Svenska Försvaret under WW2

furir · Inlägg av **furir** » 14 juli 2003, 02:13

John T, citatet från krigsarkivets källor är sagda/skrivna av ngn soldat från I 13, jag har för mig att det gällde för tiden 1939-1940. Kan inte säga mer exakt än så - tyvärr...

Rob

UrsusRex · Inlägg av **UrsusRex** » 14 juli 2003, 21:34

Jeeesus vad ni är pålästa. Tack för era svar. jag fortsätter följa era inlägg med spänning! Dock inga uppsatser eller så tack är mest hobbyintresserad. Har precis börjat intressera mig för WW2 och kan inte så mycket. Intresset har väckts här på skalman plus av sömnsvårighet med sena nätter framför Discovery. Hur bra är Discoveryprogramen gällande WW2? De verkar finnas hur många som helst? Svara gärna i Pm för att spara onödiga inlägg i tråden.

Tack igen
MVH
Björn Lundh

Gerle · Inlägg av **Gerle** » 15 juli 2003, 01:00

Stefan skrev:Åter till UrsusRex fråga om två blindpatroner och en skarp.

Det slog mig att det är en uppsättning som stämmer med vaktinstruktionen: anropa halt - vem där två gånger, skjut två varningsskott två gånger - i luften om det är skarp ammunition eller med lös ammo, samt därefter verkansskott.

För en vaktpost i fredstid ute mest för ordningsskull mera än ett verkligt skarpt skydd är en sådan ammo-tilldelning fullt tillräckligt.

Att det sedan psykologiskt sett känns lite otillfredsställande är en annan sak.

Det tråkiga är att man har tydligen fortsatt med samma rutin även när läget började skärpa till sig.

Frågan är möjligen om detta med 2+1 patroner är en myt uppkommen ur fredsinstruktionen, eller om vaktpostern under brinnande ww2 hade det verkligen så magert.

Vidare, vilken ammotilldelning hade i så fall den insatsberedda bakjourstyrkan? För det måste ju ha funnits sådan grupp??

För en vaktpost, i krog eller fred, är ett skarpt skott inte tillräckligt! Antingen ger man honom tillräcklig utrustning, eller ingen alls. Att tro att ett skott räcker i ett skarpt läge är löjligt. Ett sådant läge kan uppstå i krig eller fred, spelar ingen roll, hur man kan låta posten riskera sitt liv efter att han skjutit sitt enda skott kan jag bara inte förstå, jag fattar det bara inte...

MD650 · Inlägg av **MD650** » 15 juli 2003, 01:03

Gerle skrev:

För en vaktpost, i krog eller fred, är ett skarpt skott inte tillräckligt! Antingen ger man honom tillräcklig utrustning, eller ingen alls. Att tro att ett skott räcker i ett skarpt läge är löjligt. Ett sådant läge kan uppstå i krig eller fred, spelar ingen roll, hur man kan låta posten riskera sitt liv efter att han skjutit sitt enda skott kan jag bara inte förstå, jag fattar det bara inte...

Det kan ha varit så att det var den tidens säkerhet man hade för att en post inte skulle skjuta hej vilt.
Jämför med dagens "vaktladdat" till Ak5, säkringsblecket till Ak 4 och säkringsluckan till kpisten.

von Adler · Inlägg av **von Adler** » 15 juli 2003, 10:44

Jo, det är i mångt och mycket sant att Sverige och Finland var lika när det gällde försvar. Finnarnas flygvapen var starkare på jakplansidan, främst tack vare Fokker D.XXI-planen, medan Sveriges var starkare på bombsidan (Ju-86, Douglas A8A). Finnarna hade ett mycket starkare lokalförsvar, Sveriges var fortfarande under utbyggnad sedan 1936 då idén om ett lokalförsvar lika väl rustat som linjearmén lanserades, medan den svenska Fördelningen var starkare än Finlands Division - särskilt när det gäller artilleri var Sverige långt före Finland, som huvudsakligen använde i inbördeskriget erövrad rysk matriel, medan Sverige hade i alla fall börjat sätta upp toppmodernt kårartilleri med 10,5cm kanoner (bofors m/34) och 15cm haubitsar (m/38 &m/39). Finnarnas trupper var dock mycket mer vältränade än de svenska, särskilt i vinterkrigföring och de hade en stor mängd k-pistar, något som varken ingick i det svenska eller sovjetiska skyttekompaniet vid den här tiden. Finnarna hade även fler handgranater, minor, buntladdningar o.s.v. för infanteriet, medan sverige hade fler pansarvärnskanoner och lätta kulsprutor.

Robert Sköld · Inlägg av **Robert Sköld** » 15 juli 2003, 19:52

Appropå PerAlbins bevingade ord, Vår beredskap är god. Han kan väl omöjligtvis syftat på någonting annat än den ekonomiska beredskapen. Vi hade under denna period ett betydligt bättre "ekonomiskt försvar" än under FVK, med betydelsen att vi hade mycket Livsmedel. Enorma mängder Säd och andra "dussinvaror". Bland annat hade vi kaffe och "kaffesurr" för flera år lagrat.

