Jag är lite förbryllad om hur man kunde jämföra systemen i Sverige och i Finland. Vi har ju aldrig haft något liknande - och det inte ens kallas "mönstring" utan "uppbåd".
https://puolustusvoimat.fi/sv/-/1950813 ... bereda-dig
och
sidor 14-
Pä typiskt finskt sätt tycker vi att vårt system är
så mycket bättre: alla börjar tillsammans och alla lär sig känna annat slags människor på nära håll, vilket är bra inte bara för armén utan för individen och samhället. Och sen när man väljer vem blir befäl eller robotskott, prickskytt eller vad det nu kan vara har man haft en längre tid att observera eller se resultat i verkligheten.
PS Det jag minns är att läkarundersökningen var en formalitet och att intervjun var över efter fem minuter ("Jag vill rycka in strax efter studenten" "Då blir det juni." "Jag har tänkt att luftartilleriet skulle passa mig." Kaptenen såg ut som att han hade hört den önskan alldeles för många gånger. "Jag fattar att helsingforsare vill tjänstgöra i ett förband som ligger nära staden, men det går bussar till Fredrikshamn också." Jag förstod att spelet var över och sa "OK". Han såg inte gladare ut för att det gick så snabbt...
PPS Han hade absolut rätt i att "alla" hesagrabbar ville till Sandhamn (infanteri) eller Sveaholm (kustartilleri), eller Hyrylä (luftartilleri) i Tusby. Jag minns inte procentandelen, men det var ju en minoritet som lyckades med det. Fredrikshamn (infanteri) läg 150 km från H:fors. Tvä timmar med buss, det kunde man stå ut med
En kompis fann sig i S:t Michel och en annan i Vasa...