Mönstring

Diskussioner kring svenska förband, krigsförband, numera nedlagda liksom de fortfarande aktiva, krigsplanläggning samt anläggningar under perioden från försvarsbeslutet 1925 till idag. Värd: MD650
Femtiotrean
Medlem
Inlägg: 4797
Blev medlem: 06 dec 2011 15:33

Re: Mönstring

Inlägg av Femtiotrean » 23 apr 2021 13:47

Den som har hembygdsrätt och som har flyttat till Åland före 12 års ålder är befriad från värnplikt.

Under fredstiden, för att vara exakt, men det är ingen som tror att man skulle börja utbilda en åländsk skyttebataljon så fort kulorna har börjat flyga...


Men varje år finns det några få som är frivilliga:

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/ ... -forsvaret


PS För några år sedan när ett populistiskt parti på högerkanten satte i regeringen hade försvarsministern sin egen mening om saken:

https://www.hbl.fi/artikel/forsvarsmini ... viltjanst/

Utan någon som helst förändring. Men det visste han ju redan när han gick ut med sin åsikt :lol:

Der Löwe
Medlem
Inlägg: 2438
Blev medlem: 07 jun 2010 19:04

Re: Mönstring

Inlägg av Der Löwe » 23 apr 2021 15:32

Min mönstring inleddes med busstransport från ett antal samhällen utanför Falun. På bussen satt den samlade årsklassen från dessa byar. Vi hade gått på samma högstadium så man kände till alla på bussen. Olika tipps på hur man skulle bete sig för att få frisedel eller bli malaj cirkulerade. I Karlstad blev det första dagen läkarundersökning, fystester och skrifligt test. Lunchen var nån slags pytt i panna i pappersformar som värmdes av en "husmor" direkt i ugnen. Middag på I2 och övernattning i barracker med sängar bestyckade med papperlakan. Liten utgång med rundvandring på stan och pizzeriabesök var ok att genomföra. Dag två morseprov för oss utvalda sedan mest väntan och samtal med psykolog och till slut mönstringsförättare. Lunchen spaghetti och köttfärssås i samma pappersformar. Vid närmare undersökning framkom att tidigare årsklasser kände igen samma rätter men slumpen gjorde vilken som var dag ett och två. Därefter hemfärd där många stolt meddelade, frissedel, malaj, för i de trakterna var inte militärtjänsgöring säskilt uppskattat. Huvuddelen blev dock "F-skallar" på I 13, några få på A4. Som kb skytte fick man vara lite tyst om sin placering för att inte bli retad.
Jag vill minnas att personalen mest var "malajer" som försökte uppträda som befäl och enstaka riktiga befäl. En verkligt sjyst malaj var som en dagkorpral för barracken vi sov i, han berättade lite om andra dagen så man såg till att ha boken nära till hand under de timmar av väntan som väntade. Överlag en possitiv upplevelse där den långa väntan dag två var det enda negativa.

Användarvisningsbild
Lasse O
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 5606
Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
Ort: Finland

Re: Mönstring

Inlägg av Lasse O » 24 apr 2021 17:45

Att bli placerad som skyttesoldat F-värnpliktig var det värsta som kunde hända. Åtminstone om jag fick tro de äldre kamrater som redan gjort sin värnplikt. Och visst fick man som befälsuttagen en mer varierad utbildning än grannarna på 2. och 3.skvadron.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Borussia
Medlem
Inlägg: 403
Blev medlem: 30 maj 2015 18:06
Ort: Karlstad

Re: Mönstring

Inlägg av Borussia » 26 apr 2021 09:39

Hm, mönstrade i mitten på åttiotalet och har för mig att man fick betyg i form av siffror mellan 1 - 9 (kanske 10) i vissa moment. Handstyrka, armstyrka, benstyrka, seende, hörsel, kondition, skriftligt prov och kanske nåt mer. Tog mig veterligen bara en dag och inte två (mönstrade på plats). Kalsongerna kommer jag väl ihåg men bara från fystesterna och kanske nåt hörselbås. Lite småkyligt mellan momenten. Nån halvstöddig mönstringsassistent som skuttade runt och var märkvärdig minns jag, men annars inget särskilt. Dagen slutade med att jag hamnade på Span.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."

