Lumpen och minnen därifrån

Diskussioner kring svenska förband, krigsförband, numera nedlagda liksom de fortfarande aktiva, krigsplanläggning samt anläggningar under perioden från försvarsbeslutet 1925 till idag. Värd: MD650
Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 23284
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av Hans » 03 feb 2013 23:05

För att locka till lite folk vore inte en lumpenhistoriatråd elller avdelning en idé? Det är ju historia idag. Vad säger övriga?

MVH

Hans

Edit: Värnpliktstjänstgöring heter det naturligtvis och min spellcheck håller med från mobilen.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 03 feb 2013 23:32

Lätt... bring it on.

Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6815
Blev medlem: 22 mar 2002 21:27
Ort: Sverige

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av Marcus » 04 feb 2013 08:17

Det är bara ett köra igång en tråd i ämnet.

/Marcus

varjag
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 46643
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Inryckning....

Inlägg av varjag » 04 feb 2013 13:09

Varför inte.....det började ju med ''Inryckning''.
Man fick en SJ-militärbiljett, 3-Klass Sittvagn som berättigade till ''Enkel resa - Luleå - Nättraby''.

Nättraby? Hade aldrig hört talas om Nättraby.... :roll: - ingen annan heller....
Men på den tiden, året var 1956 - fanns en Tjock Bok - som hette Sveriges Kommunikationer!

Den var lika tjock - som Gula Sidorna idag, den var Statens Järnvägs's Bibel, den var tryckt på ''bibeltunt papper''
trycket var lika litet som i Börsnoteringarna. Men - den innehöllt ALLT om svenska järnvägstationer! En provsida:
TdtRbsSommar61del1.jpg
Och där fann man, att Nättraby låg i farlig närhet av Karlskrona.....ingen överaskning - då inryckningen gällde till
Kungliga Flottan :D

Från Luleå till Nättraby, var nästan så långt som det var möjligt att åka med tåg i Riket på den tiden. Man kände sig
nästan lite unik.....rekryt varjag från fjärran nejd :)
Den illusionen varade bara till efter ''bytet i Boden'' - en lång räkel till till kille kom in i kupén....när konduktören klippte biljetterna - hade han en likadan som min.....
Vi tittade på varandra - Nättraby?
Jo, jag också!

Woutila - kom från Haparanda - så han var ännu unikare än jag ☺

Allteftersom, genom Norra Norrland. Södra Norrland, Svealand och Småland - fylldes tåget av Nättrabyresenärer -
till vi kom till Alvesta.

Där - fick vi eget tåg! Enbart för oss Nättrabyare....
Inte så många vagnar - men gott om ståplatser ☺. Med sitt-ditto's var det ont om. Och på liggplatser - var inte tanke...
varenda bagagehylla upptogs redan av en blifvande sjömatros, som bevisat sin vighet - genom att kunna ta sig upp på den :D
SJ konduktörer oroade oss inte på ''vårat tåg''. Men däremot snorkiga korpraler i vita damasker och bälten - med vita battonger....The Shore Patrol - m.a.o. Militärpolisen 8O

Mången rekryt som ''förfriskat sig'' inför elddopet i Karlskrona - omhändertogs och låstes in på toaletterna!

Beckmörker utanför, mycken växling och töffande ånglok - och vårt tåg - angjorde Nättraby jvg-station!

Det hällregnade.

Oredig avstigning, inga regnkläder, droppande näsor.....svärande käkar

Högtalare framför nån Guldgalonskäft....:

...välkomna till Nättraby och Kungliga Flottan. ER inryckning är kombinerad med en Mobiliseringsövning!
Ni kommer strax att tilldelas alla era persedlar...


Vi slaskade alla iväg till ett godsskjul, radade upp oss och - fick vardera en kartong, märkt med Nummer & Namn -
och fylld av klädespersedlar.

Alla, passade alla - nästan perfekt!

Någon - hade tänkt rätt - långt i förväg. Och utan att en enda av oss hade en aning om sånt!

