Bjernevik skrev:FHT har en annan uppfattning, ksrr var PS-23 (med varianter).
Tittar jag i "Kustförsvar - Från kustbefästningar till amfibiekår" så står det där på sidan 263 "För att förbättra upptäcktssannolikheten invisade kustspaningsradarstationerna upptäckta mål till luftvärnstropparna och tre av stationerna konstruerades som luftspaningsradarstationer varav en var rörlig". Detta var då i samband med att äldre luftvärn (allt från 25 mm m/32 till 10,5 cm m/42) ersattes av fasta och rörliga 40/48 i slutet av 50-talet.
Så på sätt och vis har vi rätt bägge två. Det var ksrr (dvs PS-23 med varianter) som invisade luftvärnet, och tre av dessa fick annan konstruktion. Jag antar att det handlar om antennens utformning för att ge bättre luftmålsprestanda.
I Kalla krigets luftförsvar (Bernt Törnell och Alf Kling) så står följande (sidan 202):
PS-237 och 238 användes för luftspaning och invisning för de luftvärnsbataljoner som organiserades på Ostkusten till skydd för flottans baser (Muskö och Karlskrona). Det var 6 rörliga radarstationer till lvbatt 10,5 m/42, 2 fasta till Kobebus/Karlskrona och en fast till Hårsfjärden.
Om bakgrunden (sidan 200):
Sverige importerade i juli 1948 som surplus från England ytterligare 25 radarstationer av typ 293 M, avsedda för Arméns och Kustartilleriets luftvärn. Även dessa stationer var byggda för användning på örlogsfartyg. De modifierades i Sverige genom att byggas in i en särskild radarvagn, och förses med en ny antenn som gav större räckvidd och riktningsskärpa. Stationen tillfördes dessutom en svenskbyggd stridsledningskärra, varifrån data (sidvinkel och avstånd) talöverfördes per telefon eller radio till den nya eldledningsradarn PE 07/R.
Efter ombyggnaden fick dessa radarstationer benämningen PS-23/R och användes tillsammans med PE 07/R inom det nya automatkanonluftvärnet.
PS-237/T var alltså transportabel och PS-238/F fast. Till skillnad från PS-234, PS-235, PS-236 och PS-239 var dessa Luftspaningsradar, moderniserade PS-23/R Lv, och inte Ksrr
