Jag antar att synen förändrades efter att "förintelsen" avslöjades, eller har jag fel? Vad tyckte man om alla judar som flydde hit?
Man måste ställa frågor för att lära sig.
Och ja, jag har sökt men ej hittat några bra trådar.
Sveriges syn på invandrare under WWII?
Sveriges syn på invandrare under WWII?
Hur omfattande var invandringen till Sverige före, under och efter Andra Världskriget? Vad tyckte de svenska folket om "främlingarna"?
Jag antar att synen förändrades efter att "förintelsen" avslöjades, eller har jag fel? Vad tyckte man om alla judar som flydde hit?
Man måste ställa frågor för att lära sig.
Och ja, jag har sökt men ej hittat några bra trådar.
Jag antar att synen förändrades efter att "förintelsen" avslöjades, eller har jag fel? Vad tyckte man om alla judar som flydde hit?
Man måste ställa frågor för att lära sig.
Och ja, jag har sökt men ej hittat några bra trådar.
Ja det är nog precis som du själv antyder: före kriget ville man inte ha flyktingar hit. Barn kunde gå bra som ett undantag, men för vuxna var det jättetrögt. Således även för dem som faktiskt kunde försörja sig själva av eget arbete.
Under krigets gång blev det dock lättare allt eftersom även för vuxna.
Under krigets gång blev det dock lättare allt eftersom även för vuxna.
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Invandrare och flykting är inte samma sak. Sverige och alla andra länder i stort sett, tog inte emot flyktingar, utan det var ett inhemskt problem för enskilda stater i händelse av krig. Invandrare togs emot om de kunde bevisa att de hade egen försörjning vid ankomsten, dvs gott om egna pengar, någon här boende släkting som betalade, eller ett väntande arbete. Vem som kunde komma in bestämdes av Socialstyrelsen har jag för mig (i alla fall på 30-talet), och där förekom det ibland rasism eller antisemitism, men i stort sett var reglerna så restriktiva att inte många tilläts komma hit i vilket fall som helst.
Under 2:a Världskriget förändrades det här, eftersom våra närmsta grannländer drabbades av kriget - Danmark, Norge och Finland. Plötsligt kom det flyktingar (vuxna och barn) som man inte gärna kunde hindra att komma in med tanke på folkopinionen och egen moral. De som faktiskt bevakade gränserna hjälpte gärna till genom att inte hålla på regelverket.
När det gäller judiska flyktingar så var man restriktiv fram till 1943- 1944, då som sagt förintelsen blev känd. Baltiska flyktingar togs emot från 1944 och framåt. Estlandsvenskar hämtades faktiskt av svenska staten efter överenskommelse med lokala tyska myndigheter under 1944.
Svenska folket var överlag positiva till att hjälpa flyktingarna under 2:a Världskriget. Vad regeringen tyckte är lättare att etablera, eftersom deras betänkanden finns bevarade. Deras inställning var en blandning av moralisk idealism och pragmatism. Förutom att det helt enkelt var rätt att hjälpa flyktingar, skulle det vara nyttigt för relationerna med grannländerna efter kriget att vara behjälplig. Och framtida relationer med FN och de allierade segrarmakterna. Det var bra för Sverige helt enkelt.
Invandrare var en annan fråga, som man inte behövde tänka på på den här tiden, för flyktingarna skulle ju åka hem efter krigets slut. De enda invandrarna var ju Estlandsvenskarna, och de sågs som svenskar.
Mvh -Dan
Under 2:a Världskriget förändrades det här, eftersom våra närmsta grannländer drabbades av kriget - Danmark, Norge och Finland. Plötsligt kom det flyktingar (vuxna och barn) som man inte gärna kunde hindra att komma in med tanke på folkopinionen och egen moral. De som faktiskt bevakade gränserna hjälpte gärna till genom att inte hålla på regelverket.
När det gäller judiska flyktingar så var man restriktiv fram till 1943- 1944, då som sagt förintelsen blev känd. Baltiska flyktingar togs emot från 1944 och framåt. Estlandsvenskar hämtades faktiskt av svenska staten efter överenskommelse med lokala tyska myndigheter under 1944.
