Skulle Sverige haft mer chans än Finland mot Sovjet?

loop · Inlägg av **loop** » 2 december 2004, 19:49

Det fanns ju en del stridstränat folk i Sverige när ww2 började bla ca 300 spanienkämpar varav en del befäl. De hade ju dessutom en rätt bra insyn i vad för stridsmaterial Sovjetunionen hade. Även ett gäng från Finland och baltstaterna. Frågan är väl snarast om den kunskap Spanienkämparna hade använts. Då några av dem sedan stred i Finland så hade de nog ställt upp.

Sen tror jag att havet hade varit till stor hjälp. Så jag tror att det hade gått rätt bra, men politiskt sett hade det varit en katastrof och utvecklingen senare hade gått åt pipan, då tyskarna lätt hade tagit ett sargat Sverige.

mvh

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 2 december 2004, 21:38

Visst fanns det en del veteraner med både färska och ibland något åldersdigna kunskaper.

Fast tyvärr så hade samhället inte hanterat vare sig Spanien kämpar eller de som slogs för Finlands och Estlands frihet särskilt väl. I det första fallet så granskades de väl rätt hårdhänt av polis mm som misstänkta kommunister medans de i det andra fallet systetmatiskt förföljts av SAP och LO med misshandel, framtvignade vräkningar och uppsägningar samt mordbrand (och ev mord, dock är bevisläget för detta grumligt))

Och tyvärr så tror jag få befäl hade kunnat våga släppa på kontrollen och ta till sig deras dyrköpta erfarenheter. När den berömde Martin Ekström blev chef för en stridsgrupp i SFK så berättas det att han hittade en ung spoling till färnik som sysslade med exercis i sluten ordning istället för stridsövningar vilket gjorde Hr Överste-löjtnanten synnerligen vred.

Martin Tunström · Inlägg av **Martin Tunström** » 3 december 2004, 08:48

I det första fallet så granskades de väl rätt hårdhänt av polis mm som misstänkta kommunister medans de i det andra fallet systetmatiskt förföljts av SAP och LO med misshandel, framtvignade vräkningar och uppsägningar samt mordbrand (och ev mord, dock är bevisläget för detta grumligt))

Källa? Mig veterligen snarare sammlade men från LO:s sida in pengar för kampen mot Ryssland.

Insamlingrna till Finland gav enorma belopp. Det var en rak och rejäl aktion av privatpersoner, organisationer och företag. Enskilda entusiaster drog många med sig. En av dem var B Rundqvist, verkstadsklubbens ordförande vid Luxfabriken på Lilla Essingen. Han spelade en framträddande roll som inspiratör till helgarbetet för Finland på Trettondagen 1940. I ett bejublande tal sina arbetskamrater yttrade han:
- En stat som kallar sig arbetarstat och har 180 miljoner invånare har på ett skändigt sätt överfallit ett litet fattigt land på 3.5 miljoner. Låt vår handling bli en fyrbåk för Sveriges arbetare. Skulle till äventyrs någon ha sålt sin själ, så må han då vara hemma denna helgdag och åkalla sin världsfrälsare.

[...]

LOs pressombudsman Ragnar Casparsson var den som formulerade uppropet för Nationalinsamligen för Finland. Han har berättat att Rundqvists förslag vann bifall på många håll: "90.000 människor uppoffrade fridagen och arbetsinkomsten. Mer än 900.000 kronor sänktes till insamligen." Uppgiften ger en tankeställare om penningvärdeförsämringen. En genomsntllilig dagslön i industrin låg tydligen på 10 kronor!

Källa: Andra världskriget och Sverige - Historia och mytbildning

/Martin

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 3 december 2004, 09:00

1940 så gjorde man det ja, men jag och jag antar föregånende talare avsåg de som kämpade för Finlands frihet 1918 och mot bolshevikerna i Estland och Ryssland 1919.

Källor? Svenska Frivilliga och Okänd svensk soldat bla.

Mvh
Daniel

loop · Inlägg av **loop** » 3 december 2004, 11:08

Jo jag menade de som slogs 1918-1919. Inte så konstigt att de fick utstå en hel del. Martin Ekström tex var ju organiserad nazist ett tag. Och upplösningen i Finland med koncentrationsläger och en hel del övergrepp av den vinnande sidan, "Arbetarmördare Mannerheim".

