Kavallerifördelningen

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 9 oktober 2007, 17:59

Mycket intressant, kavallerifördelningen var alltså i praktiken bara en fördelning till namnet, storleksmässigt så går den inte att jämföra med utländska kavallerifördelningar som var avsevärt större.

MD650 · Inlägg av **MD650** » 9 oktober 2007, 18:05

Kapten_Gars skrev:Mycket intressant, kavallerifördelningen var alltså i praktiken bara en fördelning till namnet, storleksmässigt så går den inte att jämföra med utländska kavallerifördelningar som var avsevärt större.

Nog kan den likställas med en fördelnning men "reducerad". Den innehöll ju faktiskt två brigader med artunderstöd.

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 9 oktober 2007, 18:32

Organisationen & artilleriunderstödet motsvarar helt riktigt de man kunde hitta hos utländska förband, det som saknas är manskapet. Utländska kavallerifördelningar var ca 2-3 gånger större än den svenska som får anses var rejält reducerad vid en jämförelse. Bristen på manskap gav den svenska fördelningen sämre uthållighet och förmåga än sina motparter. Såpass mycket sämre att jag anser att namnet fördelning är missvisande, men det är en rent personlig åsikt. Att det var en svag fördelning är vi ju ense om.

FNP · Inlägg av **FNP** » 9 oktober 2007, 20:31

Ja, men man synes ha varit väl medveten om att förbandet var avsevärt mindre än sin utländska motsvarigheter och ledningsförmågan var därför beräknad för ledning av upp till 24 skvadroner (2 tillförda regementen) vilket skulle varit närmare "europeisk standard".

Att man sedan dessutom ansåg att den svenske kavelleristen var sin ryske motsvarighet överlägsen i personlig färdighet, vilket skulle kompensera numerären, får tillsammans med den trekanhtiga hatten stå som ett kanske inte helt realistiskt utslag för den tidens anda.

Men, som ett lättrörligt spaningsförband i nordisk terräng kunde säkert kavallerifördelnningen gjort god nytta, likaså i fördröjningsstrid. Andelen stamanställda var om jag inte minns helt fel hög i kavalleriet och den svenska ridkonsten av god standard.

Hans · Inlägg av **Hans** » 9 oktober 2007, 22:23

FNP skrev:Men, som ett lättrörligt spaningsförband i nordisk terräng kunde säkert kavallerifördelnningen gjort god nytta

Du är inte den första som har sagt det men varför betraktar man en fördelning (-) som en spaningsresurs - det begriper jag inte.

MVH

Hans

Spaningsledaren · Inlägg av **Spaningsledaren** » 10 oktober 2007, 09:19

Att kavalleriet, som sâdant, skulle utgjort nâgon dâtida ÖB:s klubba fâr nog ses som oriktigt. Kavalleriet var, i princip, ett slagfältsvapen. Användningen leddes lokalt pâ plats.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 10 oktober 2007, 11:17

Hans anmärkte i trådens början att erfarenheterna från öster kan ha bidragit i detta. Frågan om hur mycket och i vilken omfattning är intressant.

I de polsk-sovjetiska striderna 1920-21 bidrog det polska kavalleriet till de polska framgångarna. I det platta Ukraina är det enkelt att se fördelarna, men även i de dåligt utbyggda delarna av dåtidens Polen (dvs dagens västra Vitryssland och Ukraina) med bristande väg- och järnvägsnät var det polska kavalleriet en framgångsfaktor pga sin rörlighet. Kombinerat med en rörlig doktrin (som polackerna då hade, men tappade bort till 1939) var kavalleristyrkor ett bra vapen som komplement till det marscherande infanteriet.

I Skåne bör infrastrukturen ha varit betydligt mer utbyggd under 1920-talet än i Rutenien, avstånden är även med europeiska mått mätt små (man når hela Skåne inom två dagsmarscher), det finns inga träsk eller täta skogsområden.

Så frågan är intressant i vilken mån "Världskrigets" erfarenheter tydde på vikten att ha starka kavalleriförband? Speciellt som de båda krigsfallen tyder på invasionsbekämpning. Alltså är snabbheten viktigare än rörligheten eller uthålligheten.

Stellan Bojerud · Inlägg av **Stellan Bojerud** » 10 oktober 2007, 11:59

Ovan har uppgivits att kavallerikåren K 9 fanns 1914. Det stämmer inte. K 9 skulle sättas upp enl FB 1914, men det blev aldrig av. Det fanns emellertid en detacherad skvadron ur K 4 förlagd i Boden.

