65 år sedan idag som Tyskland ockuperade Norge
65 år sedan idag som Tyskland ockuperade Norge
Den 9 April 1940 fick norrmännen som bekant besök, någon som vet om det händer något spec runt om i europa idag pga det, kanske framför allt i norge?
Re: 65 år sedan idag som Tyskland ockuperade Norge
9. april er mer et begrep enn en dato som markeres. Jeg vet at 50- årsmarkeringen av 9. april fikk en del oppmerksomhet, men i hovedsak består markeringen av kanskje en del ledere i norske aviser og kansje et program eller to på TV.stefanl skrev:Den 9 April 1940 fick norrmännen som bekant besök, någon som vet om det händer något spec runt om i europa idag pga det, kanske framför allt i norge?
Man er nok flinkere til å markere datoer av en mer positiv karaktér.
Frode
Det er ingen fare for det tror jeg. Min lokalavis hadde noe slikt som seks helsider om skjebner fra krigen i dag. Bl.a. et intervju med en som hadde overlevd et nakkeskudd (sic) fra en tysk avretting. Mitt poeng var bare det ikke er så vanlig med noen offentlige markeringer av dagen.varjag skrev:En svart dag i vårt grannlands historia. Men väl värd att inte GLÖMMAS.
Denne kronikken i dagbladet er for eksempel ikke tilfeldig akkurat i dag, 9. april.
-
B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Det finns ytterligare ett skäl till att inte minnas den 9.April.
Regeringen Nygaardsvold har inte någon hedersam historia vare sig under upptakten till 9. April eller under händelserna den närmaste tiden därefter.
Det är i verkligheten några enskilda befattningshavare som visar en osedvanlig handlingskraft och därigenom räddar situationen. Till exempel överste Birger Chr. Eriksen, befälhavaren på Oscarsborg Festning, som beslutar att öppna eld mot "Blücher" och därmed orsakar att ockupationen av Oslo försenas så att kungahus och regering hinner att fly.
Och en annan avgörande hjälte. Stortingspresident CJ Hambro, som visar sig vara den enda i hela den ledande administrationen med handlingskraft. Med sitt agerande från det ögonblicket och någon månad framåt ändrar han historiens lopp.
Om inte Blücher sänkts och om inte Hambro varit så handlingskraftig hade den Norska krigshistorien varit helt annorlunda.
NRK har under de senaste månaderna haft en omröstning om vem som är den mest betydelsefulle Norrmannen under 1900-talet. Min kandidat är definitivt CJ Hambro.
Regeringen Nygaardsvold har inte någon hedersam historia vare sig under upptakten till 9. April eller under händelserna den närmaste tiden därefter.
Det är i verkligheten några enskilda befattningshavare som visar en osedvanlig handlingskraft och därigenom räddar situationen. Till exempel överste Birger Chr. Eriksen, befälhavaren på Oscarsborg Festning, som beslutar att öppna eld mot "Blücher" och därmed orsakar att ockupationen av Oslo försenas så att kungahus och regering hinner att fly.
Och en annan avgörande hjälte. Stortingspresident CJ Hambro, som visar sig vara den enda i hela den ledande administrationen med handlingskraft. Med sitt agerande från det ögonblicket och någon månad framåt ändrar han historiens lopp.
Om inte Blücher sänkts och om inte Hambro varit så handlingskraftig hade den Norska krigshistorien varit helt annorlunda.
NRK har under de senaste månaderna haft en omröstning om vem som är den mest betydelsefulle Norrmannen under 1900-talet. Min kandidat är definitivt CJ Hambro.
-
Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Den tyska ockupationstiden
Det andra världskriget utbröt i början av september 1939. Norge förklarade, att landet skulle förhålla sig neutralt. Detta trots både ekonomiskt, politiskt och ideologiskt mycket nära förbindelser till Storbritannien. Norges geografiska läge ansågs vara ett skydd mot utländska invasioner. Därför var den norska försvarsmakten främst specialiserad i och tränad för bevakningsuppdrag. Inom kort blev Norge trots sin neutrala försvarspolitiska ställning indraget i det andra världskriget. Norge hade varit en spelbricka i maktspelet mellan Storbritannien och Tredje Riket. De ledande tyska politikerna ansåg, att norrmännen varken ville eller kunde vara helt neutrala och att Norge definitivt stödde Storbritannien. Winston Leonard Spencer-Churchill hade gjort upp en plan på hur de norska farvattnen skulle mineras. Planen godkändes och kort därefter, den 8 april 1940, började de allierade lägga ut minor i Vestfjorden vid Narvik.