Herman Hedning · Inlägg av **Herman Hedning** » 3 december 2004, 16:23

Jag tror att det enda som hade gett Sverige en bättre chans än Finland är att Ryssland blivit ganska sargade av att slåss med Finland först.

Herman Hedning

Battler · Inlägg av **Battler** » 3 december 2004, 16:32

Sovjetunionen gav sig inte, de laddade upp för ett andra anfall.
Om Hitler på våren 1941 hade valt att vända sig västerut (mot England) var risken stor, att Finland på nytt hade överfallits av Sovjetunionen, som ville slutföra det som hade blivit ofullbordat i vinterkriget.

Professor Ohto Manninen redogjör i Sotahistoriallinen Aikakauslehti (Militärhistorisk tidskrift) 1/99 för resultatet av sina forskningar i ryska arkiv, vilka visar, att ryska generalstaben (Stavkan) redan i september 1940 drog upp riktlinjerna för ett anfall mot Finland. Tidpunkten är intressant såtillvida, att utrikesminister V Molotov vid sina förhandlingar med Hitler i Berlin ett par månader senare enständigt krävde fria händer för Sovjetunionen att göra upp med Finland.

I detta skede (25.11.1940) gav Stavkan nya direktiv utgående från att Finland skulle stå ensamt (ev. med stöd av Sverige). Röda armen hade inlett vinterkriget med omkring 20 divisioner. Nu tog man inga risker, utan reserverade hela 49 divisioner fördelade på fem arme´er, av dem en längst i norr. Dess uppgift var att erövra Petsamo och avancera till Uleåborg vid Bottniska viken och på så sätt skära av förbindelsen till Sverige.

Längre söderut skulle 7. Armen från trakten av Jänisjärvi anfalla över Joensuu till Kuopio, Jyväskylä och Tammerfors. 22. Armen skulle runda Salpalinjen och gå mot S:t Michel, Jyväskylä och Tammerfors, medan 20. och 23. Armen skulle genombryta linjen frontalt och tåga mot Tavastehus och Helsingfors.

Anfallet mot huvudstaden skulle synkroniseras med ett anfall från Hangöbasen, till vilken två divisioner skulle överföras från Baltikum. Eventuellt skulle den ena av dessa dirigeras mot Åland.
Dagen D var tydligen inte utsatt - förverkligandet var ju beroende av hur tyskarna s.a.s. vände sig - men själva planeringen skulle vara slutförd inom februari 1941.

MVH

laitman · Inlägg av **laitman** » 4 december 2004, 16:28

Hej!
Säkert har Daniel O rätt angående den inneboende segheten och motståndskraften hos folket. Folket djupa led skulle nog ha kämpat? Frågan är bara om politikerna i tid skulle ha gett ett kämpande folk det moraliska,materiella och juridiska stöd som en sådan kamp kräver?
Jag satt förra våren i Krigsarkivet i Stockholm och läste, det var visst Arméstabens underrättelsesektions papper från 1940. Här var det fråga om rapporter om händelserna på norska sidan gränsen uppe i norr i april och maj 1940. Stora mängder norska soldater, ofta ledda av sina officerare, hade deserterat över gränsen ( en som tog i mot dem och förhörde dem var en ung fänrik Stig Synnergren). Ännu värre var att försvarsviljan i mellersta Norge var obefintlig. Kung och regering hade flytt och när mannarna fått order att inställa sig till mobilisering var de ytterst ovilliga att komma, utrustning och direktiv saknades.
Den slutsats jag kom till var att Norges politiska ledning bar ett tungt ansvar över det skedda! Inte för att Norge blev angripet men för att man var så dåligt förberedd. Härvid var Finland raka motsatsen.
Laitman

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 4 december 2004, 22:27

Kanske kan läggas till att de nordiska länderna efter Vinterkriget generellt tycks ha varit betydligt mer vaksamma österut än söderut.

/ Probstner

Daniel L · Inlägg av **Daniel L** » 4 december 2004, 22:59

Probstner skrev:Kanske kan läggas till att de nordiska länderna efter Vinterkriget generellt tycks ha varit betydligt mer vaksamma österut än söderut.

