Skiss om svenska stående förband från 1982
-
- Stödjande medlem 2020
- Inlägg: 858
- Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
- Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok
Skiss om svenska stående förband från 1982
Hittade i en förrådsstädning för ett par år sedan ett extremt intressant debattinlägg gällande svenskt försvar: Bror-Johan Geijers "Både och" från 1982.
Möjligen finns det fler här som vill diskutera det än när jag försökte på SoldF för något år sedan... Kanske har någon rentav läst det.
Författaren argumenterar i detta Kalla kriget-inlägg (året efter U137) för att det är svårt för riksledningen att i tid uppfatta hot och fatta beslut, varför det behövs en insatsberedd tröskel även för arméförbanden (och KA), utöver den som fanns inom Luftwaffe och kustflottan. Enligt honom borde beväringarna utbildas i tre månader på truppslagsvisa skolor, för att sen tillföras de stående förbanden, där resten av utbildningen (sex månader i hans värld; totalt alltså nio för de meniga) tar vid. Därefter överförs soldaterna till reserven och de förband som kräver mobilisering.
På så sätt, menar Geijer, skulle utbildningen bli mer realistisk, truppföringstillfällena fler och framför allt skulle vi få en tröskel som inte kräver politiska beslut för att resas, samtidigt som den stora och i bästa fall sega mobiliseringshären av värnpliktiga kunde behållas.
Geijer ser framför sig att de stående förbanden är dessa:
* Norrlandsbrigad med stab i Boden
* Jägarbataljon i Kiruna
* Reducerad infanteribrigad med stab i Kungsängen
* Mycket reducerad infanteribrigad med stab i Borås
* Förstärkt pansarbataljon på Gotland
* Pansarbrigad med stab i Revinge
Tanken är att brigadernas bataljoner förläggs till befintliga kaserner, vilket exemplifieras med P 2, P 6 och P 7 för Skånebrigaden. En hel del kaserner skulle då kunnat avyttras.
Jag gillar idén sett utifrån den tiden, ser en hel del problem, men undrar vad ni andra säger.
Möjligen finns det fler här som vill diskutera det än när jag försökte på SoldF för något år sedan... Kanske har någon rentav läst det.
Författaren argumenterar i detta Kalla kriget-inlägg (året efter U137) för att det är svårt för riksledningen att i tid uppfatta hot och fatta beslut, varför det behövs en insatsberedd tröskel även för arméförbanden (och KA), utöver den som fanns inom Luftwaffe och kustflottan. Enligt honom borde beväringarna utbildas i tre månader på truppslagsvisa skolor, för att sen tillföras de stående förbanden, där resten av utbildningen (sex månader i hans värld; totalt alltså nio för de meniga) tar vid. Därefter överförs soldaterna till reserven och de förband som kräver mobilisering.
På så sätt, menar Geijer, skulle utbildningen bli mer realistisk, truppföringstillfällena fler och framför allt skulle vi få en tröskel som inte kräver politiska beslut för att resas, samtidigt som den stora och i bästa fall sega mobiliseringshären av värnpliktiga kunde behållas.
Geijer ser framför sig att de stående förbanden är dessa:
* Norrlandsbrigad med stab i Boden
* Jägarbataljon i Kiruna
* Reducerad infanteribrigad med stab i Kungsängen
* Mycket reducerad infanteribrigad med stab i Borås
* Förstärkt pansarbataljon på Gotland
* Pansarbrigad med stab i Revinge
Tanken är att brigadernas bataljoner förläggs till befintliga kaserner, vilket exemplifieras med P 2, P 6 och P 7 för Skånebrigaden. En hel del kaserner skulle då kunnat avyttras.
Jag gillar idén sett utifrån den tiden, ser en hel del problem, men undrar vad ni andra säger.
För det första undrar jag vad det västtyska Flygvapnet hade att göra med svensk beredskap på 80-talet.
För det andra så låter det smakligt, men jag ser vissa potentiella problem. Hur ofta skulle inrycken ske? Rimligtvis måste hyfsat stora delar av varje förband vid åtminstone ett par tillfällen om året bestå av i princip ej befattningsutbildad personal. Hur stor andel av respektive bataljon kommer att vara direkt användbar?
För det andra så låter det smakligt, men jag ser vissa potentiella problem. Hur ofta skulle inrycken ske? Rimligtvis måste hyfsat stora delar av varje förband vid åtminstone ett par tillfällen om året bestå av i princip ej befattningsutbildad personal. Hur stor andel av respektive bataljon kommer att vara direkt användbar?
