Slippa undan värnplikten, kändisar?

[sonderling]

Det är väl nästan lättare att säga vilka kändisar som gjorde lumpen?

När jag mönstrade 85 så var det ju inne att inte göra lumpen (somjag sedan gjorde 87). Alla talade om vilka knepp som skulle användas, man skulle äta tandkräm eller säga att man var bög och gud vet allt. Ebba Gröns låt var också en stor inspirationskälla, bland de unga av den tiden. (Jag tycker det är Ebba Gröns sämsta låt.)

Jag gick som vanligt emot strömmen. Jag ville göra lumpen och blev dessutom jägarsoldat. Jag var väl nästan ensam om det i min dåvarande bekantskapskrets.

Sonderling

[FNP]

Det är väl nästan lättare att säga vilka kändisar som gjorde lumpen?

När jag mönstrade 85 så var det ju inne att inte göra lumpen (somjag sedan gjorde 87). Alla talade om vilka knepp som skulle användas, man skulle äta tandkräm eller säga att man var bög och gud vet allt. Ebba Gröns låt var också en stor inspirationskälla, bland de unga av den tiden. (Jag tycker det är Ebba Gröns sämsta låt.)

Jag gick som vanligt emot strömmen. Jag ville göra lumpen och blev dessutom jägarsoldat. Jag var väl nästan ensam om det i min dåvarande bekantskapskrets.

Sonderling

Intressant!

Jag tror det kan skilja sig mycket åt beroende på var man är uppväxt osv.

Generellt så uppfattade jag 80-talet som "försvarspositivt" till skillnad från det "försvarsnegativa" 70-talet.
Visst var fredsrörelsen stark i början, men den var till skillnad från föregångaren Vietnamrörelsen mer politiserad med tydlig vänsterprofil och dessutom mycket av en kvinnorörelse. Mot bakgrund av tex kriget i Afghanistan och nedskjutningen av KAL007 så fick den problem. Med ubåtarna i skärgården och ryskt jaktflyg efter charterplan och ett offensivt anglosaxiskt kraftspråk så påverkades Sverige i mer "västlig" riktning.

Framförallt finns det många vittnesmål om hur mycket bättre och mer motiverade de värnpliktiga var under 80-talet jämfört med 70-talet. Det "hashades" och "ölades" dessutom mindre. Även officersrekryteringen gick ju bättre, på 70-talet var ju officerare "barnamördare" etc så var inte riktigt fallet på 80-talet.

Där jag är uppväxt (förort till Sthlm) och de vänner jag hade ute i landet (Göteborg)vittnade om samma sak - man skulle göra lumpen och helst i jägarförband. I min gymnasieskola ansågs det konstigt om du inte var minst gruppbefälsuttagen.

[LasseMaja]

Där jag är uppväxt (förort till Sthlm) och de vänner jag hade ute i landet (Göteborg)vittnade om samma sak - man skulle göra lumpen och helst i jägarförband. I min gymnasieskola ansågs det konstigt om du inte var minst gruppbefälsuttagen.

Jag skulle nog vilja säga att jag mest känner igen mig i sonderlings beskrivning. Där jag växte upp var det inte inne med att göra lumpen. Detta hade inte så mycket att göra med politik eller så, utan mer att man inte ville slänga bort ett år av sitt liv. När vi åkte hem på bussen efter mönstringen (mitten på 80-tal) i Karlstad, var nästan alla fulla. Det berättades om hur man lyckats få frisedel på olika sätt. En kille med dåligt knä, som ändå hade försökt blir placerad, skrattade man häftigt åt.

Det hela upprepades senare under värnplikten. Bland de meniga som anlände för sina 7,5 mån var det ett oerhört stort svinn. Vi blev i min grupp 4 st istället för 6 st på grund av detta. Jag skulle tro att 20-30 % av de meninga (F o G) i mitt kompani straffade ut sig på nåt sätt de första veckorna av tjänstgöringen.

[Urban]

Skillnaderna var ju stora över tid och i viss mån bakgrund och födelseort. Min erfarenhet av mönstring i Boden 1987 samt värnplikt 1989-90 var att många var ganska motiverade eller i alla fall inte tvekade att göra värnplikt utan resignerat tog det som en del av att vara svensk ung man vid denna tid.

Minns tydligt hur man upplevde retoriken mellan stormakterna samt inrikes debatten om löntagarfonder/Palme-hat etc samt rädslan för kärnvapen samt att ubåtsjakterna haussade upp känslan att det var Stormakt Röd som var skurken. Detta formade iallafall mig under början/mitten av 80-talet.

