Flykten från Danzig, en personlig historia

[Hans]

Påmind av tråden om Wilhelm Gustloff tänkte jag dela med mig en historia från den tiden det begav sig.

Min salig mor kommer från Danzig. Morfar var artillerikapten (reservare) i första världskriget och var någon form av inköpare av jordbruksprodukter för armén under det andra. Mormor var hemma med barnen. 1945 då de sovjetiska horderna började närmade sig så bestämde sig mormor för att stanna med barnen! Först när ett förband grupperar till försvar och bokstavligt talat gräver skyttevärn i trädgården börjar hon ifrågasätta sitt beslut. Men först när den första spaningstridsvagnen hade rullat förbi på gatan och kanske framförallt då officeren som var chef för de försvarande trupperna hade förklarat att det nog inte var en bra idé att stanna ändrar hon sitt beslut. Man får väl misstänka att det krävdes ganska detaljerade beskrivningar av vad sovjeterna gjorde med civilbefolkningen innan hon tog sitt förnuft till fånga. Det sägs att de hade platser eller åtminstone skulle bege sig till Wilhelm Gustloff men att de inte kunde komma fram i tid på grund av flyktingströmmarna. En aning tveksam är jag då de bodde i Oliwa och hamnen i Danzig är s.a.s. åt fel håll. Hursomhelst så blir det flykt landvägen istället. I samband med en flodövergång så anfaller sovjetiska jaktbombare och familjen splittras. Mor och hennes lillebror blir själva mitt i kaoset. Till saken hör att hon är då nio år och min morbror bara fem. De får hjälp av soldater och andra flyktingar under den vidare flykten västerut. Först 1947 eller 1948 återförenas de med hjälp av Röda Korset i ett flyktingläger i Danmark. Sedermera kom familjen till Sverige och mor och far träffades. Han var så svensk man kan vara. Jag fick en helt svensk uppfostran, jag visste väl om ursprunget men vi var sällan på besök hos de i familjen som hamnade i Västtyskland. Hon pratade aldrig tyska hemma och nämnde aldrig vad som hade hänt. Först när hon avled började jag nysta lite i historien. Mormor var lite mer tydlig och hatade sovjeter men sade aldrig något om polacker.

För några år sedan var jag i Gdansk/Danzig och skulle försöka hitta huset. Jag och polaren har det första problemet då vi har adressen på tyska men inte på polska, alla gator är omdöpta. Vi stolpar in i katedralen i Oliwa och tänker att där finns det säkert någon man kan fråga. Mycket riktigt, en polsk dam som guidar på bruten tyska har en bok med de gamla tyska namnen "översatt" till de nya polska. Vi tar en taxi och åker till huset ifråga. Taxichauffören kan fem ord tyska och polaren fem ord polska (vara tre är lierade med drycker) så konversationen blir något knaper. Väl framme så beordras chauffören att vänta och vi kliver ut för att ta några bilder. Efter någon minut kommer en mycket misstänksam polack ut. Det finns tydligen något sätt att eventuellt få tillbaka eller få kompensation för beslagtagen egendom – jag har fortfarande en morbror och en moster i livet och jag har inga planer på att göra någonting om de inte gör något. Hursomhelst, det vet ju inte polacken. Här är det en av de få gångerna det är bra att röka. Jag halar fram cigarettpaketet och bjuder på en. Situationen blir helt avdramatiserad och den numera vänliga polacken visar runt så vi kan ta fler bilder. Slut på historien.

MVH

Hans

Edit - Schtavninq

[varjag]

Tack Hans for en mycket intressant berattelse om verklighetens villkor.

spaningstridsvagnen hade rullat förbi på gatan och kanske framförallt då officeren som var chef för de försvarande trupperna hade förklarat att det nog inte var en bra idé att stanna ändrar hon sitt beslut. Man får väl misstänka att det krävdes ganska detaljerade beskrivningar av vad sovjeterna gjorde med civilbefolkningen innan hon tog sitt förnuft till fånga.

Grasligheterna som sovjetarmen stod for i Ostpreussen - hade kanske inte hunnit fram till Goebbels propagandamaskin helt och haallet - daa de intraffade i samma maanad. Nar det val stod klart att 'vilddjuren fraan Asien staepper' inte stod Djinghis Khans horder efter i grymheter - blev beslutet lattare for den tyska befolkningen, run, Run RUN!, Varjag

[Johst]

Grasligheterna som sovjetarmen stod for i Ostpreussen - hade kanske inte hunnit fram till Goebbels propagandamaskin helt och haallet - daa de intraffade i samma maanad. Nar det val stod klart att 'vilddjuren fraan Asien staepper' inte stod Djinghis Khans horder efter i grymheter - blev beslutet lattare for den tyska befolkningen, run, Run RUN!, Varjag

Nja, händelserna i Nemmersdorf i okt 44 missade inte Goebbels att basunera ut.

[varjag]

Poang til Johst! Jag glomde Nemmersdorf , Varjag

[Niedzwiadek]

Hans, var det polacken som berättade att det går att få tillbaka egendom alternativt ersättning? Har isf någon annan bekräftat detta? Polacker kan vara lite väl konspiratoriska av sig ibland, för jag har för mig att det inte är så alls.

[Hans]

Polacker kan vara lite väl konspiratoriska av sig ibland

Jag vet

Det var taxichaffisen, som sagt så har jag inte kollat.