- J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Inryck fyra gånger om året och använda "beväringen" en och en halv månad längre en normalt. Låter lite, kanske skulle tiden ha varit så att "muckande" omgång överlappar nyinrycktas gröntjänst. Nu gissar jag och spekulerar hej villt men en normal omsättning på soldaterna så blir det en liten del av totala antalet möjliga att mobilisera som också står som stående styrka/beredskap. Detta borde ändå göra så pass mycket för effekten att KRO skulle kunna minskas med mer och därmed lämna plats genom att en lägre volym soldater utbildas.
Jag gillar nästan idén.
J.K Nilsson
Jag gillar nästan idén.
J.K Nilsson
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Försvar
Jag kände BJG och vi talade om detta på Militärsällskapet. Hade han fått respons för sina tankar hade Sverige sparat pengar och fått ökad trygghet.
Hur kan Sverige idag motivera folksrättsligt överhöghet över Gotland? Hemvärnet??
Hur kan Sverige idag motivera folksrättsligt överhöghet över Gotland? Hemvärnet??
- J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Re: Försvar
Räcker tills någon vill syna. Vill ingen det så räcker det.Stellan Bojerud skrev:Hemvärnet??
J.K Nilsson
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Försvar
Så sant! Men är det försvarspolitik eller nationell bluffpoker?J.K Nilsson skrev:Räcker tills någon vill syna. Vill ingen det så räcker det.Stellan Bojerud skrev:Hemvärnet??
J.K Nilsson
-
- Stödjande medlem 2020
- Inlägg: 858
- Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
- Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok
Re: Försvar
Vad vet du mer om diskussionen kring förslaget? Fick Geijer något svar från ansvarigt håll? Hade någon tidigare framfört liknande tankar?Stellan Bojerud skrev:Jag kände BJG och vi talade om detta på Militärsällskapet. Hade han fått respons för sina tankar hade Sverige sparat pengar och fått ökad trygghet.
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Re: Försvar
Det borde väl ändå ha blivit dyrare?Stellan Bojerud skrev:Jag kände BJG och vi talade om detta på Militärsällskapet. Hade han fått respons för sina tankar hade Sverige sparat pengar och fått ökad trygghet.
-
- Stödjande medlem 2020
- Inlägg: 858
- Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
- Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok
Re: Försvar
Det var inte tanken. Att utnyttja kaserner och personal fullt ut året runt i stället för två tredjedelar av tiden (7,5 månader av 12 för huvuddelen av de värnpliktiga) kunde sparat en hel del fastighetskostnader.Mathias Forsberg skrev:Det borde väl ändå ha blivit dyrare?Stellan Bojerud skrev:Jag kände BJG och vi talade om detta på Militärsällskapet. Hade han fått respons för sina tankar hade Sverige sparat pengar och fått ökad trygghet.
Artikelförfattaren är heller inte främmande för att spara lite i krigsorganisationens numerär för att få en högre tröskeleffekt. Även vi som inte tror helt på scenariot i Operation Garbo kanske kunde känna oss tryggare med några brigader i handen (och ett knappt tjog till i mobförråd) än väldigt många (runt 30 i början på 80-talet) i skogen.
EDIT: Fick in fel reflexivt pronomen.
Det är nånting som jag inte riktigt begriper med det här upplägget. Om vi antar att det genomsnittliga regementet har kaserner som rymmer 1 bataljon åt gången så kan varje regemente hysa 2 stående bataljoner per år, då utnyttjas kasernerna fullt ut hela året. För de stående bataljonerna skulle väl utnyttja befintliga kaserner? Men då finns det inte plats där för de "truppslagsvisa skolorna" utan dessa måste alltså utbildas någon annanstans. Varje sådan skola kan genomföra 4 utbildningar á 3 månader per år. Då är den maximalt utnyttjad hela året. I den enklaste varianten kan varje skola försörja 2 regementen om vardera 2 bataljoner/år med utbildning. Varje skola ska alltså "grundutbilda" soldater för en bataljon vilket skulle innebära att även varje skola behöver hålla till på ett regemente med kaserner som rymmer en bataljon. Om man inte väljer att bygga nytt för skolorna då, men nu skulle det ju sparas pengar. Dessutom var väl en av finesserna med förslaget att en del regementen skulle kunna sparas in och då har vi ju vips de där tomma kasernerna som motsvarar skolornas behov. Sedan går det naturligtvis att blanda ihop flera skolor med flera regementen och bataljoner men då blir det bara rörigt.Vysotskij skrev: (---)
Det var inte tanken. Att utnyttja kaserner och personal fullt ut året runt i stället för två tredjedelar av tiden (7,5 månader av 12 för huvuddelen av de värnpliktiga) kunde sparat en hel del fastighetskostnader.
