Civilförsvaret inifrån

[Markus Holst]

Har vi någon tråd om civilförsvaret? Annars startar jag en.

Mvh stolt civilförsvarsman.

[Hans]

Tror jag inte, bra initiativ.

Jag var förra årtusendet i en ledningscentral för civilförsvaret och vart imponerad, Typ atombombssäkert med 30 m urberg ovanför, en bunt rejäla stålportar och hela historien på fjädrande ben.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag har ju aldrig sett någon civilförsvarsk ledningsbunker men jag har deltagit i två övningar.

Låt mig börja med hur jag alls blev civilförsvarsman.

Vid mönstringen till lumpen berättade jag att jag hade hösnuva vilket troligen fick försvaret att dra åt sig öronen. Nysande pojkar ville de inte ha i fält så jag fick en ickestridande befattning. Eftersom jag har huvudet på skaft blev jag inte vpl H utan vpl G och skrivbiträde. På T2 såg sjukavdelningen alltid till att få till sig det skrivbiträde med huvudet på det högsta skaftet så i ett huj var jag sjukhusmalaj.

Som sådan var min tjänst att plocka fram journaler för dagens läkarmottagning. Bara det skulle jag kunna skriva en hel massa om. Därutöver var min tjänst att städa väntrum, köra extra sjuka soldater till civilt sjukhus och även hämta slika soldater därifrån. Jag körde även till civila sjukhuset för att lämna in prover och för att hämta rekvireras mediciner.

Och så ingick det, konstigt nog, I min befattning att svara på oroliga soldater frågor om sjukdomar varje gång jag släntrade över kaserngården.

Och så fick jag en ambulans-utbildning, vilken jag berättar om i nästa avsnitt.

[Bjernevik]

Jag var förra årtusendet i en ledningscentral för civilförsvaret och vart imponerad, Typ atombombssäkert med 30 m urberg ovanför, en bunt rejäla stålportar och hela historien på fjädrande ben.

Låter som Elefanten eller Vargen, de två ledningsplatser som byggdes för Stockholm med omnejd (de byggdes utanför Stockholm eftersom man räknade med att staden skulle bli ganska trasig...).

Det anordnades visningar i bägge under timeoutens tid, men av naturliga skäl inte längre.

[Hans]

Jag var då ytterst duglig soldat, 15 månaders tjänst som KB innan jag fortsatte i Firman. Vid ett tillfälle fick jag befälet över en pluton med just malajer. Intressant blandning av extremt korkade och ytterst smarta, men med plattfot typ. Jag kommer speciellt ihåg en från den senare kategorin. När jag lämnade malajerna efter någon månad för jobb på InfSS fick jag en halvflaska Gammeldansk och ett brev. Brevet gick i princip ut på att han varit livrädd för den bistra kaptenen men efter ett tag insåg han att jag var en god människa och tackade mig för det. Värmer mig fortfarande. Jag har nog kvar brevet men inte den minsta aning om var.

Även om det är aningen OT så berätta gärna mer om din värnplikt.

MVH

Hans

[Hans]

Jag var förra årtusendet i en ledningscentral för civilförsvaret och vart imponerad, Typ atombombssäkert med 30 m urberg ovanför, en bunt rejäla stålportar och hela historien på fjädrande ben.

Låter som Elefanten eller Vargen, de två ledningsplatser som byggdes för Stockholm med omnejd (de byggdes utanför Stockholm eftersom man räknade med att staden skulle bli ganska trasig...).

Det anordnades visningar i bägge under timeoutens tid, men av naturliga skäl inte längre.

Nej, denna var mitt ute i obygden, vill minnas inte allt för långt ifrån Norrköping. Ingen aning om vilken nivå den var för, kan bara gissa Försvarsområde. Men anläggningen liknar dina, vad jag minns.

MVH

Hans

[Bjernevik]

Civilförsvarets ledningsplatser hade ingenting med försvarsområden att göra utan var kommunala ledningsplatser.

Stockholm, Göteborg och Malmö kommuner har särskilda organisationer på grund av sin storlekt, Norrköping lär ha varit en Typ 1 eller 2 enligt denna publikation. Ledningscentralerna lär ha varit typbyggnader, så att de invärtes ser liknande ut är inte konstigt.

[Hans]

Tack Bjernevik.

MVH

Hans.

[Markus Holst]

Så skulle jag som sjukhusmalaj få en ambulansutbildning. Det var en gemensam övning från flera regemente, kanske två killar från varje garnison, eller något sådant. Jag minns att det var killar från de andra trängregementena och från ArtSS. Det är vad jag minns men vi var sådär 20 gubbar. Kursen hölls på T2 så jag sov i min vanliga säng. De övriga bodde på övervåningen i andra kompaniets byggnad.

Under denna kursen hände något märkligt. Plötsligt blev vi försoffade malajer stolta soldater. Vi marscherade i takt över gårdsplanen, stod i stram givakt vid överlämning och var stolta över det. Hur detta kom sig, vet jag inte. Kanske var det så enkelt att vi nu kallades ambulanspluton på andra kompaniet.

