Försvaret av Milo ÖN i gränszonen

[Viktor Lima]

Fin bild - Det kanske inte hade varit så kul att möte en sådan om man hade varit MI-24 pilot någonstans över Norrbotten om det nu hade smällt till

/VL

[MD650]

En metod som lätt attack använde var att ha ett eget plan som på lägsta höjd flög ca 30 s tror jag det var före en fyrgrupp som även de låg på lägsta. Man följer väg och när tätplanet ser ett mål tar det upp kraftigt. Fyrgruppen ser när "spaningsplanet" gör upptagning och gör en egen upptagning med roll för att se målet, lägga sig i dykbana och bekämpa med raketer. Jag tror målen framförallt var fiendens röjningstät längst väg.

Förutom röjningstäter så var bl.a. artillerigrupperingar och kringgångsavdelningar "normala" mål.

[Rickard]

Förutom röjningstäter så var bl.a. artillerigrupperingar och kringgångsavdelningar "normala" mål.

Vet man något om det var troligt att fienden skulle / kunde ha luftvärn grupperat långt fram tillsammans med röjningstäterna? Borde det inte vara prioriterat för honom att skydda dessa även mot lufthot?

[MD650]

Vet man något om det var troligt att fienden skulle / kunde ha luftvärn grupperat långt fram tillsammans med röjningstäterna? Borde det inte vara prioriterat för honom att skydda dessa även mot lufthot?

Jo, nog kunde han ha med lv i röjningstäterna.
SKulle gissa på främst bärbara lvrb.

[Hans]

Jo, nog kunde han ha med lv i röjningstäterna.
SKulle gissa på främst bärbara lvrb.

Delar MD's uppfattning men hävdar nog att även bandburet var långt framme, typ ZSU 23/4 och SA 13. Måste finnas lite mer i några gamla reglementen.

MVH

Hans

[Rickard]

Delar MD's uppfattning men hävdar nog att även bandburet var långt framme, typ ZSU 23/4 och SA 13.

Det måste gjort SK60:s förmåga att verka mot dessa täter till ganska begränsad?

[Helt off-topic: jag ser att jag, Hans och MD650 ovanför blev medlemmar ungefär samtidigt år 2002, men där jag skrapat ihop 260 poster har ni 14000 var..]

[Hans]

[Helt off-topic: jag ser att jag, Hans och MD650 ovanför blev medlemmar ungefär samtidigt år 2002, men där jag skrapat ihop 260 poster har ni 14000 var..]

Med andra ord är du normal och har ett liv.

[för mycket quizande för oss]

MVH

Hans

[MD650]

Delar MD's uppfattning men hävdar nog att även bandburet var långt framme, typ ZSU 23/4 och SA 13. Måste finnas lite mer i några gamla reglementen.

MVH

Hans

Jo det är ju sant. Motskdivision Nord hade Sa 13 men hade dom verkligen ZSU 23/4?

[MD650]

[Helt off-topic: jag ser att jag, Hans och MD650 ovanför blev medlemmar ungefär samtidigt år 2002, men där jag skrapat ihop 260 poster har ni 14000 var..]

Med andra ord är du normal och har ett liv.

[för mycket quizande för oss]

MVH

Hans

Eller så är det kvalité för kvantitet

[Bebben]

Delar MD's uppfattning men hävdar nog att även bandburet var långt framme, typ ZSU 23/4 och SA 13. Måste finnas lite mer i några gamla reglementen.

MVH

Hans

Jo det är ju sant. Motskdivision Nord hade Sa 13 men hade dom verkligen ZSU 23/4?

Man kan väl förmoda att en angripare österifrån hade haft ganska bra koll på vad både vi och Finland kunde ställa upp för att försvara oss. Därmed kunde han också anpassat indelningen av sina förband mot det han förväntade sig att möta. Att göra tillfälliga indelningar av förbanden efter terräng, förväntad motståndare och annat som kunde påverka situationen måste ha varit något av normalförfarande, antar jag. Detta borde ha kunnat ske på alla nivåer, vilket innebär att farbresurser, lvenheter och annat som "kunde behövas" kunde underställas eller utgå efter behov. Att behålla en "fast" indelning bara för att man är organiserad i fredstid och utbildad i en viss organisation tror jag inte hade varit den bästa lösningen.

Bebben

[MD650]

Att behålla en "fast" indelning bara för att man är organiserad i fredstid och utbildad i en viss organisation tror jag inte hade varit den bästa lösningen.

Bebben

Instämmer!
Man torde ha haft förmågan att stridsindela efter behov, jmf de tyska kampgruppe eller amerikanska combat command.

[Sarvi]

P.g.a. det klena ryska vägnätet - ser jag Kandalaksa som den logiska utgångspunkten för ett sovjetiskt företag mot norra Sverige

I Fokk nr 12, "Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget" av Bengt Gustafsson, anges mycket riktigt Kandalaksa som bas för operationer över norra Finland i riktning mot Kalixlinjen och Luleå-Boden.

Jo det är ju sant. Motskdivision Nord hade Sa 13 men hade dom verkligen ZSU 23/4?

Anledning till att typ Nord-divisionerna fick SA-13 istf SA-9 var väl den förbättrade rörligheten? ZSU-23-4 hade ju varit i tjänst sedan slutet av 60-talet och hade mycket god rörlighet även om den inte var amfibisk (modifierat PT-76 chassi), så jag kan inte se någon egentlig anledning till att dom skulle ha något annat än ZSU-23-4 - sen är det kanske en annan fråga vilken version av vagnen som man tilldelades. Vilka alternativ fanns det förresten - dragna ZPU? ZSU-23-4 var ju också det hot som t.ex. lätta attacken taktikanpassade och övade för, och dom skulle ju främst verka i Milo ÖN... så utan att vara hundraprocentigt säker skulle jag tippa på att även motskdiv nord var utrustade med ZSU-23-4.

[Rickard]

En flera år gammal diskussion tidigare i tråden:

Jag minns att jag en gång läste ett norrlandsskyttebataljonsreglemente vilket hade en ganska oroande formulering i stil med denna:

"Vi är förr eller senare tvungna att ta direkt strid med fiendens stridsvagns- och pansarskytteförband och vi måste då räkna med mycket stora förluster i skadade och stupade."

Ej ordagrant, men något åt det hållet.

Hittade det i InfR Nskbat 1988.

Anfall med hög målsättning:
Då målsättningen är hög med anfallet - t.ex. att slå fienden -krävs stora resurser för eld.
.....
Eftersom huvuddelen av dessa enheter saknar splitterskydd och därmed är sårbara för fientlig motverkan medför detta samtidigt stor risk för egna förluster.

Det var inte riktigt det jag tänkte på. Dock återfann jag nu min egen InfR Nskbat 1988 och hittade det gamla stycket vi diskuterade 2007.

Då målsättningen med anfallet är hög måste bataljonen förr eller senare söka strid med fiendens stridsvagns- och pansarskytteförband. För att vinna framgång mot dessa krävs - förutom att striden kan genomföras i gynnsam terräng - dels kraftsamling av all tillgänglig eld, dels att bataljonen tar och behåller initiativet från stridens början. Kan detta inte åstadkommas är risken för ett misslyckande stor med omfattande förluster som följd.

Det känns väl ändå relativt realistiskt, dvs att direkt strid med pansar utan eget splitterskydd är oerhört svårt och förutom vid mycket goda förutsättningar finns det chans till framgång.

[MD650]

Vilken sida?

[Rickard]

Vilken sida?

Sidan 26, stycket "Anfall med hög målsättning" långt ned.