Läser "Den svenska krigsmakten under kalla kriget" och en sak jag inte riktigt greppat är detta med skiljelinjen mellan lokalförsvar och fördelningarna.
Som jag förstått det var en militärområdesbefälhavare som en ÖB för sitt område, som ansvarade för alla stridskrafter från de tre vapenslagen som befann sig här. Milot var sen indelat i försvarsområdesgrupper.
En FO-gruppstab hade som jag trodde hand om lokalförsvarsbataljonerna och t.ex. värnkompanierna i området. Men när jag läser om detta ökar min förvirring. Vad jag förstått fanns det tre kategorier av FO-gruppstaber och förbanden man skulle leda kunde skilja sig åt ganska markant.
Ett exempel (finns fler som förbryllar) Försvarsområdesgrupp Malmö bestod under 1980-talet av bl.a. Gruppstab, Två cykelskyttebataljoner, fem värnkompanier, ingergörkompani och lokalförsvarsluftvärnsbataljon. Så långt hänger jag med. Men sen fanns även en fördelningshaubitsbataljon. Varför hörde den till FO-gruppstaben. Eller var det så enkelt att det antagligen var fördelningen eller lokalförsvarsgruppen som disponerade den beroende på vem som hade störst behov för tillfället? Misstänker att den rimligtvis bör kunna delas upp i självständiga enheter.
Men hur fungerade samordningen i övrigt, dvs hur fungerade lokalförsvaret och övriga förband tillsammans?
FO-grupper
Re: FO-grupper
Det fanns olika typer av fogrupper (stridsgrupper) med tillhörande stab. Typ A, B och C. De hade olika förmåga och organisation för att leda ett antal förband.
Typ A skulle kunna leda fler förband jämfört med typ B.
Typ C var oftast liktydigt med en cykelskyttebataljonsstab (motsv.)
Malmö-gruppen kunde (likväl) som andra fogrupper ha såväl lokalförsvars-, fördelnings- eller brigadförband underställda sig i olika skeden av striden.
Men huvuddelen var dock lokalförsvarsförband.
Typ A skulle kunna leda fler förband jämfört med typ B.
Typ C var oftast liktydigt med en cykelskyttebataljonsstab (motsv.)
Malmö-gruppen kunde (likväl) som andra fogrupper ha såväl lokalförsvars-, fördelnings- eller brigadförband underställda sig i olika skeden av striden.
Men huvuddelen var dock lokalförsvarsförband.
Re: FO-grupper
Några länkar till gamla trådar:
viewtopic.php?f=54&t=28205&hilit=Fogrupper
viewtopic.php?f=54&t=38592
viewtopic.php?f=54&t=45195&p=740060&hil ... er#p740060
viewtopic.php?f=54&t=28205&hilit=Fogrupper
viewtopic.php?f=54&t=38592
viewtopic.php?f=54&t=45195&p=740060&hil ... er#p740060
Re: FO-grupper
Tack för svar och länkar, hade för mig att jag sett något om detta men hittade inget när jag sökte. Menar man utgångsgruppering eftersom det beskrivs som att de "ingick", dvs att t.ex. en del av haubitsbataljonen skulle vara beredd att direkt efter mobilisering kunna utföra uppgifter inom försvarsområdet. Underställda kunde väl förband iallafall bli lite hur som helst beroende på läget?
Re: FO-grupper
Det berodde på de olika skedena i striden. Det kunde komma och gå förband till och från fogrupperna.
T.ex. ett snabbmobiliserat artförband som efter ett tag återgick till sin brigad eller fördelning.
T.ex. ett snabbmobiliserat artförband som efter ett tag återgick till sin brigad eller fördelning.
Re: FO-grupper
Ok, tack. Det hade jag inte fattat.
Re: FO-grupper
Som gammal stridsledningsgruppchef vid en Fogrpstab typ A kanske jag borde komplettera bilden något.
A-staben omfattade i storstadsområdena oftast några kommuner plus den eller de hemvärnsbataljoner som fanns inom området.
Chefen för en fogrp typ A var i regel minst överstelöjtnant och med tämligen gott om aktiv eller reservpersonal i staben.
Fogrupperna typ A hade områdesansvar. Det innebar att man vid behov kunde samordna strid och rörelse inom fogruppen. För det fanns ofta en lokalförsvarsskyttebataljon eller som i mitt fall och som jag var chef för, den terrängbilburna 441.foskbat, en avknoppning från den gamla IB 1. Dessutom ingick i mobiliseringsuppgifterna att ett haubkomp skulle underställas fogrp.
Hemvärnsbataljonerna lydde i krig under fogruppchefen.
B-staben, precis som C-staben hade oftast inga förband men hade som främsta uppgift att samverka med en eller flera kommuner.
A-staben omfattade i storstadsområdena oftast några kommuner plus den eller de hemvärnsbataljoner som fanns inom området.
Chefen för en fogrp typ A var i regel minst överstelöjtnant och med tämligen gott om aktiv eller reservpersonal i staben.
Fogrupperna typ A hade områdesansvar. Det innebar att man vid behov kunde samordna strid och rörelse inom fogruppen. För det fanns ofta en lokalförsvarsskyttebataljon eller som i mitt fall och som jag var chef för, den terrängbilburna 441.foskbat, en avknoppning från den gamla IB 1. Dessutom ingick i mobiliseringsuppgifterna att ett haubkomp skulle underställas fogrp.
Hemvärnsbataljonerna lydde i krig under fogruppchefen.
B-staben, precis som C-staben hade oftast inga förband men hade som främsta uppgift att samverka med en eller flera kommuner.