Det var så, varjagen enrollerades i Kungliga Svenska Flottan :lol:

Varjag
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av 1 varjag, redigerad totalt 4 gånger.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 04 feb 2013 13:45

Inryckningen till I5 i juni 1990 gick till på följande vis:

Jag åkte upp till Östersund med en kamrat söndag kväll och sökte upp och sov på "min" lucka. Det var en speciell känsla att läsa okända namn på skåpen och undra hur det här skulle bli. Sömnen blev väl lite halvdålig, sängkläder hade jag ju inte hämtat ut, så jag låg på madrassen och med "hästfilten" över mig. Samlingen var inte förrän 10.00 vill jag minnas, och ett gäng vilsna tonåringar samlades på avsedd plats iklädda civila kläder. Upprop vidtogs av tre officerer och vi fick numrerade namnbrickor. Någon skämtade om "-I am not a number, I am a free man!" och vi skrattade lite osäkert. Sedan marsch på kolonn till förrådet, där vi hämtade ut uniform M/59, sängkläder och grundläggande personlig utrustning. Då vädret var fint, beordrades vi till gräskullen utanför matsalen där vi ställde oss i ring och fick gå igenom att vi fått alltihop. Sedan var det ombyte till militära kläder och NU förstod vi plötsligt varför de söta tjejerna i matsalen samlats innanför fönstret... Ordern "-Kalsong, kort. Håll upp!" ljöd och sedan var det bara att svida om... :lol: Ingen vägrade, men nog gick skiftet fort. Vi hann inte ens bli generade.
Tja, sedan upp på luckan med resten, sängbäddning och lunch. Dagofficeren med sin halsbricka var mycket petig med korrekt klädsel - centrerat bältesspänne, 15mm av halsduken skulle synas ovanför kragen, inga öppna ficklock, mössan korrekt buren osv - innan vi kunde slinka in och fylla våra magar med ett rejält mål mat, våra huvuden med nya rutiner och intryck och våra hjärtan med ett spirande kamratskap. Efter lunch drog det igång direkt med utbildningen, och det var ett högt tempo på både teori och praktik.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7895
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av Markus Holst » 04 feb 2013 14:08

Jag ryckte in 1979 till T2 i Skövde, grabbarna i vakten satt med solglasögon på. senare fick jag veta att nyinrykta kallades för "strålar" och att vaktens solglasögon var avsedda som en förolämpning, en förolämpning som gick oss alla förbi. Hur vi innan dess hittat från järnvägsstationen till kasernen vet jag inte, kanske var det en skylt, kanske var det någon grönklädd som pekade, kanske följde man bara med strömmen som på något sätt visste vart man skulle. För väl innanför grindarna gjorde jag just det - följde med strömmen och hamnade bland ett gäng repgubbar. Någon ny grön arm pekade mig rätt.

Vi lotsades till förrådet för att hämta ut uniformen. För ändamålet blev vi tilldelade en svart sopsäck att lägga alla grejer i. Och så sade en grönklädd, som jag sedan lärde mig var kompaniadjutanten, till oss att föröska minnas våran klädstorlek och kragnummer. Det var inte lätt för soldat Holst som den dagen ännu inte av egen fri vilja inköpt ett enda klädesplagg. Sådant kom mamma hem med, och hon hade uppenbarligen tillräckligt god smak för att jag skulle acceptera det hon köpte.

Och så lärde en ung överfurir oss att bädda. Han visade glatt hur femöringen skulle studsa på täcket. Ungefär då kom en gammal gubbe in, vår kompanichef lärde jag mig senare, och påpekade att överfuriren bäddat fel varpå överfuriren fick ta rättning och lära om sig själv och oss.

Det var första dagen. Mer kommer senare.

Användarvisningsbild
NIL
Medlem
Inlägg: 2631
Blev medlem: 08 maj 2008 10:22
Ort: Stockholm

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av NIL » 04 feb 2013 19:14

Kul tråd.

