Försvaret av Milo ÖN i gränszonen

[MD650]

Säkert minst lika otrevligt det också. Själv utbildades jag på stripbv90 så vi hade det ju lite bättre.

Det var nog mest känslan av icke-rörligheten som kändes obehaglig och upplevelsen att dessa försvarsnästen var prioriterade mål som skulle nötas ned ett efter ett.

Var tanken att dessa skulle "försvaras till sista man" eller utrymmas undan för undan? Om inte måste det väl nästan varit en dödsdom att vara placerad i ett sådant, ju närmare gränsen desto värre.

Ja, tanken var att med motståndsnästen/-omr och med stöd av kraftigt artilleri och motanfall så skulle man få hejd på fienden.

Med förberedelstid så var nog motståndsnästena/-områdena motståndskraftiga mot fientliga anfall.
Tanken var i alla fall att de skulle hålla ut så länge som möjligt men naturligtvis så gick det ju en brytgräns där också.

Det kan inte varit så roligt att sätta igång att rusta sin skans mitt i vintern med -25 ute. Det tog säkert en vecka att elda ur fukten ur skyddsrum o.d.


Jag tror personligen att man underskattar eller har underskattad metoden försvar. Tyskarna försvarade bl.a. Blå Bergen i Estland under sommaren 1944 med hjälp av på gränsen outbyggt försvar mot överlägsna sovjetiska styrkor.

[Rickard]

Ja, tanken var att med motståndsnästen/-omr och med stöd av kraftigt artilleri och motanfall så skulle man få hejd på fienden.

Som jag förstod planläggningen för ÖN (spräng sönder alla vägar, lägg ut ofattbara mängder minor, förberedda fasta motståndsnästen och rörliga jägarförband) så handlade det framför allt om att vinna tid. När fienden trasslat sig igenom det området skulle tillräckligt stora anfallsförband ha hunnit samlas för att kunna möta upp. Det kändes som att det var oundvikligt att han skulle komma igenom, om än med stora problem, och av det kändes det också hopplöst för de förband som var fast grupperade där inne..

Med förberedelstid så var nog motståndsnästena/-områdena motståndskraftiga mot fientliga anfall.

Var förberedelserna i form av minering eller andra saker? Vilka vapensystem skulle kunna användas inifrån nästena?

Hur mycket skulle de kunnat motstå i form av artillerield / direktriktad stridsvagnseld mot sig? Det som vi tittade på "kändes" inte så kraftigt, men det har jag inga belägg för alls.

[MD650]

Som jag förstod planläggningen för ÖN (spräng sönder alla vägar, lägg ut ofattbara mängder minor, förberedda fasta motståndsnästen och rörliga jägarförband) så handlade det framför allt om att vinna tid. När fienden trasslat sig igenom det området skulle tillräckligt stora anfallsförband ha hunnit samlas för att kunna möta upp. Det kändes som att det var oundvikligt att han skulle komma igenom, om än med stora problem, och av det kändes det också hopplöst för de förband som var fast grupperade där inne..

Principen som försvaret av bl.a. Kalixlinjen byggde på tyskarnas erfarenheter från 1. vk med, den jag kallar, "defensiva infiltrationstaktiken". Med "öar" av förband som stöds av artilleri får man fienden att splittras upp och när han är nog svag sätter man in kraftiga motanfall för att slå ihjäl honom.

Finnarna utnyttjade en mer linjär taktik under senare delen av fortsättningskriget där försvaret byggde på flera linjer med relativt litet djup. Fi skulle hejdas framför linjen och inte tillåtas komma in mellan "öarna".

Var förberedelserna i form av minering eller andra saker? Vilka vapensystem skulle kunna användas inifrån nästena?

Avseende förberedelser så har du själv svarat på det.
De vapensystem som fanns var ehv, ksp, pskott, grg och värnpjäser. Minor inte att förglömma, såväl trupp-,fordons- som strvminor.

Hur mycket skulle de kunnat motstå i form av artillerield / direktriktad stridsvagnseld mot sig? Det som vi tittade på "kändes" inte så kraftigt, men det har jag inga belägg för alls.

En SK 16 (skyddsrum för 16 man) skall enl. uppgift hålla för en direktträff från en 15.5. cm artgranat.

[Mathias Forsberg]

Var det inte denna taktik man upptäckte var ganska svåranvänd mot en mekaniserad fiende redan under 1970-talet då de sovjetiska styrkorna var fullt mekaniserade och understödda av attackhelikoptrar? När man utförde tester med Strf 90 under 1990-talet visade sig detta fullt ut.

Förvisso kanske till bättre nytta och längre livslängd i Kalix än i Skåne eller Mälardalen, men ändå. Tempot torde ha varit tämligen högt längs Norrlandskuste och det är svårt att utföra "defensiv infiltration" mot en fiende som sitter i splitterskyddade BMP-fordon och förflyttar sig tio gånger så snabbt som en själv.

[MD650]

Var det inte denna taktik man upptäckte var ganska svåranvänd mot en mekaniserad fiende redan under 1970-talet då de sovjetiska styrkorna var fullt mekaniserade och understödda av attackhelikoptrar? När man utförde tester med Strf 90 under 1990-talet visade sig detta fullt ut.