Kropotkin

von Adler · Inlägg av **von Adler** » 15 juli 2003, 20:09

...och dessutom stora lager råvaror, som aliminum, wolfram, krom och andra sällsynta metaller.

Wildthing · Inlägg av **Wildthing** » 15 juli 2003, 20:19

>>Robert_Kropotkin

Vad skulle han säga? Jag tror han avsåg det militära försvaret + det som du skriver att själva landet var bra rustat för en krigssituation.

Han kunde ju omöjligen gå ut och säga att försvaret sög och att vem som helst skulle kunna invadera landet om de ville (även om det självklart inte hade varit så lätt). Självklart ville han lugna folket och ge en bild utåt att Sverige var starkt och därför borde lämnas ifred.

Robert Sköld · Inlägg av **Robert Sköld** » 15 juli 2003, 20:50

Självklart är det som du säger Wildthing. Jag kanske ska omformulera mig till att han kanske främst syftade på den Ekononmiska beredskapen!

Kropotikin

Hamister · Inlägg av **Hamister** » 17 juli 2003, 02:22

Jag kan ha fel nu, men jag har hört att den tyska trafiken genom Sverige är starkt överdriven. Enligt de uppgifterna jag tagit del av tillät Sverige bara tyska trupptransporter vid ett enstaka tillfälle, nämligen sommaren 1940 i samband med den allierade motoffensiven i Norge (då bl a Narvik återerövrades).

Om detta är sant vill jag dock ha osagt, men det är uppgifter som härrör från en av våra ambassadörer under andra världskriget.
Nämnas bör att Hitler läxade upp Sverige i ett riksdagstal i december 1941, just därför att vi inte godtog några tyska krav. Det är närmast märkligt att ett sådant verbalt påhopp mot Sverige var nödvändigt om vi gick med på tyska krav i den omfattning som det påstås.
Ambassadören (kan inte minnas hans namn) hävdade dessutom att Hitler gav sina generaler i uppgift att utarbeta en anfallsplan mot Sverige i slutet av 1941. I februari 1942 bedömde det tyska överkommandot att det saknades resurser för ett anfall mot Sverige.

Min fråga är huruvida de tyska transporterna genom Sverige är grova överdrifter? Jag har nämligen hört att Sverige utsattes för en smutskastningskampanj både under och efter kriget, och den allmänna uppfattningen stämmer inte alls överens med verkligheten.

Stilleben · Inlägg av **Stilleben** » 17 juli 2003, 07:13

Ja, du har fel. Trupp- eller materialtransporter till Narviksområdet medan kriget pågick förekom inte, trots tyskarnas återkommande, ja hotfulla framställningar om det (däremot sändes flera gånger proviant och sjukvårdsmaterial och sammanlagt c:a 200 sjukvårdare). Men sedan norrmännen kapitulerat i början av juni 1940 vågade Sverige inte längre behålla sin avvisande attityd och fram till sommaren 1943 då det upphörde, transporterades mängder av trupp och krigsmaterial till och från Norge. Detta är fullständigt klarlagt och någon tvist mellan historikerna om omfattningen av trafiken finns inte. Däremot gav naturligtvis det hela upphov till en, åtminstone under kriget och strax därefter, Sverige-fientlig attityd i främst Norge.

Hamister · Inlägg av **Hamister** » 17 juli 2003, 11:39

Okej, tackar så mycket, då ljög ambassadören i sin bok, då han hävdade att det bara var en trupptransport.

Karl Bruno · Inlägg av **Karl Bruno** » 17 juli 2003, 14:45

Dessutom har vi ju det mest flagranta neutralitetsbrottet under kriget när den tyska Engelbrechtdivisonen transporterades på svenska järnvägar till Finland inför Operation Barbarossa. I det här fallet var det alltså frågan om en komplett och fullt stridutrustad division och inte någon permittenttrafik.

Totmes · Inlägg av **Totmes** » 19 juli 2003, 00:07

Ja, det är ju märkvärdigt men också typiskt att Beurlings fantastiska insats 1940 när han på egen hand knäcker den kod som tyskarna använder för sin teletrafik genom Sverige till Norge inte väcker något som helst intresse. Här på Skalman är det tydligen bara pang-pang som gäller. Sverige kan alltså läsa de hemligaste tyska meddelandena i klartext. Man känner deras styrka i Norge, deras gruppering, deras avsikter.
Hur mycket är information värd? Jämför med de amerikanska kodknäckarnas insats 1942 före slaget vid Midway.
Ingen person gjorde under andra världskriget en viktigare insats för Sverige än Arne Beurling!

fast · Inlägg av **fast** » 20 juli 2003, 02:09

Hamister skrev: Ambassadören (kan inte minnas hans namn) hävdade dessutom att Hitler gav sina generaler i uppgift att utarbeta en anfallsplan mot Sverige i slutet av 1941.

Kan det ha varit Gunnar Hägglöf?