Unge NIL körde upp för B kort 9/6 1986 och gick därefter direkt till bussen som tog honom till Boden och I19/P5, ganska frustrerande för en körsugen 18 åring.

Innanför staketet kom alla förutfattade meningar på skam, befälen var en samling om än krävande så väldigt sympatiska individer. Löken NIL upptäckte snart att det var en ganska kul tillvaro och planerna på att "fula ut sig ur lumpen" var snart ett minne blott och när han 447 dagar senare lämnade kaserngården för sista gången så var det med en känsla av att den här vistelsen hade gjort honom gott.
Förövrigt så anser jag att Bruce Dickinson skall adlas.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 04 feb 2013 20:03

En vanlig måndag under hösten kunde se ut som följer:

Revelj 06.00 genom det välbekanta ringandet i korridoren. Ett högljutt morgonpruttande avslöjar i tur och ordning att kamraterna vaknat (Morgonfisen frisk som brisen - kvällsprutten sur och rutten) och ett snabbt morgonbestyr startar och vi lommar iväg till matan för frukost. Efter att ha inmundigat förvånande mängder gröt, mackor, ägg etc är det uppställning 07.00 i korridoren.
ImageUploadedByTapatalk1360002478.435381.jpg
Visitationen utförs med sedvanlig örnblick av lt Johansson (FJS) som med ansiktet fem centimeter från den olyckliges näsa vrålar: "-Rätta till stridsbältet, Andersson, du ser ut som ett JÄVLA LUDER!!!" (stridsbältets spänne sitter inte helt centrerat). Vi andra ser ut som soldaterna i sketchen "Biggus Dickus" från Life of Brian...
Har vi otur är någon dålig i magen och sitter på muggen när det är uppställning. Då blir det språngmarsch med stridspackning nedför tre trappor, ut på Pampas (övningsområdet utanför grindarna), trettio bananer på knogarna (armhävningar i bestraffningssyfte är numer förbjudet, därmed omdöpt till "bananer" vilka ju är tillåtna), språng tillbaka och uppställning igen. Kort uppmaning att hädanefter passa tiderna etc. Sedan iväg, lasta utrustning i bandvagn. Tält, ksp58, GRKvagn osv. Uppsittning och kolonnkörning ut till Grytans skjutfält där fältövning vidtog. Vi är nu experter på bla tältuppsättning efter att under en förmiddag satt upp och tagit ned förläggning sexton gånger i rad och upprepat detta i regn och mörker. Då går det fort sedan.
ImageUploadedByTapatalk1360003233.586390.jpg
Vi skjuter idag skarpa granater och i detta ingår att demontera zonrör och ersätta med kontakttändare. Eller om det var tvärtom. Med stor iver och ännu större skiftnyckel skrider vi till verket och plutonens räddaste karl får uppdraget att hålla i granaten när vi går loss på den med yxhammare på skiftnyckeln så röret till slut lossnar. Plötsligt lägger vi märke till att nämnde karl gråter av skräck... inte riktigt lika roligt längre.
Skjutning vidtar, det är faktiskt rätt kul. Vid maxladdning för ca 6 km håll (laddning tio) motsvarar rekylkraften ned i marken ca 300 ton och det både känns och syns när vi drar iväg eldstötar med både lys och spränggranat (som skall smälla samtidigt, lite kul räknande för mig).
Utspisning på mer eller mindre regelbundna tider, aptiten är frisk och favoriten är kvällsfikat med varm choklad, limpa rostad direkt på kaminen och mjukost. Frid.
Eldvaktsfördelandet går snabbt, kallast vid dörren och vedlåren varför dessa platser cirkulerar, ruska lång och kort finns alltid tillhanda och till och med göteborgarna har nu lärt sig att elda i kaminen. Oavsett kyla utanför så är det varmt inne vilket är tur då vi bara har komarocken som överdrag. Ibland blir det eldöverfall, ibland störs vi av DART-enhetens tre pipande som betyder att meddelandet är till oss (förargligt nog ofta innehållande "omgruppera till X,Y, invänta order"). Ibland får vi sova hela natten (förutom eldpost en timme och vakt lika länge). En rolig anekdot: Jag sitter eldpost mitt i natten, det är knäpp tyst. Plötsligt sätter sig D upp med ett ryck! Famlar med händerna runtom sig, får tag i hörselkåporna. Sätter dem på sig, ler lättat, lägger sig och somnar ögonblickligen om... En annan: Jag vaknar av att G börjar rota bland grejorna. Eldposten väser åt honom att han skall vara tyst och lägga sig. "-Jag skall med bussen" påstår G, och fortsätter rota. Eldposten drar honom lätt i ärmen och säger åt honom att lägga sig igen. "-Släpp mig, jag skall med bussen säger jag!" fortsätter G. En annan kamrat sätter sig upp med slutna ögon: "-Jag kan skjutsa dig, jag" säger han på tryggt hälsingemål, vänder sig och somnar om. :lol:

