Jag undrar lite över över bemanningen i krigsorganisationen. Var det pliktverket som skötte om all placering?
För jag minns att på en SÖB -92 ( muckade -90) så var en kille "avskriven" enligt krigsplutonchefen för han hade flyttat och fått för lång insällelseväg vid mob, så han blev överförd till annan enhet..
Eller vem skötte sånt. Det måste varit ett jättearbete under 50-60 och 70 talet då det inte var datoriserat.
Förband utbildades och krigsplacerades men sedan kom ju dessa killar som blev anställda på televerket och skulle vara där om det blev ofred. Grabar som började jobba som asfaltsläggare på någon firma som var kontraterad att laga landningsbanor för flygt m.m.
Vem organiserade detta gigantiska arbete med flera 100 000 män och kvinnor ??
Själv blev jag förflyttad från mitt krigsförband då jag blev polis, men vem såg till att fylla ut luckan efter mig?
/Anders
Krigsförbandens bemanning
-
anders.turner@hotmail.com
- Medlem
- Inlägg: 51
- Blev medlem: 18 februari 2009, 21:01
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Krigsförbandens bemanning
När jag 1959 började som rekryt fanns det inget Värnpliktsverk och än mindre Pliktverk. Mönstring, uttagning och krigsplacering skedde genom inskrivningsområdena (Io), som var knutna till infanteriregementena och hade en överstelöjtnant som inskrivningsbefälhavare.
Svea livgarde (I 1) hade sålunda Io 1. Regementets mobiliseringsavdelning rekvirerade behövlig personal från Io. Dessa registerhölls manuellt på stansplåtar, som angav namn, p-nummer, adress o s v. Dessa plåtar kunde köras i en automatisk tryckpress. Plåtregistret sköttes av kvinnliga kontorister.
Sedan Värnpliktsverket (VPV) bildats, datoriserades hanteringen. Datorer fyllde upp krigsförbanden enligt BTK (Befattningstypkatalogen). Som mått på lokalrekrytering användes bosatt inom rätt militärområde (Milo).
Som förbandschef (stabschef, motsv) kunde man besöka VPV och göra manuella placeringar av folk, som man hade förtroende för respektive ta bort sådana som av något skäl inte platsade in, t ex bosatta långt från krigsuppgiften.
Som stabschef ARLANDA-gruppen krigsplacerade jag truppen i berörda förband manuellt. Manskapet och många befäl bodde i Märsta, men vissa befäl och specialister i Knivsta eller Upplands-Väsby. Att manuellt krigsplacera ca 1.000 man tog fyra timmar.
Svea livgarde (I 1) hade sålunda Io 1. Regementets mobiliseringsavdelning rekvirerade behövlig personal från Io. Dessa registerhölls manuellt på stansplåtar, som angav namn, p-nummer, adress o s v. Dessa plåtar kunde köras i en automatisk tryckpress. Plåtregistret sköttes av kvinnliga kontorister.
Sedan Värnpliktsverket (VPV) bildats, datoriserades hanteringen. Datorer fyllde upp krigsförbanden enligt BTK (Befattningstypkatalogen). Som mått på lokalrekrytering användes bosatt inom rätt militärområde (Milo).
Som förbandschef (stabschef, motsv) kunde man besöka VPV och göra manuella placeringar av folk, som man hade förtroende för respektive ta bort sådana som av något skäl inte platsade in, t ex bosatta långt från krigsuppgiften.
Som stabschef ARLANDA-gruppen krigsplacerade jag truppen i berörda förband manuellt. Manskapet och många befäl bodde i Märsta, men vissa befäl och specialister i Knivsta eller Upplands-Väsby. Att manuellt krigsplacera ca 1.000 man tog fyra timmar.
Re: Krigsförbandens bemanning
Bl.a. i samband med SÖB( Särksild Övning Befäl) så kunde man ibland gå igenom krigsplanläggning, mobiliseringsplaner m.m.
Då gick man igenom och kontrollerade statusen på den krigsplcerade personalen och kunde utifrån perslistor uppdatera och rätta till "fel" t.ex. att tidigare krigsplacerad personal hade fått nya befattningar.

Då gick man igenom och kontrollerade statusen på den krigsplcerade personalen och kunde utifrån perslistor uppdatera och rätta till "fel" t.ex. att tidigare krigsplacerad personal hade fått nya befattningar.