Jag mönstrade hösten 2001 tror jag. Framtidstron för försvaret generellt var väl då nära sin absoluta botten, vilket om inte annat visades av att precis all nyutbildning av officerskadetter ställdes in för ett år när jag muckade.
Jag var lite ambivalent till lumpen när jag satt på bussen ner till Kristianstad för att mönstra. Delvis hade jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ville plugga vidare till och tänkte att ett år i försvaret nog inte var så dumt. Å andra sidan hade jag bestämt för mig att jag inte ville ha någon "hjärndöd" tjänst där man bara sprang runt i skogen och inte gjorde "något vettigt" och jag hade därför sett ut några tjänster som verkade intressanta. Exempelvis var väderbiträde eller vädergruppchef något som lockade eftersom jag då funderade på att bli meteorolog. Likaså var att plugga ryska ett år som militärtolk något som lät lockande och som jag och en klasskompis diskuterat som en cool grej. På nåt vänster ville jag göra lumpen utan att göra en vanlig värnplikt och på sätt och vis blev det sen också så.
Eftersom min far varit hemvärnsman ända till slutet på 90-talet och morsan varit lotta, samt min bror gjort värnplikt ett par år tidigare som sjukvårdare gjorde väl att lumpen var något självklart, trots att det från min årskull nog var mindre än var tredje som togs ut och det var relativt enkelt att slippa undan om man verkligen ville. Det hindrade dock inte att det bland dem som jag gjorde lumpen med sen verkligen fanns folk som känt sig tvingade att rycka in och hotats med fängelse.
Testerna gick väl generellt hyfsat. En konstig grej för mig var att sjuksköterskan (eller vem det nu var, minns henne som det) i princip gav mig order om att sluta cykla på motionscykeln. "Du har en sjua nu, det räcker nu!" tror jag hon sa och jag lydde dumt nog. Kanske hade jag fått en roligare tjänst om jag fått en åtta har jag funderat på efteråt ibland.
En lite komisk situation uppstod vid ett tillfälle när jag tyckte att de inte bara skulle skriva mitt födelsedatum utan hela personnumret i något dokument. Varför då undrade kvinnan.
"Jo, jag har en gammal klasskompis som är född på samma dag som jag, så det kan ju bli sammanblandning annars." -
"Ja, men han är väl inte här idag?"
"Jo, det är just det han är och han är ju född på samma BB, så det är bara nån siffra som skiljer i personnumret"
hon tittade på mig som om det här var någon ny specialare man kläckt för att komma undan lumpen eller nåt i den stilen. Ytterligare en mytoman.
Sen slumpade det sig så att han var strax efter mig, vilket jag tyckte var komiskt.
Under dagen noterades det att jag skulle göra telegrafistprovet, för jag hade passande profil för det. Det försvann tydligen dock på vägen, för personalen var inte enormt noga med detaljer eller arbetsglada var min känsla.
När jag till sist kom in till inskrivningsförrättaren möttes jag till min förvåning av "Jaha, då är det skogskrigaren som kommer här!"
Väldigt förvånad svarade jag "Nä, det vet jag inte". Min plan var ju tydligen på väg att saboteras av att jag antagligen fyllt i enkäten att jag varit med i scouterna och bott nästan hela livet ute på landet. Kanske var det nån annan kommentar också som vändes till detta trots att jag då betraktade mig som en plugghäst med högst tveksam fysisk status.
Lumpen skulle det dock bli oavsett lät det dock som. Min förfrågan om Vädergruppchef bemöttes med att "den befattningen inte finns längre", vilket visade sig vara helfel som jag kunde konstatera när jag under lumpen läste ett reportage i Värnpliktsnytt om just såna.....
Istället var det den ena konstiga befattningen efter den andra som nu radades upp. 15 månader i Musköberget var på tapeten, men då skulle jag inte kunna börja studera höstterminen efter som det verkade så det tackade jag nej till.
Istället var det tal om transportledningsassistent. 12 månader i Skövde rök dock eftersom han fick för sig att det skulle bli knepigt för mig med just transporten hemifrån till Skövde trots att det inte alls är speciellt långt dit.....
När det började listas diverse kokgruppscheftjänster och vaktchefsroller så högg jag till sist på nån obskyr tjänst i flottan bara för att slippa hamna i spenaten lik förbannat. När jag kom hem och läste på insåg jag dock att den tjänsten nog inte var så värst kul. Så jag siktade högt istället och försökte mönstra om till militärtolk. Till min glädje blev jag faktiskt kallad på extramönstring i Uppsala. Väl där insåg jag dock till min stora förvåning att det inte var till extramönstring som militärtolk jag blivit kallad, utan en helt annan tjänst som även den hade utbildning på samma ställe. Besviken pga detta gjorde jag rätt dåligt ifrån mig och fick därför inte den tjänsten utan det blev 11 månader i Karlskrona ändå. Tyvärr en värnplikt som jag trivdes rätt dåligt med.
Jag fick dock aldrig reda på varför jag inte ens blev kallad till extramönstringen just som militärtolk trots att jag tyckte att jag hade meriter för det. Detta retade mig på något vis och triggade min envishet så jag bestämde mig för att lära mig ryska på egen hand bara för att visa att de hade fel, jag var visst kapabel att klara av den värnpliktsutbildning som hade rykte om sig att vara den mest intellektuellt utmanande! Så tre år efter muck tog jag sabbatsår från mina vanliga studier och studerade två terminer med främst ryska på två olika ryska universitet efter att först ha läst en nybörjarkvällskurs i Sverige. Åkte sen hem till Sverige med papper på att min ryska var god nog att arbeta med vad som helst i Ryssland. Är nog faktiskt rätt få svenskar som har ett TRKI2-certfikat hemma.
Eftersom jag sen jobbat mycket i och mot Östeuropa så är därmed mönstringen och förfarandet runt den något som kom att prägla mitt liv.