Min stabspluton vid Norrbottens armeflygbataljon bestod enbart av norrlänningar då vi skulle vara snabbmobiliserade i händelse av krig och det var enbart en gruppchef som blev "degraderad" till menig pga att han var oduglig som ledare trots FBU och kompaniets stridis vid inryckning (eller kanske på grund av det...). Givetvis fanns det dem som inte drog sitt strå till stacken eller maskade då och då men inga större problem vad jag minns.

Kan jämföras med räddningstroppen som bestod av 08:or och där det fanns ett antal rötägg som var bakfulla ofta och aggressiva och som vid muck rev sitt logement och blev omhändertagna av militärpolisen. Fanns givetvis många trevliga stockholmare också men rötäggen drog ner för alla.

[Stellan Bojerud]

Owe Thörnqvist "fulade ut sig" från värnplikten vid I 8 i Uppsala. Han mognade dock ordentligt och gjorde 15 månader vid Flygvapnet i Uppsala.

[Stellan Bojerud]

Jag tog studentexamen 1963 i Sundbyberg. Av ynglingarna i min avgångsklass gjorde alla värnplikt som lägst gruppbefälsuttagna. De flesta hamnade vid A 1 i Linköping, som vid mönstringstillfället ännu hade varit förlagt till Sundbyberg. Taskig timing. Själv valde jag Uppsala.

[Johan Matsson]

...

Jag skulle nog vilja säga att jag mest känner igen mig i sonderlings beskrivning. Där jag växte upp var det inte inne med att göra lumpen. Detta hade inte så mycket att göra med politik eller så, utan mer att man inte ville slänga bort ett år av sitt liv. När vi åkte hem på bussen efter mönstringen (mitten på 80-tal) i Karlstad, var nästan alla fulla. Det berättades om hur man lyckats få frisedel på olika sätt. En kille med dåligt knä, som ändå hade försökt blir placerad, skrattade man häftigt åt.

Det hela upprepades senare under värnplikten. Bland de meniga som anlände för sina 7,5 mån var det ett oerhört stort svinn. Vi blev i min grupp 4 st istället för 6 st på grund av detta. Jag skulle tro att 20-30 % av de meninga (F o G) i mitt kompani straffade ut sig på nåt sätt de första veckorna av tjänstgöringen.

Kanske längre gymnasietid och krav på mer utbildning var orsaken också? Samtidigt fanns det mer jobb. Senare under -90 talet var det brist på jobb och då kanske lumpen kunde utvecklas till en karriär? Känns som om jag suttit i den där bussen, jag var en av få verkade det som som fick en placering nånstans.

[lampros]

Gunnar Ekelöf (1907-1968, han satt i Svenska Akademin) hörde till de första som fick göra vapenfri tjänst. Jag tror vid statliga vattenfallsstyrelsen.

[Hans]

Salig Pugh började i alla fall innan kapitalet (som han skulle skydda) lurade honom till att rymma.

...
- Skickade i väg en tejp till tre-fyra grammofonbolag och sedan ryckte jag in i lumpen. Jag tyckte det var roligt att ligga i lumpen. Det var P10 i Strängnäs. Jag blev signalist och fick hålla på med teleteknik. Det var spännande. Så började svaren komma från skivbolagen och tre tackade nej per brev och en ringde upp mig. Han presenterade sig som Anders Burman och sa att han tyckte det var fantastiskt bra.

- Jag åkte till Stockholm. Han ville göra en LP med mig men sa att han ville göra den snabbt, för han sa att detta med rock på svenska var på gång nu. Det kände han på sig. Så jag åkte tillbaka till Strängnäs och begärde 14 dagars permis för att spela in en LP. Men det gick inte. Så jag hade några svettiga dygn när jag inte visste hur jag skulle göra. Men så bestämde jag mig för att lämna in mina kläder och gå därifrån. Sen fick jag tre månaders fängelse för rymning som jag avtjänade något år senare. Satt bland annat på stadsfängelset i Visby en månad.
...

https://www.nysse.com/pugh/bio.html

MVH

Hans

[Blixten]

Skön bump!

Nästan tio år på dagen

Svårt att klandra Pugh där. Jag förstår honom och han frågade ju snällt först!

Hur gick det med BTS? Går dom i gröna kläder nu?