I början av april 1940 lämnade den tyska regeringen en not till den norska regeringen. Tyskarna förväntade sig ett försvarspolitiskt samarbete mellan Norge och Tredje Riket. Då norrmännen mycket snabbt, kraftigt och effektivt avvisade kravet på militärt samarbete, invaderades Norge på flera fronter av tyska trupper. Samma dag, den 9 april 1940, blev de fyra viktigaste hamnstäderna i Norge, Oslo, Bergen, Trondheim och Narvik ockuperade. Medan hårda sjöstrider pågick vid inloppet till Norges huvudstad Oslo fick Konung Haakon VII av Norge, den norska kungafamiljen och Statsrådet en möjlighet, att med tåg resa bort från Oslo. Om de skulle ha stannat kvar i Oslo skulle de med mycket stor sannolikhet ha gripits. Samma kväll höll ledaren för det norska nationalsociallistiska partiet Nasjonal Samling (NS) Vidkun Quisling ett radiotal. Där meddelade Quisling, att han hade tagit över makten i Norge och som regeringschef bildat en ”nationell” regering i Oslo. I slutet av april utsågs tysken Josef Terboven till rikskommissarie i Norge.
De norska soldaterna hade inte fått någon ordentlig träning och utrustningen var extremt dålig. Efter hårda sammandrabbningar hamnade Sydnorge i början av maj 1940 i tyskarnas händer. Striderna fortsatte dock i Nordnorge. Där kunde norrmännen med de allierades hjälp återta för en mycket kort tid den norska staden Narvik. Då de allierade var tvungna, att med all kraft delta i kriget i Frankrike hade norrmännen inget annat val än, att den 6 juni 1940 även kapitulera i Nordnorge. Följande dag, den 7 juni 1940, avreste hela den norska kungafamiljen och Statsrådet från Narvik till Storbritanniens huvudstad London.
Den 25 september 1940 deklarerade tyskarna, att Norge inte längre var en monarki och tillsatte därefter en tyskvänlig regering. Alla andra partier förutom det nazistiska partiet Nasjonal Samling (NS) förbjöds verka i Norge. Regeringschefen Vidkun Quisling hopsatte i februari 1942 en nazistisk marionettregering. Det var endast i teorin Vidkun Quisling som ledde denna marionettregering. I praktiken styrdes Norge helt av den nazistiska tyska rikskommissarien i Norge Josef Terboven. Censuren skärptes i Norge och sammanlagt omkring 40000 norska medborgare arresterades och skickades till koncentrationslägren i Tyskland. I början var det endast skolan, universitetet, fackföreningarna och kyrkan som gjorde passivt motstånd mot nazismen och de tyska ockupanterna i Norge. Med tiden ökade även det direkt aktiva motståndet.
Det norska befrielsekriget mot de tyska ockupanterna inleddes under hösten 1944 genom ett sovjetiskt infall i Kirkenes. De 200000 tyska soldater som återkom från fortsättningskriget i Finland förstörde framfarten för de sovjetiska trupperna i Nordnorge enligt den brända jordens taktik. I början av maj 1945 besegrades det Tredje Riket av de allierade. Samtidigt kapitulerade även de tyska trupperna i Norge. Då begick den verklige ledaren i Norge Josef Terboven självmord. Exilregeringen kunde återkomma från London ännu i maj 1945. Den norska kungafamiljen återkom till Norge efter exakt fem år i exil den 7 juni 1945.
Kort efter konungens återkomst och krigets slut inleddes rättegången mot de betydelsefulla norska ledare som stött de tyska ockupanterna. Omkring 18000 personer fick fängelsestraff och omkring 28000 personer fick böter eller andra smärre straff. Av 30 dödsdömda fångar avrättades 25 för landsförräderi. Däribland ledaren för det norska nationalsociallistiska partiet Nasjonal Samling (NS), regeringschefen Vidkun Quisling.
I början av april 1940 lämnade den tyska regeringen en not till den norska regeringen. Tyskarna förväntade sig ett försvarspolitiskt samarbete mellan Norge och Tredje Riket. Då norrmännen mycket snabbt, kraftigt och effektivt avvisade kravet på militärt samarbete, invaderades Norge på flera fronter av tyska trupper. Samma dag, den 9 april 1940, blev de fyra viktigaste hamnstäderna i Norge, Oslo, Bergen, Trondheim och Narvik ockuperade. Medan hårda sjöstrider pågick vid inloppet till Norges huvudstad Oslo fick Konung Haakon VII av Norge, den norska kungafamiljen och Statsrådet en möjlighet, att med tåg resa bort från Oslo. Om de skulle ha stannat kvar i Oslo skulle de med mycket stor sannolikhet ha gripits. Samma kväll höll ledaren för det norska nationalsociallistiska partiet Nasjonal Samling (NS) Vidkun Quisling ett radiotal. Där meddelade Quisling, att han hade tagit över makten i Norge och som regeringschef bildat en ”nationell” regering i Oslo. I slutet av april utsågs tysken Josef Terboven till rikskommissarie i Norge.