Nej, det stämmer väl inte riktigt. Snarare så syftar du väl till Norge, Sverige och Finland? Jag tror dock inte att det ligger mycket sanning i antagandet. Däremot ökade säkerligen vaksamhetsnivån (som i min mening före som efter vinterkriget hade riktats mot öster).

mvh/ Daniel

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 4 december 2004, 23:15

D. Löwenhamn skrev:Snarare så syftar du väl till Norge, Sverige och Finland? Jag tror dock inte att det ligger mycket sanning i antagandet. Däremot ökade säkerligen vaksamhetsnivån (som i min mening före som efter vinterkriget hade riktats mot öster).

mvh/ Daniel

Det är sant, jag vet nästan inget om dansk och isländsk utrikespolitik på 30- och 40-talet. Men åtminstone för Sveriges del har jag intrycket att de starka kulturella banden till Tyskland bidrog till att rädslan för konsekvenserna av en eventuell tysk ockupation bland många svenskar var mindre än rädslan för Sovjet, som ju hade haft längre tid på sig att agera avskräckande. Jag är emellertid helt medveten om att detta kan vara en fördom från min sida.

/ Probstner

Daniel L · Inlägg av **Daniel L** » 4 december 2004, 23:47

Det kan jag absolut hålla med dig om. Ryssland har ju genom historien också varit något utav en arvfiende till Sverige.

mvh/ Daniel

Sune · Inlägg av **Sune** » 6 december 2004, 00:27

Jag tror inte att Östersjön skyddat oss mot ett anfall från Sovjet. Vi såg ju hur lätt tyskarna kunde ta Norge sjövägen med endast några få tusen man. Efter 1925 års försvarbeslut var det svenska försvaret helt oförberett för krig. Men framför allt tror jag att stridsmoralen inte alls kan mäta sig med den finska 'sisun'.

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 6 december 2004, 01:50

Sune skrev:Jag tror inte att Östersjön skyddat oss mot ett anfall från Sovjet. Vi såg ju hur lätt tyskarna kunde ta Norge sjövägen med endast några få tusen man. Efter 1925 års försvarbeslut var det svenska försvaret helt oförberett för krig. Men framför allt tror jag att stridsmoralen inte alls kan mäta sig med den finska 'sisun'.

Tyskarna satte inbetydligt mer än "några få tusen man" i Norge se http://hem.fyristorg.com/robertm/norge/ ... rence.html
Dessutom så saknade Sovjet flygstridkrafterna och de luftburna trupperna för ett likande kuppartat anfall mot Sverige. Dessutom så var den svenska vaksamhet mot Svojet lång tmycket större än Norrmännes mot Tyskland, den svenska krigsmakten i all sin otillräcklighet var också betydligt starkare än den norska.

Huruvida den svenska stridsmoralen skulle kunna mäta sig med den finska är en fråga som inte går att besvar pga att den aldrig kom att utsettas försådan prövningar. Brist på mod tror jag hade varit ett litet eller icke existerande problem jämfört med bristen på utbildning och sund taktik.

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 6 december 2004, 02:05

loop skrev:Jo jag menade de som slogs 1918-1919. Inte så konstigt att de fick utstå en hel del. Martin Ekström tex var ju organiserad nazist ett tag. Och upplösningen i Finland med koncentrationsläger och en hel del övergrepp av den vinnande sidan, "Arbetarmördare Mannerheim".

Att Ekström var ansluten till ett nazist parti trots att han inte var särksilt ideologiskt övertygad åt det hållet på 30-talet förstår jag inte hur det har bäring på vad som skedde främst på 20-talet??

Även om det går att knyta den Svenska Brigadens manskap till en del förbrytelser (Vägen till Tammerfors bla) så hade den redan avtackats och återskeppats till Sverige när huvuddelen av proccesserna mot de "Röda" (med läger med höga dödstal, omfattande avrättningar mm) ägde rum. Och det förklara inte förföljelsen av de som var i Estnisk och Rysk tjänst. Det är på det hela påtagligt att de "Rödas" försökt att med vapenmakt sätta sig över demokratiska val och den "Röda" terrorn inte alls påverkade och upprörde många av dåtidens socialdemokrater mfl på samma sätt som den "Vita" terrorn" (precis samma sak gällde omvänt för många med borgerliga sympatier)

Mvh
Daniel