Svenska folket var överlag positiva till att hjälpa flyktingarna under 2:a Världskriget. Vad regeringen tyckte är lättare att etablera, eftersom deras betänkanden finns bevarade. Deras inställning var en blandning av moralisk idealism och pragmatism. Förutom att det helt enkelt var rätt att hjälpa flyktingar, skulle det vara nyttigt för relationerna med grannländerna efter kriget att vara behjälplig. Och framtida relationer med FN och de allierade segrarmakterna. Det var bra för Sverige helt enkelt.
Invandrare var en annan fråga, som man inte behövde tänka på på den här tiden, för flyktingarna skulle ju åka hem efter krigets slut. De enda invandrarna var ju Estlandsvenskarna, och de sågs som svenskar.
Mvh -Dan
Hittade det här:
De svenska gränserna stängdes återigen när mördandet och förföljelserna i
Nazityskland satt igång på allvar i slutet av 1930-talet. Då krävde svenska
och schweiziska myndigheter att tyska judars pass skulle stämplas med en
särskild J-stämpel, så att dessa personer skulle bli lättare att avvisa.
Re: Sveriges syn på invandrare under WWII?
Durion - har gett ett ganska bra, detaljerat och omfattande svar på frågan. Men han utelämnade vad det svenska folket tyckte - då det i stort sett aldrig tillfrågades. Utan att vara någon expert i frågan - tog sig toleransen till flyktingar - geografiska proportioner. I Skåne och Sydsverige kunde danskar accepteras. I norra Norrland sågs finnar som acceptabla och i de västliga landskapen kunde man tolerera norrmän - men inte mera. I stort tror jag att den allmänna folkmeningen var att 'i nödfall - javisst' - men dom skall alla åka hem igen när kriget är slut....Vad beträffar judar (och dom var ett litet fåtal) gick meningarna skarpt isär. Det fanns en latent misstro mot judar i breda folklager. Idag skulle det kallas antisemitism kanske, men då var det snarare den djupt ingrodda misstänksamheten mot alla som hade svart hår och bruna ögon. Lägg till en s.k. judenäsa - och raggen restes från 'Trelleborg till Haparanda' - som det hette på den tiden. Nöden då - var av en art att regeringen körde över sådana tankegångar till 'det allmännas bästa' som det hette...VarjagSokrates skrev:Hur omfattande var invandringen till Sverige före, under och efter Andra Världskriget? Vad tyckte de svenska folket om "främlingarna"?
Jag antar att synen förändrades efter att "förintelsen" avslöjades, eller har jag fel? Vad tyckte man om alla judar som flydde hit?
Man måste ställa frågor för att lära sig.
Och ja, jag har sökt men ej hittat några bra trådar.
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
En klasskamrat skrev en D-uppsats som heter Humanitär aspekter. Flyktingpolitik under 1938-1939 i Sverige år 2003, som åtminstone behandlar inställningen fram till 1939. Själv har jag grävt i arkiven angående 1941-1945. Så följande kan väl tillföras:
1927 års utlänningslag innebar klara restriktioner, som motiverades av följande: Att bevara den svenska arbetsmarknaden, och bevara den svenska folkstammen. Det var alltså ekonomiska motiv och rastänkande. Man ville hindra att det kom hit folk som kostade pengar för statskassan (och även som tog jobben, något som olika yrkesgrupper naturligtvis kämpade mot), och icke-arier. Viseringtvång hade även införts gällande östeuropeiska länder, för att hindra östeuropeiska judar och lömska kommunister. Någon från dessa länder måste alltså ha visum utfärdat av det landet, eller avvisades direkt vid gränsen. 1937 års utlänningslag fortsatte i samma anda, men viseringstvånget togs bort för vissa länder för att turister skulle kunna stanna i 3 månader. Termen "politisk flykting" infördes också, men hur termen skulle tolkas var frågan. Enbart den som kunde visa att han var politiskt aktiv och förföljdes för detta kunde hänvisa till politisk flyktingstatus och få asyl. Att enbart förföljas för att vara jude i Tyskland var alltså inte godtagbart som att vara "politisk flykting".