De norska soldaterna hade inte fått någon ordentlig träning och utrustningen var extremt dålig. Efter hårda sammandrabbningar hamnade Sydnorge i början av maj 1940 i tyskarnas händer. Striderna fortsatte dock i Nordnorge. Där kunde norrmännen med de allierades hjälp återta för en mycket kort tid den norska staden Narvik. Då de allierade var tvungna, att med all kraft delta i kriget i Frankrike hade norrmännen inget annat val än, att den 6 juni 1940 även kapitulera i Nordnorge. Följande dag, den 7 juni 1940, avreste hela den norska kungafamiljen och Statsrådet från Narvik till Storbritanniens huvudstad London.
Den 25 september 1940 deklarerade tyskarna, att Norge inte längre var en monarki och tillsatte därefter en tyskvänlig regering. Alla andra partier förutom det nazistiska partiet Nasjonal Samling (NS) förbjöds verka i Norge. Regeringschefen Vidkun Quisling hopsatte i februari 1942 en nazistisk marionettregering. Det var endast i teorin Vidkun Quisling som ledde denna marionettregering. I praktiken styrdes Norge helt av den nazistiska tyska rikskommissarien i Norge Josef Terboven. Censuren skärptes i Norge och sammanlagt omkring 40000 norska medborgare arresterades och skickades till koncentrationslägren i Tyskland. I början var det endast skolan, universitetet, fackföreningarna och kyrkan som gjorde passivt motstånd mot nazismen och de tyska ockupanterna i Norge. Med tiden ökade även det direkt aktiva motståndet.
Det norska befrielsekriget mot de tyska ockupanterna inleddes under hösten 1944 genom ett sovjetiskt infall i Kirkenes. De 200000 tyska soldater som återkom från fortsättningskriget i Finland förstörde framfarten för de sovjetiska trupperna i Nordnorge enligt den brända jordens taktik. I början av maj 1945 besegrades det Tredje Riket av de allierade. Samtidigt kapitulerade även de tyska trupperna i Norge. Då begick den verklige ledaren i Norge Josef Terboven självmord. Exilregeringen kunde återkomma från London ännu i maj 1945. Den norska kungafamiljen återkom till Norge efter exakt fem år i exil den 7 juni 1945.
Kort efter konungens återkomst och krigets slut inleddes rättegången mot de betydelsefulla norska ledare som stött de tyska ockupanterna. Omkring 18000 personer fick fängelsestraff och omkring 28000 personer fick böter eller andra smärre straff. Av 30 dödsdömda fångar avrättades 25 för landsförräderi. Däribland ledaren för det norska nationalsociallistiska partiet Nasjonal Samling (NS), regeringschefen Vidkun Quisling.
Dette er helt riktig, og det er jo dessverre slik at historieskrivingen til en viss grad har vært "politisk korrekt" - om dette er et begrep som brukes og er forståelig i Sverige også - i de ca 50 år som gikk etter krigen. De siste ti årene omtrent så er det tilløp til lyspunkter i norsk historieskriving, og det ser endelig ut til at man er villig til å ha den nødvendige objektivitet og nyanse på fagfeltet.Donkeyman skrev:Det finns ytterligare ett skäl till att inte minnas den 9.April.
Regeringen Nygaardsvold har inte någon hedersam historia vare sig under upptakten till 9. April eller under händelserna den närmaste tiden därefter.
Det är i verkligheten några enskilda befattningshavare som visar en osedvanlig handlingskraft och därigenom räddar situationen. Till exempel överste Birger Chr. Eriksen, befälhavaren på Oscarsborg Festning, som beslutar att öppna eld mot "Blücher" och därmed orsakar att ockupationen av Oslo försenas så att kungahus och regering hinner att fly.
Och en annan avgörande hjälte. Stortingspresident CJ Hambro, som visar sig vara den enda i hela den ledande administrationen med handlingskraft. Med sitt agerande från det ögonblicket och någon månad framåt ändrar han historiens lopp.
Om inte Blücher sänkts och om inte Hambro varit så handlingskraftig hade den Norska krigshistorien varit helt annorlunda.
NRK har under de senaste månaderna haft en omröstning om vem som är den mest betydelsefulle Norrmannen under 1900-talet. Min kandidat är definitivt CJ Hambro.
Et positivt eksempel på at forskningen nå kanskje kan ta et steg vekk fra denne "politisk korrekte" stien er dr Lars Borgersrud, som skrev kronikken jeg linket til i forrige innlegg. Søker man på hans navn så vil man finne mye interessant om norsk krigshistorie og som kunne trenge litt fokus.
Men dette har nok ingenting med den nedtonede markeringen av 9. april å gjøre. 9. april lever meget godt i det norske folks bevissthet.