Anledningen till att du får upp en sån där "smiley" är kombinationen av tecknen ":" & "o".
Kryssa för "Avaktivera Smilies i den här posten" så slipper du slikt.
Mercedes Grand Prix deltagande från 1934 till 1939 kännetecknas av en teknisk
överlägsenhet vars like världen aldrig skådat.
Den får McLaren-Hondas F1-resultat från 1988-1991 att framstå som amatörmässiga.
Mercedes "krigskassa" var p.g.a. propagandavärdet så gott som otömbara.
Måttot verkar ha varit "Det omöjliga görs omedelbart, men mirakel tar lite längre".
Den första bilen W25 från 1934, klarade av Grand-Prix cirkusens enda regel om en vikt på 750kg.
Inom dessa 750kg packade man ner en rak 8:a på 3.36l,
med fyrventilsteknik, överladdning och 354hk.
1936 hade motorn växt till 4.74l och 494hk.
1937 kom W125, som kan sägas vara den första moderna formelbilen,
eftersom den var anpassningsbar till varje race avseende utväxlingar
förgasare, tankar, m.m.
Motorn var densamma som tidigare om än större. Den prestarade 592hk ur 5.66l.
1938 kom nästa helt nya bil i form av W154, som hade en V-12:a på 2.96l
med dubbla kompressoreroch kom 1939 upp i 483hk.
Glykol användes som kylmedium, vilket gjorde att kylarna kunde hålla 125 grader.
Smörjpumpen klarade av att pumpa runt 100l olja/minut.
Till Tripolis Grand Prix 1939 kom W165, som p.g.a. kriget kom att bli bilens enda lopp.
W165 hade en V-8:a på 1.5 och 254hk vid 8000 varv/minut.
Dess styrka var jämfört med W154 dess vikt (700kg vs. 981kg),
längd (3680mm vs. 4250mm) och bränsleförbrukning (13.7 l/mil v.s. 18 l/mil).
W165 gör sig dessutom förkänt att kallas den snyggaste bil som MB byggt innan
måsvingebilen 300SL (W194) från 1952 eller kanske rentav
Silverstoneversionen av F1-bilen W196 från 1954.
Notera gallret på SL-bilen. Det monterades efter ett att en .... fågel,
flammingo eller pelikan vill jag minnas gått rakt genom rutan och träffat
kartläsaren under Carrera Pan America.