Torsdag eftermiddag är det hemfärd och många längtar till luckan, en del pga att de inte skitit på fyra dagar. Det där vill man ju göra undan så fort som möjligt, sedan är det lugnt. Men vissa har svårt i fält... Det blir språng uppför trapporna och lättade stön från muggens fyra platser innan det blir dags för persedelvård. Klädsel gröt och vapenvårdslokalen alternativt tälttorken. Jag brukar ta ksp-n eftersom den är rent jävlig att vårda. Förnöjsamt småprat om tjejer, jobb, föräldrar, galna befäl och olika upplevelser gör vården till en småtrevlig rutin. En kamrat lyckas efter flera försök få eld på en sträng krut han hällt ut från en drivladdning till 8cm övningsgranat, laddningen ser ut som en hagelpatron proppfull med krut. SHWOOOOSH säger det och handen som höll tändstickan försvann i trettio centimeter höga lågor. "-Aj" säger han lugnt och tittar på sin handflata där huden liksom krullat upp sig... då var det snabba ryck med första förband och till sjukan. Som tur var bara ytliga skador visade det sig. En annan kamrat råkade vid vedhuggning ut för att yxskaftet gick av och yxhuvudets egg slog emot halsen. Med handen för såret kom han till oss och sade att det blöder. Han visade och såret var nog fem centimeter långt och därinne såg man blodkärl... han klarade pulsådern med några millimeter.

Torsdag innebär möjlighet att gå på krogen, och då oftast After Eight. Massor av militärer, några få tjejer och skam till sägandes massor av hawaiiskjortor och tofsförsedda loafers... I säng vid ettsnåret och fredag innebar fredagsfys, oftast milspåret innan lunch, logementsstädning och hemfärd. Den avslutande visitationen var efterlängtad. Under sommaren var det rullade nyskalade ägg under sängen (är det rent?) eller helt sonika SKYDD! och så åla på golvet.... Men nu är det sällan något att anmärka på då rutinen satt sig.
ImageUploadedByTapatalk1360004478.205964.jpg
Återkommer senare till mer specifika områden som vapentjänst, skovård och beredskapstjänst.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Vysotskij
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 795
Blev medlem: 25 apr 2007 10:30
Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av Vysotskij » 05 feb 2013 17:15

Manual för lumpen på Tolkskolan i mitten på 90-talet.

Mitten juni-början augusti: Njut av en givande tid i Karlsborg som bland annat resulterar i bästa miltiden (utan löpträning), fem förlorade (men i Uppsala snabbt återvunna) kilon och en grön filtmössa.

