Myt eller sanning om lumpen?

[Amund]

Jag har alltid hört att Pliktverket aldrig lät en kompetent beväring syssla med sitt gebit utan satte denne i en helt annan syssla för att så att säga sprida kunskaperna. Känner t.ex flera yrkeskockar som gjorde allt möjligt under sin militärtjänst men aldrig inom trossen. Detta felaktiga förfaringssätt stämmer även in på mig själv vilket jag ska redogöra för nedan.

Jag försökte hålla mig undan militärtjänsten så länge jag återfanns inom handelsflottan men blev till slut tvungen att rycka in efter att jag blivit landkrabba. Jag placerades inom kustartilleriet vilket jag tyckte var bra eftersom de har så fina landstigningsbåtar som jag borde vara mycket lämpad att köra med mina navigeringskunskaper och mångåriga sjöerfarenhet (PÅ DÄCK, EJ I MASKIN). De som bestämde var tydligen av en annan åsikt eftersom dessa fina båtars befälhavare blev bondpojkar från inlandet (med Kretschmerlutning på mössan och allt), och vad mig beträffar så slängde de ned mig i en nedgrävd 12 cm pjäs på en ö med uppgift att sköta elförsörjningen, jag som knappt sett en dieselmotor? Kanske jag sitter här och avslöjar militära hemligheter nu om vårt hemliga försvar? Knappast! Jag har nämligen fått veta att min pjäs är bortmonterad och gropen är igenfylld med sten! Så om någon hotar vårt rike i framtiden från den riktningen så får vi lita till den finländska försvarsförmågan nu när min potenta 12 cm pjäs tydligen är bortplockad!!!

Nå!!! Nu åter till min frågeställning. Var det så att det fanns en medveten policy att olika arbetsuppgifter skulle spridas i största möjliga utsträckning eller var det bara slumpen och det hela är bara en klassisk skröna?

[MD650]

Nå!!! Nu åter till min frågeställning. Var det så att det fanns en medveten policy att olika arbetsuppgifter skulle spridas i största möjliga utsträckning eller var det bara slumpen och det hela är bara en klassisk skröna?

Det var inte en medveten policy.
Men det kan ibland vara lättare att utbilda från grunden än att utbilda folk som redan "lärt sig olater".

[lampros]

... det kan ibland vara lättare att utbilda från grunden än att utbilda folk som redan "lärt sig olater".

Just det: och om man tar in en kille som är lastbilschaffis är det ju onödigt att sätta honom som militär lastbilschaffis. Han kan ju redan köra lastbil, han kan funka som det om det behövs, så dessförinnan får han utbildas till något annat som det är svårare att hitta ersättare till - signalist, robotskytt vad du vill.

Man utbildar (utbildade) fler i vissa befattningar än man behövde just för att ha reserver att ta av.

Det var med andra ord metod i galenskapen.

[Blixten]

OT, men vad är "Kretschmerlutning"?

lampros: Vet du att det var så? Har du jobbat med det själv eller så?

[ola]

själv var jag utbildad lastbilsmekaniker.

Sökte som mekaniker i militära men muckade som robotskytt.
Ångrade givetvis inte det

[lampros]

lampros: Vet du att det var så? Har du jobbat med det själv eller så?

Jag hörde't av en f d yrkesoff. Ej här på forumet.

[G:son]

OT, men vad är "Kretschmerlutning"?

"Mössan käckt på svaj", efter Otto Kretschmer, legendarisk ubåtsbefälhavare, antar jag:



/G:son

[Wedman]

Det var inte en medveten policy.
Men det kan ibland vara lättare att utbilda från grunden än att utbilda folk som redan "lärt sig olater".

Jag har från flera röjdykarofficerare hört att de föredrog värnpliktiga som inte lärt sig dyka civilt. Sedan är väl skillnaden mellan militär och civil utbildning större när det gäller dykning än att köra lastbil.

Vi hade en civilt utbildad kock som kock ombord - och det var bra! Bland övriga värnpliktiga hade en hydrofonist läst maskinteknik på gymnasiet medan motormekanikern läst VVS på gymnasiet. Lyckligtvis var fartygen nya så han behövde mest byta filter och liknande.

[Erik Ljungberg]

Myt skulle jag säga. Visst blir det tokigt ibland men i huvudsak tycker jag det har funkat, dvs folk har hamnat på någorlunda rätt plats.

Några saker som orsakar problem:
Det kan hända mycket med en kompetensprofil mellan mönstring, placering och inryckning, utbildning och yrkeserfarenhet t ex.
Behov och tillgång matchar inte. Dvs försvarsmaktens behov av en viss kompetens kanske inte är lika stor som tillgången.
Indvidens önskemål om t ex inryckningtidpunkt.
Kompetensprofilen matchar bara den totala kravprofilen delvis. Även om en person är utbildad Väg och Vatteningenjör kanske han inte har den styrka och kondition som krävs för en bock. Alltså blir han radaroperatör inom FV.

/Erik Ljungberg

[JohnT]

Jag försökte hålla mig undan militärtjänsten så länge jag återfanns inom handelsflottan men blev till slut tvungen att rycka in efter att jag blivit landkrabba. Jag placerades inom kustartilleriet vilket jag tyckte var bra eftersom de har så fina landstigningsbåtar som jag borde vara mycket lämpad att köra med mina navigeringskunskaper och mångåriga sjöerfarenhet (PÅ DÄCK, EJ I MASKIN). De som bestämde var tydligen av en annan åsikt eftersom dessa fina båtars befälhavare blev bondpojkar från inlandet (med Kretschmerlutning på mössan och allt), och vad mig beträffar så slängde de ned mig i en nedgrävd 12 cm pjäs på en ö med uppgift att sköta elförsörjningen, jag som knappt sett en dieselmotor?

