Varför Finland men inte Norge?
en interessant sak når det gjelder folkeavstemningen. Svensk etteretning trodde at et knapt flertall av Norges befolkning kom til å stemme nei til unions oppbrudd og anbefalte derfor å godta en foleavstemning om saken. Utfallet ble i overkant av 99% for selvstendighet. Vil tro at en del hoder rullet etter det.
Jag instämmer med Solitaire's tankegaangar. Dels ansaags annu 1940 tyskarna som ett civiliserat folk (detta var laangt fore Auschwitz...) medan den allmanna folkmeningen om ryssen var att de respresenterade österlandets barbari. Denna uppfattning kryddades starkt med en ganska god kannedom om kommunisternas framfart bland det ryska folket.Det skoningslosa inbordeskrighets fasor och den darpaa foljande 'Röda Terrorn' - skenrättegaangarna i Moskva, och tvångsarbetslägren (som vi idag kallar GULAG) - var inte naagot vetskapsprivilegium for vaar generation - vårt folk hade redan före 1939, en ganska god uppfattning om vad som väntade om 'ryssen' skulle komma till Torne Älv - eller rent av över den.... Dessutom tror jag att många svenskar betraktade den tyska ockupationen av Norge som ett led i TYsklands krig mot England. Vad gallde Sovjets overfall paa Finland fanns det inga illusioner om vad saken gallde.Solitaire skrev:Jo, om det var ryssarna som invaderade Norge så tror jag att det hade blivit ett starkare svar från Sveriges sida. Ryssland sågs (och ses?) som den onda arvfienden och Tyskland var för många ett förebildsland (tyska var det första främmande språk man lärde sig i skolan fram till 1945).
Jag tycker att det var lika bra uppslutning för Norge som för Finland, men att detta "glöms" bort i historieböckerna. Men man måste ju även se till vilka som skriver historien och även vilka som styrde politiken mm.
De ledande i Sverige hade inget att förlora på ett brett stöd till Finland 1939(det satt väl sossar vid makten i Finland?), medans stöd till krigande parter senare i kriget blev mer komplicerat se bara fortsättningskriget att folk fick åka berodde nog mer på att de fått det tidigare än någon önskan att de skulle göra det, även uppslutningen blev mycket sämre. De frivilliga i Finlands inbördeskrig 1918 var inte direkt populära i några större kretsar här hemma "arbetarmördare Mannerheim" är väl ett uttryck som idag knappast används. För även om Sovjet/Ryssland är arvsfienden så fanns det många betydligt bättre motiv och då menar jag inte Stalins skräckvälde.
När Norge/Danmark överföll så var det av en "vän" och en viktig handelspartner som dessutom såg ut att kunna vinna(vilket Sovjet knappast kunde göra i ett större perspektiv). Och det hade nog dragit in Sverige i kriget om regeringen hade tillåtit en frivilligstyrka. Men det var frivilliga svenskar med i Norge 1940, det får man inte glömma. Och under hela ockupationen av Danmark och Norge så ställde svenskar upp. I krigsslutet så organiserades även en frivillig styrka som skulle gå in i Norge i krigetssluskede. Även utbildning av norrmän och danskar skedde i svensk regi i krigets slutskede.
Det finns en bra bok som heter I skuggan av ett hjälteland som handlar om sådant här. Även Maria-Pia Boethius bok Heder och samvete är bra.
Att relationen är annorlunda till "den östra rikshalvan" och ärkefienden Danmarks Norge är väl heller inte så konstigt. Att sedan norrmännen frivilligt lämnade Sverige medans Finland förlorades betyder väl en del. Åland har judessutom röstat för att de ville tillhöra Sverige i en folkomröstning.
mvh
De ledande i Sverige hade inget att förlora på ett brett stöd till Finland 1939(det satt väl sossar vid makten i Finland?), medans stöd till krigande parter senare i kriget blev mer komplicerat se bara fortsättningskriget att folk fick åka berodde nog mer på att de fått det tidigare än någon önskan att de skulle göra det, även uppslutningen blev mycket sämre. De frivilliga i Finlands inbördeskrig 1918 var inte direkt populära i några större kretsar här hemma "arbetarmördare Mannerheim" är väl ett uttryck som idag knappast används. För även om Sovjet/Ryssland är arvsfienden så fanns det många betydligt bättre motiv och då menar jag inte Stalins skräckvälde.
När Norge/Danmark överföll så var det av en "vän" och en viktig handelspartner som dessutom såg ut att kunna vinna(vilket Sovjet knappast kunde göra i ett större perspektiv). Och det hade nog dragit in Sverige i kriget om regeringen hade tillåtit en frivilligstyrka. Men det var frivilliga svenskar med i Norge 1940, det får man inte glömma. Och under hela ockupationen av Danmark och Norge så ställde svenskar upp. I krigsslutet så organiserades även en frivillig styrka som skulle gå in i Norge i krigetssluskede. Även utbildning av norrmän och danskar skedde i svensk regi i krigets slutskede.
Det finns en bra bok som heter I skuggan av ett hjälteland som handlar om sådant här. Även Maria-Pia Boethius bok Heder och samvete är bra.
