Jägarstaberna skapades i 1943 års krigsorganisation. Det fanns en jägarstab per milo (utom milo VII Gotland). Dessa var administrativa ledningsorgan för självständiga jägarplutoner, som förde fria kriget. Jägarstaberna höll reda på var plutonerna var insatta och skötte samordning av dessas underhållstjänst.MD650 skrev:Vad var VI. Jägarstaben för nåt? Fanns fram till 1955 då V. Jägarstaben sattes upp.
Jägarstaberna ledde inte plutonernas strid, men följde upp deras verksamhet. Plutonerna handlade självständigt inom ramen för långsiktiga uppdrag. Typiska uppdrag kunde vara att i nämnd ordning förstöra broarna A, B och C samt därefter utöva störning mot trafiken A-C genom minförsåt, överfall och eldöverfall.
De självständiga jägarplutonerna avsågs agera upp mot 15 mil (!) in på finskt eller norskt territorium. Det kunde finnas cända upp till 20 jägarplutoner inom ett gränsmilo. Plutonerna omfattade 50 man med fänrik som chef och sergeant som stf. 4 skyttegrupper och 2 pionjärgrupper. 4 kulsprutegevär, 10 kulsprutepistoler, 28 gevär, 8 pistoler. Två pulkor lastade med spräng- och tändmedel (50 kg extradynamit, 50 kg nitrolit, 200 m pentylstubin, 219 m krutstubin, 200 sprängpatroner, 100 st handgranater). En radio KV 2 W m/40 bärbar. Livsmedel "Special F" i sats för 7 dygn á 3 935 kalorier/dag.
Antalet fria jägarplutoner
I.Milo KRISTIANSTAD 4 st
II.Milo ÖSTERSUND 14 st
III.Milo SKÖVDE 13 st
IV.Milo STOCKHOLM 11 st
V.Milo KARLSTAD 20 st
VI.Milo BODEN 18 st
Efter 1945 förpuppades verksamheten p g a försvunnen hotbild, men drogs igång igen inom VI.Milo BODEN 1949 som en reaktion mot SSSR:s aggressvitet och Prag-kuppen 1948. Plutonernas fördelning:
KARESUANDO 1 st
PAJALA 1 st
ÖVERTORNEÅ 1 st
HAPARANDA 5 st
Personalen skulle vara lokalrekryterad, fysiskt stark, stor skogs- resp fjällvana, skickliga skyttar. De kallades som täckbenämning "timmerhuggare" och plutonernas verksamhet följdriktigt "timmerhuggning".
För en gångs skull brydde sig armén inte om formalia. Plutonerna rekryterades blandat från fältförband, lokalförsvar och även hemvärnet samt i några fall även tulltjänstemän och gränspoliser. Det som räknades var personens lokalkännedom, terrängvana, skjutskicklighet, sprängtjänstvana och fysiska styrka m m. I vissa områden räckte inte lokalbefolkningen till för att få fram tillräckligt många lämpliga. Då fylldes plutonen på med "utsocknes" som bott minst en och om möjligt helst sex månader inom aktuellt område.
Fobef KIRUNA svarade för att ta ut personal till plut i KARESUANDO och PAJALA. Fobef KALIX ansvarade för de övriga sex.
