Okej, tack så hemskt mycket!
Vad har han för rykte i dagens England då?
Generaler, Fältmarskalkar
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
Ingen har nämnt Albert Kesselring om jag minns rätt. Denne tog efter ett framgångsrikt försvar av Italien över västfronten efter i tur och ordning Rundstedt-Model-Rundstedt om jag minns rätt. Kesselring hade inga högre tankar om Rommel. Rommel var ”underställd” Kesselring under sin tid i Afrika.
Jag var en Rommelbeundrare som yngre men saken med Rommel är att han nog var en ypperlig chef för en division eller möjligen kår. Trots att han nära nog åkte på däng vid Arras 1940. men särskilt väl lämpad som armébefäl var han nog inte med tanke på att han enligt vad jag förstått totalt saknade känsla för underhåll. De ”fegisar” som gett Rommel i uppdrag att bygga upp ett försvar ab västar Libyen fick ju till slut rätt även om det dröjde en lång tid, men resultatet blev likväl ett misslyckande. Rommel var nära att nå Alexandria, men sen då? Vad skulle ske efter detta? En allmän resning bland araberna i mellanöstern? Britterna skulle ju bara basera sin flotta i Palestina: Rommels resurser var för knappa för att erövra hela mellanöstern något som mer klarsynta personer insett långt tidigare.
Rommel fick även kritik av både Kesselring för att han inte gick att finna under slagen, detta måste ses som en väldigt dålig egenskap. Att han var framme och körde pansarbil i främsta ledet var kanske populärt bland soldaterna. Men då ska vi veta att dessa soldater ju inte var mer än 18-20 grabbar som säkert inte vet mer om strategi och logistik än vad man gör nu för tiden, det var ju liksom allmänheten inte några hardcore reanactors som sprang runt i öknen. Detta var klart moralhöjande men inte särskilt lämpligt för en armébefälhavare. Han kanske passat bättre in på 1600-talets slagfällt.
Sen anser jag det lite orättvist att man anklagar Rommel för att hans plan vid Alam Halfa (2:a El Alamein) var för enkel. Det fanns ju inte mycket annat att göra, felet var att han befann sig där i huvudtaget. Fast Auchinleck ska inte vara utan ära för att han lyckades samla sina styrkor och vinna 1:a El Alamein heller, Rommels plan förutsatte nog att britterna inte skulle bjuda något hårdare motstånd.
Det finns en hel del som kritiserar Rommel för hur han uppträdde i med och motgångar, när han fick en motgång tog han aldrig på sig skulden utan skyllde oftast på Italienarna och det har blivit den officiella versionen av Afrika fälttåget. Även Paulus (japp han dyker upp här också) var kritisk mot Rommels uppträdande under anfallen mot Tobruk 1941.
Angående Model så var han som sagt Hitlers brandman som sattes in på sviktande fronter som han oftast lyckades stabilisera. Elaka tungor hävdar ofta att fiendens offensivkraft tagit slut när Model dyker upp på platsen. Han fick befäl över hela västfronten hösten 1944 för att lyckas med samma saker som han gjort på östfronten. Men nu var det som sagt hela fronten och inte en armégrupp som skulle stabiliseras. Model hade ingen framgång och rätt snart var Rundstedt tillbaka. Model ska själv ha hävdat att han inte var lämpad som befäl över hela fronten, en armégrupp var mer lämpligt för Model.
Kesselring fick nu ingen riktig chans att visa vad han gick för på västfronten och en stor del av hans framgångar i Italien kan ju ha berott på den tämligen svåra anfallsterrängen. Men jag anser att Rommel tog sig vatten över huvudet trots sina tillfälliga framgångar men Hitler gillade ju sådana äventyr. Att massa tyska befälhavare var emot Ardenneroffensiven säger egentligen inte allt för mycket för de var oftast emot Hitler planer, något de fick äta upp efter Fall Gelb.