Mitten augusti-januari: Bo på F20 i Uppsala. Byt M90 mot Luftwaffes Kalle Anka-kostym. Följ följande veckoschema.
Fredag morgon: Skriv prov med 30 dubbelmeningar att översätta från svenska till ryska. 1-3 fel är betyget 9, 4-6 är 8 osv. Alltså max 15 fel för godkänt.
Fredag eftermiddag-söndag kväll: Lär in nästa veckas glosor och grammatik. Åk hem till flickvän eller gör tvåölsbesök på nation om du känner dig kaxig.
Söndag kväll: Skriv på kammaren tidigare års prov med godkänt resultat.
Måndag-torsdag dagtid: Lyssna på lektioner i ryska, taktik och förhörstjänst. Gläd dig åt idrotten. Ta med darrande händer emot fredagens prov måndag efter lunch.
Måndag-torsdag kvällstid (och all annan vaken icke-lektionstid): Repetera, repetera och repetera all ryska du lärt dig dittills. Och sen repeterar du lite till.

Upprepa sådär en 20 gånger.

Slutet januari-maj: Följ ovanstående veckoschema, med något mindre ångest. Försök att se avbrott i form av förhörsövningar, vinterutbildning och studiebesök som mer än bara störningar i pluggandet.

Början juni: Mucka och fundera på vad du ska göra med livet. Finns det alternativ till Teknis, Handels och läkarlinjen? Och nej, juristlinjen räknas inte.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7895
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av Markus Holst » 05 feb 2013 17:50

Jag gladde mig åt att sängar och sängkläder såg likadana ut 2004, när en bekant lumpade, som när jag lumpade 1979. Någons om vet när dessa persedlar infördes? Farfbröder på 80 år brukar ju prata om halmmadrasser, där man hela tiden behövde fylla på halm utan att någon någonsin togs ur.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 05 feb 2013 18:46

Vapentjänsten inleddes med uthämtande av personlig ak4 och ak5 mtb från förråd. Detta pga att ombeväpningen genomförts stegvis då lösskjutningsanordningar inte finns till ak5 i tillräcklig utsträckning ännu.
Slutstycke i kasun, ak5 i skåpet. Ak4 mtb medföres tillsammans med tältflik (knäppetältet) till gräsyta N gymnastiksalen. Där lägges vapen mtb ned och instruktion vidtar. Ta isär vapnet. Sätt ihop vapnet. Vi gör efter. När alla kan, sätter det igång på allvar. Ta isär vapnet. Två steg tillbaka. Tjugo bananer (nyttig frukt, detta). Sätt ihop vapnet. Två steg tillbaka. Tjugo bananer. Etc tills ingen orkar längre. Lunch. Repetera.
Kvällspasset efter middag är samma sak, men då inomhus på golvet med förbundna ögon. Det skall göras på tid, och den tiden blev verkligen kort. :)
Sedan kunde vi detta och kan än idag.

Vård genomfördes med pennalistisk noggrannhet och minsta lilla skitfläck bestraffades med "gör om". Eter en vecka lärde vi oss knepet - plutsjukvårdarens ak4 rengjordes med sprayrengöring och användes sedan enbart i uppvisningssyfte. Befälen noterade ju aldrig vapennumret. ;) Det besparade oss massor av jobb framöver...

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 05 feb 2013 19:23

Sko- och klädvård tillhörde också de viktiga inlärningsmomenten.

Innan någon yngre läsare skrattar i mjugg är det på sin plats att framhålla dygderna "fältmässig", "torr" och "varm". Det handlar bara delvis om att se proper ut. Viktigare är att läderkängorna M/59 är väl infettade, mjuka och smidiga; att alla knappar sitter på plats så att ficklock hålls stängda och kroppen hålls varm och att isolering och skydd fungerar som tänkt. Vinteruniformen var M/58, i vadmal med fickor och mycket märklig skärning på byxorna. Kläder borstades om mycket smutsiga, lösa eller sladdriga knappar fästes om. Byxremmar och -krok var viktiga att hålla i skick. Stortån hade en tendens att fastna i byxkroken vid hastig pådragning av byxorna, en inövad manöver att hålla ned tån besväras jag av än idag. Läderremmens lösa ände skulle självfallet vara riktad bakåt och nogsamt införd i nästa hälla. Höger benficka första förband, vänster benficka mössa (om inomhus) samt anteckningsmaterial. Alltid knäppta ficklock. Vissa hade benfickor med dragkedja, dessa gick undantagslöst sönder och byxor byttes mer än gärna till modell med knapp. Detta gällde också dito gylf. Här lärde jag mig att dragkedjor inte är fältmässiga.