Användarvisningsbild
Ro/Lt
Medlem
Inlägg: 129
Blev medlem: 06 mar 2008 19:50

Re: Mönstring

Inlägg av Ro/Lt » 12 maj 2021 10:21

30 år senare kan det avslöjas - mönstringsläkaren gjorde kontroll av pungbråck. Det fanns två läkare när jag mönstade, de som gick till den andra läkaren utsattes inte för detta test...

anders.turner@hotmail.com
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 18 feb 2009 21:01

Re: Mönstring

Inlägg av anders.turner@hotmail.com » 15 maj 2021 10:21

Rolig och nostalgisk läsning! Jag torde ha mönstrat hösten -87.
Fystester var cykling, handgrepsstyrka och benstyrka.

Som HV-ungdom såg jag fram emot mönstringen och vpl. En kamrat och jag mönstrade samtidigt i Stockholm. Tävlade om att komma så långt norrut i Sverige som möjligt. Första dagen gick bra. Dag 2 vaknad jag med feber. Fick ställa in och återkomma ett par veckor senare. Vi var ett par stycken i någon form av uppsamlingsheat. "någon som vill bli signalist?" Nä.. "Bra, då sparar vi tid, skippar telegrafistprovet"
Sedan minns jag att jag träffade någon person innan själva mönstringsförrättaren? Där kunde jag ange vart jag ville och vilken typ av tjänst och den personen kunde svara ja eller nej, dvs om jag uppfyllde kraven.
Sedan ett väntrum utanför förrättaren, med en karta över Sverige med alla utbildningsorter markerade. Den som gick in pekade för de andra vart de ville. Vid återkomst efter besöket hos förrättaren ett nytt pekande på vart det blev..
Jag pekade på Kiruna, i bakhuvudet fanns tävlingen med min kamrat. Kiruna var förstahandsvalet då Stockholmare fick flyga till och från. Till K4 fick de åka tåg..

Självsäker efter samtalet med "förmönstraren" sade jag: Jag vill bli jägare på I22 i Kiruna. -Absolut, inryck -90 som Gb eller -91 som Kb? Ehhh, va? Nä, Jag vill rycka in direkt efter gymnasiet -88! -"så tiden för din utbildning är viktigast? Ehh, ja..eller visst, så fort som möjligt. -Jag vill bli yrkesofficer!
Förrättaren klickade i datorn. -" då så, inryck -89. Gruppbefäl på spaning. I1 Kungsängen..". Men jag VILL långt norrut! "-ja, man får inte alltid som man vill, framförallt inte här. Nu bestämmer jag, och det blir Kungsängen..

Så ut i väntrummet och pekar på Stockholm... Ridå. Tävlingen vann jag dock! Min kamrat placerades på I4 i Linköping, så jag fick den nordligaste utbildningsplatsen av oss! :-)
Under vpl rasade "muren" och försvarsutredningarna föreslog stora nedskärningar. Så det blev ingen officerskarriär..

liljen
Medlem
Inlägg: 566
Blev medlem: 10 aug 2007 16:44
Ort: Könugård / Värend / Hanekind

Re: Mönstring

Inlägg av liljen » 03 jun 2021 00:06

Jag mönstrade hösten 2001 tror jag. Framtidstron för försvaret generellt var väl då nära sin absoluta botten, vilket om inte annat visades av att precis all nyutbildning av officerskadetter ställdes in för ett år när jag muckade.
Jag var lite ambivalent till lumpen när jag satt på bussen ner till Kristianstad för att mönstra. Delvis hade jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ville plugga vidare till och tänkte att ett år i försvaret nog inte var så dumt. Å andra sidan hade jag bestämt för mig att jag inte ville ha någon "hjärndöd" tjänst där man bara sprang runt i skogen och inte gjorde "något vettigt" och jag hade därför sett ut några tjänster som verkade intressanta. Exempelvis var väderbiträde eller vädergruppchef något som lockade eftersom jag då funderade på att bli meteorolog. Likaså var att plugga ryska ett år som militärtolk något som lät lockande och som jag och en klasskompis diskuterat som en cool grej. På nåt vänster ville jag göra lumpen utan att göra en vanlig värnplikt och på sätt och vis blev det sen också så.

Eftersom min far varit hemvärnsman ända till slutet på 90-talet och morsan varit lotta, samt min bror gjort värnplikt ett par år tidigare som sjukvårdare gjorde väl att lumpen var något självklart, trots att det från min årskull nog var mindre än var tredje som togs ut och det var relativt enkelt att slippa undan om man verkligen ville. Det hindrade dock inte att det bland dem som jag gjorde lumpen med sen verkligen fanns folk som känt sig tvingade att rycka in och hotats med fängelse.

