viktiga metaller, djurhudar (till läder), gummi och mycket annat. Kaffe och tobak fick komma med om det fanns plats. Sydfrukter som t.ex. apelsiner och bananer fanns inte i Sverige under hela kriget.