(---)
Sedan ska de värnpliktiga flyttas från skolorna till bataljonerna. För att det inte ska bli nån jätteaffär så vore det en fördel om skolorna låg relativt nära bataljonerna.
Annars kunde ju varje stående bataljon själv ansvara för sin truppslagsvisa skola. Men eftersom det inte finns plats (enligt ovanstående resonemang) på ett regemente för både en stående bataljon och en skola för samma bataljon så skulle man, i så fall, få ett tapp i den stående beredskapen. Dessutom hamnar man då i en 18-månaders cykel, vilket för all del går jämnt upp med årets 12 månader sett över 3 år.
Men vore detta alternativ egentligen någon skillnad mot det befintliga systemet där varje regemente varje år utbildar en GU-bataljon?
Då tror jag istället att det hade varit lite enklare att låta det (år 1982) befintliga systemet med GU-bataljoner vara, med mindre modifieringar. Dels hade man redan då kunnat skippa "KB-eftersteg" (dvs KB ryckte samtidigt som GB men stannade kvar 3 månader efter "muck" för att göra kadettskola) och istället infört "KB-försteg" (dvs KB rycker in i januari, GB i juni och så muckar hela bataljonen i slutet av mars). Hade man till detta lagt till de extra månaderna som Geijer föreslog och lagt dessa i slutet så hade hela GU-bataljonen fått lite extra tid till övning i bataljons ram. Just detta har väl många befäl klagat över? Att just när soldaterna börjar bli nåt så när dugliga i större enheter så är det dags för muck. Men där löste det sig, då.
Sedan hade man synkat inrycken mellan de olika regementena så att inte i princip hela det jämrans svenska infanteriet hade muckat i slutet av mars.
Utifrån detta hade man kunnat skapa en varaktig beredskap som visserligen var lite "flytande" rent geografiskt sett men som ändå fanns där. Exempelvis hade GU-bataljonerna från I13 Falun och I14 Gävle kunnat rycka in samtidigt och bilda en "halvbrigad" tillsammans med en halv artilleribataljon från A4 Östersund. Nåt så när närma varandra i geografin. När denna halvbrigad var på väg ut ur systemet skulle istället en annan halvbrigad, kanske bestående av GUbat från I2 Karlstad och I3 Örebro, tillsammans med en halv artbat från A9 Kristinehamn.
Den andra halvan av artbat från A4 kunde kanske bilda en halvbrigad tillsammans med GUbat från I5 Östersund och I21 Sollefteå. Den andra halvan från A9 tillsammans med GUbat från I4 Linköping och I15 Borås?
Exakt vilka som skulle slå sig ihop med vilka andra tål väl att funderas på men genom att synka dessa halvbrigader mot varandra så hade vi nog kunnat få en stående beredskap som visserligen flyttat sig lite geografiskt men ändå inom rimliga transportavstånd för att täcka upp varandras områden. Att flytta två stående bataljoner 20 mil är väl ganska lindrigt jämfört med mobiliseringssystemet?
Fast nu finns det säkert saker jag inte begripit med Geijers förslag, som hade löst mina invändningar.
-
- Stödjande medlem 2020
- Inlägg: 858
- Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
- Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok
En av poängerna med förslaget är att värnpliktiga skulle ingå i krigsbataljoner redan under sin utbildning, och att dessa skulle ingå i stående brigader, vilket alltså var tänkt att öka förmågan till truppföring på den nivån.
Sen tror jag faktiskt att du tänker lite snett angående kasernbehovet. Med ditt förslag grundutbildar en typkasern en bataljon årligen. I Geijers förslag muckar två bataljoner årligen från varje kasern, och även om de skulle behöva en halv kasern till (vilket är högt räknat; det fanns flera regementen som hade utrymme för mer än en bataljon) för sin GSU + grundläggande utb i befattning så sparas utrymme.
EDIT: Tilläggas ska att Geijer räknar med ungefär en utbildningsskola per fyra stående bataljoner. Hur vet jag inte riktigt.