Och så var det då ambulansutbildning där vi körde tg 1315 i terräng, lyssnade på föreläsningar om sårvård, övade sårvård på dockor och, såklart, bar bårar. Bårbärning var en ofta förekommande syssla i trängen.

Jag tror utbildningen var tre veckor.

Forts.

[Femtiotrean]

Om vi ​​närmar oss nutiden och går lite längre ner från ledningsnivån, så kan jag skryta med att jag har faktiskt hållit en befattning inom civilförsvaret.

Det är nämligen så att flerbostadshus av en viss storlek måste ha ett eget skyddsrum om det inte finns ett större skyddsrum i kvarteret eller bostadsområdet. Det är husbolagets ansvar att regelbundet kontrollera att utrustningen överensstämmer med föreskrifterna och funktionerar.

Enligt räddningslagen måste ett skyddsrum som normalt används för andra ändamål - som förråd, motionsrum eller annat -, kan tömmas och vara klart för sin uppgift inom 72 timmar. Det är husbolagets styrelse som bär ansvaret för detta.

Vanligtvis utser styrelsen antingen ordföranden eller disponenten som skyddsrumledare och någon stackars medlem som skyddsrumskötare. Ledaren säkerställer att pappersarbetet är i ordning, att det finns en räddningsplan och att ventilationsutrustningen, tätheten hos dörrar och luckor, ventilerna och annan teknik har kontrollerats av en kvalificerad person inom sista tio år. Skötaren - som har gått på en endagskurs - hjälper honom med dessa uppgifter.


Men det måste sägas att ingen kontrollerar dessa saker. inte ens att det finns en skyddsrumledare och -skötare. Det finns ingen myndighet som skulle gå runt och kräva att skötaren ska visa honom var något finns och demonstrera hur något fungerar eller hur man använder det. Om ingen i en husbolagsstyrelse är tillräckligt intresserat, så händer ingenting alls och utrustningen är i den skick den är och ingen vet varifrån frisk luft kommer eller hur det är med toaletter...

I huset jag bodde då var styrelsens ordförande en pensionerad överstelöjtnant.

[Hans]

Inte samma överstelöjtnant med egen honnör?

Jag tillbringade min vuxna tid i Västra Rikshalvan i den militära delen av försvaret. Men jag har bott i hyreshus men källare som skyddsrum. Måste ha varit likartat system då de var förråd i fredstid. Beredskapsgraden kan jag inte uttala mig om. Min tanke var då fokuserad på att ta mig till mobiliseringsplatsen.

MVH

Hans

[Femtiotrean]

Jag hade redan passerat 60-årsstrecket och följaktligen hade jag inte längre en befattning i reserven - reserviståldern höjdes till 65 år från och med ingången av 2026, men för mig det kom alltså för sent - när överstelöjtnanten bad mig räcka upp handen när han vid nästa husbolagsmöte skulle fråga vem som var intresserad av civilförsvarsfrågor.

Han påminde mig mycket om en viss kompanichef som frågade efter frivilliga och man förstod genast att det vore bäst om några anmälde sig extra kvickt...

Det var ungefär femton deltagare på kursen jag gick. De flesta var gubbar sådana som jag, ett par var klart yngre - under kaffepausen sade den ena sig ha varit befriad på grund av diabetes och den andra svarade med att ha valt civiltjänst - och en kvinna.

[Markus Holst]

Så var ambulansutbildningen klar och jag skulle göra praktik på Skövdes brandstation. Överdragskläder/grötrock var anbefalltmoch jag skulle såklart ha en vir rock. Det hade man fortfarande på den tiden. Ur förråden plockades fram en - mässjacka som säkert varit vit en gång i tiden. Den hade guldklimpar med ljunggren på baksidan. Och så anmälan på brandstationen. Det första de gjorde var att peka var jag kunde hänga mässjackan så fick jag en vanlig vit sjaukhusrock istället.

Och så hände inte mycket. Första veckan skulle jag följa med dagambulansen, den som sköter sjukresor och mest skutsar gamla senila damer mellan olika sjukhus. Blyge Holst satt bredvid de senila tanterna och teg i en vecka.

Andra veckan skulle jag åka med dygnsambulansen. Det är den som åker på utryckning. Det var inte en enda utryckning den veckan så jag fick ägna mig åt att ha långtråkigt och att tvätta ambulanser.

Så var jag då utexaminerade ambulansförare och skulle sitta med i ambulansen vid skjutövningar. Sjukans chef, fanjunkare Olle, såg till att jag fick ständig kommendering så jag slapp åka på skjutövningar. Det tyckte jag var tråkigt men var för blyg för att säga emot.

Och så muckade jag och hamnade i utbildningsreserven, tror jag det hette. Eller personalreserven.

[Hans]

@53'an. Vad tusan, har Östra Rikshalvan inget Hemvärn, det har vi inte här heller mig veterligen.

MVH

Hans

[von Adler]

@53'an. Vad tusan, har Östra Rikshalvan inget Hemvärn, det har vi inte här heller mig veterligen.

MVH

Hans

Som Hemvärnsman vill jag faktiskt protestera.