Jag var en Rommelbeundrare som yngre men saken med Rommel är att han nog var en ypperlig chef för en division eller möjligen kår. Trots att han nära nog åkte på däng vid Arras 1940. men särskilt väl lämpad som armébefäl var han nog inte med tanke på att han enligt vad jag förstått totalt saknade känsla för underhåll. De ”fegisar” som gett Rommel i uppdrag att bygga upp ett försvar ab västar Libyen fick ju till slut rätt även om det dröjde en lång tid, men resultatet blev likväl ett misslyckande. Rommel var nära att nå Alexandria, men sen då? Vad skulle ske efter detta? En allmän resning bland araberna i mellanöstern? Britterna skulle ju bara basera sin flotta i Palestina: Rommels resurser var för knappa för att erövra hela mellanöstern något som mer klarsynta personer insett långt tidigare.
Rommel fick även kritik av både Kesselring för att han inte gick att finna under slagen, detta måste ses som en väldigt dålig egenskap. Att han var framme och körde pansarbil i främsta ledet var kanske populärt bland soldaterna. Men då ska vi veta att dessa soldater ju inte var mer än 18-20 grabbar som säkert inte vet mer om strategi och logistik än vad man gör nu för tiden, det var ju liksom allmänheten inte några hardcore reanactors som sprang runt i öknen. Detta var klart moralhöjande men inte särskilt lämpligt för en armébefälhavare. Han kanske passat bättre in på 1600-talets slagfällt.
Sen anser jag det lite orättvist att man anklagar Rommel för att hans plan vid Alam Halfa (2:a El Alamein) var för enkel. Det fanns ju inte mycket annat att göra, felet var att han befann sig där i huvudtaget. Fast Auchinleck ska inte vara utan ära för att han lyckades samla sina styrkor och vinna 1:a El Alamein heller, Rommels plan förutsatte nog att britterna inte skulle bjuda något hårdare motstånd.
Det finns en hel del som kritiserar Rommel för hur han uppträdde i med och motgångar, när han fick en motgång tog han aldrig på sig skulden utan skyllde oftast på Italienarna och det har blivit den officiella versionen av Afrika fälttåget. Även Paulus (japp han dyker upp här också) var kritisk mot Rommels uppträdande under anfallen mot Tobruk 1941.
Angående Model så var han som sagt Hitlers brandman som sattes in på sviktande fronter som han oftast lyckades stabilisera. Elaka tungor hävdar ofta att fiendens offensivkraft tagit slut när Model dyker upp på platsen. Han fick befäl över hela västfronten hösten 1944 för att lyckas med samma saker som han gjort på östfronten. Men nu var det som sagt hela fronten och inte en armégrupp som skulle stabiliseras. Model hade ingen framgång och rätt snart var Rundstedt tillbaka. Model ska själv ha hävdat att han inte var lämpad som befäl över hela fronten, en armégrupp var mer lämpligt för Model.
Kesselring fick nu ingen riktig chans att visa vad han gick för på västfronten och en stor del av hans framgångar i Italien kan ju ha berott på den tämligen svåra anfallsterrängen. Men jag anser att Rommel tog sig vatten över huvudet trots sina tillfälliga framgångar men Hitler gillade ju sådana äventyr. Att massa tyska befälhavare var emot Ardenneroffensiven säger egentligen inte allt för mycket för de var oftast emot Hitler planer, något de fick äta upp efter Fall Gelb.
Senast redigerad av 2 Magnus Lindström, redigerad totalt 25 gång.
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
Som superpalle säger så hör framgång och berömmelse ihop. Men det är nog ofta de FÄRGSTARKA som man minns. Många känner till exempel till Napoleons marskalk Ney. Men frågar man pålästa så har dom inte särskilt höga tankar om denna bravest of the brave.
Angående Bradley så beskrivs han ofta som en motpol till den underställde Patton. Men jag har läst en del om denna Bradleys äregirighet och småsinthet, bland annat I Harmageddon om jag minns rätt. Men där skrivs ju alla ner
Angående Bradley så beskrivs han ofta som en motpol till den underställde Patton. Men jag har läst en del om denna Bradleys äregirighet och småsinthet, bland annat I Harmageddon om jag minns rätt. Men där skrivs ju alla ner
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
INgen har nämnt honom för jag har inte skrivit i tråden förrän nu:)Magnus Lindström skrev:Ingen har nämnt Albert Kesselring om jag minns rätt. Denne tog efter ett framgångsrikt försvar av Italien över västfronten efter i tur och ordning Rundstedt-Model-Rundstedt om jag minns rätt. Kesselring hade inga högre tankar om Rommel. Rommel var ”underställd” Kesselring under sin tid i Afrika.