Att relationen är annorlunda till "den östra rikshalvan" och ärkefienden Danmarks Norge är väl heller inte så konstigt. Att sedan norrmännen frivilligt lämnade Sverige medans Finland förlorades betyder väl en del. Åland har judessutom röstat för att de ville tillhöra Sverige i en folkomröstning.
mvh
Menar du som kurirer och flyktingsmugglare etc?Men det var frivilliga svenskar med i Norge 1940, det får man inte glömma.
Var denna svensk, eller var det inte norska motståndsmän som smugglats till Sverige?I krigsslutet så organiserades även en frivillig styrka som skulle gå in i Norge i krigetssluskede
/Jetski
Det fanns ju en helt annan rörelse kring Finland än vad det fanns kring norge: Fälskärs berättelser, Fänrik ståls sägner samt det faktum att en hel del folk, speciellt ur de högre stånden varit brinnande engagerade för Finlands sak redan 1918. Dessutom fanns det en mängd kopplingar mellan finlandsvensk överklass och svensk överklass.
Dessutom var ju de teoretiska funderingarna kring "antingen - eller" av ganska stor vikt.
Tanken var att "antingen" hjälper sverige till att stoppa ryssen vid finska gränsen, "eller" så får vi möta ryssen vid svenska gränsen förr eller senare.
Kopplingen till Ålandsfrågan var sjukt stark och även det 'hemliga' avtal mellan sverige och finland som skall ha klubbats under 20-talet och som samlingsregeringen i princip Nixade lär ha varit, i alla fall, politiskt motiverande för en hel del folk av 'den gamla' stammen i sverige.
/a
Dessutom var ju de teoretiska funderingarna kring "antingen - eller" av ganska stor vikt.
Tanken var att "antingen" hjälper sverige till att stoppa ryssen vid finska gränsen, "eller" så får vi möta ryssen vid svenska gränsen förr eller senare.
Kopplingen till Ålandsfrågan var sjukt stark och även det 'hemliga' avtal mellan sverige och finland som skall ha klubbats under 20-talet och som samlingsregeringen i princip Nixade lär ha varit, i alla fall, politiskt motiverande för en hel del folk av 'den gamla' stammen i sverige.
/a
Enligt vad det står i Rättstat i Kris (s. 94-95) av Janne Flyghed, så tilläts totalt två tyska läkare och 290 sjukvårdare genom Sverige till Narvik tillsammans med närmare 400 ton material under en period mellan april och juni 1940. Många av dessa sjukvårdare kunde dock i verkligheten ha varit radio- och vapenspecialister.
I samma avsnitt står det att Norge fick blankt nej på alla förfrågningar om krigsmateriel från Sverige (skälet skulle vara brist på sådan materiel i Sverige efter vinterkriget).
"Polistrupperna" började utbildas sent 1943, då vinden hade vänt i kriget.
I samma avsnitt står det att Norge fick blankt nej på alla förfrågningar om krigsmateriel från Sverige (skälet skulle vara brist på sådan materiel i Sverige efter vinterkriget).
"Polistrupperna" började utbildas sent 1943, då vinden hade vänt i kriget.
-
SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Jag antar att sverige inte heller vågade hjälpa norge så mycket med nazisterna knackande på dörren. När vinden hade vänt och det var lite säkrare så gick det bättre. Då hade vi någon form av skyddsrum och baser för norska motstånsrörelsen och vi hjälpter också det allierade flygvapnet på olika sätt.
Eder
- Palle
Eder
- Palle
Jag tror att detta med ryss-skräcken stämmer rätt bra.
När det handlar om Ryssland-Finland får man tänka på att aspekten kommunsim inte kunde ha en förmildrande omständighet på samma sätt som fascismen i Tyskland-Norge.
I Norge fanns ett fascistparti som stödde tyskarna, de utgjorde visserligen en minoritet, men de var norrmän.
I Finland däremot stod kommunisterna på regeringens sida (läs gärna Okänd soldat av Väinö Linna). De kommunisterna ville ha ett kommunistiskt Finland, men som skulle vara oberoende av Ryssland. Redan på tsartiden hade det finska socialdemokratiska partiet visat tydliga tecken på nationell egoism så att säga.
Sen är jag väl medveten om att det fanns en finsk folkregering i det sovjetockuperade Karelen, med Otto Ville Kuusinen i spetsen. Men det var en regering som de flesta finska kommunister betraktade som just det de var - röda quislingar.
När det handlar om Ryssland-Finland får man tänka på att aspekten kommunsim inte kunde ha en förmildrande omständighet på samma sätt som fascismen i Tyskland-Norge.
I Norge fanns ett fascistparti som stödde tyskarna, de utgjorde visserligen en minoritet, men de var norrmän.
I Finland däremot stod kommunisterna på regeringens sida (läs gärna Okänd soldat av Väinö Linna). De kommunisterna ville ha ett kommunistiskt Finland, men som skulle vara oberoende av Ryssland. Redan på tsartiden hade det finska socialdemokratiska partiet visat tydliga tecken på nationell egoism så att säga.
