Var Hitler bra som strateg?

[Belisarius]

Tja... han var ju korpral... tror inte Hitler genomgick någon form av stabsträning?

[Srednar]

Målet var Sovjet om Hitler inte anfallit Sovjet så vad hade då varit poängen??

Ja, jag förstår att Hitler hela tiden hade blicken vänd mot öst. Men det innebär väl inte att man inte kan bli lite kontrafaktisk och tänka sig: Tänk om Hitler hade haft som mål att krossa västmakterna? Tänk om han gjort på exakt samma sätt fram till 1940 men sedan ändrat sig.

De som anser att Hitler skulle ha dragit ner till Nordafrika med några miljoner man har nog spelat för många abstrakta spel. Saken är den att Italienska flottan hade nog att göra med att försöka underhålla de styrkor som skulle komma att slåss i Nordafrika.

Men det hade inte behövts några miljoner man. Det hade krävts ytterst lite för att Rommel skulle ha segrat. De resurser han hade behövt fick han senare i och med Operation Torch: Hade han fått dessa lite tidigare hade det inte funnits något problem.

[varjag]

Det där om Rommel's segerchanser i Afrika har överdrivits. Inte ens den blygsamma
styrka Rommel hade - förmådde man underhålla ordentligt över Medelhavet. När
Hitler vaknade upp till att Afrika höll på att gå förlorat - slösades bara värdefulla
resurser på förstärkningar som var 'för lite och för sent'. Churchill - som yttrade
dessa bevingade ord, sa också om sammanbrottet i Tunisien att;
när jag ser bilden av kollapsen i Afrika - tycker jag mig kunna skönja penseldragen
hos Mästaren från Stalingrad......' 8) .....Varjag

[apan_bengt]

Det är väl så att kriget gick bra i början och hitlers planer fungerande "bra" i början tyckte han.
allt eftersom blev han mer självsäker och drog slutsatser från händelser som hade inträffat tidigare under kriget, Som han själv tyckte hade varit bra dåliga och handlade efter dem.

sen så var väl inte han så mycket kvar i Första världskriget som andra ledare var.

[M Corleone]

Man måste komma ihåg att ju längre Rommel avancerade dessto svårare fick han med underhåll, den italienska flottan klarade inte av att skydda underhållet och hur bra det går att försörja en stor armé med flyg såg vi i Stalingrad. Istället var det britterna som hade bassystemet som krävdes för ett kolonialkrig på allt avlägsnare platser. Med amerikanarna med i bilden och deras och britterna flottresurser så var nog Rommels situation i Afrika ohålllbar i längden.

[B Hellqvist]

Tja... han var ju korpral... tror inte Hitler genomgick någon form av stabsträning?

På sin höjd lite truppföring. Han hade kanske kunnat leda en skyttegrupp utan att alla dött, men en korpral ser ju knappt röken av en karta, än mindre stabsarbete.

[Perra]

Hitler fick som sagt till både en del fullträffar och en del totala fiaskon i sin strategiska utövning. Ett problem var som nämnts att han lite för ofta just ägnade sig åt det alls utan att lyssna på generalerna. Ibland var det istället inte fel att låta bli att lyssna på dem Hitler hade en föreställning om att han var en förnyare med modernare tankar om kriget än de gamla fossilerna i generalstaben som enligt han inte visste mycket om någonting. Denna åsikt var i stort dominerand från början till slut, ändå var han så pass politisk strateg att han behöll wehrmacht som den enda institutionen något sånär självständig från partiet. Han sökte generalernas och arméns stöd i sin resa upp på den politiska karriären och fick det, han insåg att man behövde stöd av en redan befintlig institution för att komma någon vart. Och Han insåg också att armén och dess generaler var att föredra framför Röhm och SA. Generalerna och armén hyllades och rosades oändligt av honom efter framgångarna i väst 1940. Annars var det inte mycket av den varan.

Anfallet på sovjet kan visserligen ses som de ultimata målet med hela hans karriär, men att det nödvändigtvis skulle komma ett anfall innan fred med England slutits finns inget som säger. Hitler inbillade sig här, precis som Napoelon gjort, att Englands enda hopp var Ryssland och därför skulle det senare krossas (I Hitlers fall var ju detta förvisso ändå slutmålet). När detta sedan slog slint och den ryska störtfloden vände sig mot honom, började Hitler precis som Napoleon greppa efter möjligheten att samma England, vilka man försökt få att ge upp genom ett anfall på Ryssland, trots allt hellre skulle hjälpa till mot ryssarna framför att ha dem långt in i europa.