När judeförföljelserna blev värre i Tyskland, och speciellt i Österrike efter tyskarnas inmarsch, svarade alla europeiska länder med striktare flyktingpolitik. De tänkte likadant som Sverige, och det ena landet efter det andra stängde gränserna för att hindra att "flyktingvågen" skulle finna sin väg till deras port när de andra stängts. Eftersom USA begränsat invandringen genom att sätta en kvot, så hamnade snart judarna i problemet att inte heller möjligheten till att bli "transitflykting" fanns. Svensk utlänningslag sade att en flykting under en viss tid kunde få uppehållstillstånd om det var garanterat att denne reste vidare inom 3 månader till ett annat land, dvs transit. USA krävde under 1938 lika mycket som Sverige av möjliga flyktingar - pengar, arbetsmöjlighet, eller uppehälle garanterat av någon. Detta kunde ta lång tid att kontrollera, så istället för att ge möjlighet till flykting att vänta på bekräftelse, så tvekade man i svenska myndigheter med att ge flykting tillfälligt uppehållstillstånd med möjligheten att denne fick avslag från exempelvis USA och alltså skulle bli kvar ytterligare tid, eller för gott. Bättre att avvisa dem direkt alltså.
Att judar flydde från Tyskland och Österrike (och snart Tjeckoslovakien) gjorde att en stor flyktingström väntades. Flyktingar som alltså inte skulle få stanna enligt de regler som fanns i vilket fall som helst, så då var det väl lika bra att kunna avvisa dem direkt vid gränsen. Och det skulle underlätta om de redan var "märkta". Därav Sverige och Schweiz begäran till Tyskland om att införa "J" i tyska pass för judar.
Innan kriget rådde det en utbredd främlingsfientlighet, och viss "vardagsantisemitism". Att flyktingar hotade Sverige på olika sätt framfördes både i Riksdagen och i Media. Svenskarna var nog ganska överens i frågan om att flyktingar antingen var en ekonomisk belastning, eller i ovanligare fall att "icke-ariska" flyktingar var ett hot mot folkstammen (vilket även det stod i tidningar). Fortfarande i oktober 1938 kan man se på rapporterna av avslag på ansökan om uppehållstillstånd att det ibland står "icke-arisk" i beskrivningen på personen. Trots att det enbart släppts in ca 2500 flyktingar fram till 1938 så sågs detta som en "flodvåg" eller "invasion".
Men undantag fanns. Den som hade de rätta kontakterna kunde naturligtvis få det betydligt lättare, exempelvis om man umgicks med svenska företagare i utlandet. En judisk doktor med de rätta kontakterna var alltid välkommen på rekomendationer av ett brev till någon bekant inom rätt myndighet. När Tjeckoslovakien invaderades flydde 20 000 sudettyskar, och dessa var ju alltid välkomna eftersom många var socialdemokrater. Kommunister var dock inte välkomna. Tjeckernas uppehälle garanterades dessutom av brittiska staten, av vilka Sverige var noga att kräva ersättning. Det kom dock enbart 342 personer från sudetlandet...
Mvh -Dan
1927 års utlänningslag innebar klara restriktioner, som motiverades av följande: Att bevara den svenska arbetsmarknaden, och bevara den svenska folkstammen. Det var alltså ekonomiska motiv och rastänkande. Man ville hindra att det kom hit folk som kostade pengar för statskassan (och även som tog jobben, något som olika yrkesgrupper naturligtvis kämpade mot), och icke-arier. Viseringtvång hade även införts gällande östeuropeiska länder, för att hindra östeuropeiska judar och lömska kommunister. Någon från dessa länder måste alltså ha visum utfärdat av det landet, eller avvisades direkt vid gränsen. 1937 års utlänningslag fortsatte i samma anda, men viseringstvånget togs bort för vissa länder för att turister skulle kunna stanna i 3 månader. Termen "politisk flykting" infördes också, men hur termen skulle tolkas var frågan. Enbart den som kunde visa att han var politiskt aktiv och förföljdes för detta kunde hänvisa till politisk flyktingstatus och få asyl. Att enbart förföljas för att vara jude i Tyskland var alltså inte godtagbart som att vara "politisk flykting".