Sen är jag väl medveten om att det fanns en finsk folkregering i det sovjetockuperade Karelen, med Otto Ville Kuusinen i spetsen. Men det var en regering som de flesta finska kommunister betraktade som just det de var - röda quislingar.
Tja. Kommunismen kan var en sak som gjorde att folk ställde upp. Om finnarna förlorade så stod kommunismen framför sveriges portar.(närmare i alla fall)
När det sedan visade sig att kriget mellan Finland och ryssarna inte var avslutat på en weekend och med den glöd som finnarna ställde upp med så kan jag tänka mig att många svenskar ställde upp på finnarnas sida.
Redan från början så ställde ryssarna krav på finland, så det fanns ett uppbyggnadsskede. I kriget på Norge så skedde det med ganska snabb hastighet.
Jag tror att när tyskarna anföll Danmark/Norge så visste man inte vad det skulle innebära i förlängningen. Tyskland var trots allt sedd som en vän av många.
När Ryssarna anföll så innebar det enbart kommunism, om dom förlorade.
När det sedan visade sig att kriget mellan Finland och ryssarna inte var avslutat på en weekend och med den glöd som finnarna ställde upp med så kan jag tänka mig att många svenskar ställde upp på finnarnas sida.
Redan från början så ställde ryssarna krav på finland, så det fanns ett uppbyggnadsskede. I kriget på Norge så skedde det med ganska snabb hastighet.
Jag tror att när tyskarna anföll Danmark/Norge så visste man inte vad det skulle innebära i förlängningen. Tyskland var trots allt sedd som en vän av många.
När Ryssarna anföll så innebar det enbart kommunism, om dom förlorade.
Det finns väl ett skäl till;
I Finland existerade en front. Det var ju inte precis på en vecka svenska frivilliga soldater och en flygkontingent kom till Finland. Det dröjde länge, det var en politisk diskussion dessutom att tillåta svenska frivilliga att åka dit samt att låta svenska piloter strida där i flygplan utlånade från svenska flygvapnet.
I Norge avancerade tyskarna hastigt längs E6:an och väster om Mjösa norrut. Efter Lillehammer o Trondheim var det väl inte mkt strider kvar.
Norska försvaret var i princip utslaget efter en vecka, vad skulle 1000 svenska frivilliga kunna göra då?
Min gamle far, 88 år nu, låg förresten på I 17 Uddevalla under kriget och var med om att skjuta ned en Junker JU 52 med luftvärn.
De kom in över kusten vacklande med en motor igång, vit flagg ute genom ena fönstret. Befälet beordrade nedskjutning av planet, så blev det. Pappa tyckte det var vidrigt har han berättat för mig.
Han såg det som mord, vilket det väl också var när ett obeväpnat flygplan kommer in för nödlandning och helt kallt skjuts ner.
I Finland existerade en front. Det var ju inte precis på en vecka svenska frivilliga soldater och en flygkontingent kom till Finland. Det dröjde länge, det var en politisk diskussion dessutom att tillåta svenska frivilliga att åka dit samt att låta svenska piloter strida där i flygplan utlånade från svenska flygvapnet.
I Norge avancerade tyskarna hastigt längs E6:an och väster om Mjösa norrut. Efter Lillehammer o Trondheim var det väl inte mkt strider kvar.
Norska försvaret var i princip utslaget efter en vecka, vad skulle 1000 svenska frivilliga kunna göra då?
Min gamle far, 88 år nu, låg förresten på I 17 Uddevalla under kriget och var med om att skjuta ned en Junker JU 52 med luftvärn.
De kom in över kusten vacklande med en motor igång, vit flagg ute genom ena fönstret. Befälet beordrade nedskjutning av planet, så blev det. Pappa tyckte det var vidrigt har han berättat för mig.
Han såg det som mord, vilket det väl också var när ett obeväpnat flygplan kommer in för nödlandning och helt kallt skjuts ner.
Nja, Narvik höll ut betydligt längre iofs med hjälp av franska och brittiska trupper. Den första allierad segern i ww2 var erövringen av Narvik.Bagheera skrev: I Norge avancerade tyskarna hastigt längs E6:an och väster om Mjösa norrut. Efter Lillehammer o Trondheim var det väl inte mkt strider kvar.
Norska försvaret var i princip utslaget efter en vecka, vad skulle 1000 svenska frivilliga kunna göra då?
faktum är att i Göteborg så har vi ganska bra kontakt med Finland av nån anledning, det finns ju t o m blåvita veckan där finland å göteborg står i centrum...kanske färgerna förenar vad vet jag. annars är norge å danmark mer bekanta... sen har la norge å danmark genom historien krigat emot sverige mer än vad finland gjort...eller?
sen var det ju inte precis så att tyskarna bombade sönder norge å danmark. jag har hört från en vän som bodde i köpenhamn under ockupationen att hitler t o m kunde vara trevlig mot dom när han besökte stan.
sen var det ju inte precis så att tyskarna bombade sönder norge å danmark. jag har hört från en vän som bodde i köpenhamn under ockupationen att hitler t o m kunde vara trevlig mot dom när han besökte stan.