Olof Larsson skrev:
Leo 1 och M60 togs i produktion i början av 1960-talet och gick då självfallet initialt
bara till Västyskland resp. USA. Först sedan dessa länders behov var hyggligt tillfredställt påbörjades export.
Först till prioriterade allierade (NATO-länder och i fallet USA Israel)
Andra stater fick vänta.
M60 togs i tjänst först 1961 och då självfallet av USA.
Exportdatum för olika länder känner jag inte till, men Israel lär ha varit första exportkund runt 1970.
M.a.o. så var det knappast aktuellt med leverans av Leo 1 eller M60 under 1960-talet.
I praktiken hade vi att välja på Strv 103, eller äldre konstruktioner, såsom Centurion eller M48.
Ett alternativ vore självfallet licenstillverkning i Sverige, men frågan är om dessa länder
skulle släppa licenstillverkning så tidigt och jag är osäker på vilken kapacitet vi hade i landet att gjuta tornen.
I vilket fall så skulle det ta tid att få igång produktionen i Sverige och i fallet M60
så skulle vi bli tvungna att konvertera alla ritningar och eventuellt även konstruera om vagnarna
för att anpassa dem till metriska mått.
Nja, tex M60A1 började rulla av banden 1963 och
Österrikarna började införa M60A1 på förband 1965 och dom var inget NATO land utan neutrala som vi.
Italien köpte 100st och licenstillverkade 200st M60A1(
1965?) vilket talar för att vi hade kunnat få ett liknande avtal med en delleverans innan den egna produktionen startar.
Jag förstår inte varför vi skulle behöva anpassa vagnen till metriska mått? (Volvo Amazon tex hade bultar i Tum) Däremot kanske vinteranpassning, eberspächer odyl.
Jag ser bara fördelar
- Ev billigare
- Samma motor kan införas i Centurion
- Olika uppgraderingspaket kom senare
- Köp av fler begagnade vagnar när M1 kom
- Ev möjligt att finansiera via FMS krediter
När vi ändå håller på så kanske vi skulle ha köpt M113A1 istället för PBV302, förvisso en sämre vagn men troligen billigare så att alla PB hade kunnat utrustas fullt ut och även med specialvarianterna tex SJV mfl.
Edit: särskrivning