Syattiraljer utdelades och första uppgiften var att sy fast kragspeglar och regementsmärken. Vilka som hållit sig vakna vid syslöjden blev nu smärtsamt tydligt. Men till slut fick även de ohändigaste fast den, med rikliga möjligheter till ytterligare övning vid de förnyade visitationer som blev följden av nybörjarspmnaden. Men till slut blev det förstås rätt OK.

Kängor fick vi ut både M/90 och M/59. De första bekväma, de senare varmare på vintern. Vården bestod i att ta loss snörena, smörja, borsta, torka. Viktigt att få in smorning i vecken runt plösen. För att få riktig KP användes en nylonstrumpa grå, M/60 permisuniform. Med den putsade man upp en blank yta som dög till inspektion. Bäst yta fick man på M/59, som var bekvämare än vad många tror.

Skor vårdades varje vecka, övriga kläder efter behov. Uniform bestod som tidigare nämnt av jacka med livrem, byxa, halsduk, kängor och mössa. Under detta kalsong kort och fältskjorta. Vintertid förstärkt med underställ kanal och tröja M/90 i ullfrotté. Vid riktig kyla (kallare än ca 15 minus) eller C-skyddstjänst uniform M/58 med den hängande baken.

Fredag var det uppställning i permisuniform M/60 (med snabba svarta) i vilken vi verkligen åkte hem i några gånger. Vi blev undantagslöst tagna för att vara civilpoliser, då jag hade en vit Saab 900...

Grötkläderna användes vid vård. En sladdrig grön uniform med raka byxben som formligen LYSTE "malaj" och den användes extremt sällan och endast vid tung och smutsig vård.

Några ord om tvättbyte. Fredag var tvättbytesdag. På kolonn med tvätt och sängkläder i tvättkorg till förrådet, där man kastade persedlar i respektive vagnar och fick ut motsvarande rena plagg vid nästa station. En karl ropade "två par strumpor, grå kant", "kalsong kort, tre par storlek 5" och en annan slängde åt en det som ropades... En mindre hygienisk basse på en annan pluton bytte veterligt inte lakan själv under hela värnpliktstiden, utan hans luckkamrater drog en gång medelst pinnar hans sängkläder ur sängen och in i en svart sopsäck för vidarebefordran till förrådet. Han besvärades inte märkbart av tilltaget utan tog det med ro.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 05 feb 2013 19:34

Hyss med kamrater livade förstås upp. Favoriten var att de som kom först till kasernen söndag kväll vände på skåpet åt någon. Skåpet ser ju likadant ut utifrån men när man öppnar dörren rasar allt ut på golvet, eftersom dörrfack osv är vända nedåt... ni fattar. Sedan måste skåpet vändas rätt och allt plockas i igen.

Bädda säck var också skoj, dvs att påslakanet dras över hela madrassen, bäddas och spänns. När man sedan skall krypa ned... Mycket gammal tradition.

En annan grej var att ställa sängarna tre i höjd, dvs ytterligare en säng på de två befintliga. Efter en våt fest gjorde vi det på vår lucka vilket fick till följd att en kamrat klättrade ända upp och lade sig, medan den andre lade sig på golvet under sängarna och sov.

En morgon kommer A, Bv-förare lite sent med vagnen till ilastningen. "-Tror du jag trodde ja va full i mosse ellerrr?" utbrister han på götebosska efter att ha demonstrerat hur någon "skämtare" bytt plats på slangarna till hydraulstyrningen... renderar dock en anmälan som aldrig resulterar i någon avslöjad förövare.