Några av Hitlers stora strategiska missar i efterhand är bland annat beslutet att förflytta Guderians pansararmé söderut för att förena sig med Von Kleist. Visserligen uppkom här en vacker, gigantisk och historiens mest omfattande inringning (Kiev), men det innebar också att man skjöt upp intagandet av Moskva vilket Hitler fö tillfället inte betraktade som primärt, Napoleon hade ju inte segrat trots detta. Istället var oljan det eftertraktade målet, och visst är sådan nödvändig. Han menade att hans generaler inte begrep sig på krigets ekonomiska behov, generalerna i sin tur var bestörta över att inte Hitler såg Moskvas betydelse, dels som symbolisk sådan men framför allt som kommunikationsknut där järnvägarna kunde kontrolleras. Halder suckade i sin dagbok att det tydligen var viktigare att rycka fram mot oljan än att tilldela fiendearmeérna avgörande slag. När Hitler väl ändrat sig och ville inta Moskva, var det för sent. Samma förödande detaljstyrning åstadkom trubbel när han beordrade 4:e pansarármén under Hoth att ansluta sig till armegrupp A som skulle inta kaukasus, samtidigt som armegrupp B med 6:e armén i spetsen nu skulle "inta" Stalingrad. Hoth gjorde föga nytta i hos Von List och var mest i vägen, vid Stalingrad hade han måhända gjort mer nytta men när han skickades dit var det för sent. Att alls dela upp armégrupp syd och försöka ta kaukasus samtidigt som Stalingrad har också kritiserats, här är det åter oljan som spökar. Hans impulsivitet var tveeggad, oftast negativ, hans gamblingsinstikter också tveeggade och i slutändan mest negativa, hans önsketänkande var enbart negativt och den optimism som fört honom fram till positionen som världens mäktigaste kom att bli förödande.

Vid 1944-45 hände mycket märkligt, något av det mest underliga i strategisk synpunkt är med vilken envishet han vägrade förflytta armegrupp nord från Kurland (som till och med fick namnet armegrupp kurland) för att sätta in dem i försvaret av Tyskland, inte för att det hade gjort mer än att skjuta upp slutet men ändå.

[mrsund]

Tja... han var ju korpral... tror inte Hitler genomgick någon form av stabsträning?

På sin höjd lite truppföring. Han hade kanske kunnat leda en skyttegrupp utan att alla dött, men en korpral ser ju knappt röken av en karta, än mindre stabsarbete.

Aja är man ordonnans så ser man nog både staber och kartor, men det kan väl inte räknas som praktik för en blivande ÖB.

[detroitsound]

Enligt B. Liddel Harts bok "På andra sidan kullen" så haltade Hitler sina pansartrupper vid Dunkerque för att han ville ha engelsmännen som allierade,allt enligt Hitlers egen utsago.
Paul Carell skriver i sin bok "Unternehmen Barbarossa" att Kaukasus var huvudmålet för offensiven 1942.Han skriver vidare att 6:e armèns kapitulation var en katastrof då man inte fick en chans till en stor motoffensiv,vilket OKH planerade.Den ryske befälhavaren Jeremenko säger att man kunde frigöra en oerhörd mängd av divisioner mot dom tyska armègrupperna i området efter det att Paulus givit upp och att detta var mycket viktigt för Ryssarnas del.

[alexander den store]

Man kan jämföra hitlers taktik genom hela WWII med ett pokerspel,han gjorde all in på osäkra kort o förlorade. Inte särskilt bra tänkt.

[Dezert]

Man kan jämföra hitlers taktik genom hela WWII med ett pokerspel,han gjorde all in på osäkra kort o förlorade. Inte särskilt bra tänkt.

Man skulle ju kunna säga att han satt med pocket-kungar på handen, fick trissen på floppen och där såg spelet (kriget) vunnet och avgjort. En vettig jämförelse skulle då vara att ryssarna fick färg på river och till sist avgjorde det hela (föreslagsvis en röd sådan ).

Nej, att likna ett världskrig vid hasardspel är nog lite förhastat, även om det på en högre nivå ibland inte kan skilja sig så överdrivet mycket. Jag skulle vilja påstå att Hitlers Tredje rike var dömt på förhand: liksom det högmod och övertro på sig själv/ Tyskland vilket gav honom makten från början, på samma sätt hade aldrig Tysklands resurser kunna betvinga de allierade.

[SuperPalle]

Jag hörde att militärerna i 30åriga kriget brukade tala om "soldatengluck" eller något sådant. Det ska i alla fall betyda "Soldattur".

Hursomhaver så var saken den att en soldat som först hade den mest fantastiska tur och flyt alltid i sinom tid förlorade den. Och när han väl hade förlorat den så var han ödesbestämd till att gå under eftersom han fortfarande skulle hoppas på den.
Är inte det ungefär vad som hände med Karl XII, Napoleon och Hitler? Att de små misstagen i början slog tillbaka på senare, då de fortfarande såg på dem med ringa aktning?