Det är många psykologiska faktorer som är svårare att ändra på än en utbildning.
Så det kan nog vara så att du ansågs klyftig nog att lära sig det han behövde för att sköta elkraften
samtidigt som du redan hade självdiciplinen att utföra förebyggande underhåll.
tålamodet, och den mentala uthålligheten att kunna sitta och göra ingenting 99% av tiden
och sedan vara självständig nog att hoppa upp och göra det du ska när det sedan skiter sig utan att behöva fråga ett befäl om allt.
och inte har cellskräck.

Jag har hört att problemet med att hitta blivande hydrofonoperatörer var inte främst hörseln utan förmågan att sitta och koncentrera sig på ingenting timmar i sträck och sedan vara allert når det plötsligt hörs något konstigt i hörlurarna.

Mvh
/John T

[Hans]

...utan förmågan att sitta och koncentrera sig på ingenting timmar i sträck och sedan vara allert når det plötsligt hörs något konstigt i hörlurarna.

Låter lite som livet på skalman.

Jag har en polare på pliktverket - jag skall (försöka) beordra hit honom

MVH

Hans

[Wooster]

... det kan ibland vara lättare att utbilda från grunden än att utbilda folk som redan "lärt sig olater".

Just det: och om man tar in en kille som är lastbilschaffis är det ju onödigt att sätta honom som militär lastbilschaffis. Han kan ju redan köra lastbil, han kan funka som det om det behövs, så dessförinnan får han utbildas till något annat som det är svårare att hitta ersättare till - signalist, robotskytt vad du vill.

Mycket möjligt att man ibland resonerade så, men det är ju ett väldigt märkligt sätt i sådana fall att resonera. Ungefär som att man på ett byggföretag skulle anställa en snickare och sedan lära upp honom på VVS-grejer istället - snickeriet kan han ju redan och det kan han rycka in i om ordinarie snickaren är sjuk, men först skall vi lära honom VVS.

Att underofficerare/officerare anser att det är lättare att utbilda från grunden än utbilda folk med "olater" beror (även om ingen instruktör skulle erkänna det) nog mycket på att för att man är rädd för att förlora informationsövertaget. Sådär kul att vara stor och myndig sergeant som skall förklara hur man löser ett problem och så bli tillrättavisad av en finnig, men på ämnet erfaren, rekryt som har en helt annan, och bättre lösning.

Men mest tror jag Erik Ljungberg är på det - kompetensutbud och kompetensefterfrågan matchar inte helt och så blir det snett ibland. Pliktverket hade kanske inte heller komplett information, eller förmåga att hantera all information heller hela tiden.

Som avslutning kan jag ge en illustrativ skröna från den svenska beredskapstiden (från någon bok om beredskapsminnen om jag minns rätt):

En högre officer är ute och inspekterar en övning nära den norska gränsen där några inkallade män i 30-års åldern ligger hukandes i ett värn och spanar mot en bro - redo att spränga den. Några soldater som spelar fienden springer över bron men soldaten som skall trycka ner tändningen ligger lugnt kvar utan att göra en ansats till att spränga.
"Varför gör ni inget soldat"? frågar officeren.
"Det kommer några fientliga tanks över snart - då spränger jag bron" svarar soldaten.
"Men tänk om stridsvagnarna hinner över innan ni ens hunnit göra klar tändningen för sprängning" ryter officeren. "Det här är blodigt krig, ingen jäkla civil lek. Vad gör ni i det civila förresten?"
"Jag har sprängt berg för vägbyggen de senaste tio åren.." svarar soldaten "...och det här är bara en fånig övning".

[von Adler]

Vad gäller militära lastbilschaufförer kontra civila sådana kan jag förstå att det kan bli problem med olater. Enligt vad jag uppfattat är det betydligt mer ansträngande att köra i konvoj på ett ekonomiskt och snabbt sätt (vilket man oftast gör om man kör underhåll o. dyl.). Under avk var det ofta brist på chaufförer kapabla att köra i konvoj.

[Wedman]

Jag har hört att problemet med att hitta blivande hydrofonoperatörer var inte främst hörseln utan förmågan att sitta och koncentrera sig på ingenting timmar i sträck och sedan vara allert når det plötsligt hörs något konstigt i hörlurarna.

Mvh
/John T

Med 117 sjödygn och 6 timmar vid hydrofonhögtalare per dygn har jag viss erfarenhet av att koncentrera mig på ingenting. (Lyckades även hänga in en och annan mink ) Under tiden på BÖS deltog vi i fördjupade anlagstester som FOA höll i och efter muck blev åtminstone jag kallad till några ljudforskare på KTH som skulle lyssna på mina öron Undrar ifall de fick till några extratester?

I det civila har jag träffat en del fågelskådare som har en särskild förmåga att uppfatta sällsynt fågelsång/kvitter bland andra ljud och jag är övertygad om att de skulle ha blivit utmärkta hydrofonister.

[NIL]

I det civila har jag träffat en del fågelskådare som har en särskild förmåga att uppfatta sällsynt fågelsång/kvitter bland andra ljud och jag är övertygad om att de skulle ha blivit utmärkta hydrofonister.

Min oäkta hustru hör saker som jag inte har sagt (och ibland inte ens tänkt), kanske FOI borde köra lite tester på henne.