MVH

Hans

[Niedzwiadek]

Har varit nere i Warszawa de senaste dagarna och lystnat en del på släktens diskussioner om olika politiker. Det verkar som det är möjligt att tro vad som helst om vem som helst
Det är mycket svårt att få tillbaks egendom som stals av kommunisterna i slutet av 40-talet under den nuvarande regeringen och därför tror jag det är omöjligt att fördrivna tyskar kan få något alls. Dessutom så tror jag mig ha hört någon politiker uttala sig om frågan i stil med "visst kan vi ersätta fördrivna tyskar, men först skickar vi isf ut en räkning för de sönderbombade städerna".

[Markus Holst]

Berätta om händelserna i Nemmersdorf. Wikipedia tiger därom.

[Hans]

Du måste ha dålig Google-fu idag.

https://en.wikipedia.org/wiki/Nemmersdorf_massacre1
https://de.wikipedia.org/wiki/Massaker_von_Nemmersdorf
https://pl.wikipedia.org/wiki/Zbrodnia_w_Nemmersdorf

MVH

Hans

[StefanZ]

tänkte jag dela med mig en historia från den tiden det begav sig.
det vet ju inte polacken. Här är det en av de få gångerna det är bra att röka. Jag halar fram cigarettpaketet och bjuder på en. Situationen blir helt avdramatiserad och den numera vänliga polacken visar runt så vi kan ta fler bilder. Slut på historien.

MVH

Hans

Edit - Schtavninq

Påminner lite om skeendena ifrån Nedre Schlesien, där jag är barnafödd, och därmed deltar i ortens Facebookgrupp.

Det är flera som berättat om när fördrivna tyskar återvände och ville se hur det stod till i deras gamla lägenhet / bondgård / ort.

Det blev säkerligen olika utfall. Men de som gästfritt bjöd in tyskarna, visade runt, etc, fick motta stor uppskattning.
Dessa familjer behöll kontakten och vänskapen, och kunde rent av semestra hos varandra - I Tyskland resp hos familjen som hade nu tyskarnas gamla boning...

[Hans]

Hur är det för polacker i västra f.d. Sovjetunionen?

MVH

Hans

[Markus Holst]

Nedre Schlesien, där jag är barnafödd

Jag har träffat ett par från Schessien. De hamnade i södra Bayern. Mannen ar med i inledningen av Barbarossa men skadade sig tidigt utan att skott hade avlossade och blev hemförlovad. De kom från Land(e)shut och berättade lite för mig om tonårslivet i staden.

[Hans]

Kom att tänka på denna tråd när jag läste SvD's recension av:

Allt vi inte minns
Tyskarna som fick betala för Hitlers brott

Tyskar flyr Gdańsk – eller Danzig, som är det tyska namnet på staden – den 30 mars 1945. Foto: Alamy
Journalisten Christiane Hoffmann vandrade den 55 mil långa flyktväg hennes far som nioåring tvingades gå när Tredje riket säckade ihop. Lotta Lundberg läser en berättelse om flykt och hembygd, en stor bok med många lager.
...
Jag slukar boken. För det suggestiva språket, de mogna insikterna och den djärva rannsakan. Förbarma dig över de oerfarna, tänker jag när jag tittar upp från läsningen. Det finns ingen väg ut ur oskulden som inte gör ont.

Hatten av för det lilla förlaget Pröckl & Pröckl, som med översättaren Jesper Festins hjälp, ger oss som vill förstå en egen fantomplats. Ty Europas alla oläkta sår påverkar redan vår framtid.

För att tala med William Faulkner: det förflutna är aldrig dött, det är inte ens förflutet.

https://www.svd.se/a/zlbgXb/tyskarna-so ... lers-brott
'Allt vi inte minns. Till fots på min pappas flyktväg' av Christiane Hoffmann, eller då 'Alles, was wir nicht erinnern. Zu Fuß auf dem Fluchtweg meines Vaters'.

Får hamna på min önskelista.

Sedan får jag skämmas att jag inte än har läst 'Jag tänker ofta på Danzig' av Vera Ratzke Jansson, står någonstans i bokhyllorna.


MVH

Hans

[Hans]

Påminner mig om min f.d och ex svärfar. Bodde som kanske 10-12 åring i Sudetenland och i samband med fredsutbrottet 1945 kom en snäll tjeck och sade 'Packa era väskor och stick, ikväll!'. Det var en del hämndlystna tjecker som gav sig på allt som kunde kopplas till tyskar. De hann iväg och kom till Österrike till någon snål släkting. Han fick stjäla potatis för han hade minsta händerna i familjen. De kommer så smånigom till Sverige. Farmodern sökte sig till Västtyskland och en syster gifte sig med en turkisk framgångsrik businessman. Den andra blev kvar i Sverige. Min f.d. och ex svärmor var ursvensk. När min dotter var kanske tio år ritade hon en cirkel, en fjärdedel var en tjeckisk flagga, en fjärdedel en flagga från Danzig och två fjärdedelar en svensk. Och sade att det här är mitt ursprung.

Danzig då 1936 då mor min var född:


MVH

Hans

[Markus Holst]

De månader jag arbetade i Tyskland var det i en bayersk stad som heter Neugablonz. Den är döpt efter Gablonz, idag Jablonec i Sudeterna och grundades av flyende sudettyskar.