[alexander den store]

Men att kriga mot både USA o ryssarna på samma gång är väl till att gå i överdrift

[Magnus Lindström]

Hitler fick som sagt till både en del fullträffar och en del totala fiaskon i sin strategiska utövning. Ett problem var som nämnts att han lite för ofta just ägnade sig åt det alls utan att lyssna på generalerna. Ibland var det istället inte fel att låta bli att lyssna på dem Hitler hade en föreställning om att han var en förnyare med modernare tankar om kriget än de gamla fossilerna i generalstaben som enligt han inte visste mycket om någonting. Denna åsikt var i stort dominerand från början till slut, ändå var han så pass politisk strateg att han behöll wehrmacht som den enda institutionen något sånär självständig från partiet. Han sökte generalernas och arméns stöd i sin resa upp på den politiska karriären och fick det, han insåg att man behövde stöd av en redan befintlig institution för att komma någon vart. Och Han insåg också att armén och dess generaler var att föredra framför Röhm och SA. Generalerna och armén hyllades och rosades oändligt av honom efter framgångarna i väst 1940. Annars var det inte mycket av den varan.

Anfallet på sovjet kan visserligen ses som de ultimata målet med hela hans karriär, men att det nödvändigtvis skulle komma ett anfall innan fred med England slutits finns inget som säger. Hitler inbillade sig här, precis som Napoelon gjort, att Englands enda hopp var Ryssland och därför skulle det senare krossas (I Hitlers fall var ju detta förvisso ändå slutmålet). När detta sedan slog slint och den ryska störtfloden vände sig mot honom, började Hitler precis som Napoleon greppa efter möjligheten att samma England, vilka man försökt få att ge upp genom ett anfall på Ryssland, trots allt hellre skulle hjälpa till mot ryssarna framför att ha dem långt in i europa.

Några av Hitlers stora strategiska missar i efterhand är bland annat beslutet att förflytta Guderians pansararmé söderut för att förena sig med Von Kleist. Visserligen uppkom här en vacker, gigantisk och historiens mest omfattande inringning (Kiev), men det innebar också att man skjöt upp intagandet av Moskva vilket Hitler fö tillfället inte betraktade som primärt, Napoleon hade ju inte segrat trots detta. Istället var oljan det eftertraktade målet, och visst är sådan nödvändig. Han menade att hans generaler inte begrep sig på krigets ekonomiska behov, generalerna i sin tur var bestörta över att inte Hitler såg Moskvas betydelse, dels som symbolisk sådan men framför allt som kommunikationsknut där järnvägarna kunde kontrolleras. Halder suckade i sin dagbok att det tydligen var viktigare att rycka fram mot oljan än att tilldela fiendearmeérna avgörande slag. När Hitler väl ändrat sig och ville inta Moskva, var det för sent. Samma förödande detaljstyrning åstadkom trubbel när han beordrade 4:e pansarármén under Hoth att ansluta sig till armegrupp A som skulle inta kaukasus, samtidigt som armegrupp B med 6:e armén i spetsen nu skulle "inta" Stalingrad. Hoth gjorde föga nytta i hos Von List och var mest i vägen, vid Stalingrad hade han måhända gjort mer nytta men när han skickades dit var det för sent. Att alls dela upp armégrupp syd och försöka ta kaukasus samtidigt som Stalingrad har också kritiserats, här är det åter oljan som spökar. Hans impulsivitet var tveeggad, oftast negativ, hans gamblingsinstikter också tveeggade och i slutändan mest negativa, hans önsketänkande var enbart negativt och den optimism som fört honom fram till positionen som världens mäktigaste kom att bli förödande.

Vid 1944-45 hände mycket märkligt, något av det mest underliga i strategisk synpunkt är med vilken envishet han vägrade förflytta armegrupp nord från Kurland (som till och med fick namnet armegrupp kurland) för att sätta in dem i försvaret av Tyskland, inte för att det hade gjort mer än att skjuta upp slutet men ändå.

Det är skönt att du framhåller Moskvas betydelse som knutpunkt, Jag har fått intrycket att vissa tror att man får 50 Victory point om man intar staden. Fast det man inte vet är hur slaget om Moskva utvecklat sig, det kunde ju ha blivit segdragna gatustrider. Och med oskyddade flanker kunde ju ett stalingrad ha utspelat sig redan vintern 1941-42.

[mattep74]

Hitler var så förblindad av tanken på att Danzig var i polska händer att han inte tänkte lite längre. Hade han erbjudit Polen en allians mot Sovjet och gett dem något landområde i baltikum som kompensation för Danzig hade de accepterat och säkert övertalat Frankrike och UK att stödja Hitlers korståg mot kommunismen.

Efter Stalingrad fanns det en hel del saker han kunnat göra för att få till en bättre fred. Som att inte slänga bort sitt pansar vid Kursk. Väntan där gjorde att Ryssarna kunde föra extratrupp dit. Att inte låta evakuera Kurlandfickan och att försöka nå Antwerpen i Ardenneroffensiven.