När judeförföljelserna blev värre i Tyskland, och speciellt i Österrike efter tyskarnas inmarsch, svarade alla europeiska länder med striktare flyktingpolitik. De tänkte likadant som Sverige, och det ena landet efter det andra stängde gränserna för att hindra att "flyktingvågen" skulle finna sin väg till deras port när de andra stängts. Eftersom USA begränsat invandringen genom att sätta en kvot, så hamnade snart judarna i problemet att inte heller möjligheten till att bli "transitflykting" fanns. Svensk utlänningslag sade att en flykting under en viss tid kunde få uppehållstillstånd om det var garanterat att denne reste vidare inom 3 månader till ett annat land, dvs transit. USA krävde under 1938 lika mycket som Sverige av möjliga flyktingar - pengar, arbetsmöjlighet, eller uppehälle garanterat av någon. Detta kunde ta lång tid att kontrollera, så istället för att ge möjlighet till flykting att vänta på bekräftelse, så tvekade man i svenska myndigheter med att ge flykting tillfälligt uppehållstillstånd med möjligheten att denne fick avslag från exempelvis USA och alltså skulle bli kvar ytterligare tid, eller för gott. Bättre att avvisa dem direkt alltså.
Att judar flydde från Tyskland och Österrike (och snart Tjeckoslovakien) gjorde att en stor flyktingström väntades. Flyktingar som alltså inte skulle få stanna enligt de regler som fanns i vilket fall som helst, så då var det väl lika bra att kunna avvisa dem direkt vid gränsen. Och det skulle underlätta om de redan var "märkta". Därav Sverige och Schweiz begäran till Tyskland om att införa "J" i tyska pass för judar.
Innan kriget rådde det en utbredd främlingsfientlighet, och viss "vardagsantisemitism". Att flyktingar hotade Sverige på olika sätt framfördes både i Riksdagen och i Media. Svenskarna var nog ganska överens i frågan om att flyktingar antingen var en ekonomisk belastning, eller i ovanligare fall att "icke-ariska" flyktingar var ett hot mot folkstammen (vilket även det stod i tidningar). Fortfarande i oktober 1938 kan man se på rapporterna av avslag på ansökan om uppehållstillstånd att det ibland står "icke-arisk" i beskrivningen på personen. Trots att det enbart släppts in ca 2500 flyktingar fram till 1938 så sågs detta som en "flodvåg" eller "invasion".
Men undantag fanns. Den som hade de rätta kontakterna kunde naturligtvis få det betydligt lättare, exempelvis om man umgicks med svenska företagare i utlandet. En judisk doktor med de rätta kontakterna var alltid välkommen på rekomendationer av ett brev till någon bekant inom rätt myndighet. När Tjeckoslovakien invaderades flydde 20 000 sudettyskar, och dessa var ju alltid välkomna eftersom många var socialdemokrater. Kommunister var dock inte välkomna. Tjeckernas uppehälle garanterades dessutom av brittiska staten, av vilka Sverige var noga att kräva ersättning. Det kom dock enbart 342 personer från sudetlandet...
Mvh -Dan
Vart hittade du det?Per-Erik Larsson skrev:Hittade det här:
De svenska gränserna stängdes återigen när mördandet och förföljelserna i
Nazityskland satt igång på allvar i slutet av 1930-talet. Då krävde svenska
och schweiziska myndigheter att tyska judars pass skulle stämplas med en
särskild J-stämpel, så att dessa personer skulle bli lättare att avvisa.
Finns det något exempel på när Riksdagen har gjort liknande uttalanden. Hade alla tidningar denna inställning eller var det bara vissa?Dûrion Annûndil skrev:Att flyktingar hotade Sverige på olika sätt framfördes både i Riksdagen och i Media. Svenskarna var nog ganska överens i frågan om att flyktingar antingen var en ekonomisk belastning, eller i ovanligare fall att "icke-ariska" flyktingar var ett hot mot folkstammen (vilket även det stod i tidningar)"
För övrigt är jag väldigt tacksam över era svar. Det har varit riktigt intressant att läsa.[/quote]
Jag hittade det här:
(Ursäkta att länken är lite plottrig......)
http://64.233.183.104/search?q=cache:mn ... mpel&hl=sv
(Ursäkta att länken är lite plottrig......)
http://64.233.183.104/search?q=cache:mn ... mpel&hl=sv
Om de vita bussarnas val av vilka som fick följa med kan man lyssna på radiodokumentären "Ta judarna sist": http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/art ... kel=198604 från SR.
