Undrar över hur det såg ut med krigsplaceringen av flygförare. Tre kategorier:
1. De förare som av någon anledning slutade i FV. Har en bekant som jobbade i SAS som kapten efter karriären i FV och vad jag förstår var han placerad som drakenförare. (detta var fram till början av 90 talet tror jag) Hur såg det generellt ut och hur bibehölls kompetensen? Hur ofta övade man etc.?
2. Nästa fråga gäller placering av yrkespiloter som varken haft med flygvapnet eller med FFK eller annar militär organsitaion att göra. Vad hände med dessa under krig? Tänker främst 70-90 talen, i början av den perioden hade ju en majoritet av Sveriges yrkesverksamma piloter någon form av FV bakgrund men vad hände sen? Eftersom en stor del av SAS flygplansflotta krigsplacerades så misstänker jag att en hel del piloter placerades i mer eller mindre sin "vanliga tjänst" men att uppdragen styrdes av försvaret? Eller hur fungerade det?
3. Sista frågan gäller folk i min egen situation, som hobbypilot (PPL eller det som tidigare hette A-cert) med ett par hundra timmar och med genomförd värnpliktstjänstgöring (utan erfarenhet från FFK), hade man kunnat få någon form av ändrad krigsplacering pga. detta om jag varit aktiv på säg 80 talet?
Krigsplacering av flygförare
Re: Krigsplacering av flygförare
Jag vet inte hur det såg ut på 80talet, men nu finns det "hobbyflygare" i HVförband.
http://www.ffk.se/ver_hv.htm
http://www.ffk.se/ver_hv.htm
-
Viktor Lima
- Medlem
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 4 maj 2003, 10:38
- Ort: Linköping
Re: Krigsplacering av flygförare
Hanteringen av de flygförare som slutade sin anställning i FV i "förtid" varierade över tiden. Under senare delen av kalla kriget fanns dessa alternativ:
1. Krigsplacering på lätt attack/sambandsflyg/spaningsflyg SK60 som reservofficer i befattning flygförare eller navigatör. Någon/några veckors övning per år i befattning.
2. Fortsatt krigsplacering på tungt system. Detta var en nödlösning som tillämpades tidvis under den stora flygförarflykten till SAS på 80-90-talet. På vissa divisioner saknades rejält med förare och då anställdes "gamla förare" som reservare. Förutom deltagande på övningar kunde dessa herrar få flyga några pass på helgerna. Som civila piloter hade de också vanligtvis ganska långa sammanhängande ledigheter varvid reservofficerstjänstgöring i flygvapnet passade bra.
3. Anställning som reservare i andra befattningar i FV. En sådan typbefattning av flygförberedare vid flygdivision. Varje krigsdivision hade två flygförberedare vars uppgift var att utgöra en länk mellan flygkommando/sektorstab och divisionen. Dessa var placerade i BasC där de tog emot order, hade koll på vart flygförarna befann sig, fixade sovplatser och käk, beställde transport av förare till och från BasC osv.
I händelse av krig skulle flygplanen vid SAS (Den svenska delen), Linjeflyg och övriga svenska flygbolag mobiliserad och ingå i flygvapnets transportflygorganisation. Flygplanen organiserades med sina ordinarie piloter, tekniker osv. i centrala och regionala transportflygdivisioner/grupper. Huvudbasen för de centrala transportflygdivisionerna var länge Borlänge som i händelse av mob var ett slags "krigs-Arlanda" för Sverige varifrån bland annat våra utrikestransporter skulle utgå ifrån.
Civila flygföraren med intresse kunde efter vidareutbildning krigsplaceras i den frivilliga flygkåren vars flygplan via hemvärnet disponerades av respektive försvarområdesbefälhavare för enklare transporter, spaningsuppdrag osv. Vissa arméflygförband bemannades också av värnpliktiga flygförare tex. fördelningshelikopterpluton. Civila helikopterförare med cert blev då inkallade till frivillig inskolning på Hkp 5 och därefter återkommande krigsförbandsövningar.
/VL
1. Krigsplacering på lätt attack/sambandsflyg/spaningsflyg SK60 som reservofficer i befattning flygförare eller navigatör. Någon/några veckors övning per år i befattning.
2. Fortsatt krigsplacering på tungt system. Detta var en nödlösning som tillämpades tidvis under den stora flygförarflykten till SAS på 80-90-talet. På vissa divisioner saknades rejält med förare och då anställdes "gamla förare" som reservare. Förutom deltagande på övningar kunde dessa herrar få flyga några pass på helgerna. Som civila piloter hade de också vanligtvis ganska långa sammanhängande ledigheter varvid reservofficerstjänstgöring i flygvapnet passade bra.
3. Anställning som reservare i andra befattningar i FV. En sådan typbefattning av flygförberedare vid flygdivision. Varje krigsdivision hade två flygförberedare vars uppgift var att utgöra en länk mellan flygkommando/sektorstab och divisionen. Dessa var placerade i BasC där de tog emot order, hade koll på vart flygförarna befann sig, fixade sovplatser och käk, beställde transport av förare till och från BasC osv.
I händelse av krig skulle flygplanen vid SAS (Den svenska delen), Linjeflyg och övriga svenska flygbolag mobiliserad och ingå i flygvapnets transportflygorganisation. Flygplanen organiserades med sina ordinarie piloter, tekniker osv. i centrala och regionala transportflygdivisioner/grupper. Huvudbasen för de centrala transportflygdivisionerna var länge Borlänge som i händelse av mob var ett slags "krigs-Arlanda" för Sverige varifrån bland annat våra utrikestransporter skulle utgå ifrån.
Civila flygföraren med intresse kunde efter vidareutbildning krigsplaceras i den frivilliga flygkåren vars flygplan via hemvärnet disponerades av respektive försvarområdesbefälhavare för enklare transporter, spaningsuppdrag osv. Vissa arméflygförband bemannades också av värnpliktiga flygförare tex. fördelningshelikopterpluton. Civila helikopterförare med cert blev då inkallade till frivillig inskolning på Hkp 5 och därefter återkommande krigsförbandsövningar.
/VL