Testerna gick väl generellt hyfsat. En konstig grej för mig var att sjuksköterskan (eller vem det nu var, minns henne som det) i princip gav mig order om att sluta cykla på motionscykeln. "Du har en sjua nu, det räcker nu!" tror jag hon sa och jag lydde dumt nog. Kanske hade jag fått en roligare tjänst om jag fått en åtta har jag funderat på efteråt ibland.

En lite komisk situation uppstod vid ett tillfälle när jag tyckte att de inte bara skulle skriva mitt födelsedatum utan hela personnumret i något dokument. Varför då undrade kvinnan.
"Jo, jag har en gammal klasskompis som är född på samma dag som jag, så det kan ju bli sammanblandning annars." -
"Ja, men han är väl inte här idag?"
"Jo, det är just det han är och han är ju född på samma BB, så det är bara nån siffra som skiljer i personnumret"
hon tittade på mig som om det här var någon ny specialare man kläckt för att komma undan lumpen eller nåt i den stilen. Ytterligare en mytoman. :wink:
Sen slumpade det sig så att han var strax efter mig, vilket jag tyckte var komiskt.

Under dagen noterades det att jag skulle göra telegrafistprovet, för jag hade passande profil för det. Det försvann tydligen dock på vägen, för personalen var inte enormt noga med detaljer eller arbetsglada var min känsla.

När jag till sist kom in till inskrivningsförrättaren möttes jag till min förvåning av "Jaha, då är det skogskrigaren som kommer här!"
Väldigt förvånad svarade jag "Nä, det vet jag inte". Min plan var ju tydligen på väg att saboteras av att jag antagligen fyllt i enkäten att jag varit med i scouterna och bott nästan hela livet ute på landet. Kanske var det nån annan kommentar också som vändes till detta trots att jag då betraktade mig som en plugghäst med högst tveksam fysisk status.
Lumpen skulle det dock bli oavsett lät det dock som. Min förfrågan om Vädergruppchef bemöttes med att "den befattningen inte finns längre", vilket visade sig vara helfel som jag kunde konstatera när jag under lumpen läste ett reportage i Värnpliktsnytt om just såna.....
Istället var det den ena konstiga befattningen efter den andra som nu radades upp. 15 månader i Musköberget var på tapeten, men då skulle jag inte kunna börja studera höstterminen efter som det verkade så det tackade jag nej till.
Istället var det tal om transportledningsassistent. 12 månader i Skövde rök dock eftersom han fick för sig att det skulle bli knepigt för mig med just transporten hemifrån till Skövde trots att det inte alls är speciellt långt dit..... :roll:

När det började listas diverse kokgruppscheftjänster och vaktchefsroller så högg jag till sist på nån obskyr tjänst i flottan bara för att slippa hamna i spenaten lik förbannat. När jag kom hem och läste på insåg jag dock att den tjänsten nog inte var så värst kul. Så jag siktade högt istället och försökte mönstra om till militärtolk. Till min glädje blev jag faktiskt kallad på extramönstring i Uppsala. Väl där insåg jag dock till min stora förvåning att det inte var till extramönstring som militärtolk jag blivit kallad, utan en helt annan tjänst som även den hade utbildning på samma ställe. Besviken pga detta gjorde jag rätt dåligt ifrån mig och fick därför inte den tjänsten utan det blev 11 månader i Karlskrona ändå. Tyvärr en värnplikt som jag trivdes rätt dåligt med.

Jag fick dock aldrig reda på varför jag inte ens blev kallad till extramönstringen just som militärtolk trots att jag tyckte att jag hade meriter för det. Detta retade mig på något vis och triggade min envishet så jag bestämde mig för att lära mig ryska på egen hand bara för att visa att de hade fel, jag var visst kapabel att klara av den värnpliktsutbildning som hade rykte om sig att vara den mest intellektuellt utmanande! Så tre år efter muck tog jag sabbatsår från mina vanliga studier och studerade två terminer med främst ryska på två olika ryska universitet efter att först ha läst en nybörjarkvällskurs i Sverige. Åkte sen hem till Sverige med papper på att min ryska var god nog att arbeta med vad som helst i Ryssland. Är nog faktiskt rätt få svenskar som har ett TRKI2-certfikat hemma.
Eftersom jag sen jobbat mycket i och mot Östeuropa så är därmed mönstringen och förfarandet runt den något som kom att prägla mitt liv.