I fält roade vi oss med andra spratt, tex eldöverfall när skitgropen hade besök, leverpastejburkar i skorstensröret (särskilt när tältinnehavarna eldade tallkottar, då blev det varmt) eller att smyga ut och rycka upp "tältpinnarna". Kombinerat med att "låsa fast" tältdörren var det väldigt kul.

Det blev dock aldrig okamratligt och andan var extremt god måste jag säga. Jag vill hoppas att det var allas upplevelse.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 05 feb 2013 20:01

Beredskap skulle utföras, dvs plutonen skulle vakta regementet samt även andra saker, tex vapentransporter eller grinden till MILO-verkstaden. Detta skedde dygnet runt, med postlistor som skulle följas. Regn och kallt, klockan är 03.00 och nästa dubbelpost skall ut. När vi skall väcka pågående post ligger denne och drömmer. Trevliga drömmar uppenbarligen, då han kastat av sig täcket och ligger på rygg och flinar med ett mycket tydligt tecken på drömmarnas erotiska innehåll. Till saken hör att han sover naken... Det är ju en smula pinsamt tycker vi, men posttjänst är posttjänst och vi väcker honom. Han spärrar upp ögonen, tittar ner på sin belägenhet och sliter sedan täcket över sig med ett vrål. "-Sex minuter kvar till vaktavlösning." säger kamraten lakoniskt och vi går och lägger oss.

En dag skall jag och kamrat följa en grupp som skall byta ut Pskott i förråd, vi åker med i lastbilen med skarpladdade ak5. En bit utanför Lit svänger vi in på en skogsväg och vi svänger upp framför några riktigt stora förråd. Gubbarna sätter igång med sitt värv och vi går och kikar lite. I det stora förrådet finns stridsvagnsminor i oerhörda mängder, fyra eller fem pallplatser högt och säkert femtio pallplatser långt på varje sida. På varje pall kanske, säg, femtio minor. Hundra? I ett annat förråd, samma som pskotten förvaras i, ligger pallkragar med handgranater i fyrpack i små trälådor. En låda är öppen och det saknas två granater. Detta påtalar vi till en av gubbarna som rycker på axlarna och sprätter iväg en fimp. :lol: Det tredje förrådet går vi inte in i.

Nästa gång det är dags för beredskap är det Kuwaitkrig och tillfället tas förstås att förstärka poster och inympa allvaret i stort som smått. Nattliga TV-sändningar med åtföljande analys av bataljonschef osv.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3575
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Lumpen och minnen därifrån

Inlägg av millgard » 05 feb 2013 20:11

Telefon fanns på varje våning, dock utan nummerskiva så det gick att ringa upp men inte ringa ut. Dock var det möjligt att ringa ut genom att klicksända på klykan: 1 klick för 0, 2 klick för 1 osv. Otroligt att de inte tänkt på detta, eller var det bara jag som räknade ut det?
Post lämnades i central postlåda på kompaniet och dageleven lade ut brev på sängen till adressaten. Kompaniets dagelev var Jämtlands bäste fotbollsspelare eller något ditåt och fick nog malajtjänsten för att kunna spela så mycket som möjligt. Dageleven körde även ut mat till skjutbanan när vi var där.

Sjuka lytta lama (simulanter) anmälde sin ohälsa till sjukan och fick då efter kort undersökning förhållningsregler på speciellt utformad blankett. För den som sträckt ryggen kunde det tex stå "Fri marsch" vilket betydde att man var befriad från marscher längre än 800m med packning. En gång skulle vi förflytta oss från Dagsådalens skjutbana till nåt "-åsen" där vi aldrig hade varit. Dit var det 800 meter enligt löjtisen och min kamrat som för dagen begåvats med "Fri marsch" tyckte att han i det vackra vädret gott kunde traska med oss andra. Två timmar senare kom vi fram och han sade lite smått irriterat till lt J att det där var väl inte 800 meter. Lt J svarar avmätt att "-det är precis åttahundra FÄLTJÄGARMETER." :lol: Sådär höll det på. Överhuvudtaget var det väldigt lite klemande och gnäll vilket ingen heller lyssnade på.