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Det här beskrivs i Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936-1941 av Hans Lindberg 1973.Sokrates skrev:Vart hittade du det?Per-Erik Larsson skrev:Hittade det här:
De svenska gränserna stängdes återigen när mördandet och förföljelserna i
Nazityskland satt igång på allvar i slutet av 1930-talet. Då krävde svenska
och schweiziska myndigheter att tyska judars pass skulle stämplas med en
särskild J-stämpel, så att dessa personer skulle bli lättare att avvisa.
Jag glömde tillägga tidigare, att "J"-passets syfte var att ersätta visumtvång för tyskar. Eftersom man hade ett viktigt handelsutbyte med Nazityskland och tyska affärsmän reste till Sverige titt som tätt, så ville man inte tvingas krångla till det. Så med "J"-passet fick gränspersonalen order att utvisa tyskar med detta pass på en gång, så att andra tyskar kunde släppas in utan byråkratiskt krångel.
Finns det något exempel på när Riksdagen har gjort liknande uttalanden. Hade alla tidningar denna inställning eller var det bara vissa?[/quote]I Riksdagen var det främst Bondeförbundet som stod för den idén, tidningskällorna har jag inte tyvärr. Branchorganisationer försökte påverka Socialstyrelsen till restriktiv flyktingmotagning, bl.a. Svensk läkartidning, industritjänstemännen och vissa köpmannaföreningar. På Riksarkivet kan kan man läsa i Socialstyrelsens hemliga arkiv; utlänningsärenden, E2: 1 hur ett PM från UD formulerar sig så att det bara vore humanitärt att man inför visumtvång för tyska judar, eftersom annars skulle de komma till Sverige och sedan utvisas - vilket skulle leda till represalier i Tyskland. Bättre då att de inte kommer alls, så de slipper represalier, resonerar man... Flyktingmotagningen skulle reserveras för dem som verkligen behövde hjälp (vilket alltså inte judar i allmänhet behövde 1938 resonerade man.Dûrion Annûndil skrev:Att flyktingar hotade Sverige på olika sätt framfördes både i Riksdagen och i Media. Svenskarna var nog ganska överens i frågan om att flyktingar antingen var en ekonomisk belastning, eller i ovanligare fall att "icke-ariska" flyktingar var ett hot mot folkstammen (vilket även det stod i tidningar)"
Mvh -Dan
Jag tror att det klarlagts någonstans här tidigare att Bernadotte befann sig i en tvångssituation. Överenskommelsen med Himmler som med svårighet förhandlats fram och som ju när som helst skulle kunna hävas av denne, gällde ursprungligen endast att de skandinaviska fångarna som fanns i olika läger, skulle samlas i ett läger i Nord-Tyskland för att kunna nås av Röda Korset och för ev. vidaretransport till hemländerna. Därför var svenskarna tvungna, för att de skandinaviska fångarna skulle få plats, att transportera bort andra fångar från främst Neuengamme till andra läger. En del av dessa fångar var i mycket dålig kondition och dog under eller strax efter transporten. Men som upplösningen i Tyskland inför det förestående krigsslutet tilltog, Himmler ville använda Bernadotte till förhandlingar med de alllierade och denne då krävde motprestationer, kom sedermera även tiousentals andra fångar, varav många judar, att transporteras till Sverige.Solitaire skrev:Om de vita bussarnas val av vilka som fick följa med kan man lyssna på radiodokumentären "Ta judarna sist": http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/art ... kel=198604 från SR.
Se http://home.swipnet.se/Vitabussar/folke.htm
Men jag har också hört att Sveriges restriktiva hållning mot Judiska flyktingar bland annat stöttades av Mosaiska församlingar i just Sverige. Med den bakgrunden att de var rädda för att en stor invandring av Judar skulle kunna skapa förföljelse av de Judar som redan fanns i Sverige.
Om detta är sant eller ej vet jag inte men jag har hört detta under många år och vid så pass många olika tillfällen att man lätt börjar tänka: Ingen rök utan eld.
Om detta är sant eller ej vet jag inte men jag har hört detta under många år och vid så pass många olika tillfällen att man lätt börjar tänka: Ingen rök utan eld.