Förvisso kanske till bättre nytta och längre livslängd i Kalix än i Skåne eller Mälardalen, men ändå. Tempot torde ha varit tämligen högt längs Norrlandskuste och det är svårt att utföra "defensiv infiltration" mot en fiende som sitter i splitterskyddade BMP-fordon och förflyttar sig tio gånger så snabbt som en själv.

Jo, man hade byggt upp striden på att fienden inte kunde framrycka på sidan av vägen. Men man måste beakta att fienden skulle behöva underhåll vilket till stor del var hjulburet och då krävs det väg.

[Vysotskij]

Tempot torde ha varit tämligen högt längs Norrlandskuste och det är svårt att utföra "defensiv infiltration" mot en fiende som sitter i splitterskyddade BMP-fordon och förflyttar sig tio gånger så snabbt som en själv.

Har man styrt Stormaktens framryckning till området närmast E 4 har man å andra sidan vunnit ganska stora operativa och mycket stora strategiska fördelar.

[Rickard]

Med "öar" av förband som stöds av artilleri får man fienden att splittras upp och när han är nog svag sätter man in kraftiga motanfall för att slå ihjäl honom.

Var det alltså tanken att rena anfallsförband som brigader skulle operera inne i själva fördröjningszonen och genomföra dessa motanfall?

En SK 16 (skyddsrum för 16 man) skall enl. uppgift hålla för en direktträff från en 15.5. cm artgranat.

Det låter i sig betryggande! Hur förhåller det sig i förstörelsekraft mellan en indirekt (men grövre) artillerigranat och en direktriktad stridsvagnsgranat?

När man utförde tester med Strf 90 under 1990-talet visade sig detta fullt ut.

Vad var det mer exakt man testade och vad blev resultatet?

[Bjernevik]

Tempot torde ha varit tämligen högt längs Norrlandskuste och det är svårt att utföra "defensiv infiltration" mot en fiende som sitter i splitterskyddade BMP-fordon och förflyttar sig tio gånger så snabbt som en själv.

Fast "defensiv infiltration" bygger på att fienden kommer till dig, inte att du ska ta dig till honom. Så skillnaden i hastighet blir då av mindre betydelse. Om/när det är dags att dra sig tillbaka däremot har det en viss betydelse...

[Stellan Bojerud]

Insamling av underrättelser är en sak. Delgivning en helt annan. I det helt paranoida Sovjetunionen torde eventuell kunskap om "Kalixlinjen" varit väl inlåst och bättre sekretesskyddad än i Sverige.

[Rickard]

Insamling av underrättelser är en sak. Delgivning en helt annan. I det helt paranoida Sovjetunionen torde eventuell kunskap om "Kalixlinjen" varit väl inlåst och bättre sekretesskyddad än i Sverige.

Jag är förmodligen dum, men jag är osäker på vad syftar du på?

[Stellan Bojerud]

Vad jag menar är att Sovjet visserligen samlade information om svenska försvarsanläggningar, men att denna information lagrades på central nivå och inte var delgiven truppbefälet i vart fall under fredstid.

Det fanns under "kalla kriget" tiotusentals försvarsobjekt i ÖN. Dessutom byggdes motståndsområdena till med nya värn och skyddsrum m m ända fram till slutet av 1980-talet.

Jag håller det alltså för osannolikt att detaljkunskaper om "Kalixlinjen" skulle vara känd på truppnivå inom sovjetarmén.

[Rickard]

Då är jag med! Det förefaller ju inte osannolikt.

Det kanske alltså fanns färdiga anfallsplaner utarbetade på högre ort som hade tillgång till den eventuellt insamlade informationen och att dessa tilldelades till truppnivån först nära ett krigsutbrott?

Det fanns under "kalla kriget" tiotusentals försvarsobjekt i ÖN. Dessutom byggdes motståndsområdena till med nya värn och skyddsrum m m ända fram till slutet av 1980-talet.

Det var fler än jag trodde. Låg dessa oftast i anslutning till de fåtaliga vägarna eller spridda även ute i terrängen?

Hur stora var motståndsområdena egentligen? Bestod ett sådant av värn/skyddsrum och ett kringområde som skulle mineras?

[MD650]

Var det alltså tanken att rena anfallsförband som brigader skulle operera inne i själva fördröjningszonen och genomföra dessa motanfall?

Bl.a. skulle det genomföras fördelningsanfall med brigader men även inom ramen för egen fostridsgrupp/gränsreg med egna förband

Det låter i sig betryggande! Hur förhåller det sig i förstörelsekraft mellan en indirekt (men grövre) artillerigranat och en direktriktad stridsvagnsgranat?

Ingen direkt uppfattning men en sgr från strv eller art torde ha ungefär samma verkan

[MD650]

Tempot torde ha varit tämligen högt längs Norrlandskuste och det är svårt att utföra "defensiv infiltration" mot en fiende som sitter i splitterskyddade BMP-fordon och förflyttar sig tio gånger så snabbt som en själv.

Fast "defensiv infiltration" bygger på att fienden kommer till dig, inte att du ska ta dig till honom. Så skillnaden i hastighet blir då av mindre betydelse. Om/när det är dags att dra sig tillbaka däremot har det en viss betydelse...

Att märka att "defensiv infiltrationstaktik" är min egen defenition.

[MD650]

Hur stora var motståndsområdena egentligen? Bestod ett sådant av värn/skyddsrum och ett kringområde som skulle mineras?

Motståndsområden för komp hade en yta på 600*600m och en motståndslinje för kompani hade en bredd 1500 m