Sen tror jag faktiskt att du tänker lite snett angående kasernbehovet. Med ditt förslag grundutbildar en typkasern en bataljon årligen. I Geijers förslag muckar två bataljoner årligen från varje kasern, och även om de skulle behöva en halv kasern till (vilket är högt räknat; det fanns flera regementen som hade utrymme för mer än en bataljon) för sin GSU + grundläggande utb i befattning så sparas utrymme.
EDIT: Tilläggas ska att Geijer räknar med ungefär en utbildningsskola per fyra stående bataljoner. Hur vet jag inte riktigt.
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Re: Skiss om svenska stående förband från 1982
Tanken verkar god, men andelen pansar ser väldigt hög ut.Vysotskij skrev:Geijer ser framför sig att de stående förbanden är dessa:
* Norrlandsbrigad med stab i Boden
* Jägarbataljon i Kiruna
* Reducerad infanteribrigad med stab i Kungsängen
* Mycket reducerad infanteribrigad med stab i Borås
* Förstärkt pansarbataljon på Gotland
* Pansarbrigad med stab i Revinge
En brigad plus en bataljon på Gotland ger 4st pansarbataljoner
eller totalt 16st bataljoner per år.
Men om soldaterna får de tre första månaderna GU inom t.ex. infanteriet,
och sedan tre månader befattningsutbildning
och sedan de tre sista beredskaps/förbandsövningsmånaderna
på pansarregementena så funkar det kanske.
Hur mycket utbildade vi egentligen per regemente och år under 1980-talet.
Ur minnet var det en bataljon per infanteriregemente
och hur mycket per pansarregemente?
En bataljon eller en halvbataljon?
Ett alternativ vore att fortsätta att utbilda ungfär samma nummerär
och med samma fördelning mellan förbandstyperna som tidigare.
Säg att vi kunde utbilda 8st pansarbataljoner per år
(förvisso säkerligen mer än vad vi utbildade historiskt).
Då skulle vi ha kunnat hålla 2st bataljoner i beredskap/förbandsövningar
kontinuerligt, med en bataljon på Gotland och en på fastlandet.
I det läget skulle man kunna tänka sig att vpl från pansarförbanden
skulle ha förhöjd beredskap under 9 månader efter muck
(säg att de t.ex. inte får lämna landet under dessa 9 månader)
och att dessa 6st extra pansarbataljoner med "förhöjd beredskap"
kan inkallas av ÖB själv.
Re: Skiss om svenska stående förband från 1982
Det berodde lite på vilket regmente som hade utbildningsansvar.Olof Larsson skrev:
Hur mycket utbildade vi egentligen per regemente och år under 1980-talet.
Ur minnet var det en bataljon per infanteriregemente
och hur mycket per pansarregemente?
En bataljon eller en halvbataljon?
.
Den bataljon som t.ex. jag grundutbildades på var en hel nskbat.
Vissa år utbildades en reducerad bataljon. Då brukade man kalla in repförband för att erhålla en hel bataljon.
P2 och P 7 hade gemensamt utbildningsansvar för en mekbat som de samubildade en halvbat på vardera ställe. Under senare delen av utbildningsåret så slogs bataljonshalvorna ihop till en bataljon.
-
- Stödjande medlem 2020
- Inlägg: 858
- Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
- Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok
Re: Skiss om svenska stående förband från 1982
Detta påminner mig om en annan sak jag undrat över:Olof Larsson skrev: Tanken verkar god, men andelen pansar ser väldigt hög ut.
En brigad plus en bataljon på Gotland ger 4st pansarbataljoner
eller totalt 16st bataljoner per år.
[...]
Ett alternativ vore att fortsätta att utbilda ungfär samma nummerär
och med samma fördelning mellan förbandstyperna som tidigare.
Var lika många stridsvagnsbesättningar krigsplacerade per förband som det fanns stridsvagnar? Jag kan se många anledningar att kriga minst dubbelt så många besättningar som vagnar. (Bortsett för risken för bortfall vid mob så borde det öka tillgängligheten och uthålligheten hos strvförbanden ganska radikalt om inte varje vagn är beroende av en besättning 24/7).
Om mitt resonemang stämmer borde man ha en högre kvot pansar/infanteri bland GU-förbanden ('stående', med Geijers terminologi) än i krigsförbanden.
(Givetvis är även våra strfbesättningar högkvalificerade , men det är ju efter att Stormakten fallit bort...)