erep skrev:
Personer har mist arbetsplats eller varit nära att göra det om man anmält en politisk åsikt som varit utanför åsiktskorridoren. Dessutom har påpenkande av fysiologiska och/eller psykologiska skillnader även ha lett till trakasserier.
Alla jämförelse har svagheter, men i Sverige har funnits lite samma fenomen som fanns i Sovjetunionen, d.v.s. att man kan ha vara en viss offentlig åsikt, men hemma och för vänner har man en annan.
Lite får jag nog hålla med erep. År 1986 blev jag som C 14.beredskapsskvadronen vid K 1 utsedd att intervjuas av journalisten Annette Kullenberg i hennes egenskap av reporter vid Värnpliktsnytt. Ämnet var kvinnor i Försvarsmakten.
Innan intervjun fick jag klara förhållningsorder av några överstelöjtnanter om vad jag skulle tycka och tänka. Några egna idéer om värnpliktsförsvar, kvinnor i Försvarsmakten och annat var inte att tänka på utan jag fick veta vad jag skulle säga.
Taktiken slog emellertid lite fel. Jag beskrevs i artikeln som öppen och trevlig medans de överstelöjtnanter (en av dem namngavs) som hon hon träffade innan mitt möte med henne beskrevs "som några som aldrig sade vad de egentligen tyckte!"
Nå, vi gick alla vidare i karriären men hennes artikel om mig och min skvadron låg mig nog litet i fatet.