Min lilla lista
1. Sjukov, räddaren av Moskva, segerherren vid Stalingrad och Berlin.
2. Kesselring. Insåg att han inte skulle kunna stoppa de västallierade helt i Italien och beslöt sig för att förblöda dem så mycket som möjligt
3. Chester Nimiz. Ö hoppningsplanen var hans ide. Ville hellre invadera Formossa än Filipinerna
4. Henrici. Såg att hans hopp i att köpa tid åt Berlinarna var Seelöw heights. Insåg också att man ska maska om man blivit fråntagen befälet och Hitler vill se en själv personligen.
5. Yamamoto. Hjärnan bakom japanska flottans framgångar.
bästa generalerna/befälhavarna:
1 rommel
2 von manstein
3 guderian
4 zhukov
5 patton
6 montgomery
är inte tyskarna övervärderade här eftersom de vann o förde kriget fram till 42...borde inte de allierade hamna längre fram eftersom det krävs mer för att vända ett krig istället för att kriga i medvind från början?!....
2 von manstein
3 guderian
4 zhukov
5 patton
6 montgomery
är inte tyskarna övervärderade här eftersom de vann o förde kriget fram till 42...borde inte de allierade hamna längre fram eftersom det krävs mer för att vända ett krig istället för att kriga i medvind från början?!....
Re: bästa generalerna/befälhavarna:
De tre första på din lista är tyskar...zyx83 skrev:1 rommel
2 von manstein
3 guderian
4 zhukov
5 patton
6 montgomery
är inte tyskarna övervärderade här eftersom de vann o förde kriget fram till 42...borde inte de allierade hamna längre fram eftersom det krävs mer för att vända ett krig istället för att kriga i medvind från början?!....
Att de allierade lyckades vinna kriget berodde knappast främst på deras briljanta generaler, utan snarare på deras briljanta krigsindustrier. Tyskarna skapade själva sin medvind iochmed sitt anfall mot Frankrike, som ju var mycket skickligt planerat och genomfört. När man sedan anföll Sovjetunionen, och förklarade krig mot USA, blev naturligtvis den fientliga pressen för stor. Jag tycker att det var imponerande att hålla ut så länge som man gjorde.
Och eftersom det handlade om listor, så kommer min här
1. Erich von Manstein
2. Erwin Rommel
3. Walther Model
4. Georgij Zjukov
5. Albert Kesselring
är bara lite kritisk till varför bara tyskar nämns o tyska insatser nämns när det gäller andra världskriget....
antagligen är det oxå lite spännande när ett land försöker vinna en hel kontinent - ganska glorfierat...
ofta nämns bara de tyska soldaternas elände när de väl började att förlora...
ska inte de allierade ha mer eloge för vändningen o grovarbetet....det var inte bara ryssland med
sitt numerära övertag som ändrade historien 42->...?!
antagligen är det oxå lite spännande när ett land försöker vinna en hel kontinent - ganska glorfierat...
ofta nämns bara de tyska soldaternas elände när de väl började att förlora...
ska inte de allierade ha mer eloge för vändningen o grovarbetet....det var inte bara ryssland med
sitt numerära övertag som ändrade historien 42->...?!
Det kan ju också vara så att de tyskarna gjorde en väldigt imponerande insats när den under flera år stod emot tryck på flera fronter, samtidigt som de allierade bombade alla större städer i Tyskland till småsten, medans den högste militära befälhavaren inte ville tillåta några som helst taktiska reträtter, samtidigt som han blandade sig i beslut ner på regimentsnivå och på ett nästan vildsint sätt vägrade se de större strategiska samanhangen? De allierade hade naturligtvis sina problem, men jag anser i alla fall att dessa problem inte var riktigt lika stora och omfattande.