Ridande div ur A 3 (12.-14.batt) hade ännu 1916 tre batt om vardera fyra 7,5 cm kanoner m/02.

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 10 oktober 2007, 12:16

Det polska kavalleriets betydelse 1919-1920 är grovt överdriven, särskilt av polackerna själva. Både i ukraina och vid Warszawa så var det infanteriet som stod för de avgörande stridsinsatserna. Att kavalleriet kunde vara framgångsrikt i ryska inbördeskriget och polsk-ryska kriget berodde på främst tre faktorer.
Det låga antalet stridande i förhållande till ytan innebar att det nästan alltid fanns hål i linjerna som kunde utnyttjas av kavalleriet.
De inblandade strykorna var dåligt utbildade eller tom helt outbildade vilket resulterade låg stridsmoral och en låg förmåga att använda sina vapen.
Det rådde i allmänhet stor brist på ammunition, särskilt till artilleriet vilket ytterligare reducerade förbandens eldkraft.

Detta innebar att akavalelriet kunde spela en roll som varit omöjlig under världskriget, tom på östfronten och att de stridande kom undan med ett stridssätt som skulle varit självmord mot förband av den typen som stred på västfronten 1918. (anfall med blanka vapen mm)

Under mellankrigstiden så studerades krigen i öster flitigt av en rad länders kavallerister eftersom de där kunde hitta stöd för sin fortsatta existens. Att man undgick att förstå att det var rent och skärt önsketänkade att applicera lärdomarna från Ryssland på krig mellan västliga kombatanter får ses som ett klart bevis på de verklighetsfrämande tankesätt som dominerade tex den föråldrade och okunniga svenska officerskåren.

"Pygmy Wars" har en rad mycket intressanta artiklar om kavalleriet i striderna i öst 1918-1921
http://pygmy-wars.50megs.com/history/ca ... valry.html

FNP · Inlägg av **FNP** » 10 oktober 2007, 12:39

Kapten_Gars skrev: Under mellankrigstiden så studerades krigen i öster flitigt av en rad länders kavallerister eftersom de där kunde hitta stöd för sin fortsatta existens. Att man undgick att förstå att det var rent och skärt önsketänkade att applicera lärdomarna från Ryssland på krig mellan västliga kombatanter får ses som ett klart bevis på de verklighetsfrämande tankesätt som dominerade tex den föråldrade och okunniga svenska officerskåren.

Utveckla och belägg gärna.

Rickard · Inlägg av **Rickard** » 11 oktober 2007, 21:19

Känner någon till hur stridssätten skulle vara för ett svenskt kavalleriförband? Det vill säga om det inte rörde sig om spaningsresurser utan om anfallsförband. Anföll man med gevär från hästryggen? Sablar?

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 11 oktober 2007, 21:46

I den modernaste soldatinsturktionen för kavalleriet jag har används sabeln endast vid skärmytslingar. Utan att veta hur striden var tänkt, så sköts det allt från hästryggen.

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 11 oktober 2007, 22:07

FNP skrev:
Kapten_Gars skrev: Under mellankrigstiden så studerades krigen i öster flitigt av en rad länders kavallerister eftersom de där kunde hitta stöd för sin fortsatta existens. Att man undgick att förstå att det var rent och skärt önsketänkade att applicera lärdomarna från Ryssland på krig mellan västliga kombatanter får ses som ett klart bevis på de verklighetsfrämande tankesätt som dominerade tex den föråldrade och okunniga svenska officerskåren.
Utveckla och belägg gärna.

greve clarence von rosen skrev:Men nu står Sverige, enligt min meing, inför en oerhört stor och farlig kris, en konsekvens av en viss osakkunnig ledning! Med den fixa idén att "kavalleriet och hästaveln numera saknar betydelse" håller inte bara kavalleriet utan hästaveln i Sverige på att utrotas! redan är avsaknaden an hästar stor på landet. Höet - vackert välbärgat hö i stora mängder står ute, fördigt att köras in, men det kan ej bli av i brist främst på hästar och även på folk som lärt sig att sköta och köra hästar. Vår granne öster om Finland har en diametralt motsatt uppfattning och upprustar den ena kavalleridivisionen efter den andra. "Videant Consules!"

Jag vet inte när greven skrev ovanstående rader, men de finns med i hans kapitel i boken "Min bästa häst" utgiven 1951, sammanställd av Jan Kuylenstierna.

Greve von rosen var under sin karriär bland annat hovstallmästare och officer vid K3. Han var född 1872 och får nog betraktas som en av de outbildade, föråldrade officerare som Kapten Gras avser.